![\"svartahal\"](\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2014\/09\/svartahal.jpg\")
<\/p>\n<\/p>\n
Svarta H\u00e5l \u2013 En Kvantfysisk Vaudeville <\/strong> Premi\u00e4ren p\u00e5 S\u00f6dra Teatern kommer nog undan med vad de vill(e), i denna Vaudeville. Man k\u00f6per n\u00e4stan att f\u00f6rest\u00e4llningen \u00e4r en kvart f\u00f6rsenad och vill tro att det h\u00f6r till, samtidigt som burleska \u201dpausakt\u00f6rer\u201d springer runt och hojtar i n\u00e5got slags f\u00f6rspel, \u201dmissing socks\u201d. Det \u00e4r inte f\u00f6rr\u00e4n de ber om urs\u00e4kt p\u00e5 knackig engelska som man inser faktum, man \u00e4r sen med sin premi\u00e4r p\u00e5 riktigt.<\/p>\n Klot rullar \u00f6ver scenen i olika former, som planeter i olika baner. En k\u00e4nsla av rymd fyller oss. Samtidigt kommer sk\u00e5despelare in i snygga gyckelliknande kl\u00e4der d\u00e4r rollerna testar gr\u00e4nserna kring alla f\u00f6rutfattade meningar kring manligt och kvinnligt. Det ska ju kittla lite, b\u00e5de obehagligt och medh\u00e5rs. Jag blir dock aldrig riktigt provocerad. Varje kropp tas dock till vara, snurrar inte enbart i egna banor, utan tas till n\u00e5gon spets f\u00f6r att ifr\u00e5gas\u00e4tta sinnen. Man f\u00e5r logiskt of\u00f6rst\u00e5ende veta att en m\u00e4nniska anser sig vara hela f\u00f6rest\u00e4llningen, andra \u00e4r universum och n\u00e5gon p\u00e5st\u00e5r sig vara ett parallellt universum. Vi som \u00e4r d\u00e4r v\u00e4lkomnas och om vi inte skulle vara d\u00e4r, s\u00e5 hoppas man p\u00e5 att f\u00e5 se oss n\u00e5gonannanstans. S\u00e5 enkelt, s\u00e5 komplicerat och faktiskt ganska roligt. Allt, inget, lite till eller \u201dno way\u201d.<\/p>\n F\u00f6rest\u00e4llningen \u00e4r inte klassiskt uppbyggd, med en b\u00f6rjan, mitt eller slut. Det g\u00f6ra det tufft f\u00f6r den ovana teaterbes\u00f6karen. Jag \u00e4r dock \u00f6vertygad om att det \u00e4r ett medvetet val. Precis som universum i sig sj\u00e4lv, vet man inte var ber\u00e4ttandet b\u00f6rjar eller slutar. Det spelar inte heller n\u00e5gon roll, \u201dIt\u2019s all in the making\u201d och \u201dthe theory of everything\u201d. Vare sig f\u00f6rest\u00e4llningen\/universum beh\u00f6ver det f\u00f6r att f\u00f6rst\u00e5s p\u00e5 n\u00e5gon niv\u00e5. Allt kan inte f\u00f6rklaras med m\u00e4nskliga ord. Man g\u00f6r dock en djupdykning i fysikens begrepp kring \u201dsvarta h\u00e5ll\u201d, v\u00e4nder och vrider p\u00e5 dess begrepp. Akt\u00f6rerna fastnar i h\u00e5l, man d\u00f6ljer dem, man klipper ur dem och man \u00e4r dem. H\u00e5let och bollens form genomstr\u00f6mmar hela f\u00f6rest\u00e4llningen p\u00e5 glada och roliga s\u00e4tt. G\u00e5ng p\u00e5 g\u00e5ng p\u00e5pekar man dessutom att det \u00e4r viktigt att s\u00e4tta punkt (\u00e4ven det \u00e4r ju ett svart h\u00e5l). Men det \u00e4r klart, man kanske borde f\u00e5 g\u00f6ra lite som man vill i en, Vaudeville. Fast egentligen vill jag att de vill, de jag vill, i en Vaudevill.