{"id":88556,"date":"2014-10-29T14:57:37","date_gmt":"2014-10-29T12:57:37","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=88556"},"modified":"2015-02-13T01:39:43","modified_gmt":"2015-02-13T00:39:43","slug":"gruff-rhys-jag-ville-att-platserna-skulle-influera-musiken","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=88556","title":{"rendered":"Gruff Rhys: &#8221;Jag ville att platserna skulle influera musiken&#8221;"},"content":{"rendered":"<p><a href=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2014\/10\/gruff.jpg\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" class=\"aligncenter size-medium wp-image-88557\" src=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2014\/10\/gruff-300x199.jpg\" alt=\"gruff\" width=\"300\" height=\"199\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2014\/10\/gruff-300x199.jpg 300w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2014\/10\/gruff.jpg 620w\" sizes=\"auto, (max-width: 300px) 100vw, 300px\" \/><\/a><\/p>\n<p><em><strong>Gruff Rhys slog igenom\u00a0<strong>med bandet Super Furry Animals\u00a0<\/strong>p\u00e5 90-talet. Tidigare i \u00e5r sl\u00e4ppte den walesiska singer-songwritern sitt fj\u00e4rde soloalbum American Interior.<\/strong><\/em><\/p>\n<p>I det lilla rummet bakom scenen p\u00e5 Debaser Strand sitter en tr\u00f6tt, medel\u00e5lders man. Han har knappt sovit en blund natten innan och\u00a0stammar v\u00e4nligt &#8212; men med l\u00e5nga pauser f\u00f6r att hitta r\u00e4tt ord &#8212; fram svar p\u00e5 mina fr\u00e5gor. Av\u00a0och till\u00a0lyser \u00f6gonen upp av en n\u00e4rmast barnslig entusiasm och bredvid oss genom hela intervjun ligger en sliten docka som tycks ha f\u00f6ljt med honom p\u00e5 hela turn\u00e9n. Den f\u00f6rest\u00e4ller en viss\u00a0uppt\u00e4cktsresande. Om man ska g\u00f6ra n\u00e5got, varf\u00f6r inte g\u00f6ra det med 100% inlevelse?<\/p>\n<p><strong>Ditt nya album handlar om din landsman John Evans som utforskade USA p\u00e5 1700-talet. Vad drog dig till det h\u00e4r konceptet och tycker du att hans historia p\u00e5 n\u00e5got s\u00e4tt resonerar med ditt eget liv?<\/strong><\/p>\n<p>&#8211; Jag b\u00f6rjade studera honom eftersom min far var besatt; han h\u00e4rstammar n\u00e4mligen fr\u00e5n John Evans farbror. [skratt] Fast\u00a0i byn John Evans kommer fr\u00e5n \u00e4r alla besl\u00e4ktade till honom p\u00e5 n\u00e5got s\u00e4tt! N\u00e4r jag turnerade i USA ins\u00e5g jag att jag ibland korsade John Evans v\u00e4gar, s\u00e5 det var en ambition att avs\u00e4tta lite tid \u00e5t att f\u00f6lja hans sp\u00e5r. Jag gav en karta till min amerikanska bokningsagent d\u00e4r jag hade ritat ut v\u00e4gen Evans vandrade fr\u00e5n 1782 till 1789 och bad honom boka en turn\u00e9 l\u00e4ngs den v\u00e4gen. Ett \u00e5r senare gjorde jag turn\u00e9n och det var som en vild fantasi. Jag spelade p\u00e5 flera okonventionella st\u00e4llen, bland annat ett reservat, det var intressant.<\/p>\n<p>&#8211; Kanske finns det paralleller mellan mitt liv och John Evans resa. Han var i tjugo\u00e5rs\u00e5ldern, samma \u00e5lder m\u00e5nga band \u00e4r i n\u00e4r de b\u00f6rjar f\u00e5 galna, imperialistiska fantasier. Det kanske finns en korrelation mellan rockstj\u00e4rnor och uppt\u00e4cktsresande. Han var tjugonio n\u00e4r han dog i New Orleans, p\u00e5 s\u00e4tt och viss var han en f\u00f6reg\u00e5ngare till dagens rockstj\u00e4rnor.