{"id":88698,"date":"2014-10-27T18:50:03","date_gmt":"2014-10-27T16:50:03","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=88698"},"modified":"2015-01-25T09:53:54","modified_gmt":"2015-01-25T07:53:54","slug":"liljebrinks-pa-folkteatern-lattviktig-svart-forvaxlingskomedi-raddas-delvis-av-ensemblen","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=88698","title":{"rendered":"Liljebrinks p\u00e5 Folkteatern – L\u00e4ttviktig svart f\u00f6rv\u00e4xlingskomedi r\u00e4ddas delvis av ensemblen"},"content":{"rendered":"

\"liljebrinksigen\"<\/a><\/p>\n

Liljebrinks<\/strong>
\nAv: H\u00e5kan Johnsson
\nRegi och bearbetning: Erik St\u00e5hlberg
\nDramaturgi: Magnus Lindman
\nScenografi\/Kostym: Lisa Hjert\u00e9n
\nLjus: Peter Weicht
\nVideo: Ludde Falk
\nMask\/Peruk: Lars Carlsson
\nPremi\u00e4r 24 oktober
\nFolkteatern i G\u00f6teborg<\/p>\n

H\u00e5kan Johnsson \u00e4r en M\u00f6lndalsbaserad dramatiker vars julrevy R\u00d6VA p\u00e5 Folkteatern kan betecknas som hans genombrot; \u00e5tminstone f\u00f6r oss som inte vistats i teatersport- eller revyv\u00e4rlden. Hans bitska vildsinta craybetonade manus gick rakt in hos s\u00e4v\u00e4l regiss\u00f6r Erik St\u00e5hlbeg som oss i publiken. Lite tillspetsat visserligen, men jag vill p\u00e5st\u00e5 att Johnsson i Liljebrinks \u2013omedvetet eller som ett medvetet grepp \u2013 vidareutvecklat stoffet fr\u00e5n ett antal sketcher i n\u00e4mnda fulltr\u00e4ff.<\/p>\n

Att driva med personer som odlar en fetischism f\u00f6r varum\u00e4rken \u00e4r definitivt en specialitet hos honom. Hans k\u00e4pph\u00e4st, som manifesteras avsiktligt \u00f6vertydligt i nyskrivna komedin om v\u00e5r tids inredningssjuka, \u00e4r att \u00e5tr\u00e5n efter och upphetsningen inf\u00f6r en perfekt fasad f\u00f6rs\u00e4mrar livsvillkoren. Visst \u00e4r denna problematik ett I-landspronlem, men \u00e4nd\u00e5. F\u00f6r dramats huvuperson \u201dm\u00e4klardrottningen\u201d Elaine (suver\u00e4nt spelad med exakt tajming av Ing-Marie Carlsson) existerar inte lagom \u00e4r b\u00e4st. Och dagen n\u00e4r \u00e4garen av det fr\u00e4msta heminredningsmagasinet \u00e4r p\u00e5 ing\u00e5ng f\u00f6r bildreportage (Niklas Rom\u00e1n) f\u00f6r att \u00f6ka v\u00e4rdet av Elaines investering, d\u00e5 utbryter en hysterisk karusell av missf\u00f6rst\u00e5nd. Den polerade \u00f6mt\u00e5liga ytan inte bara krackelerar, utan den g\u00e5r i de tusen bitar Bj\u00f6rn Afzelius sj\u00f6ng om. Snofsiga \u00e4ngsliga Elaine som p\u00e5 Stadsbyggnadskontoret f\u00f6ll f\u00f6r sin chef G\u00f6sta (ett m\u00e4h\u00e4 till man utan stadga och h\u00e5llning, precis en s\u00e5dan roll som Lars Magnus Larsson \u00e4r f\u00f6rtjust i) fick p\u00e5 halsen tv\u00e5 vuxna styvbarn vars trasiga inre verkar hindra dem fr\u00e5n att kunna njuta av livet. Det framg\u00e5r att familjen, bortsett fr\u00e5n den kraschande hastigt hemkomna Sara som tillh\u00f6rt L\u00e4kare utan gr\u00e4nser ( Sanna Hultman med sedvanligt spr\u00f6da k\u00e4nslostr\u00e4ngar), \u00e4r beh\u00e4ftade med till synes ol\u00f6sliga besv\u00e4r. De lever i en bubbla av f\u00f6rljugenhet, lika gigantisk som den bostadsbubbla som pj\u00e4sen vill angripa.<\/p>\n

