{"id":88580,"date":"2014-10-24T19:29:23","date_gmt":"2014-10-24T17:29:23","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=88580"},"modified":"2014-11-08T10:19:44","modified_gmt":"2014-11-08T08:19:44","slug":"strandberg-prick-stora-behallningen-i-ostens-frigorelefars-i-annas-garderob-pa-goteborgs-stadsteater","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=88580","title":{"rendered":"Strandberg &#038; Prick stora beh\u00e5llningen i Ostens frig\u00f6relefars \u2013 I Annas garderob p\u00e5 G\u00f6teborgs Stadsteater"},"content":{"rendered":"<p><a href=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2014\/10\/Annas-Garderob-press.jpg\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" src=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2014\/10\/Annas-Garderob-press-194x300.jpg\" alt=\"Annas-Garderob-press\" width=\"194\" height=\"300\" class=\"aligncenter size-medium wp-image-88584\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2014\/10\/Annas-Garderob-press-194x300.jpg 194w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2014\/10\/Annas-Garderob-press.jpg 388w\" sizes=\"auto, (max-width: 194px) 100vw, 194px\" \/><\/a><\/p>\n<p><strong>I Annas garderob <\/strong><br \/>\nManus &#038; s\u00e5ngtexter Ann-Sofie B\u00e1r\u00e1ny<br \/>\nRegi Suzanne Osten<br \/>\nG\u00f6teborgs Stadsteater<br \/>\nUrpremi\u00e4r 17 oktober 2014<\/p>\n<p>Min erfarenhet av Suzanne Osten inskr\u00e4nker sig till att ha sett J\u00f6sses flickor i gymnasiet,  den i l\u00e4ngden havererade pj\u00e4sen Publiken f\u00f6r fem \u00e5r sedan, n\u00e5gra lyckade spelfilmer s\u00e5som Br\u00f6derna Mozart och Skydds\u00e4ngeln samt intervjuboken Osten om Osten. Flera g\u00e5nger har hon samarbetat med Ann-Sofie B\u00e1r\u00e1ny \u2013 dramatiker med  l\u00e5ng karri\u00e4r som psykoanalytiker bakom sig \u2013 och b\u00e5da har haft s\u00e4rskilt fokus p\u00e5 barns perspektiv.  <\/p>\n<p>Familjen Freuds sju barn  blir konfysa nervknippen uppfostrade av en despotisk misslyckad mor utrustad med gonggpng (komiskt ursinnigt spelad av praktikanten Matilda Ragnerstam), med ambition att pr\u00e4nta in beh\u00e4rskningens sv\u00e5ra konst. Fadern (praktikanten Nemanja Stojanovic lysande p\u00e5 att f\u00e5 fram draget av \u00f6versitteri) \u00e5 andra sidan, anv\u00e4nder barnen i sin forskning och vill locka dem till det motsatta, det vill s\u00e4ga  bli varse annars f\u00f6rbjudna tankar p\u00e5 sexualitet. <\/p>\n<p>I Annas Garderob \u00e4r en myllrande fresk med parellhandlingar i tid och rum som korsbefruktar varann. Enligt programmet i tidningsformat summerar den i mitt tycke alltf\u00f6r l\u00e5nga upps\u00e4ttningen (cirka 4 timmar inklusive paus) n\u00e5gra av teaterikonen Ostens drivkrafter.  V\u00e4ldigt f\u00f6renklat kan de sammanfattas i inre respektive yttre frihetsstr\u00e4van. Psykoanlys kopplad till lesbisk utlevelse. Huvudpersonen uppmanas av sin far Sigmund att sl\u00e4ppa taget, att kr\u00e4kas ut alla NEJ kroppen svalt; vilket inneb\u00e4r att man v\u00e5gar visa vem man \u00e4r. Ett sj\u00e4lvf\u00f6rverkligande vars konsekvens blir att n\u00e4stan alla av dramats kvinnoroller bryter med heteronormen. Betr\u00e4ffande inriktningen p\u00e5 att lyfta mogna damers status, ska noteras de tre fr\u00e5n publiken som p\u00e5 anmodan i slutscenen medverkade sittandes p\u00e5 pyttesm\u00e5 stolar.<\/p>\n<p><a href=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2014\/10\/Annas-Garderob-press-04.jpg\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" src=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2014\/10\/Annas-Garderob-press-04-300x198.jpg\" alt=\"Annas-Garderob-press-04\" width=\"300\" height=\"198\" class=\"alignright size-medium wp-image-88585\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2014\/10\/Annas-Garderob-press-04-300x198.jpg 300w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2014\/10\/Annas-Garderob-press-04.jpg 909w\" sizes=\"auto, (max-width: 300px) 100vw, 300px\" \/><\/a>Scenografin \u00e4r smart, fast lite f\u00f6rvirrande att se n\u00e4r den placerar skeendet i ett docksk\u00e5p i skala 1:1.  