{"id":88345,"date":"2014-10-17T07:44:01","date_gmt":"2014-10-17T05:44:01","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=88345"},"modified":"2014-10-18T09:09:45","modified_gmt":"2014-10-18T07:09:45","slug":"recension-fran-nypremiaren-pa-jag-har-inte-tid-just-nu-pa-reflexen-i-karrtorp","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=88345","title":{"rendered":"Recension fr\u00e5n nypremi\u00e4ren p\u00e5 ”Jag har inte tid just nu” p\u00e5 Reflexen i K\u00e4rrtorp"},"content":{"rendered":"

\"pressbild1\"<\/a><\/p>\n

Jag har inte tid just nu<\/strong>
\nRegi, manus och scenografi: Frida Sp\u00e5ng
\nNypremi\u00e4r 16 oktober 2014
\nReflexen, K\u00e4rrtorp<\/p>\n

Jag hittar n\u00e4stan inte till teatern. Skylten \u00e4r alldeles f\u00f6r stor, lysande, flashig och r\u00f6d, f\u00f6r att jag ska se den. Jag har f\u00f6rv\u00e4ntat mig en annan ing\u00e5ng och n\u00e5got annat \u00e4n den h\u00e4rligt bohemiska och hemtrevliga ing\u00e5ngen. Min hj\u00e4rna f\u00e5r inte levererat det den hade f\u00f6rutsatt och bortser fr\u00e5n det som \u00e4r. Det \u00e4r just detta faktum som hela f\u00f6rest\u00e4llningen baseras p\u00e5, det r\u00e4cker inte l\u00e4ngre att man syns och finns, n\u00e5gon annan m\u00e5ste ocks\u00e5 bekr\u00e4fta v\u00e5r existens, f\u00f6r att vi verkligen p\u00e5 riktigt ska kunna k\u00e4nna v\u00e5rt eget ber\u00e4ttigande. Precis som Hjalmar S\u00f6derberg s\u00e4ger ”Man vill bli \u00e4lskad, i brist d\u00e4rp\u00e5 beundrad, i brist d\u00e4rp\u00e5 fruktad, i brist d\u00e4rp\u00e5 avskydd och f\u00f6raktad. Man vill ingiva m\u00e4nniskorna n\u00e5got slags k\u00e4nsla. Sj\u00e4len ryser f\u00f6r tomrummet och vill kontakt till vad pris som helst.”( ur Doktor Glas).<\/p>\n

