{"id":88632,"date":"2014-10-25T17:31:34","date_gmt":"2014-10-25T15:31:34","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=88632"},"modified":"2014-11-08T10:18:29","modified_gmt":"2014-11-08T08:18:29","slug":"skrackkronikan","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=88632","title":{"rendered":"Halloweenkr\u00f6nika del 2"},"content":{"rendered":"

\"corridors_of_blood\"<\/a><\/p>\n

D\u00e5 var det dags f\u00f6r del 2 i den halloweenkr\u00f6nika d\u00e4r 31 skr\u00e4ckfilmstips, en var f\u00f6r m\u00e5nadens alla dagar, kommer att sl\u00e4ppas.<\/p>\n

Corridors of blood (1958)<\/strong>
\nEtt skr\u00e4ckfilmsmarathon \u00e4r inget skr\u00e4ckfilmsmarathon om det bland filmerna man ska se inte finns ett verk av Boris Karloff, en ikon inom skr\u00e4ckfilmsgenren. Men denna film \u00e4r verkligen n\u00e5got extra, d\u00e5 den parar ihop Karloff med Christopher Lee, en annan skr\u00e4ckfilmsikon. Filmen handlar om Dr. Thomas Bolton, en kirurg som var verksam under 1800-talet och som str\u00e4var efter en metod att bed\u00f6va sina patienter med s\u00e5 att de inte ska beh\u00f6va sm\u00e4rta n\u00e4r de opereras. D\u00e5 den etablerade l\u00e4kark\u00e5ren ser s\u00e5dana tankar som humbug b\u00f6rjar Dr. Bolton anv\u00e4nda sig sj\u00e4lv som f\u00f6rs\u00f6kskanin f\u00f6r sina experiment. Han utvecklar d\u00e4rigenom ett morfinberoende som drar in honom i en ond spiral av kriminalitet, mord och andra hemskheter. Filmen skildrar drogberoende p\u00e5 ett v\u00e4ldigt kusligt vis och scenografin, fr\u00e4mst r\u00f6rande 1800-talets skabbiga kriminella milj\u00f6er. B\u00e5de Boris Karloff och Chistopher Lee g\u00f6r fantastiska prestrationer och filmen har en nerv och m\u00e5nga obehagliga scener som g\u00f6r att den helt klart \u00e5ldrats med v\u00e4rdighet.<\/p>\n

\"village_of_the_damned\"<\/a>Village of the damned (1960)<\/strong>
\nJohn Carpenter gjorde en remake av denna film 1995 och det tycks mig som att denna film har \u00f6verskuggat originalet. Detta \u00e4r synd, d\u00e5 filmen \u00e4r en st\u00e4mningsfull liten skr\u00e4ckp\u00e4rla v\u00e4rd att ta en titt p\u00e5. Handlingen utspelar sig i en amerikansk by d\u00e4r alla inv\u00e5nare en dag faller ihop medvetsl\u00f6sa. De vaknar upp efter en stund och allt tycks normalt, men senare visar det sig att byns alla kvinnor under denna tid tycks ha blivit gravida samtidigt. Barnen som f\u00f6ds tycks vara b\u00e5de \u00f6verbeg\u00e5vade samt besitta paranormala krafter och det visar sig snart att de har en allt annat \u00e4n v\u00e4lvillig agenda. Denna film har inte \u00e5ldrats med lika stor v\u00e4rdighet som ovan n\u00e4mnda Corridors of Blood, men den har en h\u00e4rlig blandning av skr\u00e4ck och science fiction. Den lyckas dessutom med att portr\u00e4ttera de illavarslande barnen p\u00e5 ett riktigt obehagligt vis.<\/p>\n

