{"id":88381,"date":"2014-10-18T09:52:51","date_gmt":"2014-10-18T07:52:51","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=88381"},"modified":"2014-10-18T09:52:51","modified_gmt":"2014-10-18T07:52:51","slug":"hans-och-greta-inte-ett-oga-torrt-i-forestallningen-som-talar-till-alla-aldrar","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=88381","title":{"rendered":"Hans och Greta – inte ett \u00f6ga torrt i f\u00f6rest\u00e4llningen som talar till alla \u00e5ldrar"},"content":{"rendered":"

\"hansochgreta\"<\/p>\n

Hans och Greta<\/strong>
\nAv Martina Montelius
\nRegi Sally Palmquist Procop\u00e9
\nScenografi Mats Sahlstr\u00f6m
\nKostym Jonna Bergelin
\nPeruk och mask Veronica Liljeblad
\nMusik och ljud Stefan Johansson
\nLjus Raimo Nyman
\nUrpremi\u00e4r 17 oktober 2014, Elverket, Stockholm <\/p>\n

N\u00e4r publiken engageras totalt och barnen som sitter p\u00e5 de f\u00f6rsta raderna ropar \u00e5t den elaka pepparkaksh\u00e4xan, d\u00e5 har v\u00e4l en barnteaterf\u00f6rest\u00e4llning lyckats. Om dessutom den \u00e4ldre damen bredvid mig p\u00e5 sista raden kommenterar: ”Inte ett \u00f6ga torrt” – d\u00e5 har f\u00f6rest\u00e4llningen lyckats tala till alla \u00e5ldrar.<\/p>\n

Br\u00f6derna Grimms klassiska saga Hans och Greta \u00e4r en stark ber\u00e4ttelse. Det \u00e4r en hemsk ber\u00e4ttelse om f\u00f6r\u00e4ldrar som \u00e4r s\u00e5 fattiga att de v\u00e4ljer att \u00f6verge sina barn. Sorgligt nog \u00e4r det n\u00e5got som barn fortfarande kan k\u00e4nna igen. \u00e5 olika s\u00e4tt kan barn bli \u00f6vergivna. V\u00e4rlden har inte blivit s\u00e5 mycket b\u00e4ttre under de hundratals \u00e5r som g\u00e5tt sedan denna saga b\u00f6rjade ber\u00e4ttas kring l\u00e4gereldar. (Nej jag menar inte att br\u00f6derna Grimm satt vid l\u00e4gereldar: sagan \u00e4r s\u00e4kert \u00e4ldre \u00e4n Grimmbr\u00f6derna som f\u00e5ngade upp gamla folksagor och skrev ned.) Martina Montelius har skrivit om sagan, men med varsamma h\u00e4nder och skapat ett drama f\u00f6r alla \u00e5ldrar som handlar om att klara sig n\u00e4r man pl\u00f6tsligt en dag inte har sin familj omkring sig.<\/p>\n

\"hansochgreta1\"<\/a>I regi av Sally Palmquist Procop\u00e9 har det blivit en h\u00e4rlig upps\u00e4ttning d\u00e4r alla i familjen har lysande illr\u00f6tt h\u00e5r och fula ljusgr\u00f6na kl\u00e4der. Scenografin \u00e4r en blandning av en klassisk sagobok med sm\u00e5 fragment av nutid. Hans spelar spel p\u00e5 familjens ipad och lyckas k\u00f6pa dyra spel med mammans kontokort och familjen blir helt utblottad. Det \u00e4r dock bra att f\u00f6rest\u00e4llningen inte placeras in helt och h\u00e5llet i nutid, sagan \u00e4r st\u00f6rre och lever \u00f6ver tiden och \u00e4r,trist nog, n\u00e5got som barn i alla tider kan ta till sig. Med barn menar jag alla m\u00e4nniskor i alla \u00e5ldrar som n\u00e5gon g\u00e5ng haft en f\u00f6r\u00e4lder, om \u00e4n bara i en sekund.<\/p>\n