I \u00f6ppningsscenen hamnar vi hos tillgjorda mediam\u00e4nniskor, svassande arrang\u00f6rer och uppladdade kollegor firandes Anna Freuds 80-\u00e5riga f\u00f6delsedag. Sedan best\u00e5r pj\u00e4sen av ett p\u00e4rlband ryckiga tabl\u00e5er som djupdyker i den fadersfixerade Annas tutbulenta liv. Av de fjorton sk\u00e5despelarna turas flertalet om att g\u00f6ra \u00e5tskilliga roller, precis som man kan f\u00f6rv\u00e4nta sig av lekfulla Osten. Den andra ramhandlingen handlar om den stormiga k\u00e4rleken mellan Eve och Peg, tv\u00e5 motsatser i USA p\u00e5 70-talet, som \u00e4nd\u00e5 f\u00f6renas i sin komplicerade tillgivenhet f\u00f6r varandra. F\u00f6r att antyda vidden av metaniv\u00e5 m\u00e5ste avsl\u00f6jas att Eve, uppfylld b\u00e5de av terapins l\u00e4kande verkan och passionen f\u00f6r starka yrkeskvinnor, skriver p\u00e5 den bok om Anna Freud som vi delvis f\u00e5r \u00e5sk\u00e5dliggjord.  <\/p>\n<p>N\u00e4stan alla karakt\u00e4rer har drag av galenskap och gyckel. Antagligen v\u00e4ldigt lustfyllt f\u00f6r sk\u00e5despelarna att f\u00e5 frossa i: framst\u00e4lla sig som l\u00f6jliga och praktisera ett minst sagt \u00f6verdrivet kroppsspr\u00e5k. \u00c4ven om koreografin \u00e4r kul att sk\u00e5da och det finns inlagda \u201dvilopauser\u201d i form av fartfyllda h\u00f6gklassiga s\u00e5nginslag, blir det ganska tjatigt till slut. Till viss del uppv\u00e4gs risken att bli uttr\u00e5kad, av minnesv\u00e4rda s\u00e5rbara birollsinsatser fr\u00e5n Monica Wilderoth (Annas f\u00f6rm\u00f6gna neurotiska livspartner), kavata Marie Delleskog och Isabella Duarte Nilsson (ocks\u00e5 praktikant).  Vad som tilltalar mig mest \u00e4r det str\u00e5k av \u00e4kthet som g\u00e5r p\u00e5 tv\u00e4rs mot det farsartade i upps\u00e4ttningen. Emilie Strandberg g\u00f6r en djupt m\u00e4nskligt kvinnoportr\u00e4tt. Eve bubblar \u00f6ver av desperation och v\u00e4djande blickar. Hennes blamage i m\u00f6tet med den allt annat \u00e4n upph\u00f6jda Anna (specialskriven roll f\u00f6r fenemonala Ann Petr\u00e9n) , blir desto mer r\u00f6rande f\u00f6r att sj\u00e4lvinsikt existerar. F\u00f6r Dr. Levin (Johan Karlberg) utbrister hon \u201dni har hj\u00e4lpt mig vara den jag \u00e4r\u201d.  Jag har sett Strandberg i \u00e5tskilliga upps\u00e4ttningar och h\u00e4r bevisar hon i full blom sin stora kapacitet. Hennes motspelerska Angelika Prick, praktikant fr\u00e5n h\u00f6gskoleutbildning, g\u00f6r sin roll fullproppad p\u00e5 frustration med bravur. I utseende och  repliker p\u00e5minner hon om en agiterande Angela Davis. <\/p>\n<p>Jag var positivt inst\u00e4lld men tyv\u00e4rr ganska h\u00e4ngig efter uttr\u00f6ttande m\u00f6te i G\u00f6teborg som denna torsdagskv\u00e4ll hade halv storm. Och jag vet inte hur det \u00e4r att g\u00e5 i terapi, har bara ytterst rudiment\u00e4ra kunskaper om far och dotter Freud fr\u00e5n n\u00e4r jag l\u00e4ste (barn)psykologi i studiecirkel f\u00f6r en evighet sedan. Appl\u00e5derna var varma fr\u00e5n den l\u00e5ngt ifr\u00e5n fulltaliga publiken, medan jag mest var upptagen med att fundera p\u00e5 varf\u00f6r inte denna ystra lovs\u00e5ng till friheten tr\u00e4ffade mitt hj\u00e4rta -det stora undantaget Emilie Strandberg vars s\u00e4tt att ta plats var en fr\u00f6jd att se.<br \/>\n<strong>Text: Mats Hallberg<\/strong><\/p>\n<p><strong>Foto: Ola Kjelbye<\/strong><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>I Annas garderob Manus &#038; s\u00e5ngtexter Ann-Sofie B\u00e1r\u00e1ny Regi Suzanne Osten G\u00f6teborgs Stadsteater Urpremi\u00e4r 17 oktober 2014 Min erfarenhet av Suzanne Osten inskr\u00e4nker sig till att ha sett J\u00f6sses flickor i gymnasiet, den i l\u00e4ngden havererade pj\u00e4sen Publiken f\u00f6r fem \u00e5r sedan, n\u00e5gra lyckade spelfilmer s\u00e5som Br\u00f6derna Mozart och Skydds\u00e4ngeln samt intervjuboken Osten om Osten. [&hellip;]<\/p>\n","protected":false},"author":13,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[20,30,31],"tags":[],"class_list":["post-88580","post","type-post","status-publish","format-standard","category-film","category-teater","category-teaterrecension","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/88580","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/13"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=88580"}],"version-history":[{"count":4,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/88580\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":88586,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/88580\/revisions\/88586"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=88580"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=88580"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=88580"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}