{"id":87629,"date":"2014-09-20T11:22:33","date_gmt":"2014-09-20T09:22:33","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=87629"},"modified":"2014-10-15T14:00:30","modified_gmt":"2014-10-15T12:00:30","slug":"chicago-blandande-och-glittrande-med-en-overtygande-korrumperad-dan-ekborg","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=87629","title":{"rendered":"Chicago &#8211; bl\u00e4ndande och glittrande med en \u00f6vertygande korrumperad Dan Ekborg"},"content":{"rendered":"<p><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" class=\"alignnone size-full wp-image-87635\" src=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2014\/09\/chicago1.jpg\" alt=\"chicago\" width=\"250\" height=\"375\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2014\/09\/chicago1.jpg 250w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2014\/09\/chicago1-200x300.jpg 200w\" sizes=\"auto, (max-width: 250px) 100vw, 250px\" \/><\/p>\n<p><strong>Chicago<\/strong><br \/>\nManus Fred Ebb, Bob Fosse<br \/>\nMusik John Kander<br \/>\nS\u00e5ngtexter Fred Ebb<br \/>\n\u00d6vers\u00e4ttning Calle Norl\u00e9n<br \/>\nBaserad p\u00e5 pj\u00e4sen &#8221;Chicago&#8221; av Maurine Dallas Watkins<br \/>\nRegi och koreografi Roine S\u00f6derlundh<br \/>\nScenografi Viktor Brattstr\u00f6m<br \/>\nKostym Lars Wallin<br \/>\nMusikaliskt ansvarig Joakim Hallin<br \/>\nKapellm\u00e4stare Maria Kvist<br \/>\nLjus Palle Palm\u00e9<br \/>\nLjud Oskar Johansson<br \/>\nMask Katrin Wahlberg<br \/>\nStockholms stadsteater<br \/>\nPremi\u00e4r 19 september 2014<\/p>\n<p>Chicago fick st\u00e5ende ovationer p\u00e5 premi\u00e4ren. Det \u00e4r sj\u00e4lvklart. F\u00f6rest\u00e4llningen \u00e4r bl\u00e4ndande och glittrande med bra musik av en skicklig orkester, duktiga dansare, snygg scenografi, eleganta kostymer och duktiga sk\u00e5despelare. Jag \u00e4r n\u00f6jd, men samtidigt inte ber\u00f6rd. Allt \u00e4r v\u00e4lgjort och skickligt men \u00e4nd\u00e5 saknar jag n\u00e5got. Den musikal som senast p\u00e5 Stadsteaterns scen grep tag i mig var &#8221;Next to Normal&#8221; och det \u00e4r v\u00e4l inte direkt r\u00e4ttvist att j\u00e4mf\u00f6ra dessa tv\u00e5. &#8221;Next to Normal&#8221; kr\u00f6p under skinnet p\u00e5 mig. &#8221;Chicago&#8221; \u00e4r ju en helt annan ber\u00e4ttelse, helt annan handling. I dagens samh\u00e4lle d\u00e4r musikv\u00e4rlden fortfarande domineras av m\u00e4n var det ett extra plus att hela orkestern bestod av kvinnor. Passande eftersom en stor del av handlingen utspelas i ett kvinnof\u00e4ngelse och orkestern var p\u00e5 scen hela tiden, ena delen p\u00e5 markplan till h\u00f6ger p\u00e5 scenen och andra halvan upph\u00f6jd p\u00e5 ett sidotak till v\u00e4nster.<\/p>\n<p>&#8221;Next to Normal&#8221; skildrade m\u00e4nniskor som det var l\u00e4tt att identifiera sig med, m\u00e4nniskor som drabbats av de tragedier vi alla kan uts\u00e4ttas f\u00f6r medan det i &#8221;Chicago&#8221; handlar om tv\u00e5 m\u00f6rdare som inte p\u00e5 n\u00e5got s\u00e4tt \u00e5ngrar vad de gjort och en vidrig men skicklig f\u00f6rsvarsadvokat som inser att allt \u00e4r showbiz och g\u00e5r att man\u00f6vrera.<\/p>\n<p>Dan Ekborg i rollen som Billy Flynn, f\u00f6rsvarsadvokaten, b\u00e4r rollen och kostymen tr\u00e4ffs\u00e4kert. Han blir mer och mer av mina absoluta favoriter inom musikalgenren, i Dan Ekborg v\u00e4xer sk\u00e5despelskonsten samman med musikalens uttryck. Det \u00e4r l\u00e4tt att tro p\u00e5 honom som denna sj\u00e4lvmedvetne och man\u00f6vrerande jurist som aldrig f\u00f6rlorar sina m\u00e5l.<\/p>\n<p>&#8221;Chicago&#8221; utspelar sig i 1920-talets brottsbesudlade och korrumperade Chicago, i en tid d\u00e5 nyhetsredaktionernas reportrar var som gamar. Allt gick snabbt och det som var st\u00f6rsta nyhetsrubrikerna ena dagen var bortgl\u00f6mt f\u00f6r n\u00e4sta stora nyhet n\u00e5gra timmar senare. Lisa Nilsson som Roxie Hart som sk\u00f6t ihj\u00e4l sin \u00e4lskare dr\u00f6mmer om att bli k\u00e4nd, utan att egentligen vara duktig p\u00e5 n\u00e5got som kan g\u00f6ra henne k\u00e4nd. P\u00e5 s\u00e5 s\u00e4tt g\u00e5r hon f\u00f6rst\u00e5s att identifiera sig med i dagens v\u00e4rld, i dokus\u00e5pornas tidevarv.