{"id":8818,"date":"2009-04-19T12:11:04","date_gmt":"2009-04-19T10:11:04","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=8818"},"modified":"2009-04-19T12:11:04","modified_gmt":"2009-04-19T10:11:04","slug":"kulturbloggen-moter-staffan-hellstrand","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=8818","title":{"rendered":"Kulturbloggen m\u00f6ter Staffan Hellstrand"},"content":{"rendered":"

\"staffanhellstrand290\"
\nAtt han skulle syssla med musik, det fanns det aldrig n\u00e5gon tvekan om. Staffan Hellstrand firar tjugo \u00e5r som artist och ger d\u00e5 ut en samlingsskiva med valda delar ur sin musikproduktion.
\nLika sj\u00e4lvklart som att han skulle syssla med musik har det ocks\u00e5 alltid varit f\u00f6r honom att ta st\u00e4llning f\u00f6r samh\u00e4llsfr\u00e5gor.
\n
\nHan ber\u00e4ttar:
\n-Vi bodde p\u00e5 Karlav\u00e4gen n\u00e5gra \u00e5r n\u00e4r jag var liten. Jag minns en h\u00e4ndelse n\u00e4r jag var tre \u00e5r och min storebror var sex \u00e5r. Han var som min manager. Han skickade in mig i en godisaff\u00e4r. Jag sj\u00f6ng \u201dEkorrn satt i granen\u201d med h\u00f6g och klar st\u00e4mma och vi fick en stor h\u00f6g med godis. Brorsan tog v\u00e4l det mesta. Managers \u00e4r sig lika.<\/p>\n

Staffan Hellstand b\u00f6rjade spela gitarr n\u00e4r han var tolv \u00e5r.
\n– Morsan fick en gitarr i julklapp. Jag snodde den. Kollade b\u00f6cker med gitarrackord och l\u00e4rde mig. Jag satt i timmar och tr\u00e4nade.<\/p>\n

P\u00e5 samma envisa s\u00e4tt l\u00e4rde han sig att spela piano.
\n– Jag ville ju s\u00e5 g\u00e4rna. Jag satt flera timmar varje dag och tr\u00e4nade.<\/p>\n

Starkt intresse f\u00f6r samh\u00e4llsfr\u00e5gor<\/strong>
\nSamtidigt som han alltid sysslat med musik har han haft ett starkt intresse f\u00f6r samh\u00e4llsfr\u00e5gor, som v\u00e4cktes tidigt.
\n– N\u00e4r jag var 14 \u00e5r var jag med i FNL-r\u00f6relsen och n\u00e4r jag var 15 ville jag s\u00e4tta upp en affisch f\u00f6r FNL p\u00e5 skolan. Rektorn sade att jag inte fick s\u00e4tta upp den. Inga politiska affischer fick s\u00e4ttas upp i skolan, enligt rektorn.<\/p>\n

Men Staffan Hellstrand var inte en ung man som gav sig.
\n– Jag hade l\u00e4st i en bok om r\u00e4ttigheter i skolan, s\u00e5 jag visade den f\u00f6r rektorn. Han till\u00e4t ju affischer f\u00f6r moderaterna. D\u00e5 m\u00e5ste han till\u00e5ta min affisch ocks\u00e5, ber\u00e4ttar Staffan Hellstrand.<\/p>\n

Rektorn bad honom komma tillbaka n\u00e4sta rast och n\u00e4r han d\u00e5 gjorde det fick han s\u00e4tta upp affischen.
\n– D\u00e5 blir man kaxig, kommenterar Staffan Hellstrand och ler.<\/p>\n

Auktoriteter har han alltid ifr\u00e5gasatt och han har alltid st\u00e5tt upp mot det. Lika naturligt som det var f\u00f6r Hellstrand att som 15-\u00e5ring kr\u00e4va sin r\u00e4tt att f\u00e5 s\u00e4tta upp en affisch, lika sj\u00e4lvklart har han tagit st\u00e4llning mot \u00f6ststatskommunismen.<\/p>\n

– Min f\u00f6rsta l\u00e5t i min karri\u00e4r heter \u201d\u00d6stberlin\u201d, Jag ins\u00e5g att Sovjetkommunismen var en stor bluff, s\u00e4ger han.
\n\u00c4ven om han alltid tagit st\u00e4llning politiskt \u00e4r hans texter inte fyllda av politiska fr\u00e5gor.
\n– Det \u00e4r inte alltid s\u00e5 enkelt och inte svart eller vitt. D\u00e4rf\u00f6r \u00e4r jag mer intresserad av hur m\u00e4nniskor har det. Jag skildrar hellre or\u00e4ttvisor p\u00e5 individuella plan.<\/p>\n

Gillar f\u00f6rorten<\/strong>
\nStaffan Hellstrand bodde som liten n\u00e5gra \u00e5r i Stockholm, men v\u00e4xte upp i Nyk\u00f6ping. Nu bor han sedan m\u00e5nga \u00e5r i Stockholmf\u00f6rorten Skog\u00e5s.<\/p>\n

– Jag gillar f\u00f6rorten och blandningen d\u00e4r. Det finns en slags autenticitet som tilltalar mig, s\u00e4ger han.<\/p>\n

