![\"flotten\"](\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2014\/09\/flotten.jpg\")
<\/p>\n<\/p>\n
Flotten\/Hemmet\/Sandl\u00e5dan 2014<\/strong> Ska f\u00f6rst meddela att f\u00f6rest\u00e4llningen jag s\u00e5g spelades cirka en vecka efter premi\u00e4ren. Har inte helt kunnat undg\u00e5 att ta del av recensioner. \u00c4r inte riktigt lika v\u00e4lvillig som Lars Ring i SvD<\/a>, \u00e5 andra sidan inte lika snopen som Tomas Forser i GP<\/a>. <\/p>\n Vad en anser avg\u00f6rs mycket av vilken inst\u00e4llning en har till Mattias Anderssons estetik. Vid ett tillf\u00e4lle for en tanke genom huvudet. Har inte den prisade dramatikern nu kommit till v\u00e4gs \u00e4nde? I andra v\u00e5gsk\u00e5len m\u00e5ste l\u00e4ggas hur framg\u00e5ngsrik han varit i att redovisa sina unders\u00f6kningars resultat. De metoder han vanligtvis v\u00e4ljer och s\u00e4ttet att st\u00e4lla fr\u00e5gor om samtidens akuta problem, har absolut gjort honom till en unik r\u00f6st. Han l\u00e5ter publiken betrakta, \u00e4r sparsam med gestaltning och vill f\u00e5 oss att fundera p\u00e5 v\u00e4rderingar. Detta koncept anv\u00e4nder ofta Backa Teaters ledare, bland annat gjorde han det i Mental states of Sweden som jag s\u00e5g p\u00e5 Dramaten. Likt Brecht \u00e4r Anderssons avsikt att f\u00e5 oss att reflektera, snarare \u00e4n att leda in oss en annan v\u00e4rld med dramaturgiska knep. Jag \u00e4r lite vacklande i min bed\u00f6mning, men vill p\u00e5st\u00e5 att estetiken lyckades b\u00e4ttre i Mental states of Sweden \u00e4n den g\u00f6r h\u00e4r.<\/p>\n Om jag tolkat informationen i programmet r\u00e4tt, f\u00f6rdes dessa tre separata pj\u00e4ser av Kent Andersson och Bengt Bratt samman till helhet som en n\u00f6dl\u00f6sning 1970 (samma \u00e5r Sandl\u00e5dan hade premi\u00e4r). Pj\u00e4serna \u00e4r moderna klassiker f\u00f6r att de hittade sin struktur i gruppteaterns dynamik, f\u00f6r att de var utmanande till form och inneh\u00e5ll och f\u00f6r att de poltiskt delade publiken. Jag \u00e4r inte tillr\u00e4ckligt gammal f\u00f6r att ha varit med n\u00e4r det begav sig. Vet d\u00e4rf\u00f6r inte hur mycket av den ovan n\u00e4mnda n\u00f6dl\u00f6sningen som visas h\u00f6sts\u00e4songen 2014. Det k\u00e4nns lite som en avskalad skissartad remake. <\/p>\n I inledningsscenen s\u00e4ger sig de elva sk\u00e5despelarna l\u00e4sa ur manus fr\u00e5n symboltyngda Flotten. Vad som lagts till \u00e4r ett visst motst\u00e4nd mot texten, ett bollande med uttryck och begrepp. Ett grepp som fungerar ganska v\u00e4l, n\u00e5gra g\u00e5nger blir det mest ett torrt \u00e5tergivande. Fr\u00e5n tematiken registrerade jag s\u00e5dant som visioner, klassutj\u00e4mning och solidaritetens r\u00f6da boll. Under de knappt tv\u00e5 timmar upps\u00e4ttningen varar blir vi kontinuerligt uppdaterade om originalen. F\u00f6rutom l\u00e4sning och viss gestaltning av nyckelscener, projiceras (inklusive dokument\u00e4r fr\u00e5n -67 av Carin Mannheimer) teveinspelningar, vi f\u00e5r lyssna p\u00e5 flera minnesv\u00e4rda s\u00e5nger med smarta texter, en f\u00f6re detta anst\u00e4lld p\u00e5 kostymatelj\u00e9n ber\u00e4ttar och svarar p\u00e5 ensemblens fr\u00e5gor live, sk\u00e5despelarna turas om att i mikrofon \u00e5terge intervjusvar fr\u00e5n m\u00e4nniskor som i sin ungdom var p\u00e5 de omtalade upps\u00e4ttningarna och vi h\u00f6r dessutom p\u00e5 band flera personer svara p\u00e5 vad pj\u00e4serna betydde f\u00f6r dem. Vittnesm\u00e5len fr\u00e5n den d\u00e5tida publiken \u00e4r det som ger mest nerv \u00e5t detta projekt, annars \u00e4r vad som sker ganska statiskt. Hj\u00e4lper inte att man i flera sekvenser rusar fram och tillbaka, hasar sig fram likt \u00e5ldringarna i Hemmet eller kivas om var en uppdykande fr\u00e4mling kan bo. Mattias Andersson \u00e4r ocks\u00e5 alltf\u00f6r f\u00f6rtjust i upprepningar och talk\u00f6rer. <\/p>\n I gruppteater sitter de medverkande frapperande ofta uppradade p\u00e5 likadana stolar, ett grepp man sj\u00e4lvklart inte fr\u00e5ng\u00e5tt h\u00e4r. Ingen ur ensemblen sticker egentligen ut, vilket g\u00f6r dem till en enhet. Tydligast intryck g\u00f6r Carina M Johansson med sina direkta tilltal, Lisa Lindgren i monolog om en alkoholists f\u00f6rtvivlan och Henric Holmberg som ov\u00e4ntat sluddrar i flera repliker. Det abrupta slutet strax efter att ett antal unga statister gjort entr\u00e9 var definitivt snopet. Jag fick veta mycket matnyttigt om n\u00e5gra epokg\u00f6rande upps\u00e4ttningar p\u00e5 samma teater och om hur de togs emot. Men jag hade \u00f6nskat betydligt mer om hur samh\u00e4llet f\u00f6r\u00e4ndrats sedan dess. Och visst saknades den dramatiska framst\u00e4llningen. Flotten\/Hemmet\/Sandl\u00e5dan 2014 G\u00f6teborgs stadsteater F\u00f6rest\u00e4llning som recenseras: 13 september 2014 Ska f\u00f6rst meddela att f\u00f6rest\u00e4llningen jag s\u00e5g spelades cirka en vecka efter premi\u00e4ren. Har inte helt kunnat undg\u00e5 att ta del av recensioner. \u00c4r inte riktigt lika v\u00e4lvillig som Lars Ring i SvD, \u00e5 andra sidan inte lika snopen som Tomas Forser i GP. Vad […]<\/p>\n","protected":false},"author":13,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[16,20,30,31],"tags":[2163,4955],"class_list":["post-87476","post","type-post","status-publish","format-standard","category-recension","category-film","category-teater","category-teaterrecension","tag-goteborgs-stadsteater","tag-scenkonst","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/87476","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/13"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=87476"}],"version-history":[{"count":2,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/87476\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":87479,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/87476\/revisions\/87479"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=87476"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=87476"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=87476"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}
\nG\u00f6teborgs stadsteater<\/a>
\nF\u00f6rest\u00e4llning som recenseras: 13 september 2014<\/p>\n
\nText: Mats Hallberg<\/strong><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"