{"id":87243,"date":"2014-09-04T17:20:18","date_gmt":"2014-09-04T15:20:18","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=87243"},"modified":"2014-09-25T08:44:28","modified_gmt":"2014-09-25T06:44:28","slug":"kulturbloggen-moter-the-pains-of-being-pure-at-heart","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=87243","title":{"rendered":"Kulturbloggen m\u00f6ter The Pains of Being Pure at Heart"},"content":{"rendered":"<p><a href=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2014\/09\/Portr\u00e4tt.jpg\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" class=\"aligncenter size-medium wp-image-87244\" src=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2014\/09\/Portr\u00e4tt-199x300.jpg\" alt=\"Portr\u00e4tt\" width=\"199\" height=\"300\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2014\/09\/Portr\u00e4tt-199x300.jpg 199w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2014\/09\/Portr\u00e4tt.jpg 639w\" sizes=\"auto, (max-width: 199px) 100vw, 199px\" \/><\/a><\/p>\n<p>I fredags spelade Kip Berman med sitt The Pains of Being Pure at Heart p\u00e5 Popaganda-festivalen i Stockholm. Innan spelningen tog jag ett snack med honom om l\u00e5tskrivande, s\u00e5ngr\u00f6ster, en bransch som stirrar sig blind p\u00e5 snabba, l\u00e4ttgl\u00f6mda hits och lite annat. Tack och lov var jag taktisk och sparade \u00e4mnet &#8221;dina svenska favoritartister&#8221; till sist, annars hade vi nog aldrig hunnit prata om n\u00e5got annat. Bandet \u00e4r i Sverige f\u00f6r andra sv\u00e4ngen i \u00e5r, och Berman f\u00f6rklarar att han hyser varma k\u00e4nslor f\u00f6r v\u00e5rt land:<\/p>\n<p>\u2013 Gud, ja! Sverige var typ det f\u00f6rsta st\u00e4llet vi spelade p\u00e5 utanf\u00f6r New York, det var helt galet. 2008 tog Richard och Patrik, tvillingarna som har Svenska Musikklubben, hit oss f\u00f6r ett par spelningar precis efter att vi sl\u00e4ppt v\u00e5r f\u00f6rsta EP. D\u00e5 hade vi knappt ens turnerat i USA och n\u00e4stan inga k\u00e4nde till oss d\u00e4r, och pl\u00f6tsligt \u00e5kte vi till Sverige d\u00e4r folk p\u00e5 klubbarna dansade till Orange Juice och andra band vi gillar, s\u00e5 det k\u00e4ndes som en bra grogrund f\u00f6r musik h\u00e4r. Det verkar som att folk h\u00e4r gillar oss ocks\u00e5, eftersom vi f\u00e5r komma tillbaka och spela igen, s\u00e5vida dom inte bokar in artister de tycker synd om! V\u00e4lg\u00f6renhet f\u00f6r popband, ha ha!<\/p>\n<p><strong>Ni sl\u00e4ppte albumet <em>Days of Abandon<\/em> tidigare i \u00e5r, vad har h\u00e4nt sedan dess?<\/strong><\/p>\n<p>\u2013 Det har varit som en dimma, vi b\u00f6rjade turnera redan i februari och jag hade en vecka ledigt i maj plus tv\u00e5 veckor i juli. Annars har vi turnerat konstant. Vi hade inte sl\u00e4ppt n\u00e5gon skiva sedan 2011, s\u00e5 jag tror det fanns en massa uppd\u00e4md energi som beh\u00f6vde f\u00e5 utlopp.<\/p>\n<p><strong>Albumet \u00e4r betydligt mer polerat \u00e4n era tidigare, var det en medveten riktning?<\/strong><\/p>\n<p>\u2013 Ja, varje g\u00e5ng vi g\u00f6r n\u00e5got vill jag g\u00f6ra det lite annorlunda, och f\u00f6r varje nytt album har jag s\u00f6kt k\u00e4nslan av att starta ett nytt band, p\u00e5 n\u00e5got underligt s\u00e4tt. Det kommer alltid att finnas saker i v\u00e5r musik som \u00e4r of\u00f6r\u00e4ndrade. Vi skulle kunna sl\u00e4ppa skivor varje \u00e5r bara f\u00f6r sakens skull, men det m\u00e5ste ocks\u00e5 k\u00e4nnas som att vi uttrycker n\u00e5got, och jag var v\u00e4ldigt m\u00e5n om att <em>Days of Abandon<\/em> skulle l\u00e5ta renare och poppigare \u00e4n den f\u00f6rra. Jag gillade utmaningen att g\u00f6ra n\u00e5got som var k\u00e4nslom\u00e4ssigt och kraftfullt utan att f\u00f6rlita sig p\u00e5 distade gitarrer. Det soundet tycker jag fortfarande om, men det var kul att visa en annan sida i l\u00e5tar som <em>Simple And Sure<\/em>,<em> Kelly<\/em> och <em>Masokissed<\/em>.