<\/p>\n<p>Ber\u00e4ttelsen i &#8221;Chicago&#8221; bygger p\u00e5 en sann historia. Den skrevs ursprungligen som en teaterf\u00f6rest\u00e4llning den kvinnliga reportern Maurine Watkins som skrev om brott p\u00e5 Chicago Tribune. Hon bevakade fallen med den fr\u00e5nskilda societetskvinnan och cabarets\u00e5ngerskan Belva Gaertner vars d\u00f6de pojkv\u00e4n hittades i hennes bil och Beulah Annan som sk\u00f6t ihj\u00e4l sin \u00e4lskare. B\u00e5de Beulah Annan och Belva Gaertner frik\u00e4ndes, trots \u00f6verv\u00e4ldigande bevis om skuld.<br \/>\nEnligt kulturjournalisten G\u00f6ran Everdahl \u00e4r skeendet i verkligheten komprimerat i pj\u00e4sen men \u00e4nd\u00e5 skildrat utan \u00f6verdrifter. Han skriver: <em>Scenerna som den d\u00e4r Roxie visar benen f\u00f6r juryn, eller poserar f\u00f6r pressfotografer tillsammans med \u00e5klagaren under p\u00e5g\u00e5ende korsf\u00f6rh\u00f6r, \u00e4r h\u00e4mtade direkt fr\u00e5n Beulah Annans r\u00e4tteg\u00e5ng.<\/em><\/p>\n<p><a href=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2014\/09\/chicago-0765.jpg\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" class=\"alignright size-medium wp-image-87638\" src=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2014\/09\/chicago-0765-300x200.jpg\" alt=\"chicago-0765\" width=\"300\" height=\"200\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2014\/09\/chicago-0765-300x200.jpg 300w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2014\/09\/chicago-0765.jpg 450w\" sizes=\"auto, (max-width: 300px) 100vw, 300px\" \/><\/a>Pj\u00e4sen &#8221;Chicago&#8221; blev en skandalsucc\u00e9 i Broadway 1926 men den blev ocks\u00e5 attackerad f\u00f6r att vara tarvlig, omoralisk och h\u00e4disk. N\u00e4r f\u00f6rfattarinnan dog 1969 blev scenr\u00e4ttigheterna tillg\u00e4ngliga och Bob Fosse kunde skriva om den till en musikal. Fosse hade sj\u00e4lv v\u00e4xt upp i Chicago under depressions\u00e5ren och kunde k\u00e4nna igen sig i den tid som skildras.<\/p>\n<p>Att se en klassisk musikal s\u00e4ttas upp i Sverige \u00e4r alltid intressant, tycker jag. &#8221;Chicago&#8221; \u00e4r absolut sev\u00e4rd &#8211; \u00e4ven om den inte ber\u00f6r mig, det \u00e4r sv\u00e5rt att k\u00e4nna med n\u00e5gon karakt\u00e4r och sv\u00e5rt att identifiera sig med n\u00e5gon. Fast sj\u00e4lva atmosf\u00e4ren kan ha n\u00e5got att s\u00e4ga idag ocks\u00e5.<\/p>\n<p>Stadsteaterns upps\u00e4ttnings koreograf Roine S\u00f6derlundh s\u00e4ger:<br \/>\n\u2013 Chicago \u00e4r en pj\u00e4s som \u00e4r st\u00e4ndigt aktuell. S\u00e4rskilt i v\u00e5r tid d\u00e5 alla vill bli k\u00e4ndisar och d\u00e5 brott verkar l\u00f6na sig p\u00e5 ett obehagligt s\u00e4tt.<\/p>\n<p>Dr\u00e4kterna \u00e4r en av f\u00f6rest\u00e4llningen stora beh\u00e5llningar. Bakom kostymernas utstr\u00e5lning av glamour, dekadens och skitighet ligger Lars Wallin som 1995 fick det prestigefyllda modepriset Guldknappen.<\/p>\n<p>N\u00e5gra scener stack ut extra och allra starkast var nog scenen d\u00e5 Dan Ekborgs f\u00f6rsvarsadvokat har den mordmisst\u00e4nkte Roxie i kn\u00e4t som en buktalare inf\u00f6r den f\u00f6rsamlade indignationspressen. Dan Ekborgs entr\u00e9scen var ocks\u00e5 en av de stora beh\u00e5llningarna.<\/p>\n<p>Sj\u00e4lvklart \u00e4r ensemblen duktig med skickliga dansare och Lisa Nilsson och Sharon Dyall som de tv\u00e5 mord\u00e5talade Roxie och Velma liksom Kajsa Reingardt som Mama Morton f\u00e5r rej\u00e4la appl\u00e5der.<\/p>\n<p>Tv\u00e5 av flera duktiga i ensemblen som stack ut extra var ocks\u00e5 David Inghamn i rollerna som Fred Casey och C. Killik som den kvinnliga skandaljournalisten Mary Sunshine.