{"id":87859,"date":"2014-09-28T20:35:40","date_gmt":"2014-09-28T18:35:40","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=87859"},"modified":"2014-09-28T20:47:05","modified_gmt":"2014-09-28T18:47:05","slug":"samtal-med-david-grossman","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=87859","title":{"rendered":"Samtal med David Grossman"},"content":{"rendered":"<p><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" class=\"aligncenter size-full wp-image-87867\" src=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2014\/09\/davidgrossman_portrait.jpg\" alt=\"davidgrossman_portrait\" width=\"280\" height=\"382\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2014\/09\/davidgrossman_portrait.jpg 280w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2014\/09\/davidgrossman_portrait-219x300.jpg 219w\" sizes=\"auto, (max-width: 280px) 100vw, 280px\" \/><\/p>\n<p>David Grossman har skrivit en stark bok om sorg och f\u00f6rlust &#8211; &#8221;<a href=\"http:\/\/www.adlibris.com\/se\/bok\/fallen-ur-tiden-9789100138899\">Fallen ur tiden<\/a>&#8221;- som skildrar n\u00e5gra m\u00e4nniskor som m\u00f6ts och alla har f\u00f6rlorat ett barn. Boken \u00e4r speciell, den \u00e4r en hybrid av flera litteraturformer: den \u00e4r b\u00e5de ett drama, en dikt, manus till en radiopj\u00e4s och en magisk ber\u00e4ttelse. David Grossman samtalade p\u00e5 Se m\u00e4nniskan-scenen p\u00e5 Bokm\u00e4ssan i G\u00f6teborg den 28 september med kulturjournalisten Erika Hedenstr\u00f6m.<\/p>\n<p><a href=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2014\/09\/fallenurtidenomslag.jpg\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" class=\"alignright size-medium wp-image-87871\" src=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2014\/09\/fallenurtidenomslag-204x300.jpg\" alt=\"fallenurtidenomslag\" width=\"204\" height=\"300\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2014\/09\/fallenurtidenomslag-204x300.jpg 204w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2014\/09\/fallenurtidenomslag.jpg 280w\" sizes=\"auto, (max-width: 204px) 100vw, 204px\" \/><\/a>De b\u00f6rjade samtalet med att David Grossman l\u00e4ste ett stycke ur <a href=\"http:\/\/www.albertbonniersforlag.se\/bocker\/utlandsk-skonlitteratur\/f\/fallen-ur-tiden\/\">boken<\/a> p\u00e5 israeliska och Erika Hedenstr\u00f6m l\u00e4ste samma stycke ur den svenska \u00f6vers\u00e4ttningen. Det var ett k\u00e4nslofyllt avsnitt som handlar om en man som i en gryning d\u00e5 han \u00e4nnu en g\u00e5ng undkommit natten str\u00e4cker sin hand mot ett br\u00f6d och mitt i detta vardagliga som att \u00e4ta frukost k\u00e4nner hur han \u00e4r bara en skuggas skugga av den man han en g\u00e5ng var och han minns den stund d\u00e5 han visste att fr\u00e5n och med nu kommer allt bara att vara ett genljud av det som varit.<\/p>\n<p>Det \u00e4r en beskrivning av en av de karakt\u00e4rer i romanen som f\u00f6rlorat ett barn. David Grossman skrev boken d\u00e5 han sj\u00e4lv f\u00f6rlorade sin son Uri som dog i Israels krig mot Hizbollah. Att boken skapats fr\u00e5n djupa och sv\u00e5ra k\u00e4nslor \u00e4r uppenbart. Sj\u00e4lv blev jag starkt ber\u00f6rd n\u00e4r jag h\u00f6rde detta stycke och hade n\u00e4ra till t\u00e5rar. Boken betyder mycket f\u00f6r f\u00f6rfattaren sj\u00e4lv ocks\u00e5.<\/p>\n<p>&#8211; Det \u00e4r f\u00e5 passager jag klarar att l\u00e4sa inf\u00f6r publiken, ber\u00e4ttade David Grossman.<\/p>\n<p>Han har tidigare uttryckt att han bara skriver b\u00f6cker som \u00e4r absolut n\u00f6dv\u00e4ndiga. Att skriva detta verk var i allra h\u00f6gsta grad n\u00f6dv\u00e4ndigt.<\/p>\n<p>&#8211; Det var \u00e5tta \u00e5r sen d\u00e5 min son dog. Jag k\u00e4nde att det om\u00f6jligt att g\u00e5 vidare med mitt liv som det varit och d\u00e4rf\u00f6r b\u00f6rjade jag skriva den h\u00e4r boken, som \u00e4r som ett rekviem, med olika r\u00f6ster fr\u00e5n f\u00f6r\u00e4ldrar som mist barn, sade han.