<\/p>\n<p><strong>Vad \u00e4r skillnaden mellan att skriva om en historisk person ist\u00e4llet f\u00f6r om sig sj\u00e4lv? Tror du n\u00e5got av din egen personlighet \u00e5terspeglas i musiken \u00e4ven om det handlar om John Evans?<\/strong><\/p>\n<p>&#8211; Jag tror det \u00e4r oundvikligt, du skriver om dig sj\u00e4lv genom linsen av n\u00e5gon annan. \u00c4ven om jag t\u00e4nker att jag bara skriver om John Evans skriver jag antagligen \u00e4ven om mig sj\u00e4lv. L\u00e5tarna \u00e4r enkla och relaterar till John Evans livshistoria, men jag f\u00f6rs\u00f6ker sl\u00e5 an de k\u00e4nslor han upplevde snarare \u00e4n att mata in massa fakta, s\u00e5 jag hoppas att de resonerar med m\u00e5nga m\u00e4nniskor.<\/p>\n<p><strong>Hur f\u00f6rs\u00f6kte du \u00f6versatta konceptet till musik? Formade det \u00e4ven musiken eller var det bara texterna?<\/strong><\/p>\n<p>&#8211; Musiken influerades av geografin. Jag ville spela in musik l\u00e4ngs v\u00e4gen. Med mig hade jag Kliph Scurlock, en trummis fr\u00e5n Kansas som bor i n\u00e4rheten av Missourifloden. Eftersom han bor d\u00e4r verkade han kvalificerad att f\u00e5 vara med p\u00e5 albumet. Vi spelade in i Omaha i Mike Mogis studio, han offrade sina alla hj\u00e4rtans dag-planer f\u00f6r att spela in trummor \u00e5t oss. Jag ville att platserna skulle influera musiken, men jag var lite paranoid. Jag ville inte g\u00f6ra americana.\u00a0Jag kommer fr\u00e5n Wales, det hade varit l\u00f6jligt. Eftersom det blev f\u00f6r mycket americana lade jag p\u00e5 synth n\u00e4r jag kom hem f\u00f6r att g\u00f6ra det europeiskt igen.<\/p>\n<p><strong>Hur viktigt \u00e4r det f\u00f6r lyssnaren att vara medveten om konceptet? Tror du det g\u00e5r att njuta av musiken till fullo \u00e4nd\u00e5?<\/strong><\/p>\n<p>&#8211; Jag hoppas det. Jag lyssnar mycket p\u00e5 Serge Gainsbourg och jag kan inte ett ord franska, men jag uppskattar hans album musikaliskt och k\u00e4nslom\u00e4ssigt. S\u00e5 min f\u00f6rhoppning \u00e4r att det g\u00e5r att njuta av musiken utan att veta vad som inspirerade den. Jag skrev en bok som kommer med albumet, s\u00e5 all fakta finns i den, p\u00e5 s\u00e5 s\u00e4tt beh\u00f6ver jag inte oroa mig \u00f6ver att g\u00f6ra l\u00e5tarna mer komplicerade \u00e4n n\u00f6dv\u00e4ndigt.<\/p>\n<p><strong>Precis. <em>American Interior<\/em> \u00e4r inte bara ett album, utan \u00e4ven en bok, en film och en mobilapp. Kommer du \u00e4ven forts\u00e4ttningvis ge ut album i flera olika format?<\/strong><\/p>\n<p>&#8211; Alla album beh\u00f6ver inte en bok, men det h\u00e4r kretsade kring en s\u00e5 annorlunda id\u00e9. Allt har varit \u00f6verdrivet fr\u00e5n f\u00f6rsta b\u00f6rjan, eftersom jag ville leva i ett parallellt universum i n\u00e5gra veckor. <em>American Interior<\/em> \u00e4r som en egen v\u00e4rld, den tog n\u00e4stan tv\u00e5 \u00e5r att f\u00e4rdigst\u00e4lla, f\u00f6rhoppningsvis kommer mina framtida album bara handla om musik.<\/p>\n<p><strong>\u00c4r det annorlunda att sl\u00e4ppa aldum i dagens musikklimat j\u00e4mf\u00f6rt n\u00e4r du l\u00e5g p\u00e5 Creation p\u00e5 90-talet?<\/strong><\/p>\n<p>&#8211; Industriellt \u00e4r det v\u00e4ldigt annorlunda, det g\u00e5r inte ens att j\u00e4mf\u00f6ra, men musikaliskt \u00e4r det n\u00e4stan exakt likadant. Men jag antar att den minst intressanta aspekten av musik \u00e4r hur den sl\u00e4pps och distribueras.<\/p>\n<p><strong>Inspireras du fortfarande av samma saker?