Barn kan leva utan sina f\u00f6r\u00e4ldrar, men f\u00f6r\u00e4ldrar kan inte leva utan sina barn – denna hemlighet ber\u00e4ttar den vita katten f\u00f6r Hans n\u00e4r barnen \u00f6vergetts av sina f\u00f6r\u00e4ldrar och \u00e4r l\u00e5ngt ute i m\u00f6rka skogen. Ja det \u00e4r p\u00e5 s\u00e4tt och vis en sanning om livet och det s\u00e4gs vid flera tillf\u00e4llen. M\u00e5nga barn tvingas av livets olika f\u00f6ruts\u00e4ttningar att v\u00e4xa och bli vuxna utan att ha sina vuxna n\u00e4ra sig eller har vuxna n\u00e4ra sig som p\u00e5 grund av droger eller arbetsnarkomani eller annat inte ger barnen den k\u00e4rlek de beh\u00f6ver.<\/p>\n

Men livet \u00e4r v\u00e4ldigt sorgligt ibland och vuxna mister sina barn ocks\u00e5 – och det kan k\u00e4nnas som att det inte g\u00e5r att leva utan sitt f\u00f6rlorade barn, det vet jag som mist mitt yngsta barn. Och d\u00e4r k\u00e4nner jag att Martina Montelius har b\u00e5de r\u00e4tt och fel: det har l\u00e4nge och i djupa dalar k\u00e4nts som att jag inte kan leva vidare. Och samtidigt har jag ju inget val, jag m\u00e5ste traska vidare i denna existensen. S\u00e5 riktigt sant \u00e4r det inte att vuxna inte kan leva utan sina barn, n\u00e5gon g\u00e5ng kan vi tvingas till det av livets h\u00e5rda omst\u00e4ndigheter – d\u00e4r tragiken slagit till. <\/p>\n

F\u00f6r mig handlar f\u00f6rest\u00e4llningen om mer \u00e4n barn som klarat sig trots att de \u00f6vergivits: jag ser den som en ber\u00e4ttelse om att f\u00f6rl\u00e5ta och en ber\u00e4ttelse om att l\u00e4ra sig st\u00e5 p\u00e5 sina egna ben, oavsett vilken \u00e5lder vi befinner oss i: en ber\u00e4ttelse om att leva vidare trots de f\u00f6rluster livet sl\u00e4nger p\u00e5 oss.<\/p>\n

F\u00f6rest\u00e4llningen \u00e4r ungef\u00e4r en och en halvtimme, utan paus, och v\u00e4nder sig till alla fr\u00e5n sju \u00e5r. Och det h\u00e4r \u00e4r en f\u00f6rest\u00e4llning som talar till alla \u00e5ldrar. Inget \u00f6ga torrt, som damen sade, men \u00e4nd\u00e5 g\u00e5r vi d\u00e4rifr\u00e5n med en spirande gl\u00e4dje inne i hj\u00e4rtat: med humor och fantasi kan vi ta oss igenom ocks\u00e5 de m\u00f6rkaste skogar och besegra de allra vidrigaste pepparkaksh\u00e4xor och hitta hem igen till n\u00e5gon som l\u00e4ngtar efter oss.<\/p>\n

I rollerna:<\/strong><\/p>\n

Greta Maia Hansson Bergqvist
\nHans Rasmus Luthander
\nPappan Eric Stern
\nMamman\/H\u00e4xan Sanna Sundqvist <\/p>\n

\"hansochgreta2\"<\/p>\n

fr\u00e5n sju \u00e5r <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Hans och Greta Av Martina Montelius Regi Sally Palmquist Procop\u00e9 Scenografi Mats Sahlstr\u00f6m Kostym Jonna Bergelin Peruk och mask Veronica Liljeblad Musik och ljud Stefan Johansson Ljus Raimo Nyman Urpremi\u00e4r 17 oktober 2014, Elverket, Stockholm N\u00e4r publiken engageras totalt och barnen som sitter p\u00e5 de f\u00f6rsta raderna ropar \u00e5t den elaka pepparkaksh\u00e4xan, d\u00e5 har v\u00e4l […]<\/p>\n","protected":false},"author":2,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[16,20,30,31],"tags":[1366,1493,11435,3533,4955,7643],"class_list":{"0":"post-88381","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-recension","7":"category-film","8":"category-teater","9":"category-teaterrecension","10":"tag-dramaten","11":"tag-elverket","12":"tag-hans-och-greta","13":"tag-martina-montelius","14":"tag-scenkonst","15":"tag-teaterkritik","16":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/88381","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/2"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=88381"}],"version-history":[{"count":2,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/88381\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":88388,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/88381\/revisions\/88388"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=88381"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=88381"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=88381"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}