{"id":88007,"date":"2014-10-04T11:04:26","date_gmt":"2014-10-04T09:04:26","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=88007"},"modified":"2014-10-18T09:10:22","modified_gmt":"2014-10-18T07:10:22","slug":"fran-premiaren-av-feel-bad-komedin-och-sen-dor-man","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=88007","title":{"rendered":"Fr\u00e5n premi\u00e4ren av feel-bad-komedin …och sen d\u00f6r man"},"content":{"rendered":"

\"sen<\/a><\/p>\n

\u2026och sen d\u00f6r man<\/a> av Mark Roberts
\nPlayhouse Teater
\nregi: Elisabet Klason
\nPremi\u00e4r den 3 oktober 2014<\/p>\n

I en s.k. whitetrashkomedi ska komiken och tragiken r\u00f6ra sig i den amerikanska vita underklassen. Det ska vara lika n\u00e4ra till skratt, som till i en klump i magen. Ibland ska du sk\u00e4mmas \u00f6ver ditt skratt eller st\u00e5 of\u00f6rst\u00e5ende till varf\u00f6r det v\u00e4nder sig lite l\u00e4tt i magen, trots att du ler. Den r\u00e5a sanningen om m\u00e4nniskors vardagliga liv, ska p\u00e5minna oss om att det inte \u00e4r l\u00e4tt att vara m\u00e4nniska, framf\u00f6rallt inte n\u00e4r det \u00e4r sv\u00e5rt.<\/p>\n

P\u00e5 Playhouse Teaters lilla scen st\u00e5r en sliten brun l\u00e4dersoffa, n\u00e4r f\u00f6rest\u00e4llningen b\u00f6rjar. F\u00f6rutom denna soffa finns det enbart en liten trampmaskin av \u00e4ldre ursprung. V\u00e4ggarna \u00e4r hudf\u00e4rgade och med grekiska v\u00e5gm\u00f6nster. D\u00e4rut\u00f6ver finns det inget mer p\u00e5 scen. Jag hade \u00f6nskat att k\u00e4nslan av smuts, fattigdom och el\u00e4nde hade varit mer p\u00e5tagande i scenografin. Valet av denna avkl\u00e4dda scen, om \u00e4n trist och tr\u00e5kig, gav inte riktigt den lortiga k\u00e4nsla som jag tror att upps\u00e4ttningen hade beh\u00f6vt f\u00f6r att lyfta fram \u201dwhite trash\u201d. Inte heller sk\u00e5despelarna \u00e4r tillr\u00e4ckligt smutsiga, varken i sitt yttre eller helt och h\u00e5llet i ordv\u00e4xlingarna. Inte ens n\u00e4r man anv\u00e4nder grova ord, k\u00e4nns de direkt smutsigt. Det enda riktigt orena i f\u00f6rest\u00e4llningen \u00e4r olika niv\u00e5er av sj\u00e4lvupptagenhet, sj\u00e4lv\u00f6mkan och egoism, som samtliga karakt\u00e4rer b\u00e4r p\u00e5. En \u201dfeel-bad\u201d k\u00e4nsla som tillh\u00f6r.<\/p>\n

Jag skrattar v\u00e4ldigt lite under f\u00f6rest\u00e4llningen och jag blir inte riktigt illa ber\u00f6rd heller. Det \u00e4r n\u00e5got som fattas och som helt enkelt aldrig ros i hamn. Min magk\u00e4nsla s\u00e4ger mig att om man ska vara rolig och obehaglig samtidigt, m\u00e5ste man vara kvick i v\u00e4ndningarna, ha olika djup i tolkningarna och spela en del med sitt kroppsspr\u00e5k f\u00f6r att p\u00e5visa skillnaderna. Kanske var scenen f\u00f6r liten? Eller ocks\u00e5 har sk\u00e5despelarna f\u00e5r en minimalistisk regi, som jag som regiss\u00f6r aldrig skulle gett. Det g\u00e5r inte att enbart spela tuff, h\u00e5rd och ironisk om man vill skapa blandade k\u00e4nslor \u00e5t helt skilda h\u00e5ll. Publiken m\u00e5ste ges chansen att b\u00e5de sympatisera och avsky karakt\u00e4rerna, samtidigt. <\/p>\n

I andra akten f\u00e5r pj\u00e4sen dock ett h\u00e4rligt lyft. Det \u00e4r n\u00e4r Maggie (Kristina R\u00e5dstr\u00f6m) glassbutikens chef kommer in i handlingen. Det \u00e4r hennes matande av glass, katthistorier, tragiska livs\u00f6den med sin mamma och hennes passivt aggressiva beteenden som g\u00f6r att man flinar och skakar p\u00e5 huvudet samtidigt. Maggie spelas just som ett offer, samtidigt som hon \u00e4r f\u00f6r\u00f6vare. Hon \u00e4r b\u00e5de mjuk och h\u00e5rd. Den kvinnan har b\u00e5de blivit utnyttjad och bokstavligen, tagit saker i egna h\u00e4nder. Inledningsvis tycker vi alla att hon \u00e4r en patetisk \u201dlooser\u201d, men ingen av oss skulle vilja m\u00f6te henne i en m\u00f6rk gr\u00e4nd.<\/p>\n

originalmanus: Mark Roberts
\nRegi: Elisabet Klason<\/p>\n

Medverkande:
\nThomas Hedengran
\nDonald H\u00f6gberg
\nPia Oscarsson
\nKristina R\u00e5dstr\u00f6m<\/p>\n

Scenografi: Helena Uggla
\nLjus: Kevin Wyn-Jones
\nLjuddesign: Daniel Douhan
\nKostym: Jessica Clayton
\n\u00d6vers\u00e4ttning: Joachim Sieg\u00e5rd<\/p>\n

Foto: Viktor Kjellberg<\/p>\n

Text: Lotta Altner<\/strong><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

\u2026och sen d\u00f6r man av Mark Roberts Playhouse Teater regi: Elisabet Klason Premi\u00e4r den 3 oktober 2014 I en s.k. whitetrashkomedi ska komiken och tragiken r\u00f6ra sig i den amerikanska vita underklassen. Det ska vara lika n\u00e4ra till skratt, som till i en klump i magen. Ibland ska du sk\u00e4mmas \u00f6ver ditt skratt eller st\u00e5 […]<\/p>\n","protected":false},"author":32,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[16,20,30,31],"tags":[],"class_list":{"0":"post-88007","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-recension","7":"category-film","8":"category-teater","9":"category-teaterrecension","10":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/88007","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/32"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=88007"}],"version-history":[{"count":4,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/88007\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":88012,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/88007\/revisions\/88012"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=88007"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=88007"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=88007"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}