<\/strong><\/p>\n<p>&#8211; Jag f\u00f6rs\u00f6ker f\u00f6rfina mitt l\u00e5tskrivande. Det \u00e4r n\u00e5got jag fortfarande \u00f6var p\u00e5. Jag \u00e4r fortfarande helt besatt av att hitta nya s\u00e4tt att skriva l\u00e5tar och n\u00e5 n\u00e5gon grad av originalitet.<\/p>\n<p><strong>\u00c4r det sv\u00e5rare att hitta inspiration idag? Oroar du dig \u00f6ver att \u00e5terupprepa dig sj\u00e4lv?<\/strong><\/p>\n<p>&#8211; Det kanske \u00e4r f\u00f6r att mitt minne \u00e4r s\u00e5 d\u00e5ligt, men jag blir fortfarande uppspelt av att skriva l\u00e5tar. Det har inte f\u00f6r\u00e4ndrats. Jag f\u00f6rs\u00f6ker hitta nya s\u00e4tt att f\u00f6ra musiken i olika riktningar. Men det \u00e4r klart, ju fler album jag sl\u00e4pper, desto st\u00f6rre \u00e4r chansen att jag upprepar mig sj\u00e4lv. Kanske \u00e4r det f\u00f6r att mitt minne \u00e4r s\u00e5 d\u00e5ligt jag kan \u00e5teruppleva sp\u00e4nningen varje g\u00e5ng.<\/p>\n<p><strong>Identifierar du dig sj\u00e4lv mer med din nationalitet efter arbetet med det h\u00e4r albumet?<\/strong><\/p>\n<p>&#8211; N\u00e4r det g\u00e4ller min identitet har jag alltid k\u00e4nt&#8230; jag menar&#8230; jag har vuxit upp med det walesiska spr\u00e5ket som \u00e4r ett minoritetsspr\u00e5k efter en period av f\u00f6rtryck. Det har aldrig f\u00f6r\u00e4ndrats. Jag v\u00e4xte upp p\u00e5 80-talet med DIY-r\u00f6relsen och punken som bek\u00e4nde k\u00e4rlek till alla kulturer och var en reaktion mot tr\u00e5ngsynt nationalism. Jag har alltid influerats av den r\u00f6relsen som handlar om att fira alla kulturer, inklusive din egen. Att komma fr\u00e5n en minoritetskultur har p\u00e5verkat mig politiskt, men som musiker \u00e4r det sista jag vill att definieras av min nationalitet. Jag bryr mig inte om varifr\u00e5n det jag skriver och sjunger om kommer och jag \u00e4r \u00f6vertygad om att det \u00e4r likadant f\u00f6r de flesta.<\/p>\n<p><iframe loading=\"lazy\" src=\"\/\/www.youtube.com\/embed\/rMybiPjykD0\" width=\"560\" height=\"315\" frameborder=\"0\" allowfullscreen=\"allowfullscreen\"><\/iframe><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>Gruff Rhys slog igenom\u00a0med bandet Super Furry Animals\u00a0p\u00e5 90-talet. Tidigare i \u00e5r sl\u00e4ppte den walesiska singer-songwritern sitt fj\u00e4rde soloalbum American Interior. I det lilla rummet bakom scenen p\u00e5 Debaser Strand sitter en tr\u00f6tt, medel\u00e5lders man. Han har knappt sovit en blund natten innan och\u00a0stammar v\u00e4nligt &#8212; men med l\u00e5nga pauser f\u00f6r att hitta r\u00e4tt ord [&hellip;]<\/p>\n","protected":false},"author":3,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[5,7],"tags":[11528,1187,11527,11529],"class_list":{"0":"post-88556","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-intervju","7":"category-musik","8":"tag-american-interior","9":"tag-debaser","10":"tag-gruff-rhys","11":"tag-super-furry-animals","12":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/88556","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/3"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=88556"}],"version-history":[{"count":10,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/88556\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":91281,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/88556\/revisions\/91281"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=88556"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=88556"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=88556"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}