House of Usher (1960)<\/strong>
\n\"house_of_usher\"<\/a>Edgar Allan Poe r\u00e4knas till en av de st\u00f6rsta skr\u00e4ckf\u00f6rfattarna genom tiderna, s\u00e5 en filmatisering av hans novell Fall of the house of Usher l\u00e4mpar sig v\u00e4l h\u00e4r. Filmens regiss\u00f6r \u00e4r Roger Corman och hans spektrum mellan bra och usla verk sp\u00e4nner sig v\u00e4ldigt l\u00e5ngt. Inte s\u00e5 konstigt med tanke p\u00e5 hur otroligt kostnadseffektiv han var. House of Usher tillh\u00f6r dock hans b\u00e4ttre verk. Historien tar sin b\u00f6rjan n\u00e4r Philip anl\u00e4nder till baron Ushers hus i avsikt att tr\u00e4ffa sin \u00e4lskade Madeline, syster till baronen. Det visar sig dock att baronen verkar fullkomligt vansinnig och besatt av tanken att det vilar en f\u00f6rbannelse \u00f6ver hans familj. Baron Usher spelas av den alltid lika fenomenala Vincent Price och som vanligt gestaltar han sin roll med bravur. Bortsett fr\u00e5n detta vilar en st\u00e4mning \u00f6ver hela filmen som osar mystik och gotisk skr\u00e4ck.<\/p>\n

The innocents (1961)<\/strong>
\n\"the_innocents\"<\/a>Hems\u00f6kta hus \u00e4r ett av mina favoritteman g\u00e4llande skr\u00e4ckfilm och i den subgenren \u00e4r The Innocents v\u00e4l v\u00e4rd att se. Filmen handlar om Miss Giddens som f\u00e5r jobb som barnsk\u00f6tare \u00e5t tv\u00e5 f\u00f6r\u00e4ldral\u00f6sa barn vilka f\u00f6rs\u00f6rjs av deras f\u00f6rm\u00f6gne farbror. Barnen bot i ett stort hus p\u00e5 landsbygden, ett hus som tycks b\u00e4ra p\u00e5 en del hemligheter. Hemligheter som verkar vara kopplade till de tv\u00e5 barnen. Denna film osar professionalitet. Allt fr\u00e5n fotot till musiken till sk\u00e5despeleriet \u00e4r oklanderligt. En s\u00e4rskild eloge ska g\u00e5 till de tv\u00e5 barnen vilka utstr\u00e5lar ett riktigt kusligt obehag vilka ger tittaren kalla k\u00e5rar l\u00e4ngs ryggraden.<\/p>\n

Dr. Terror’s house of horror (1965)<\/strong>
\n\"dr_terrors_house_of_horrors\"<\/a>Det engelska produktionsbolaget Hammer Films var v\u00e4ldigt banbrytande g\u00e4llande m\u00e4ngden v\u00e5ld och blod i filmerna de producerade. Inom skr\u00e4ckgenren har de n\u00e5t n\u00e5got av en kultstatus och de ligger bakom fantastiska remakes av bland annat Dracula och Frankenstein. Med andra ord k\u00e4nns det givet att inkludera en produktion av Hammer Films i ett skr\u00e4ckfilmsmaraton. Dr. Terror’s House of Horror \u00e4r inte en av Hammer Films fr\u00e4msta bedrifter, men jag \u00e4r glad att jag s\u00e5g den. Filmen \u00e4r egentligen fem korta episodfilmer vilka alla v\u00e4vs samman genom att de ber\u00e4ttas som historier till fem m\u00e4n i en t\u00e5gkup\u00e9. Ber\u00e4ttaren \u00e4r den mystiske och synske Dr. Terror. Som i de flesta Hammerproduktioner spelas tv\u00e5 av nyckelrollerna av Peter Cushing och Christopher Lee. De g\u00f6r b\u00e5da som vanligt str\u00e5lande insatser. De fem episodfilmerna \u00e4r egentligen ganska l\u00f6jliga och inte l\u00e4skiga f\u00f6r fem \u00f6re. Men de har en genuin k\u00e4nsla \u00f6ver sig och formatet g\u00f6r att filmen aldrig blir tr\u00e5kig. Jag skulle inte rekommendera n\u00e5gon att \u00e4gna en fredagkv\u00e4ll \u00e5t denna film, men en s\u00f6ndagseftermiddag g\u00f6r den susen!<\/p>\n