<\/p>\n<p>Fallen ur tiden \u00e4r en ber\u00e4ttelse om m\u00e4nniskor som liksom David Grossman sj\u00e4lv varit med om det allra sv\u00e5raste. De har f\u00f6rlorat ett barn och har olika s\u00e4tt att hantera sin sm\u00e4rta. \u201dMannen som g\u00e5r\u201d beger sig hemifr\u00e5n f\u00f6r att leta efter sin d\u00f6de son \u201dd\u00e4r borta\u201d och f\u00e5r s\u00e4llskap av bland andra Hertigen, Barnmorskan, Kvinnan i fiskn\u00e4tet och Kentauren. Den beskrivs av bokf\u00f6rlaget som: <em>&#8230; en m\u00e4rkv\u00e4rdig blandning av drama, prosa och poesi \u2013 inte bara fylld av sorg, utan ocks\u00e5 av vrede och en drastisk humor.<\/em><\/p>\n<p>Hertigen i boken \u00e4r stadens h\u00e4rskare, inte ens han som \u00e4r s\u00e5 m\u00e4ktig \u00e4r skyddad fr\u00e5n tragedin att f\u00f6rlora ett barn. Det kan drabba vem som helst. Gud \u00e4r inte r\u00e4ttvis d\u00e4r p\u00e5 n\u00e5got s\u00e4tt, som David Grossman p\u00e5pekade.<\/p>\n<p>Karakt\u00e4rerna promenerar f\u00f6r att de letar efter ett ord eller n\u00e5got s\u00e4tt att beskriva sorgen och de har olika s\u00e4tt att f\u00f6rs\u00f6ka s\u00e4ga samma sak. Ingen av dessa s\u00f6rjande f\u00f6r\u00e4ldrar \u00e4r i \u00e4kta kontakt med sin f\u00f6rlust, de kan inte f\u00e5 tr\u00f6st innan de \u00e4r i kontakt med dessa k\u00e4nslor med f\u00f6rlusten, menade David Grossman.<\/p>\n<p>F\u00f6r de som drabbats av samma tragedi i livet, f\u00f6rlusten av en barn, finns det f\u00f6r alltid en sekund som delar upp livet i livet f\u00f6re och livet efter.<\/p>\n<p>&#8211; I b\u00f6rjan \u00e4r du paralyserad, du kan inte r\u00f6ra dig n\u00e5nstans, sade David Grossman. Men f\u00f6rfattaren i mig till\u00e4t mig s\u00e5 sm\u00e5ningom att b\u00f6rja r\u00f6ra mig igen.<\/p>\n<p>David Grossman talade om hur viktigt det \u00e4r att f\u00f6rs\u00f6ka hitta de \u00e4rliga uttrycken.<br \/>\n&#8211; Att beskriva din tragedi med dina egna ord \u00e4r den frihet var och en har. Att beskriva med \u00e4kta ord och inte i klich\u00e9er. I dessa sv\u00e5ra sm\u00e4rta beh\u00f6ver vi inte klich\u00e9er, vi beh\u00f6ver \u00e4kta ord. Jag har f\u00f6rs\u00f6kt hitta de ord jag kan k\u00e4nna mig \u00e4kta med.<\/p>\n<p>Han ber\u00e4ttade att han f\u00f6rs\u00f6kt hitta platsen d\u00e4r liv och d\u00f6d existerar samtidigt och hans svar \u00e4r: Den platsen \u00e4r kulturen. Det \u00e4r med kultur i alla olika former som vi kan f\u00f6rs\u00f6ka f\u00f6rst\u00e5 d\u00f6dens slutgiltighet och livets fullhet.<\/p>\n<p>&#8211; Det finns kanske m\u00e5nga s\u00e4tt att hantera det, men jag hittade bara kulturen, sade han.<\/p>\n<p><a href=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=86546\">H\u00e4r \u00e4r kulturbloggens recension av Faller ur tiden.<\/a><br \/>\nOch h\u00e4r \u00e4r <a href=\"http:\/\/www.svd.se\/kultur\/litteratur\/stor-ordkonst-om-sorgens-forlopp_3872100.svd\">en recension i Svenska Dagbladet<\/a>.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>David Grossman har skrivit en stark bok om sorg och f\u00f6rlust &#8211; &#8221;Fallen ur tiden&#8221;- som skildrar n\u00e5gra m\u00e4nniskor som m\u00f6ts och alla har f\u00f6rlorat ett barn. Boken \u00e4r speciell, den \u00e4r en hybrid av flera litteraturformer: den \u00e4r b\u00e5de ett drama, en dikt, manus till en radiopj\u00e4s och en magisk ber\u00e4ttelse. David Grossman samtalade [&hellip;]<\/p>\n","protected":false},"author":2,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[3],"tags":[783,11436,11437,5279],"class_list":["post-87859","post","type-post","status-publish","format-standard","category-litteratur","tag-bokmassan","tag-david-grossman","tag-se-manniskan","tag-sorg","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/87859","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/2"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=87859"}],"version-history":[{"count":5,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/87859\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":87872,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/87859\/revisions\/87872"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=87859"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=87859"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=87859"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}