{"id":88869,"date":"2014-11-01T08:46:47","date_gmt":"2014-11-01T06:46:47","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=88869"},"modified":"2014-11-08T12:11:17","modified_gmt":"2014-11-08T10:11:17","slug":"tusen-bitar-kanns-som-om-man-har-fatt-veta-en-djup-hemlighet","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=88869","title":{"rendered":"Tusen Bitar – k\u00e4nns som om man har f\u00e5tt veta en djup hemlighet"},"content":{"rendered":"

\"unnamed-2\"<\/a><\/p>\n

Tusen Bitar<\/strong>
\nManus: Tove Olsson
\nRegi: Oskar Thunberg
\nMedverkande: Tove Olsson och Olle Ax\u00e9n
\nGrafisk form: Erica Jacobson
\nPressf\u00f6rest\u00e4llning 31 oktober 2014<\/p>\n

Det som alltid oroar en som \u00e5h\u00f6rare \u00e4r n\u00e4r verklighetens dramatik, manusets skrivande och det utf\u00f6rande sk\u00e5despeleriet, utf\u00f6rs av en och samma person. F\u00f6r det som kr\u00e4vs f\u00f6r att en story ska k\u00e4nnas genuin \u00e4r att flera typer av linser, ljus och r\u00f6ster har f\u00e5tt lov att s\u00e4ga sitt och blivit h\u00f6rda. Det beh\u00f6vs \u201d\u00e5h ena sidan \u2026 \u00e5h andra sidan\u201d i allas ber\u00e4ttelser om den s\u00e5 kallade sanningen. S\u00e5 n\u00e4r jag hade l\u00e4st att Tove Olsson hade varit med om denna \u201dcold case tragedi\u201d sj\u00e4lv, skrivit manuset och spelade flertalet av rollerna, ska jag erk\u00e4nna att jag blev skeptisk och lite orolig. <\/p>\n

P\u00e5 scen f\u00f6rsvarar Tove dock sitt \u00e4ltande och denna djupdykning, i en f\u00f6rf\u00e4rlig historia om knivmord p\u00e5 hemmaplan. Hon konstaterar, \u201df\u00e5r man inte s\u00f6rja, d\u00e5\u201d och l\u00e4ger tydligt fram syftet f\u00f6r pj\u00e4sen genom att s\u00e4ga att hennes s\u00e4tt att s\u00f6rja har varit att bearbeta det h\u00e4r ur s\u00e5 m\u00e5nga perspektiv som m\u00f6jligt f\u00f6r att kunna f\u00f6rst\u00e5 varf\u00f6r det h\u00e4nde och hur det kunde h\u00e4nda. Tack och lov, fick jag lov att sl\u00e5 mig sj\u00e4lv p\u00e5 fingrarna efter\u00e5t och konstatera, att det faktiskt fungerade.<\/p>\n

Tove ber\u00e4ttar dokument\u00e4rt f\u00f6r publiken om sin morbror Thomas, som var hennes idol. Man f\u00e5r ing\u00e5ende se och f\u00f6rst\u00e5 att barnet i henne borts\u00e5g fr\u00e5n en del problem och kriser som morbrodern levde med och utsatte hela familjen f\u00f6r. Men Tove \u00e4lskade honom i alla fall, \u201dfirst love is the deepest\u201d. <\/p>\n

Vi f\u00e5r dessutom insikt i den stora \u00f6sterrikiska morfadern som buffligt och skr\u00e4nigt inte riktigt kunde hantera sonens behov av uppm\u00e4rksamhet. Han sa medvetet b\u00e5de det ena och det andra som s\u00e5rande, \u201d\u00c4hh g\u00e5 och h\u00e4ng dig, nej f\u00f6resten dr\u00e4nk dig i sj\u00f6n, nej f\u00f6resten g\u00f6r inte det och smutsa ned vattnet \u2026\u201d. Urs\u00e4kterna var att sonen skulle st\u00e5 p\u00e5 egna ben och inte vara s\u00e5 beroende av sina f\u00f6r\u00e4ldrar. Dessutom f\u00e5r vi insikt i mormoderns dyrkan av sonen genom hans fantastiska attribut som kraftiga muskler. Efter hans d\u00f6d skapas ocks\u00e5 album av modern som sitter uppe om n\u00e4tterna och klipper och klistrar. Dessa album om sonen som ska ges till familjemedlemmar i generationer efter generationer, enligt hennes tycke. <\/p>\n

