![\"The-Double-2\"](\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2014\/08\/The-Double-2-300x168.jpg\")
<\/a>Simon James g\u00f6r det han ska. Han sitter i den bullriga t\u00e5gvagnen, som tar honom till det tr\u00f6tta kontoret, d\u00e4r han skriver sina rapporter och v\u00e4ntar p\u00e5 ett genombrott som aldrig kommer. Sen h\u00e4lsar han p\u00e5 sin mamma, som sitter p\u00e5 en stol i ett rum p\u00e5 ett v\u00e5rdhem. Han t\u00f6mmer pl\u00e5nboken n\u00e4r hyran f\u00f6r v\u00e5rdhemsplatsen h\u00f6jts: \u201dDet h\u00e4r \u00e4r allt jag har\u201d. Det tomma ansiktet i kassan svarar: \u201dJa, det r\u00e4cker inte\u201d.<\/p>\nSimon James dr\u00f6mmer om flickan som sk\u00f6ter den stora kopieringsmaskinen p\u00e5 kontoret. Hon bor i huset mittemot hans. Han har ett teleskop vid sitt f\u00f6nster, genom vilket han ser hennes sorgsna kv\u00e4llsrutin upprepa sig.<\/p>\n
En dag dyker en nyanst\u00e4lld man upp p\u00e5 kontoret. Han \u00e4r or\u00e4dd, social och fram\u00e5t. Han \u00e4r \u00e4ven Simon James dubbelg\u00e5ngare.<\/p>\n
Till en b\u00f6rjan umg\u00e5s de b\u00e5da, till utseendet identiska m\u00e4nnen, som v\u00e4nner. Inom kort b\u00f6rjar dock Simon k\u00e4nna en v\u00e4xande frustration gentemot sin nya kollega, som allt mer n\u00e4stlar sig in i den f\u00f6rstn\u00e4mndes liv.<\/p>\n
The Double \u00e4r Submarine-regiss\u00f6ren Richard Ayoades tolkning av Dostojevskijs Dubbelg\u00e5ngaren. Jesse Eisenberg spelar b\u00e5de Simon James och dubbelg\u00e5ngaren, James Simon. Trots att hans b\u00e5da karakt\u00e4rer b\u00e4r samma wellpapp-f\u00e4rgade kostym \u00e4r det faktiskt inte s\u00e4rskilt f\u00f6rvirrande. Eisenberg arbetar s\u00e5 skickligt med h\u00e5llning och kroppsspr\u00e5k att det alltid framg\u00e5r klart och tydligt vem som g\u00f6r vad. Filmen i \u00f6vrigt \u00e4r dock relativt f\u00f6rvirrande, men det f\u00e5r man bara k\u00f6pa.<\/p>\n
Visuellt \u00e4r The Double m\u00f6rk, m\u00e4rklig och sm\u00e5tt fantastisk. Denna beskrivning kan \u00e4ven appliceras p\u00e5 andra best\u00e5ndsdelar av filmen, men det \u00e4r bildspr\u00e5ket och scenografin som kl\u00e4nger sig fast som mest. Det \u00e4r trasigt, brunt och gnissligt, inga str\u00f6mlinjeformade skepnader som l\u00e4tt smeker mot \u00f6gat. Richard Ayoade har skapat en dystopisk framtidsv\u00e4rld som k\u00e4nns h\u00e4mtad ur d\u00e5tiden, hur paradoxalt det \u00e4n m\u00e5 l\u00e5ta. Filmens genomg\u00e5ende m\u00f6rker ackompanjeras av en finurlig, svart humor. I bakgrunden av allt detta spelas sv\u00e4ngiga, japanska 60-talshits. <\/p>\n
The Double \u00e4r en beg\u00e5vad och egen film om ensamhet, om att aldrig riktigt f\u00e5 finnas. Det \u00e4r en film om hur detta kan f\u00e5 en m\u00e4nniska att helt och h\u00e5llet g\u00e5 s\u00f6nder. Ingen tr\u00f6stande film i h\u00f6stm\u00f6rkret, men v\u00e4l sev\u00e4rd \u00e4nd\u00e5.
\nText: Josefina Linde<\/strong><\/p>\n
![\"The-Double\"](\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2014\/08\/The-Double.jpg\")
<\/p>\n![\"The-Double-2\"](\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2014\/08\/The-Double-2.jpg\")
<\/a>Simon James g\u00f6r det han ska. Han sitter i den bullriga t\u00e5gvagnen, som tar honom till det tr\u00f6tta kontoret, d\u00e4r han skriver sina rapporter och v\u00e4ntar p\u00e5 ett genombrott som aldrig kommer. Sen h\u00e4lsar han p\u00e5 sin mamma, som sitter p\u00e5 en stol i ett rum p\u00e5 ett v\u00e5rdhem. Han t\u00f6mmer pl\u00e5nboken n\u00e4r hyran f\u00f6r v\u00e5rdhemsplatsen h\u00f6jts: \u201dDet h\u00e4r \u00e4r allt jag har\u201d. Det tomma ansiktet i kassan svarar: \u201dJa, det r\u00e4cker inte\u201d.<\/p>\n