Spider baby or the maddest story ever told (1968)<\/strong>
\n\"spider_baby_or_the_maddest_story_ever_told\"<\/a>En titel som denna film b\u00e4r g\u00f6r en ju onekligen nyfiken p\u00e5 vad detta \u00e4r f\u00f6r n\u00e5got spektakel. Och f\u00f6rtexterna g\u00f6r en om n\u00e5got \u00e4nnu mer konfunderad. De \u00e4r animerade p\u00e5 ett vis som f\u00f6r tankarna till en tecknad barnserie och en l\u00e5t med s\u00e5ng spelas vars melodi och text f\u00f6r tankarna till en slags morbid barnfilm. Men n\u00e4r filmen v\u00e4l kommer ig\u00e5ng v\u00e4ntar en helt annan upplevelse. Handlingen utspelar sig i ett hus i obygden d\u00e4r en minst sagt underlig familj bor. Tre familjemedlemmar \u00e4r i vuxen \u00e5lder, men talar och agerar som barn. Mordiska, sadistiska barn. Dessa tas om hand av det avlidna familje\u00f6verhuvudets chauff\u00f6r, spelad av skr\u00e4ckikonen Lon Chaney Jr. Nuf\u00f6rtiden \u00e4r tematiken \u201dinavlad mordisk familj p\u00e5 landet\u201d ganska vanlig i skr\u00e4ckgenren, men under denna tid f\u00e5r id\u00e9n ses som ganska originell. Liknande storys har visserligen gjorts i exempelvis The old dark house, men d\u00e4r den filmen f\u00f6rmedlade en gotisk skr\u00e4ck skiner h\u00e4r hillbillieskr\u00e4cken klart som solen.<\/p>\n

Horror of a deformed man (1969)<\/strong>
\n\"horror_of_a_deformed_man\"<\/a>Jag har alltid varit v\u00e4ldigt f\u00f6rtjust i japansk skr\u00e4ck, och d\u00e5 framf\u00f6rallt skr\u00e4ck fr\u00e5n 60-talet. Onibaba som sl\u00e4pptes 1964 \u00e4r en av mina absoluta favoritfilmer. Filmer i den kategorin, som blandade japansk folklore med skr\u00e4ck var ganska vanliga p\u00e5 60-talet. Mot slutet av detta \u00e5rtionde b\u00f6rjade dock filmerna g\u00e5 fr\u00e5n folklorens mystik till ren galenskap. Horror of a deformed man h\u00f6r till denna kategori. Filmen handlar om en man som rymmer fr\u00e5n ett mentalsjukhus. Han kommer till en by d\u00e4r en rik man som r\u00e5kar vara huvudpersonens dubbelg\u00e5ngare har avlidit. Denna film b\u00f6rjar v\u00e4ldigt intressant, lit som ett mysterium, men strax efter f\u00f6rsta halvan flummar den ut totalt i allehanda visuella galenskaper. N\u00e5gon beskrev filmen som en jodorowskyr\u00f6ra och jag m\u00e5ste nog skriva under p\u00e5 den beskrivningen. Tyv\u00e4rr g\u00f6rs detta inte s\u00e4rskilt bra, och jag skulle hellre rekommendera Jigoku \u2013 Sinners of hell fr\u00e5n 1960 om man vill se n\u00e5got liknande.
\nText: Franz Ung<\/strong><\/p>\n

Du har v\u00e4l inte missat f\u00f6rsta delen i denna serie? H\u00e4r kan du l\u00e4sa den.<\/strong><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

D\u00e5 var det dags f\u00f6r del 2 i den halloweenkr\u00f6nika d\u00e4r 31 skr\u00e4ckfilmstips, en var f\u00f6r m\u00e5nadens alla dagar, kommer att sl\u00e4ppas. Corridors of blood (1958) Ett skr\u00e4ckfilmsmarathon \u00e4r inget skr\u00e4ckfilmsmarathon om det bland filmerna man ska se inte finns ett verk av Boris Karloff, en ikon inom skr\u00e4ckfilmsgenren. Men denna film \u00e4r verkligen n\u00e5got […]<\/p>\n","protected":false},"author":13,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[50,20],"tags":[11540,11420,11500,12286],"class_list":{"0":"post-88632","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-filmfilm","7":"category-film","8":"tag-filmkronika","9":"tag-franz-ung","10":"tag-halloween","11":"tag-film","12":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/88632","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/13"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=88632"}],"version-history":[{"count":6,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/88632\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":88651,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/88632\/revisions\/88651"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=88632"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=88632"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=88632"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}