![\"elianeelias\"](\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2014\/10\/elianeelias.jpg\")
<\/p>\n<\/p>\n
Elaine Elias p\u00e5 Konserthuset<\/strong> Kanske p\u00e5 sin plats att omg\u00e5ende f\u00f6rklara den kryptiska rubriken. I marknadsf\u00f6ringen till evenemanget stod om en tribute till Chet Baker, vemodets m\u00e4stare som Elias faktiskt spelat med. Trion gjorde endast fyra av de s\u00e5nger Baker brukade framf\u00f6ra, vilket resulterade i en k\u00e4nsla av att ha lite blivit ber\u00f6vad vad som utannonserats. F\u00f6rutom titelsp\u00e5ret fr\u00e5n senaste skivan ”I Thought About You” f\u00f6rekom i den sprittande konserten ”This Can\u00b4t be Love”, ”Never Been in Love Before” och ”Embraceable You”. Sist n\u00e4mnda omtyckta ballad spelades med m\u00e4rkbar sp\u00e4nst. Det hurtiga anslaget i This can\u00b4t be love skar sig i j\u00e4mf\u00f6relse med det sl\u00e4piga vemod som finns i Baker\u00b4s version. Jag har inte bara lyssnat p\u00e5 trumpetaren\/s\u00e5ngarens inspelningar och sett dokument\u00e4ren Let\u00b4s get lost, har dessutom h\u00f6rt honom spela -84 med \u00c5ke Johanssons trio p\u00e5 ett Nef som under l\u00e5tarna var kn\u00e4pptyst. M\u00e5ste betecknas som full\u00e4ndad magi. <\/p>\n Ang\u00e5ende mina f\u00f6rstudier av Elias har jag h\u00f6rt p\u00e5 n\u00e5gon CD med Steps Ahead, inspelningar i jazzradion och live p\u00e5 Fasching f\u00f6r \u00e5tta \u00e5r sedan n\u00e4r hon njutbart levererade ett Bill Evans-program. Sitt musikaliska arv, r\u00f6tterna och modersm\u00e5let h\u00e4rr\u00f6r fr\u00e5n Brasilien; fast hon bott i USA och varit gift med amerikanska musiker. Som pianist \u00e4r hon virtuos och som m\u00e4nniska verkar hon ha hett temperament. Less is more \u00e4r ett g\u00e5ngbart begrepp som den kompromissl\u00f6sa damen v\u00e4grar k\u00e4nnas vid. D\u00e4rf\u00f6r uppst\u00e5r per automatik en krock (ibland fruktbar s\u00e5dan) n\u00e4r hon tar sig an den mytomspunne cool-jazz legenden. F\u00f6r mig blir hennes tolkningar en aning anstr\u00e4ngda, trots att Baker ska ha varit inspirat\u00f6r f\u00f6r musiker fostrade i bossans tradition.<\/p>\n Marc Johnson \u00e4r en basklippa \u2013 \u201dpart of jazzhistory\u201d – hon kamperat ihop med i \u00f6ver tjugofem \u00e5r och gitarristen Graham Dechter var sensationellt bra n\u00e4r han \u201dhamnade\u201d i f\u00f6rgrunden. I en bossa samspelade han magnifikt med Elias p\u00e5 s\u00e5ng. Gick inte att undg\u00e5 notera hur fabul\u00f6sa trion var p\u00e5 att hotta upp melodier och \u00e4nd\u00e5 kunna avsluta p\u00e5 samma br\u00e5kdel av en sekund. Efter en sprudlande snabb start som hyllning till n\u00e4mnda Evans, gjorde de \u00e5tskilliga brasilianska stycken av Jobim och andra tons\u00e4ttare. Efter att ha visat sin simultanf\u00f6rm\u00e5ga genom att dansa och sjunga samtidigt fick 54-\u00e5ringen \u00f6versvallande publikrespons. Betr\u00e4ffande Elias vokala f\u00f6rm\u00e5ga beh\u00e4rskar hon naturligtvis visorna p\u00e5 portugisiska b\u00e4ttre \u00e4n de jazzstandards hon sjunger. De stycken som avrundade programmet i det inte helt fullsatta Konserthuset som kapellm\u00e4staren f\u00f6r \u00f6vrigt ber\u00f6mde, hade otyglat brasilianskt gung i sig (bland annat ”The Girl from Ipanema”). Mitt intryck \u00e4r s\u00e5ledes ganska splittrat. Gl\u00e4djen, perfektionen och artisteriet var otvetydigt, men jag saknade de magiska moment Chet Baker var kapabel att frambringa. Less is more! Elaine Elias p\u00e5 Konserthuset 19 oktober 2014 Betyg 4 Kanske p\u00e5 sin plats att omg\u00e5ende f\u00f6rklara den kryptiska rubriken. I marknadsf\u00f6ringen till evenemanget stod om en tribute till Chet Baker, vemodets m\u00e4stare som Elias faktiskt spelat med. Trion gjorde endast fyra av de s\u00e5nger Baker brukade framf\u00f6ra, vilket resulterade i en k\u00e4nsla av att ha […]<\/p>\n","protected":false},"author":13,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[7],"tags":[11524,9827],"class_list":["post-88533","post","type-post","status-publish","format-standard","category-musik","tag-elaine-elias","tag-stockholm-jazz-festival","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/88533","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/13"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=88533"}],"version-history":[{"count":1,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/88533\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":88545,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/88533\/revisions\/88545"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=88533"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=88533"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=88533"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}
\n19 oktober 2014
\nBetyg 4<\/em><\/p>\n
\nText: Mats Hallberg<\/strong> <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"