{"id":87592,"date":"2014-09-19T08:04:22","date_gmt":"2014-09-19T06:04:22","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=87592"},"modified":"2014-09-19T08:04:22","modified_gmt":"2014-09-19T06:04:22","slug":"lorde-pa-union-palace-theater","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=87592","title":{"rendered":"Lorde p\u00e5 Union Palace Theater"},"content":{"rendered":"

\"lorde\"<\/a><\/p>\n

Lorde, United Palace Theater<\/strong>
\n15 September 2014<\/em>
\nBetyg: 4<\/p>\n

Eftersom varken Br\u00e5valla eller Roskildefestivalen bokat det Nya Zeel\u00e4ndska underbarnet Lorde till sommarens upplagor av respektive musikfester fick jag bege mig till New York, d\u00e4r hennes USA-turn\u00e9 inleds, f\u00f6r att se den unga supertalangen live. Lokalen, en pampig teater som f\u00f6r tankarna till en blandning av Uppsala domkyrka och Dramaten, \u00e4r som gjord f\u00f6r hennes musik – s\u00e5v\u00e4l estetiskt som sett till akustiken. Kv\u00e4llen innan har hon gjort ett f\u00f6rsta framtr\u00e4dande p\u00e5 nysatsningen JBL Pier 97 l\u00e4ngs Hudson River – vilket ocks\u00e5 var en fantastisk konsert men \u00e4nd\u00e5 n\u00e5got svagare p\u00e5 grund av det n\u00e5got l\u00e5ga ljudet. Scenen k\u00e4ndes liten och kunde gott vara placerad ut mot vattnet f\u00f6r en mer h\u00e4nf\u00f6rande inramning. Varken scenen eller lokalens inramning k\u00e4ndes som ett problem denna andra kv\u00e4ll p\u00e5 hennes turn\u00e9 – som senare kommer \u00f6verg\u00e5 i hennes f\u00f6rsta hemlandsturn\u00e9 sedan genombrottet – utan lutade h\u00e4nf\u00f6rande till hennes f\u00f6rdel.<\/p>\n

Sett till l\u00e5tlistan var den genomg\u00e5ende identisk mellan kv\u00e4llarna, vilket inte \u00e4r s\u00e5 mycket att h\u00f6ja n\u00e4varna \u00f6ver d\u00e5 hon endast har sitt debutalbum Pure Heroin<\/em> och pre-breakthrough EP:n The Love Club<\/em> p\u00e5 sitt cv \u00e4n s\u00e5 l\u00e4nge. Dock handlade det inte om n\u00e5gon \u201dfr\u00e5n f\u00f6rsta sp\u00e5ret till sista, med n\u00e5gon liten sp\u00e5r\u00e4ndring\u201d-konsert n\u00e5gon av kv\u00e4llarna. Inledningen med Glory and Gore<\/em> och efterf\u00f6ljande White Teeth Teens<\/em> \u00e4r intensiv och medryckande. Trots att vi befinner oss i en teater med enbart sittplatser (f\u00f6rdelade p\u00e5 ordinarie markplan och balkonger upptill) st\u00e4ller sig samtliga i publiken upp och b\u00f6rjar appl\u00e5dera och dansa n\u00e4r konserten startar. Vilket h\u00e5ller i sig under hela kv\u00e4llen. Det skriks, visslas och appl\u00e5deras i stort sett hela tiden. Jag kommer att t\u00e4nka p\u00e5 de ton\u00e5rstjejer som i k\u00f6n in till lokalen bar t-shirts med text som \u201dPraise our Lorde and Savior\u201d som ganska perfekt beskriver st\u00e4mningen i den kyrkoinspirerade teatern. Tack vare det h\u00f6ga taket och de tjocka guldv\u00e4ggarna \u00e4r akustiken inte enbart till f\u00f6rdel f\u00f6r Lorde och hennes trummis utan \u00e4ven till publiken vars appl\u00e5der och rop f\u00f6rst\u00e4rks kraftigt.<\/p>\n