<\/p>\n<p><strong>Aprop\u00e5 att prova nya inriktningar, remixerna p\u00e5 EP:n <em>Higher Than The Stars<\/em>, som sl\u00e4pptes 2009, var riktigt bra. Har du n\u00e5gon g\u00e5ng \u00f6verv\u00e4gt att prova den elektroniska v\u00e4gen?<\/strong><\/p>\n<p>\u2013 G\u00e4rna tillsammans med n\u00e5gon som \u00e4r mer bevandrad i den genren, men jag skulle inte vilja bli ett rockband som utropar \u201dhey, nu \u00e4r vi elektroniska\u201d och sedan g\u00f6r det d\u00e5ligt. Bara sj\u00e4lva grejen att gitarrband tycker att det \u00e4r revolution\u00e4rt att anv\u00e4nda synthar. Det \u00e4r s\u00e5 daterat, jag menar, elektronisk musik \u00e4r 30-40 \u00e5r gammal, ingen futurisk vision l\u00e4ngre. Vissa band tror att det \u00e4r att t\u00e4nka fram\u00e5t, men det \u00e4r inte det. Kanske var det intressant med s\u00e5nt i mitten av 90-talet d\u00e5 Radiohead gjorde det, men redan det \u00e4r 20 \u00e5r sedan.<\/p>\n<p><strong>S\u00e5 det \u00e4r inte vad du f\u00f6rknippar med att vara nyskapande, antar jag?<\/strong><\/p>\n<p>\u2013 Nej, nu \u00e4r det n\u00e4stan s\u00e5 att band som k\u00f6r klassisk rock med elgitarrer k\u00e4nns nyskapande! Jag menar, det finns en massa bra elektroniska band, men de \u00e4r det f\u00f6r att de har bra l\u00e5tar, inte f\u00f6r att deras trummaskin har ett coolt sound. Det m\u00e5ste finnas en hook eller en melodi som g\u00f6r en upprymd.<\/p>\n<p><strong>Din r\u00f6st har lyfts fram i ljudbilden p\u00e5 albumet. Har du f\u00e5tt st\u00f6rre sj\u00e4lvf\u00f6rtroende?<\/strong><\/p>\n<p>\u2013 Nej, jag tror inte att det har med det att g\u00f6ra. N\u00e4r jag b\u00f6rjade sjunga var jag v\u00e4ldigt medveten om hur min r\u00f6st l\u00e4t. Men nu har jag nog n\u00e5tt en acceptans av den och att jag inte sjunger som den typiske rocks\u00e5ngaren. Jag inser att jag inte beh\u00f6ver ha en \u201dbra\u201d s\u00e5ngr\u00f6st, utan bara att den l\u00e5ter lite annorlunda. S\u00e5ngaren i Silver Jews, David Berman, sade en g\u00e5ng att \u201dalla mina favorits\u00e5ngare kan inte sjunga\u201d, och jag \u00e4r f\u00f6rtjust i att saker kan l\u00e5ta malplacerade i v\u00e5r tid n\u00e4r alla kan fixa till saker och ting tills det blir perfekt.<\/p>\n<p>\u2013 Ta till exempel Edwyn Collins fr\u00e5n Orange Juice, Darren Hayman fr\u00e5n Hefner eller Jonathan Richman. De kan uttrycka sig v\u00e4ldigt levande men har inte typiska s\u00e5ngr\u00f6ster. Jag vore j\u00e4tteglad om jag kunde sjunga lika bra som Brandon Flowers i The Killers, men jag kommer aldrig att klara det.<\/p>\n<p><strong>Vad \u00e4r den perfekta hooken i en popl\u00e5t f\u00f6r dig?<\/strong><\/p>\n<p>\u2013 N\u00e5gon fr\u00e5gade mig vilket som \u00e4r v\u00e4rldens b\u00e4sta riff, och jag svarade <em>Are You Gonna Go My Way?<\/em> av Lenny Kravitz. S\u00e5 n\u00e5gonting i den stilen. Men v\u00e5ra hookar \u00e4r inte ens hookar! Som Jess (Weiss), v\u00e5r keyboardist, den sv\u00e5raste slingan hon spelar \u00e4r tre toner. S\u00e5 anv\u00e4nder du mer \u00e4n tre toner i en hook g\u00f6r du n\u00e5got fel, ha ha!<\/p>\n<p><strong>Har du n\u00e5gon g\u00e5ng \u00e5ngrat en s\u00e5ngtext?<\/strong><\/p>\n<p>(T\u00e4nker l\u00e4nge) \u2013 Nej. Vad jag bryr mig mest om i min musik \u00e4r texterna. S\u00e5 jag l\u00e4gger nog mycket mer fokus p\u00e5 dem \u00e4n p\u00e5 sj\u00e4lva musiken. Pops\u00e5nger beh\u00f6ver inte vara originella f\u00f6r att vara bra, jag l\u00e4gger inte en massa tid p\u00e5 att hitta r\u00e4tt ljud p\u00e5 gitarren. Jag f\u00f6rs\u00f6ker bara placera ackorden i r\u00e4tt ordning, men det som \u00e4r unikt i v\u00e5r musik, \u00e5tminstone f\u00f6r mig, \u00e4r texterna.<\/p>\n<p><strong>Idag ligger mycket av musikbranschens fokus p\u00e5 snabba men korta framg\u00e5ngar, men ni har inte direkt g\u00e5tt den v\u00e4gen. Hur ser du p\u00e5 det?