{"id":88662,"date":"2014-10-26T15:29:08","date_gmt":"2014-10-26T13:29:08","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=88662"},"modified":"2014-11-08T10:18:50","modified_gmt":"2014-11-08T08:18:50","slug":"kristina-fran-duvemala-pa-goteborgsoperan-helgjuten-snyftare-om-ratten-till-dragligt-liv","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=88662","title":{"rendered":"Kristina fr\u00e5n Duvem\u00e5la p\u00e5 G\u00f6teborgsoperan – Helgjuten snyftare om r\u00e4tten till dr\u00e4gligt liv"},"content":{"rendered":"

\"kristinafranduvemala\"<\/a><\/p>\n

Kristina fr\u00e5n Duvem\u00e5la p\u00e5 G\u00f6teborgsoperan
\nPremi\u00e4r 25 oktober 2014<\/p>\n

V\u00e4stra G\u00f6talandsregionens operahus jubilerar, vilket sker med samma succ\u00e9musikal av Bj\u00f6rn & Benny som var allra f\u00f6rst p\u00e5 programmet f\u00f6r tjugo \u00e5r sedan (s\u00e5g den inte d\u00e5). Denna g\u00e5ng i en version som haft stor framg\u00e5ng p\u00e5 Svenska Teatern i Helsingfors. Av bitr\u00e4dande regiss\u00f6ren r\u00e5kade jag f\u00e5 veta att produktionsteamet har med sig sina fyra huvudrollsinnehavare. I \u00f6vrigt \u00e4r ensemblen ny. Givetvis \u00e4r det operans egen orkester som ansvarar f\u00f6r att musiken l\u00e5ter s\u00e5 f\u00f6rtr\u00e4ffligt. En annan notering \u00e4r att i G\u00f6teborg finns mer resurser, inklusive rymligare scen med avsev\u00e4rt djup. Ett faktum som borgar f\u00f6r att k\u00f6rpartier och omtumlande masscener effektivt kan underst\u00f6dja den dramatiska v\u00e4lk\u00e4nda ber\u00e4ttelsen. <\/p>\n

Helaftonf\u00f6rest\u00e4llningen inneh\u00e5ller en ganska l\u00e5ng f\u00f6rsta akt, d\u00e4rf\u00f6r rekommenderas att publiken \u00e4r i utvilat tillst\u00e5nd. Som sig b\u00f6r i en musikal – byggd p\u00e5 en folkk\u00e4r romansvit jag slukade redan i 15-\u00e5rs \u00e5ldern \u2013 prickas ett antal nyckelscner av. De ges f\u00f6rdjupning genom sk\u00f6ns\u00e5ng och v\u00e4l avv\u00e4gda replikskiften. Regiss\u00f6r Lars Rudolfsson har den fl\u00f6dande ber\u00e4ttelsen i sina varsamma h\u00e4nder. Han m\u00e5lar med b\u00e5de kalla och varma f\u00e4rger, v\u00e4xlar mellan temperament. F\u00f6rv\u00e4ntad tragik varvas med b\u00e5de lyriskt filosofiska anslag och burleska infall. Det br\u00e4nner till flera g\u00e5nger, inte minst n\u00e4r lilla Karin d\u00f6r efter att ha vr\u00e4kt i sig fatet med gr\u00f6t och n\u00e4r Robert flyr husbonden efter att ha blivit slagen. En av de episoder som mest etsat sig fast fr\u00e5n Troells filmatiseringar \u00e4r morbror Danjel som blir stoppad n\u00e4r han agerar pr\u00e4st utan tillst\u00e5nd. Utbrottet \u201dhora f\u00f6r dig \u2026\u201d fr\u00e5n Ulrika (Birthe Wingren) har i musikalen n\u00e4ranog samma laddning, trots att vi g\u00e5r miste om filmens n\u00e4rbilder. F\u00f6rtryck i kombination med fattigdom \u00e4r som bekant ett tema hos en storslagen komplex f\u00f6rfattare. <\/p>\n

\u00c4r v\u00e4l inte f\u00f6r dj\u00e4rvt att tro att Moberg f\u00f6rt \u00f6ver personliga egenskaper som bullrande framtoning, driftighet och \u00f6msinthet p\u00e5 sin Karl Oskar? Frapperande \u00e4r ocks\u00e5 momenten n\u00e4r utvandrarna delar med sig, respekterar varandras olikheter och hj\u00e4lps \u00e5t. I sammanhanget \u00e4r Tino Nieminens p\u00e4lsj\u00e4garen en viktig figur som upplyser de naiva nya inv\u00e5narna om hoten mot ursprungsbefolkningen (indianerna). <\/p>\n