P\u00e5 ett mycket osentimentalt, men \u00e4kta s\u00e4tt ber\u00e4ttar Tove historien, med hj\u00e4lp av marionettdockor. Vi f\u00e5r veta hur sj\u00e4lva mordkv\u00e4llen gick till ur n\u00e5gra vittnens perspektiv och det ger en splittrad bild av vad som h\u00e4nde. Morfadern l\u00e4r ocks\u00e5 ha trillat eller blivit knuffad och slagit i sitt huvud, vilket sedan (v\u00e4ldigt l\u00e4mpligt?) leder till minnesluckor fr\u00e5n den kv\u00e4llen. Thomas hittas dagen d\u00e4rp\u00e5 m\u00f6rdad med en kniv. <\/p>\n

F\u00f6rest\u00e4llningen hade dock n\u00e5gra v\u00e4ldigt l\u00e5nga och eventuellt allt f\u00f6r utdragna sceniska processer. Jag fr\u00e5gar mig, \u201dhur t\u00e4nkte regiss\u00f6ren?\u201d. Det t\u00e4nds lampor, det lyftes in overheads, det spilldes ut pussel och ibland k\u00e4ndes det som att dessa delar kunde ha varit mer effektiva, gjorts av fler scentekniker eller helt enkelt uteblivit. De hade inte tillr\u00e4cklig stor betydelse f\u00f6r att man skulle acceptera att sitta 1.45 timmar i str\u00e4ck.<\/p>\n

Det finaste i f\u00f6rest\u00e4llningen \u00e4r att k\u00e4rleken till alla parter inte f\u00f6rsvinner f\u00f6r Tove, trots det hj\u00e4rtsk\u00e4rande som h\u00e4nder familjen. Hon citerar det olika l\u00e4kare och psykologer har sagt henne under tidens g\u00e5ng, det vill s\u00e4ga att \u00e4ven de m\u00e4nniskor som erk\u00e4nner ett brott, kan vara oskyldiga, samtidigt som att minnesf\u00f6rluster som hennes morfar s\u00e4gs ha r\u00e5kat ut f\u00f6r, inte \u00e4r speciellt vanliga. Det k\u00e4nns som om drivkraften \u00e4r, \u201dman kan aldrig veta\u201d och d\u00e4rf\u00f6r \u00e4r hennes b\u00e4sta alernativ att villkorsl\u00f6st \u00e4lska dem allihop p\u00e5 samma s\u00e4tt som f\u00f6re Thomas blev m\u00f6rdad.
\nMan l\u00e4mnar teatern med en kraftig k\u00e4nsla av \u00f6mhet inom sig. Det k\u00e4nns som om man har f\u00e5tt veta en djup hemlighet, men ocks\u00e5 f\u00e5tt insikt i hur man kan bearbeta en f\u00f6rf\u00e4rlig sorg.
\nText: Lotta Altner<\/strong> <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Tusen Bitar Manus: Tove Olsson Regi: Oskar Thunberg Medverkande: Tove Olsson och Olle Ax\u00e9n Grafisk form: Erica Jacobson Pressf\u00f6rest\u00e4llning 31 oktober 2014 Det som alltid oroar en som \u00e5h\u00f6rare \u00e4r n\u00e4r verklighetens dramatik, manusets skrivande och det utf\u00f6rande sk\u00e5despeleriet, utf\u00f6rs av en och samma person. F\u00f6r det som kr\u00e4vs f\u00f6r att en story ska k\u00e4nnas […]<\/p>\n","protected":false},"author":13,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[20,30,31],"tags":[4955,5650,7643,11212],"class_list":["post-88869","post","type-post","status-publish","format-standard","category-film","category-teater","category-teaterrecension","tag-scenkonst","tag-teatermoment","tag-teaterkritik","tag-tusen-bitar","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/88869","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/13"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=88869"}],"version-history":[{"count":3,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/88869\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":88873,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/88869\/revisions\/88873"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=88869"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=88869"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=88869"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}