I april sl\u00e4pps den dubbel-cd d\u00e4r Staffan Hellstrand plockat ut s\u00e5nger ur sina tjugo \u00e5r som musiker.
\n– Det var sp\u00e4nnande. Jag lyssnar i princip n\u00e4stan aldrig p\u00e5 mina plattor n\u00e4r de \u00e4r sl\u00e4ppta. Det var mycket som st\u00e4mde med vad jag tyckte d\u00e5 jag skrev s\u00e5ngerna. Det k\u00e4nns som jag kan st\u00e5 f\u00f6r det mesta jag gjort, s\u00e4ger han.<\/p>\n

N\u00e5gra s\u00e5nger \u00f6verraskade honom ocks\u00e5.
\n– Till exempel s\u00e5ngen \u201dEn s\u00e5n d\u00e4r Viveca\u201d, jag uppt\u00e4ckte den igen och tyckte den \u00e4r mycket bra. Jag kom ih\u00e5g att jag skrev den p\u00e5 ett hotellrum i England, ber\u00e4ttar han.
\nHan har m\u00e5nga bollar i luften och olika projekt p\u00e5 g\u00e5ng, skriver l\u00e5tar och producerar skivor tillsammans med flera olika artister. Ett f\u00f6r honom nytt omr\u00e5de v\u00e4ntar ocks\u00e5 i \u00e5r d\u00e5 han ska resa till Cornwall i Storbritannien f\u00f6r att g\u00f6ra musik till en dokument\u00e4rfilm om en engelsk konstn\u00e4r. Staffan t\u00e5gluffade i Storbritannien en m\u00e5nad i september och d\u00e5 l\u00e4rda han k\u00e4nna en israelisk videokonstn\u00e4r, som han nu ska samarbeta med.<\/p>\n

Band som skrev autografer<\/strong>
\nAtt t\u00e5gluffa ensam p\u00e5 den engelska \u00f6n var ett \u00e4ventyr i sig, hoppa p\u00e5 ett t\u00e5g och stiga av p\u00e5 platser som s\u00e5g intressanta ut. Han ber\u00e4ttar om n\u00e4r han satt p\u00e5 ett hotellrum i Glasgow.
\n– Genom f\u00f6nstret i mitt hotellrum s\u00e5g jag en massa fans samlas runt ett band f\u00f6r att f\u00e5 autografer. Jag blev nyfiken och skaffade en skiva med det bandet och jag gillade det. N\u00e4r jag kom hem dr\u00f6jde det inte l\u00e4nge s\u00e5 blev bandet lika k\u00e4nt i Sverige ocks\u00e5, ber\u00e4ttar Hellstrand.
\nBandet? Glasvegas, f\u00f6rst\u00e5s. Det skotska bandet som blev j\u00e4ttehajpat nyligen.<\/p>\n

Att t\u00e5gluffa ensam var inget problem, menar Hellstrand.
\n– N\u00e4r man \u00e4r intresserad av fotboll alltid l\u00e4tt slinka in p\u00e5 pub, se en match p\u00e5 tv och snacka med folk.<\/p>\n

Ja, att Staffan Hellstrand gillar fotboll k\u00e4nner nog m\u00e5nga till. Han skrev EM-l\u00e5ten 2000 f\u00f6r det svenska landslaget. I v\u00e5r sl\u00e4pper Sulo en skiva d\u00e4r han tolkat Ernst Brunners dikter. Men en av dikterna fick Hellstrand s\u00e4tta musik till. Fotbollsdikten. <\/p>\n

PS: Visste du f\u00f6rresten att Staffan Hellstrand jobbade som journalist p\u00e5 Sveriges Radio n\u00e5gra \u00e5r innan han blev soloartist p\u00e5 heltid? Han gick journalisth\u00f6gskolan i Stockholm, hade praktik p\u00e5 radion och frilansade f\u00f6r dem ett par \u00e5r vid sidan av musicerandet.<\/p>\n

Text: Rosemari S\u00f6dergren
\nBild: Jonatan S\u00f6dergren<\/strong><\/p>\n

\"staffanhellstrand600\"<\/p>\n

\"staffanhellstrand420a\"<\/p>\n

Andra bloggar om: intervju<\/a>, musik<\/a>, samh\u00e4lle<\/a>, politik<\/a>, Staffan Hellstrand<\/a><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Att han skulle syssla med musik, det fanns det aldrig n\u00e5gon tvekan om. Staffan Hellstrand firar tjugo \u00e5r som artist och ger d\u00e5 ut en samlingsskiva med valda delar ur sin musikproduktion. Lika sj\u00e4lvklart som att han skulle syssla med musik har det ocks\u00e5 alltid varit f\u00f6r honom att ta st\u00e4llning f\u00f6r samh\u00e4llsfr\u00e5gor.<\/p>\n","protected":false},"author":2,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[5],"tags":[12281,12282,12284,4917],"class_list":["post-8818","post","type-post","status-publish","format-standard","category-intervju","tag-intervju","tag-musik","tag-politik","tag-samhalle","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/8818","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/2"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=8818"}],"version-history":[{"count":0,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/8818\/revisions"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=8818"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=8818"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=8818"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}