![\"20000days\"](\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2014\/09\/20000days.jpg\")
<\/p>\n<\/p>\n
20,000 Days on Earth<\/strong> Mina f\u00f6rv\u00e4ntningar inf\u00f6r detta film var inte s\u00e4rskilt h\u00f6ga. Jag h\u00e5ller Nick Cave f\u00f6r en av mina absoluta favoritartister, men n\u00e4r han l\u00e4mnar musiken f\u00f6r andra projekt har det s\u00e4llan slutat bra. Filmen ”The Proposition” fr\u00e5n 2005 som han skrev manus till var som b\u00e4st okej, och hans bok The death of Bunny Monroe var ganska d\u00e5lig. Jag visste inte heller riktigt vad jag skulle f\u00f6rv\u00e4nta mig av denna film. Beskrivningarna jag tagit del av tidigare framst\u00e4ller den som n\u00e5gon slags dokument\u00e4r, fast n\u00e5got i beskrivningen fick mig att ana att s\u00e5 kanske inte var fallet. Med detta i \u00e5tanke kan ni f\u00f6rest\u00e4lla er min gl\u00e4dje n\u00e4r filmer jag var b\u00e5de konfunderad och tveksam kring visade sig vara \u00e5rets hittills b\u00e4sta film!<\/p>\n Filmer \u00e4ger rum under Nick Caves 20 000:e dag p\u00e5 denna jord och vi f\u00e5r f\u00f6lja honom under denna dag. Detta l\u00e5ter som ett koncept f\u00f6r en r\u00e4t och sl\u00e4t dokument\u00e4r, men inget kunde vara mindre sant. Vi bjuds ist\u00e4llet p\u00e5 en ofta resa som pendlar mellan det inre och yttre, det greppbara och det fragmentariska. Vi \u00e4r med honom n\u00e4r han samtalar med sina v\u00e4nner och kollegor om tiden som varit, vi \u00e4r med honom n\u00e4r han blickar tillbaka p\u00e5 sin barn- och ungdom, vi \u00e4r med honom n\u00e4r han beskriver den vilda naturen med r\u00e4dsla och respekt och anknyter denna som en katalysator till konstn\u00e4rligt skapande. Jag anv\u00e4nder termen \u201dvi \u00e4r med honom\u201d ist\u00e4llet f\u00f6r \u201dvi f\u00f6ljer honom\u201d d\u00e5 den senare termen f\u00f6r tankarna till det dokument\u00e4ra formatet som n\u00e4rmast kan beskrivas som flugan p\u00e5 v\u00e4ggen. H\u00e4r spr\u00e4ngs ist\u00e4llet v\u00e4ggarna mellan det inre och det yttre, mellan nutid och d\u00e5tid. Filmen k\u00e4nns ist\u00e4llet som ett f\u00f6rs\u00f6k till att gestalta tankeverksamhet och grubblerier i dess renaste form.<\/p>\n Jag har tidigare funderat \u00f6ver varf\u00f6r jag aldrig varit s\u00e4rskilt f\u00f6rtjust i Nick Caves f\u00f6rs\u00f6k till narrativt ber\u00e4ttande utanf\u00f6r filmmediet. Hans lyrik \u00e4r ju s\u00e5 f\u00e4rgstark och tematiken i hans l\u00e5tar f\u00f6ljer ofta en dramaturgisk ber\u00e4ttarstruktur, vilket borde g\u00f6ra sig bra som b\u00e5de film och litteratur. Jag anser att problemet har legat i att hans texter har en viss rytmik som blivit lidande n\u00e4r han \u00e5tagit sig de andra medierna. Och det \u00e4r d\u00e4rf\u00f6r som han med 20,000 Days on Earth lyckas d\u00e4r han tidigare misslyckas. H\u00e4r \u00e4r rytmen \u00f6verordnat allt annat, och filmens \u00f6vriga komponenter \u00e4r byggda kring denna. Detta leder till att klippningen i filmen \u00e4r makal\u00f6s! Kasten mellan det introverta och det extroverta. F\u00f6rst en repetition i en studio. Pl\u00f6tsligt en ensam bilf\u00e4rd. En sinnesbild av Kylie Minogue sitter i bilen och har ett samtal med Nick Cave. Ensam i bilen igen. Otyglade v\u00e5gor. Montagen i filmen \u00e4r oklanderliga och jag v\u00e5gar p\u00e5st\u00e5 att de \u00e4r att j\u00e4mf\u00f6ra med Vertovs och Eisensteins talanger.<\/p>\n
\nBetyg: 5<\/p>\n