{"id":87198,"date":"2014-09-01T09:03:07","date_gmt":"2014-09-01T07:03:07","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=87198"},"modified":"2014-09-19T08:24:42","modified_gmt":"2014-09-19T06:24:42","slug":"skivrecension-hello-saferide-the-fox-the-hunter-and-hello-saferide","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=87198","title":{"rendered":"Skivrecension: Hello Saferide – The Fox, The Hunter and Hello Saferide"},"content":{"rendered":"

\"Hello<\/a><\/p>\n

Artist: Hello Saferide
\nTitel: The Fox, The Hunter and Hello Saferide
\nBetyg: 4<\/strong><\/p>\n

Annika Norlin \u00e4r en av landets fr\u00e4msta textf\u00f6rfattare, och framg\u00e5ngarna p\u00e5 s\u00e5v\u00e4l svenska med S\u00e4kert! och p\u00e5 engelska med Hello Saferide \u00e4r l\u00e4tta att f\u00f6rst\u00e5. L\u00e5tarna \u00e4r ofta eftert\u00e4nksamma, vemodiga och angel\u00e4gna. Alla som p\u00e5 en festivalspelning tillsammans med tusentals andra vr\u00e5lat ”Dom j\u00e4vlarna ska skjutas”\u00a0vet vad jag menar. N\u00e4r texterna dessutom kombineras med melodier och k\u00f6rer som f\u00f6rst\u00e4rker blir det riktiga popp\u00e4rlor. Norlin \u00e4r upphovskvinna till flera av de senaste \u00e5rens fr\u00e4msta svenska popl\u00e5tar.<\/p>\n

Tyv\u00e4rr finns det inte riktigt n\u00e5gon s\u00e5dan l\u00e5t p\u00e5 den nya skivan The Fox, The Hunter and Hello Saferide<\/em>. Inte f\u00f6r att det \u00e4r en d\u00e5lig skiva, absolut inte. Nej, men h\u00e4r \u00e4r musiken mer nedtonad, mindre bombastisk och ”hittig” \u00e4n tidigare. Attacken \u00e4r mindre \u00e4n i succ\u00e9n More Modern Short Stories…<\/em> fr\u00e5n 2008 som var Norlins senaste sl\u00e4pp under namnet Hello Saferide. Undantaget \u00e4r kanske f\u00f6rsta singeln I Was Jesus<\/em> d\u00e4r Norlin kommer tillbaka till jorden som Jesus, Martin Luther King och Gandhi som kvinnor<\/p>\n

Soundet \u00e4r annorlunda \u00e4n tidigare med mer trummaskiner och synthar. Sj\u00e4lv s\u00e4ger hon att det \u00e4r f\u00f6r att hon blivit s\u00e4krare som artist och lyssnat mer p\u00e5 musik fr\u00e5n andra genrer \u00e4n poppen. Ibland funkar det utm\u00e4rkt och lyfter fram Norlins utm\u00e4rkta popr\u00f6st och f\u00f6rst\u00e4rker de klassiska handklappen och aaah-k\u00f6rerna. Men ibland blir det lite tunt och platt som i Last Night Bus<\/em>.<\/p>\n

Men det \u00e4r om\u00f6jligt att ta ifr\u00e5n Annika Norlin hennes n\u00e4rmast unika f\u00f6rm\u00e5ga att ber\u00e4tta historier och skriva geniala popmelodier. Skivan avslutas med This Body<\/em> som har \u00e5rets hittills snyggast uppbyggda crescendo och en text en vill lyssna p\u00e5 igen och igen. F\u00f6r att k\u00e4nna igen, reflektera och f\u00f6rst\u00e5. Jag hummar f\u00f6rmodligen fortfarande k\u00f6rernas ”aaaah-aaaah-aaaah” n\u00e4r du l\u00e4ser den h\u00e4r texten.<\/p>\n

Text: Jens Lundberg<\/strong><\/p>\n