<\/p>\n<p><strong>MEDVERKANDE P\u00c5 SCENEN<\/strong><br \/>\nRoxie Hart Lisa Nilsson<br \/>\nVelma Kelly Sharon Dyall<br \/>\nVelma Kelly 19\/10, 30\/11 Linda Olsson<br \/>\nBilly Flynn Dan Ekborg<br \/>\nAmos Hart Fredrik Lycke<br \/>\nMama Morton Kajsa Reingardt<br \/>\nMary Sunshine C. Killik<br \/>\nFred Casely David Inghamn<br \/>\nLiz Tove Edfeldt<br \/>\nAnnie Elin J. Kortesalmi<br \/>\nJune Lisette Pagler<br \/>\nHunyak Elisabet Carlsson<br \/>\nMona Linda Olsson<br \/>\nDra-\u00e5t-helvete-Kitty Nina Pressing<br \/>\nKommissarie Fogarty, fl roller Niklas Hjulstr\u00f6m<br \/>\nHarry m fl roller Andreas Vilsmyr<br \/>\nHarrison m fl roller James Lund<br \/>\nJury m fl roller Patrik Riber<br \/>\nNotarie m fl roller Zain Odelst\u00e5l<br \/>\nBitr\u00e4de m fl roller Denny Lekstr\u00f6m<br \/>\nDansare m fl roller Anna St\u00e5hl<br \/>\nDansare m fl roller Hannah Ohlsson<br \/>\nDansare m fl roller Anne Marit Tynes<br \/>\n&#8211;<br \/>\nMusiker Maria Kvist<br \/>\nMusiker Lina L\u00f6vstrand<br \/>\nMusiker Ingalill H\u00f6gman<br \/>\nMusiker Peter Fredman<br \/>\nMusiker Mimmi Hammar<br \/>\nMusiker Christine Carlsson<br \/>\nMusiker Patrik Skogh<br \/>\nMusiker Elin Andersson<br \/>\nMusiker Malin-My Wall<br \/>\nMusiker Anna Lund<br \/>\nMusiker Barbro Lindkvist<br \/>\nMusiker Felisia Westberg<\/p>\n<p>Fotograf: Petra Hellberg<\/p>\n<p><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" src=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2014\/09\/chicago-0525.jpg\" alt=\"chicago-0525\" width=\"450\" height=\"300\" class=\"aligncenter size-full wp-image-87640\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2014\/09\/chicago-0525.jpg 450w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2014\/09\/chicago-0525-300x200.jpg 300w\" sizes=\"auto, (max-width: 450px) 100vw, 450px\" \/><\/p>\n<p><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" src=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2014\/09\/chicago-1849-300x200.jpg\" alt=\"chicago-1849\" width=\"300\" height=\"200\" class=\"alignright size-medium wp-image-87641\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2014\/09\/chicago-1849-300x200.jpg 300w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2014\/09\/chicago-1849.jpg 450w\" sizes=\"auto, (max-width: 300px) 100vw, 300px\" \/><\/p>\n<p><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" src=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2014\/09\/chicago-2840-300x200.jpg\" alt=\"chicago-2840\" width=\"300\" height=\"200\" class=\"alignright size-medium wp-image-87642\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2014\/09\/chicago-2840-300x200.jpg 300w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2014\/09\/chicago-2840.jpg 450w\" sizes=\"auto, (max-width: 300px) 100vw, 300px\" \/><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>Chicago Manus Fred Ebb, Bob Fosse Musik John Kander S\u00e5ngtexter Fred Ebb \u00d6vers\u00e4ttning Calle Norl\u00e9n Baserad p\u00e5 pj\u00e4sen &#8221;Chicago&#8221; av Maurine Dallas Watkins Regi och koreografi Roine S\u00f6derlundh Scenografi Viktor Brattstr\u00f6m Kostym Lars Wallin Musikaliskt ansvarig Joakim Hallin Kapellm\u00e4stare Maria Kvist Ljus Palle Palm\u00e9 Ljud Oskar Johansson Mask Katrin Wahlberg Stockholms stadsteater Premi\u00e4r 19 september [&hellip;]<\/p>\n","protected":false},"author":2,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[20,30],"tags":[11387,1108,11407,3302,3831,4955,11388,5420],"class_list":["post-87629","post","type-post","status-publish","format-standard","category-film","category-teater","tag-chicago","tag-dan-ekborg","tag-kulturhuset-stockholm","tag-lisa-nilsson","tag-musikal","tag-scenkonst","tag-sharon-dyall","tag-stockholms-stadsteater","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/87629","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/2"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=87629"}],"version-history":[{"count":9,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/87629\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":87643,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/87629\/revisions\/87643"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=87629"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=87629"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=87629"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}