{"id":89012,"date":"2014-11-06T17:48:09","date_gmt":"2014-11-06T15:48:09","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=89012"},"modified":"2014-11-06T17:48:09","modified_gmt":"2014-11-06T15:48:09","slug":"filmrecension-the-homesman-en-medioker-smorja","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=89012","title":{"rendered":"Filmrecension: The Homesman – en medioker sm\u00f6rja"},"content":{"rendered":"

\"The-Homesman\"<\/a><\/p>\n

The Homesman<\/strong>
\nBetyg: 1
\nBiopremi\u00e4r: 7 november 2014
\nRegiss\u00f6r: Tommy Lee Jones
\nSk\u00e5despelare: Hillary Swank, Tommy Lee Jones, Grace Gummer, Miranda Otto, Sonja Richter.<\/p>\n

The Homesman<\/a> b\u00f6rjar i en liten anonym stad i delstaten Nebraska. D\u00e4r f\u00e5r vi l\u00e4ra k\u00e4nna en ogift kvinna vid namn Mary Bee Cuddy (Hillary Swank) som \u00e4r v\u00e4ldigt ensam och desperat f\u00f6r att f\u00e5 bekr\u00e4ftelse. Mary Bee som mer \u00e4n g\u00e4rna vill bevisa sig blir anf\u00f6rtrodd av den lokala pastorn att f\u00f6ra tre sinnessjuka kvinnor till Iowa, ett farligt uppdrag som m\u00e4nnen i staden sj\u00e4lva vill undvika att utf\u00f6ra. Genom en slump st\u00f6ter hon p\u00e5 en man vid namn George Briggs (Tommy Lee Jones), en gammal soldat som v\u00e4ntar p\u00e5 att h\u00e4ngas f\u00f6r att ha anv\u00e4nt en annan mans g\u00e5rd som sin egen. Hon beslutar sig f\u00f6r att r\u00e4dda hans liv i utbyte mot att han hj\u00e4lper henne med att h\u00e5lla kvinnorna s\u00e4kra under resan. Dessa tv\u00e5 omaka typer ger sig ut p\u00e5 den fem veckors l\u00e5nga f\u00e4rden mot Iowa och alla faror som v\u00e4ntar p\u00e5 v\u00e4gen.<\/p>\n

Det \u00e4r s\u00e4llan man sk\u00e5dar en s\u00e5dan osammanh\u00e4ngande film som The Homesman. Filmen \u00e4lskar att visa fullkomligt intets\u00e4gande scener som inte tillf\u00f6r n\u00e5gonting av v\u00e4rde. Dessa sm\u00e5 korta sekvenser f\u00e5r mig att b\u00f6rja betvivla ifall det \u00e4r en riktig film jag ser, allting b\u00f6rjar k\u00e4nnas som en semestervideo hemma hos min moster. Det klipps snabbt mellan \u00e5rstider, tillbakablickar och sm\u00e5 korta sekvenser d\u00e4r man lagar mat eller hj\u00e4lper de tre kvinnorna utr\u00e4tta sina behov. Detta leder till att man saknar n\u00e5gon som helst uppfattning av hur l\u00e5ngt resan g\u00e5tt. Ena scenen l\u00e4mnar man ett hus och i n\u00e4sta scen \u00e4r man redan inne i ett annat med andra kl\u00e4der p\u00e5. Som tittare f\u00e5r man aldrig n\u00e5gon uppfattning om hur l\u00e5ngt in p\u00e5 resan man befinner sig eller hur mycket tid som passerats. Detta \u00e4r tyv\u00e4rr ett stort problem som \u00e5terfinns genom hela filmen.<\/p>\n

Balansg\u00e5ngen som kr\u00e4vs n\u00e4r man ska ber\u00e4tta flera parallella historier \u00e4r oftast v\u00e4ldigt sv\u00e5rt att lyckas bra med och \u00e4ven d\u00e4r brister filmen. Slarviga klipp mellan nutid och d\u00e5tid varvas s\u00e5 intensivt att det mesta bara blir en osammanh\u00e4ngande r\u00f6ra. N\u00e4r man tidigt i filmen f\u00f6rs\u00f6ker etablera dessa tre kvinnor som sinnessjuka s\u00e5 g\u00f6rs detta genom att filma scenerna i samma stil som en skr\u00e4ckfilm. Det blir inte b\u00e4ttre n\u00e4r man totalt misslyckas med integrera n\u00e5gra l\u00e4ttare former av slapstick humor. N\u00e4r ett hus spr\u00e4ngs och Tommy Lee Jones staplar ut t\u00e4ckt av kol och med h\u00e5ret spretandes \u00e5t alla h\u00e5ll k\u00e4nns det ist\u00e4llet som man att man tittar p\u00e5 Looney Tunes.<\/p>\n

Det finns en total avsaknad av kemi mellan v\u00e5ra tv\u00e5 huvudpersoner i filmen. Under hela deras resa s\u00e5 etableras aldrig n\u00e5gon form utav relation eller gemenskap. Dialogen \u00e4r fruktansv\u00e4rd och levererad utan n\u00e5gon slags inlevelse. Tommy Lee Jones funkar i rollen som en tr\u00f6tt och tystl\u00e5ten gammal gubbe men detta \u00e4r vad han f\u00f6rblir genom hela filmen. Vi f\u00e5r aldrig se n\u00e5gon slags utveckling eller sken av m\u00e4nsklighet. Vi har en huvudkarakt\u00e4r som \u00e4r otroligt ensam och skriker efter n\u00e5gon form av bekr\u00e4ftelse, en tr\u00f6tt gubbe och tre sinnessjuka kvinnor. Alla fem ute p\u00e5 en resa genom vildmarken tillsammans, ett \u00e4ventyr som bjuder p\u00e5 alla m\u00f6jliga hinder men trots detta s\u00e5 \u00e5terfinns ingen m\u00e4nsklighet i hela filmen. Den \u00e4r helt avskalad fr\u00e5n alla m\u00e4nskliga relationer och k\u00e4nslor, bitvis upplevs det som att filmen \u00e4r skriven av en robot utan k\u00e4nslor.<\/p>\n

Det lilla som r\u00e4ddar filmen \u00e4r alla briljanta inhopp fr\u00e5n diverse k\u00e4nda sk\u00e5disar. James Spader, Meryl Streep, John Lithgow och William Fichtner g\u00f6r alla mindre roller och lyckas p\u00e5 f\u00e5 sekunder f\u00f6rmedla mer k\u00e4nsla och trov\u00e4rdighet \u00e4n huvudpersonerna g\u00f6r under hela filmens g\u00e5ng. \u00c4ven milj\u00f6erna i filmen \u00e4r snyggt f\u00e5ngade utav Tommy Lee Jones och Rodrigo Prieto. Dessv\u00e4rre r\u00e4cker inte n\u00e5gra starka biroller och ett snyggt landskap f\u00f6r att r\u00e4dda filmen fr\u00e5n att bli en medioker sm\u00f6rja.
\nText: Oskar Kjaergaard<\/strong><\/p>\n