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" Svarta H\u00e5l \u2013 En Kvantfysisk Vaudeville – p\u00e5 S\u00f6dra Teatern Regi: Peder Bjurman och Charlotte Engelkes Premi\u00e4r 23 september 2014 Premi\u00e4ren p\u00e5 S\u00f6dra Teatern kommer nog undan med vad de vill(e), i denna Vaudeville. Man k\u00f6per n\u00e4stan att f\u00f6rest\u00e4llningen \u00e4r en kvart f\u00f6rsenad och vill tro att det h\u00f6r till, samtidigt som burleska \u201dpausakt\u00f6rer\u201d springer […]<\/p>\n","protected":false},"author":32,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[20,30,31],"tags":[3831,12285,4955,5598,11416],"class_list":{"0":"post-87729","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-film","7":"category-teater","8":"category-teaterrecension","9":"tag-musikal","10":"tag-recension","11":"tag-scenkonst","12":"tag-sodra-teatern","13":"tag-vaudeville","14":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/87729","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/32"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=87729"}],"version-history":[{"count":2,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/87729\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":88377,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/87729\/revisions\/88377"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=87729"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=87729"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=87729"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}
\n– p\u00e5 S\u00f6dra Teatern
\nRegi: Peder Bjurman och Charlotte Engelkes
\nPremi\u00e4r 23 september 2014<\/p>\n
\nMen det h\u00e4r \u00e4r verkligen inte en musikal. S\u00e5ngerna f\u00f6r inte p\u00e5 n\u00e5got s\u00e4tt handlingen fram\u00e5t. Det \u00e4r pausmusik. S\u00e5ngerna \u00e4r mestadels fyllda med effekter av skilda slag och har v\u00e4ldigt lite k\u00f6tt p\u00e5 benen. D\u00e4remot \u00e4r s\u00e5ngerna fyllda med taktk\u00e4nsla, trallv\u00e4nlighet och sp\u00e4nnande r\u00f6ster som g\u00f6r att man ler \u00e5t dem. Ett och annat ord, kan bita sig kvar f\u00f6r stunden, men f\u00f6rsvinner lika for. Lindy Larsson som spelar en av huvudrollerna, sjunger dock n\u00e4stan som en Gud och passar s\u00e5ledes utm\u00e4rkt in bland universums planeter och stj\u00e4rnor. Man vill inte att han ska f\u00f6rsvinna in i n\u00e5got svart h\u00e5l.
\nI en Vaudeville hade man nog f\u00f6rv\u00e4ntat sig lite mer satir, kan jag tycka. N\u00e5gon planet eller svart h\u00e5l kunde v\u00e4l f\u00e5 lite p\u00e5 tafsen, ur ett samh\u00e4llsengagerande perspektiv. Jag hade gett mig p\u00e5 Pluto, som numera inte ens f\u00e5r kalla sig f\u00f6r en planet, eftersom dess runda form bara \u00e4r n\u00e5got litet runt, svart och gasliknade (ett svart h\u00e5l kanske?). Pluto kvalificerar inte till att f\u00e5 kalla sig f\u00f6r planet. F\u00f6rest\u00e4llningen str\u00e4cker sig m\u00f6jligen till att bli lite vardags ironisk, \u201djag vill f\u00f6rklara ingenting\u201d och \u201djag vet att jag finns fast jag inte syns\u201d (s\u00e4ger mannen i sexiga kvinnokl\u00e4der). D\u00e4remot har \u201dSvarta H\u00e5l\u201d helt klar den burleska klatsch som man kan \u00f6nska och som jag hoppades p\u00e5. Fast n\u00e5gra av sk\u00e5despelarna \u00e4r mera m\u00e5na om sin sexiga approach \u00e4n att ge de grova, h\u00e5rda och fula en chans, genom de burleska uttrycken. Dom \u00e4r f\u00f6r snygga helt enkelt!<\/p>\n