{"id":87973,"date":"2014-10-02T20:16:37","date_gmt":"2014-10-02T18:16:37","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=87973"},"modified":"2014-10-03T19:48:06","modified_gmt":"2014-10-03T17:48:06","slug":"sara-stridsbergs-beckomberga-en-oerhort-sorglig-roman","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=87973","title":{"rendered":"Sara Stridsbergs Beckomberga – en oerh\u00f6rt sorglig roman"},"content":{"rendered":"

\"Beckomberga\"<\/a><\/p>\n

Titel: Beckomberga – Ode till min familj<\/a>
\nF\u00f6rfattare: Sara Stridsberg
\nF\u00f6rlag: Albert Bonniers f\u00f6rlag
\nUtgiven: 2014-09
\nISBN: 9789100135096<\/p>\n

Sara Stridsberg s\u00e4tt att skriva \u00e4r som alltid poetiskt och oerh\u00f6rt intensivt. N\u00e4r jag l\u00e4ser denna hennes senaste roman om ett barn som v\u00e4xer upp till kvinna, och som genom sin psykiskt sjuke och alkoholiserade pappa f\u00e5r en unik inblick i livet inanf\u00f6r murarna p\u00e5 mentalsjukhuset Beckomberga, gl\u00f6mmer jag st\u00e4ndigt bort att ber\u00e4ttelsen kan vara n\u00e5got annat \u00e4n sj\u00e4lvbiografisk, s\u00e5 djup och indragande \u00e4r den. Framf\u00f6rallt \u00e4r det genom dottern Jackie (delar efternamn och m\u00e5nga personlighetsdrag med Lo Darling fr\u00e5n den f\u00f6rra romanen ”Darling River”) som karakt\u00e4rerna och h\u00e4ndelsef\u00f6rloppet upplevs, men som typiskt \u00e4r f\u00f6r Sara Stridsberg hoppar perspektiven och som l\u00e4sare blir man delgiven historiska h\u00e4ndelser och dialoger som Jackie om\u00f6jligt kan k\u00e4nna till. Ber\u00e4ttelsen varvas med kortare informativa texter om Beckombergas historia, dess uppkomst och nerl\u00e4ggning.<\/p>\n

Sara Stridsberg \u00e4r en verklig m\u00e4stare p\u00e5 att skapa st\u00e4mningar och karakt\u00e4rer. Denna roman \u00e4r om n\u00e5gonting oerh\u00f6rt sorglig. M\u00e4nniskorna \u00e4r trasiga, s\u00e5dana som ej g\u00e5r att laga. M\u00e5nga l\u00e4mnar de n\u00e5gon g\u00e5ng Beckomberga, men kommer alltid tillbaka. Ljuset, det vackra, i denna ber\u00e4ttelse \u00e4r sammanh\u00e5llningen de trasiga sj\u00e4larna emellan. Hur Beckomberga blir ett hem, patienterna familjemedlemmar, och v\u00e4rlden d\u00e4rute en skr\u00e4mmande och ondskefull plats. Det \u00e4r hj\u00e4rtsk\u00e4rande med dottern som varje dag bes\u00f6ker sin pappa p\u00e5 sjukhuset. En pappa som varken kan eller vill bli frisk. Hur Jackie kommer att f\u00f6rst\u00e5 s\u00e5 mycket mer \u00e4n hon borde beh\u00f6va f\u00f6rst\u00e5.<\/p>\n

Romanen \u00e4r full av svidande vackra meningar, som kr\u00e4ver att man stannar upp. Ett av m\u00e5nga exempel:<\/p>\n

N\u00e4r jag var barn, det var innan jag hade b\u00f6rjat skolan, s\u00e5g jag p\u00e5 Jim en dag och f\u00f6rstod att han inte s\u00e5g de ljusgr\u00f6na tr\u00e4den som r\u00f6rde sig ovanf\u00f6r oss. Jag har alltid \u00e4lskat deras enorma kronor och r\u00f6tter, jag har t\u00e4nkt att de har skyddat mig fr\u00e5n faror, det sk\u00f6ra ljuset de sl\u00e4pper ner genom sina blad till m\u00e4nniskorna. Jag r\u00f6rde vid hans hand d\u00e4r han stod intill mig:<\/p>\n

”Ser du inte tr\u00e4den, Jim?”<\/p>\n

”Vilka tr\u00e4d?”<\/p>\n

”Bj\u00f6rkarna, tallarna, jag vet inte, de stora ekarna d\u00e4r borta.”<\/p>\n

Men han gjorde verkligen inte det. Allting gick honom f\u00f6rbi, han stod d\u00e4r och r\u00f6kte sina cigaretter och lyssnade p\u00e5 Vitas r\u00f6st som ropade inom honom, jag kunde aldrig \u00f6verr\u00f6sta den.<\/p><\/blockquote>\n

Jackie v\u00e4xer upp och f\u00e5r en egen son. \u00c5ren som hon har spenderat vid sin pappas sida inanf\u00f6r murarna p\u00e5 Beckomberga och alla m\u00e4nniskorna som hon d\u00e4r v\u00e4xte upp med har satt sina sp\u00e5r. M\u00f6rkret har p\u00e5 s\u00e5 vis g\u00e5tt i arv. Trasiga f\u00e4der skapar trasiga d\u00f6ttrar. Sara Stridsbergs sinne f\u00f6r detta m\u00f6rker \u00e4r verkligen unikt. Som l\u00e4sare vaggas man in i den dr\u00f6mska v\u00e4rlden i det lilla miniatyrsamh\u00e4llet och precis som patienterna p\u00e5 Beckomberga finner man det trots melankolin oerh\u00f6rt behagligt och vackert, och man vill inte riktigt l\u00e4gga ifr\u00e5n sig boken och \u00e5terv\u00e4nda till den verkliga v\u00e4rlden.<\/p>\n

Beckomberga fanns i bruk mellan \u00e5ren 1932 till 1995.<\/p>\n

Text: Sigrid Abenius<\/strong><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Titel: Beckomberga – Ode till min familj F\u00f6rfattare: Sara Stridsberg F\u00f6rlag: Albert Bonniers f\u00f6rlag Utgiven: 2014-09 ISBN: 9789100135096 Sara Stridsberg s\u00e4tt att skriva \u00e4r som alltid poetiskt och oerh\u00f6rt intensivt. N\u00e4r jag l\u00e4ser denna hennes senaste roman om ett barn som v\u00e4xer upp till kvinna, och som genom sin psykiskt sjuke och alkoholiserade pappa f\u00e5r […]<\/p>\n","protected":false},"author":13,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[43,3,16],"tags":[],"class_list":["post-87973","post","type-post","status-publish","format-standard","category-bokrecension","category-litteratur","category-recension","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/87973","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/13"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=87973"}],"version-history":[{"count":2,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/87973\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":87976,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/87973\/revisions\/87976"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=87973"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=87973"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=87973"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}