Det \u00e4r en fantastisk k\u00e4nsla av folkbildning och 1970-tals m\u00f6blering som sl\u00e5r en n\u00e4r man promenerar in i salongen. Samtidigt ler jag \u00e5t den \u201dretrounika\u201d scenografin med skisser p\u00e5 flytkarton som pryder scenen. Tr\u00e5kigt nog \u00e4r det f\u00e5 bes\u00f6kare denna kv\u00e4ll. Jag k\u00e4nner i sympati med sk\u00e5despelarna scen\u00e5ngest trots att jag \u00e4r i publiken. F\u00f6r det \u00e4r v\u00e4ldigt sv\u00e5rt att spela f\u00f6r en liten publik. Till min stora beundran och gl\u00e4dje konstaterar jag att sk\u00e5despelarna inte alls ber\u00f6rs av antalet i salongen. En stor eloge till dem d\u00e4rmed.
\nF\u00f6rest\u00e4llningen \u00e4r sammansatt av flera sm\u00e5 scener och sketcher som ironiskt och satiriskt ber\u00f6r hur vi v\u00e4ljer och skapar den uppm\u00e4rksamhet vi beh\u00f6ver.
\nInledningsvis f\u00e5r vi bevittna ett personalm\u00f6te p\u00e5 en arbetsplats. M\u00f6tet har en dagordning som ber\u00f6r disktrasor i k\u00f6ket i skilda f\u00e4rger och att det f\u00f6rekommer mobbning p\u00e5 arbetsplatsen. Naturligtvis finns det mot slutet av sketchen inte tid f\u00f6r kollegorna att prata om det som \u00e4r v\u00e4sentligt eftersom man enbart har engagerat sig i att prata om vilka disktrasor som ska anv\u00e4ndas var och vilka f\u00e4rgkombinationer de har. Nog \u00e4r det s\u00e5 att vi v\u00e4ljer att se obetydliga konflikter, ist\u00e4llet f\u00f6r att g\u00e5 p\u00e5 djupet med det som \u00e4r det verkliga problemet. Men hur skulle det se ut om vi var tvungna att blottl\u00e4gga v\u00e5rt innersta?
\nJag k\u00e4nde ett enormt obehag inf\u00f6r scenen d\u00e4r tv\u00e5 f\u00f6r\u00e4lskade sitter och kelar med varandra, samtidigt som de omlott ocks\u00e5 pratar i sina mobiler. Jag har tyv\u00e4rr upplevt det s\u00e5 m\u00e5nga g\u00e5nger i verkliga livet, p\u00e5 f\u00f6delsedagar och br\u00f6llop. Man pratar alldeles f\u00f6r h\u00f6gt f\u00f6r att h\u00f6ras av fler \u00e4n de man l\u00e5tsas prata med. Det \u00e4r lika mycket ett spel f\u00f6r gallerier, ett \u201dse p\u00e5 mig s\u00e5 framg\u00e5ngsrik och lyckad jag \u00e4r\u201d, som det \u00e4r h\u00e4rlig k\u00e4rlek. Sinsemellan \u00e4r paret ocks\u00e5 mer intresserad av varandra, i det \u00f6gonblick den andre inte \u00e4r lika intresserad l\u00e4ngre. Det var en obehaglig katt och r\u00e5tta lek d\u00e4r man aldrig fick m\u00f6tas i emotionellt samf\u00f6rst\u00e5nd. Deras sk. tv\u00e5samheten klarade inte av en enda kanal p\u00e5 tumanhand. De beh\u00f6vde fler kanaler p\u00e5 f\u00f6r att k\u00e4nna, h\u00e4r \u00e4r jag, d\u00e4r \u00e4r du och h\u00e4r \u00e4r vi.
\nDet var v\u00e4ldigt intressant hur sk\u00e5despelarna snabbt byte roller och k\u00f6nsidentiteter hela tiden. Trots att m\u00e4n spelade kvinnor och tv\u00e4rtom, spelade man aldrig \u00f6ver dem s\u00e5 mycket att de blev f\u00f6r komiska eller ironiska. D\u00e4remot anv\u00e4nde man typiskt manliga och kvinnliga gester och rollkarakt\u00e4rerna blev d\u00e4rmed mer satiriska och samh\u00e4llskritiska. Jag tyckte dessa val var mycket mer komplicerade och intressanta och lyfte kvaliteten mycket p\u00e5 f\u00f6rest\u00e4llningen.
\nManuset var knivskarpt kring j\u00e4mst\u00e4lldhet, manligt, kvinnligt, kroppsfixering och hur v\u00e5ra behov av att se och ses som normativa f\u00f6r att passa in. I det h\u00e4r sammanhanget hade det kanske gjort tolkningen \u00e4nnu mer trov\u00e4rdig, om man ocks\u00e5 hade f\u00e5tt in om homofobi, fr\u00e4mlingsfientlighet och \u00e5ldersdiskriminering. Eftersom vi st\u00e4ndigt m\u00e5ste vara uppkopplade p\u00e5 alla niv\u00e5er samtidigt f\u00f6r att ses och h\u00f6ras, vill vi inte heller ses p\u00e5 med vilka \u00f6gon som helst. Det g\u00e4ller ju att v\u00e4lja en image som \u00e4r den senaste och mest intressanta f\u00f6r att blicken fr\u00e5n din n\u00e4sta ska ge dig den d\u00e4r \u201daha\u201d upplevelsen som sj\u00e4lvk\u00e4nslan beh\u00f6ver f\u00f6r att \u00f6verleva. Vi har helt enkelt inte tid att v\u00e4nta p\u00e5, att sj\u00e4lva f\u00f6rst\u00e5, vem vi egentligen \u00e4r.
\nText: Lotta Altner<\/strong><\/p>\n

Medverkande:<\/strong>
\nMaja Frykberg Andersson
\nRasmus Gisby
\nHjalmar Wide
\nFrida Sp\u00e5ng
\nFoto: Oskar Hjort<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Jag har inte tid just nu Regi, manus och scenografi: Frida Sp\u00e5ng Nypremi\u00e4r 16 oktober 2014 Reflexen, K\u00e4rrtorp Jag hittar n\u00e4stan inte till teatern. Skylten \u00e4r alldeles f\u00f6r stor, lysande, flashig och r\u00f6d, f\u00f6r att jag ska se den. Jag har f\u00f6rv\u00e4ntat mig en annan ing\u00e5ng och n\u00e5got annat \u00e4n den h\u00e4rligt bohemiska och hemtrevliga […]<\/p>\n","protected":false},"author":32,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[16,20,30,31],"tags":[],"class_list":{"0":"post-88345","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-recension","7":"category-film","8":"category-teater","9":"category-teaterrecension","10":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/88345","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/32"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=88345"}],"version-history":[{"count":1,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/88345\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":88347,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/88345\/revisions\/88347"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=88345"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=88345"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=88345"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}