Lagom till tredje l\u00e5ten, en n\u00e5got musikaliskt omstuvad Tennis Court<\/em>, inleds med uppvaknandet av tre videosk\u00e4rmar som visar bilder p\u00e5 en tennisbana (s\u00e5klart) d\u00e4r n\u00e5gra ungdomar leker, sl\u00e5ss och sn\u00f6n tillsist faller \u00f6ver tr\u00e4den. Det \u00e4r lika bitterljuvt fulsnyggt som sm\u00e5st\u00e4der och dess draman brukar vara. Filmklippen f\u00e5ngar det minst lika bra som Ellas texter. I ett hj\u00e4rtsk\u00e4rande tal kv\u00e4llen innan, d\u00e4r hon beskrev hur starkt intryck New York-inv\u00e5narna gjort p\u00e5 henne – och hur hon ser staden b\u00e5de som en arbetsplats och en god v\u00e4n – f\u00f6rklarar hon hur hon skrev Ribs<\/em> kv\u00e4llen efter sin 15-\u00e5rsfest och att hon inte k\u00e4nde sig bekv\u00e4m med att v\u00e4xa upp och bli vuxen. En p\u00e5tr\u00e4ngande kollektiv Peter Pan-k\u00e4nsla ingav sig p\u00e5 s\u00e5v\u00e4l scenen som i det stora publikhavet. Och \u00e4ven om det inte handlade om n\u00e5got f\u00e4rdigskrivet tal som bara repeterades den andra kv\u00e4llen, utan m\u00e4rkbart kom direkt fr\u00e5n hj\u00e4rtat och improviserades p\u00e5 plats, k\u00e4ndes det n\u00e5got f\u00f6r l\u00e5ngt f\u00f6r m\u00e5nga som bara ville h\u00f6ra just Ribs<\/em>. N\u00e4r de v\u00e4l f\u00e5r g\u00f6ra det \u00e4r det \u00e5 andra sidan som om tv\u00e5 planeter kraschat in i varandra.<\/p>\n

Innan dess hinner singeln No Better<\/em> och Bon Iver-covern Heavenly Father<\/em> framf\u00f6ras, varav den sistn\u00e4mnda \u00e4r s\u00e5 personligt och egensinnigt omgjord att jag f\u00f6rsta kv\u00e4llen misstar den f\u00f6r en helt ny l\u00e5t – inte f\u00f6ren p\u00e5 United Palace h\u00f6r jag vad det egentligen \u00e4r. Men f\u00f6r det s\u00f6rjer jag icke – p\u00e5 hennes Instagram-konto har hon lagt ut en ny textrad, s\u00e5 tecken p\u00e5 nytt material finns fortfarande. F\u00f6rhoppningsvis blir det ett nytt album lagom till v\u00e5ren f\u00f6ljt av sommarturn\u00e9. F\u00f6r allt fler borde f\u00e5 ta del av det 17-\u00e5riga underbarnets starka r\u00f6st som t\u00e5ls att j\u00e4mf\u00f6ras med exempelvis Lana Del Ray, Adele och en yngre Madonna.<\/p>\n

Dock \u00e4r det inte den enda covern som framf\u00f6rs under kv\u00e4llen, \u00e4ven Flashing Lights<\/em> av Kanye West framf\u00f6rs – om \u00e4n i en nedkortad version som mest fungerar som intro till Bravado<\/em> (som fr\u00e5n b\u00f6rjan fanns med p\u00e5 EP:n men senare fick officiell release i Europa efter genombrottet). \u00c4ven sp\u00e5ret Biting Down<\/em> och hitsingeln Royals<\/em> \u00e5terfanns p\u00e5 den ursprungliga EP:n och framf\u00f6rdes under b\u00e5da kv\u00e4llarna – men fr\u00e4scht nog f\u00f6r en debutant inte som sistal\u00e5t; den \u00e4ran fick A World Alone<\/em> – och \u00e4ven om jag velat h\u00f6ra just Love Club<\/em> k\u00e4ndes den 15 l\u00e5tar l\u00e5nga listan lagom l\u00e5ng och som fan kan en s\u00e4llan f\u00e5 allt en \u00f6nskar sig. \u00c4ven om jag kom r\u00e4tt n\u00e4ra min \u00f6nskelista dessa tv\u00e5 aftnar. Och med s\u00e5pbubblor som – bokstavligen – gick upp i r\u00f6k och ballonger under Royals<\/em> k\u00e4ndes det aldrig stelt och oinspirerat. Heller inte de radikala kl\u00e4dbytena eller det kreativa anv\u00e4ndandet av scenen (som omstuvas estetiskt mellan varven) g\u00f6r det, eller hennes ryckiga dans. F\u00f6rhoppningvis g\u00f6r de skandinaviska bandbokarna allt i sin makt f\u00f6r att s\u00e5 m\u00e5nga som m\u00f6jligt ska kunna dansa med henne till n\u00e4sta sommar. Det \u00e4r n\u00e5gonting som generar en v\u00e4ldig gl\u00e4dje och livslust och som jag aldrig kommer kunna f\u00e5 nog av.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Lorde, United Palace Theater 15 September 2014 Betyg: 4 Eftersom varken Br\u00e5valla eller Roskildefestivalen bokat det Nya Zeel\u00e4ndska underbarnet Lorde till sommarens upplagor av respektive musikfester fick jag bege mig till New York, d\u00e4r hennes USA-turn\u00e9 inleds, f\u00f6r att se den unga supertalangen live. Lokalen, en pampig teater som f\u00f6r tankarna till en blandning av […]<\/p>\n","protected":false},"author":13,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[7],"tags":[9942],"class_list":["post-87592","post","type-post","status-publish","format-standard","category-musik","tag-lorde","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/87592","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/13"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=87592"}],"version-history":[{"count":1,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/87592\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":87594,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/87592\/revisions\/87594"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=87592"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=87592"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=87592"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}