Ett grundstr\u00e5k i Kristina fr\u00e5n Duvem\u00e5la \u00e4r f\u00f6rutom det kvinnliga perspektivet, en genomg\u00e5ende k\u00e4nsla av att karakt\u00e4rerna k\u00e4mpar f\u00f6r m\u00e4nniskov\u00e4rde. \u201dAldrig mer ska jag st\u00e5 med m\u00f6ssan i hand.\u201d I ett snyggt arrangemang f\u00e5r vi se och h\u00f6ra hur br\u00f6derna beslutar sig f\u00f6r att bli pionj\u00e4rer genom att h\u00f6rsamma lockropen fr\u00e5n Amerika. S\u00e5 l\u00e4nge den h\u00e5rt pr\u00f6vade skaran emigranter befinner sig i Sm\u00e5land, best\u00e5r scenografin endast av stenblock. Andra akten inneh\u00e5ller en fyndig total kontrast som spontanappl\u00e5derades av premi\u00e4rpubliken. I l\u00e5nga sluttande rader v\u00e4xer n\u00e4mligen s\u00e4d upp p\u00e5 nolltid, f\u00f6r att belysa vilken b\u00f6rdig jord Karl Oskar kunde bruka i det nya landet. K\u00e4nns sympatiskt att manusf\u00f6rfattarna ser det ofattbart m\u00f6dosamma uppbrottet och anpassningen till ny ok\u00e4nd tillvaro ur kvinnornas synvinkel. Ett syns\u00e4tt som lockar fram munterhet p\u00e5 scen n\u00e4r m\u00e4nnens f\u00e5f\u00e4nga avhandlas. Finns m\u00e5nga analyser om hur olika Kristina och Karl Oskar \u00e4r till sin natur, vilket fint framg\u00e5r p\u00e5 G\u00f6teborgsoperan. Beh\u00f6ver knappast po\u00e4ngtera att Mobergs verk \u00e4r en enast\u00e5ende skildring av k\u00e4rlek.<\/p>\n

I denna upps\u00e4ttning g\u00f6rs imponerande vokala insatser, \u00e4ven om fixstj\u00e4rnor som Helen Sj\u00f6holm saknas. Jag \u00e4r n\u00e5got ambivalent inf\u00f6r huvudrollsinnehavaren, rutinerade Maria Ylip\u00e4\u00e4. Hon har s\u00e4kerligen gjort en j\u00e4tteanstr\u00e4ngning f\u00f6r att s\u00e5 l\u00e5ngt m\u00f6jligt jobba bort sin accent. Likv\u00e4l \u00e4r den ett hinder f\u00f6r f\u00f6rm\u00e5gan att n\u00e5 ut. I andra akten omintetg\u00f6rs mina dubier n\u00e4r Ylip\u00e4\u00e4 hittar r\u00e4tt och vinner publiken. Intrycket \u00e4r att musiken delvis \u00e4ndrar skepnad efter paus genom att bli mer rytmisk med sn\u00e4rtiga drivande arrangemang. H\u00e5ller med den ledamot ur Kulturutskottet som vid garderoben efter\u00e5t hyllade orkestern. Birthe Wingren firar triumfer, s\u00e4rskilt i den rasande lusuppg\u00f6relsen p\u00e5 Atlanten och n\u00e4r hon avvisar sina friare i Kristinas \u00e5syn. Robert Noack som Kristinas make och Oskar Nilsson i roilen som hennes unge sv\u00e5ger \u00e4r j\u00e4mf\u00f6relsevis f\u00e4rskingar. De beh\u00e4rskar att tolka sina figurer ytterst v\u00e4l, uppvisar m\u00e4rkbar kompetens som sk\u00e5despelare och framf\u00f6r \u00e5tskilliga s\u00e5nger med bravur. Lika ber\u00f6rande och duktiga \u00e4r barnsk\u00e5despelarna. K\u00f6ren h\u00e5ller som f\u00f6rmodat h\u00f6gsta klass och \u00e4r samtidigt sinnrikt koreograferade av Lena Josefsson. D\u00e4remot anser jag att dansarna mest \u00e4r on\u00f6diga, fyller ingen uppenbar funktion. Aprop\u00e5 min rubrik f\u00e4llde jag inga t\u00e5rar, men blev p\u00e5tagligt ber\u00f6rd av helheten och redan beskrivna enskildheter.
\nText: Mats Hallberg<\/strong><\/p>\n

Foto: Mats B\u00e4cker<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Kristina fr\u00e5n Duvem\u00e5la p\u00e5 G\u00f6teborgsoperan Premi\u00e4r 25 oktober 2014 V\u00e4stra G\u00f6talandsregionens operahus jubilerar, vilket sker med samma succ\u00e9musikal av Bj\u00f6rn & Benny som var allra f\u00f6rst p\u00e5 programmet f\u00f6r tjugo \u00e5r sedan (s\u00e5g den inte d\u00e5). Denna g\u00e5ng i en version som haft stor framg\u00e5ng p\u00e5 Svenska Teatern i Helsingfors. Av bitr\u00e4dande regiss\u00f6ren r\u00e5kade jag […]<\/p>\n","protected":false},"author":13,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[16,20],"tags":[2164,11543,3831,4955],"class_list":["post-88662","post","type-post","status-publish","format-standard","category-recension","category-film","tag-goteborgsoperan","tag-kristina-fran-duvemala","tag-musikal","tag-scenkonst","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/88662","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/13"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=88662"}],"version-history":[{"count":3,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/88662\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":88666,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/88662\/revisions\/88666"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=88662"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=88662"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=88662"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}