Jonas Sj\u00f6kvist var en angen\u00e4mt dominerande tillg\u00e5ng i R\u00d6VA. Denna g\u00e5ng \u00e4r han \u00e5terigen upphovet till de flesta skratten som h\u00f6rs i salongen. I egenskap av 35-\u00e5rigt hemmaboende nervklen sanningss\u00e4gare, blir han upps\u00e4ttningens komiska motor. Hans \u00f6mklige figur som enligt systern hela tiden skjuter upp livet , \u00e4r det sv\u00e5rt att se n\u00e5gon annan g\u00f6ra . \u00c4r oftast stor humor n\u00e4r han str\u00f6r sina visdomsord omkring sig. \u00c4r riktigt kul n\u00e4r han tar sig an bes\u00f6karen som sedermera visar sig f\u00e5 orgasm av annonser som beskriver attraktiva objekt. (Jag m\u00e4rker nu en obalans, ocks\u00e5 denna text riskerar att bli \u00f6verlastad med beskrivningar.)<\/p>\n

Jag blev f\u00f6rh\u00e5llandevis besviken p\u00e5 pj\u00e4sf\u00f6rfattaren i f\u00f6rsta hand, tyckte det blev f\u00f6r platt, hade f\u00f6r m\u00e5nga sidosp\u00e5r och jag saknade genuina repliker. Jag inser att Liljebrinks antagligen varit en fr\u00f6jd att repetera. Att som Lars Magnus Larsson f\u00e5 fyllesnacka med Palme p\u00e5 v\u00e4ggen, att som Anders Granell f\u00e5 vara lismande ober\u00e4knelig med finsk brytning och att som Ing-Marie Carlsson st\u00e4ndigt f\u00e5 fnittra efter ekivoka tevetydigheter. Sk\u00e5despelarna \u00e4r duktiga, men jag har sett dem g\u00f6ra ungef\u00e4r samma rolltolkningar lite f\u00f6r ofta. Det vore alltf\u00f6r elakt att h\u00e4vda att pj\u00e4sen blir till ett luftslott i likhet med den eleganta interi\u00f6r som badar i ljusa f\u00e4rger. Men i l\u00e4ngden \u00e4r den situationskomik vi betraktar inte tillr\u00e4ckligt underh\u00e5llande. Sannolikheten att den f\u00f6r mig kommer tr\u00e4ngas undan av kommande scenkonstupplevelser \u00e4r \u00f6verh\u00e4ngande.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Liljebrinks Av: H\u00e5kan Johnsson Regi och bearbetning: Erik St\u00e5hlberg Dramaturgi: Magnus Lindman Scenografi\/Kostym: Lisa Hjert\u00e9n Ljus: Peter Weicht Video: Ludde Falk Mask\/Peruk: Lars Carlsson Premi\u00e4r 24 oktober Folkteatern i G\u00f6teborg H\u00e5kan Johnsson \u00e4r en M\u00f6lndalsbaserad dramatiker vars julrevy R\u00d6VA p\u00e5 Folkteatern kan betecknas som hans genombrot; \u00e5tminstone f\u00f6r oss som inte vistats i teatersport- eller […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[16,20,30,31],"tags":[],"class_list":{"0":"post-88698","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-recension","7":"category-film","8":"category-teater","9":"category-teaterrecension","10":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/88698","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=88698"}],"version-history":[{"count":5,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/88698\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":90711,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/88698\/revisions\/90711"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=88698"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=88698"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=88698"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}