<\/strong><\/p>\n<p>\u2013 Jag hade g\u00e4rna haft femton minuter i rampljuset. Vem vet, det kanske h\u00e4nder? Min v\u00e4n Connor (Hanwick) som spelade med oss ett tag var med i The Drums och hamnade p\u00e5 omslaget till NME och hade l\u00e5tar som spelades i radio, och det var som en virvelvind n\u00e4r det h\u00e4nde f\u00f6r dom. Visst hade det varit h\u00e4ftigt att f\u00e5 vara med om det, men f\u00f6r oss har det g\u00e5tt mycket l\u00e5ngsammare. En del av mig \u00e4r f\u00f6rankrad i verkligheten och vi har k\u00e4mpat h\u00e5rdare, turnerat mer och gjort tre album vi \u00e4r stolta \u00f6ver, men vi har aldrig varit \u201dn\u00e4sta stora grej\u201d. Det \u00e4r helt okej, jag hade g\u00e4rna varit ber\u00f6md men vi f\u00e5r trots allt fortfarande vara ute och spela och g\u00f6ra musik.<\/p>\n<p><strong>Vilket r\u00e5d skulle du ge till yngre, osignade artister?<\/strong><\/p>\n<p>(Funderar n\u00e5gra sekunder) \u2013 S\u00e4g ja till allt. I b\u00f6rjan gjorde vi det sv\u00e5rt f\u00f6r oss sj\u00e4lva f\u00f6r att vi tyckte att n\u00e5got var t\u00f6ntigt och var r\u00e4dda f\u00f6r att folk skulle tycka att vi s\u00e5lde ut oss. Man ska inte vara f\u00f6r r\u00e4dda att prova p\u00e5 vissa saker, utan f\u00f6rs\u00f6ka l\u00e5ta det h\u00e4nda och se var det b\u00e4r h\u00e4n. Ett band som Pearl Jam har struntat i allt och gjort sin grej och blivit lite av ett Grateful Dead av idag. S\u00e5 man ska inte t\u00e4nka f\u00f6r mycket p\u00e5 exponering och s\u00e5nt, utan s\u00e4g ja till saker och se vad det blir av det.<\/p>\n<p><strong>Vilka svenska artister lyssnar du p\u00e5?<\/strong><\/p>\n<p>\u2013 Makthaverskan \u00e4r stora favoriter. De kommer fr\u00e5n G\u00f6teborg, och de \u00e4r nog mitt favoritband f\u00f6r tillf\u00e4llet. Men n\u00e4r jag b\u00f6rjade med musik var jag ett stort fan av Labrador Records, med band som The Legends, Acid House Kings, Sambassadeur. Jag s\u00e5g The Legends i New York en g\u00e5ng. \u00c5h! Vad heter det d\u00e4r bandet som alla tycker \u00e4r s\u00e5 arroganta? Som svingar runt med tennisracketar? De \u00e4r superk\u00e4nda! Jag kommer inte p\u00e5 vad dom heter just nu\u2026The Tough Alliance! Folk tyckte de var arroganta, men det var ju en del av det roliga. Sedan de\u00a0\u00a0som spelar pop r\u00e4tt upp och ner, Melody Club. Vi gick och skulle se dem spela och n\u00e5gon sa att \u201dde \u00e4r inte coola\u2026\u201d. \u201dOch? Bryr v\u00e4l inte vi oss om\u201d sade vi, <em>Electric<\/em> och alla deras videos var kanon.<\/p>\n<p><iframe loading=\"lazy\" src=\"\/\/www.youtube.com\/embed\/IBdbbBDOwv4\" width=\"560\" height=\"315\" frameborder=\"0\" allowfullscreen=\"allowfullscreen\"><\/iframe><\/p>\n<p><strong>Text: Tommy Juto<br \/>\nFoto: Emma Andersson<\/strong><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>I fredags spelade Kip Berman med sitt The Pains of Being Pure at Heart p\u00e5 Popaganda-festivalen i Stockholm. Innan spelningen tog jag ett snack med honom om l\u00e5tskrivande, s\u00e5ngr\u00f6ster, en bransch som stirrar sig blind p\u00e5 snabba, l\u00e4ttgl\u00f6mda hits och lite annat. Tack och lov var jag taktisk och sparade \u00e4mnet &#8221;dina svenska favoritartister&#8221; till [&hellip;]<\/p>\n","protected":false},"author":13,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[5,7],"tags":[4430,5783],"class_list":{"0":"post-87243","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-intervju","7":"category-musik","8":"tag-popaganda","9":"tag-the-pains-of-being-pure-at-heart","10":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/87243","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/13"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=87243"}],"version-history":[{"count":1,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/87243\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":87245,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/87243\/revisions\/87245"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=87243"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=87243"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=87243"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}