{"id":86823,"date":"2014-08-24T11:12:22","date_gmt":"2014-08-24T09:12:22","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=86823"},"modified":"2014-09-06T23:22:49","modified_gmt":"2014-09-06T21:22:49","slug":"stadsteaterns-kameliadamen-vacker-men-distanserad-forestallning","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=86823","title":{"rendered":"Stadsteaterns Kameliadamen  &#8211; vacker men distanserad f\u00f6rest\u00e4llning"},"content":{"rendered":"<p><a href=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2014\/08\/kameliadamen-0938.jpg\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" class=\"aligncenter size-medium wp-image-86824\" src=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2014\/08\/kameliadamen-0938-200x300.jpg\" alt=\"kameliadamen-0938\" width=\"200\" height=\"300\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2014\/08\/kameliadamen-0938-200x300.jpg 200w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2014\/08\/kameliadamen-0938.jpg 250w\" sizes=\"auto, (max-width: 200px) 100vw, 200px\" \/><\/a><\/p>\n<p>Kameliadamen<br \/>\nav Alexandre Dumas D.y.<br \/>\n<a href=\"http:\/\/kulturhusetstadsteatern.se\/Teater\/Evenemang\/Kameliadamen\/?scrollTo=content-anchor\" target=\"_blank\">Kulturhuset Stadsteatern<\/a>, Stockholm, Stora scenen<br \/>\nPremi\u00e4r den 23 augusti 2014<\/p>\n<p>Alexandre Dymas D.y. skrev romanen Kameliadamen 1848 och gjorde 1852 om den till en pj\u00e4s. I Stadsteaterns upps\u00e4ttning, regisserad av danska Katrine Wiedeman utspelar sig dramat i 40-talsmilj\u00f6.<\/p>\n<p>Vi kommer in i den lyxprostituerade Margurite Gautiers liv, fyllt av dekadenta fester och en st\u00e4ndig jakt efter den rikaste mannen som kan bekosta hennes dyra vanor. Bakom lyxen hotar mis\u00e4ren och Margurites hostande p\u00e5minner om att hon inte alltid kommer att kunna vara den \u00e5tr\u00e5dda Kameliadamen.<\/p>\n<p>Helena Bergstr\u00f6m spelar en cynisk kvinna som st\u00e4ngt av sina k\u00e4nslor f\u00f6r att hantera den krassa verkligheten p\u00e5 b\u00e4sta s\u00e4tt. Tror hon, tills unge, vackre Armand Duval kommer in i bilden. Efter ett tag f\u00e5r hans rena k\u00e4rlek Marguerites hj\u00e4rta att sm\u00e4lta och hon \u00e4r beredd att offra allt \u2013 f\u00f6rst f\u00f6r att f\u00e5 vara med Armand och sedan f\u00f6r att g\u00f6ra honom lycklig.<\/p>\n<p>Helena Bergstr\u00f6m \u00e4r bra som vanligt och har en v\u00e4rdig motspelare i Simon J Berger, tidigare mest k\u00e4nd fr\u00e5n film och tv-serier. V\u00e4rd att lyfta fram \u00e4r ocks\u00e5 Tomas Bolme, som utg\u00f6r ett sympatiskt inslag som Margurites hemhj\u00e4lp, Nanine som \u00e4r minst lika trofast mot henne som Armand.<\/p>\n<p>Scenografin \u00e4r ganska sparsam med en l\u00e5ng rad d\u00f6rrar till h\u00f6ger om scenen. D\u00f6rrarna \u00e4r mestadels st\u00e4ngda, utom n\u00e4r Margurite och Armand \u00e5ker till havet och f\u00e5r leva ut sin k\u00e4rlek.<\/p>\n<p>Kameliadamen \u00e4r ett drama som bygger p\u00e5 stora k\u00e4nslor, p\u00e5 gr\u00e4nsen till melodram. P\u00e5 Stadsteatern motverkas detta av blinkningar till publiken, s\u00e5som associationer till Titanic och Don Giovanni och en leksaksko p\u00e5 scenen, som f\u00e5r oss att aldrig gl\u00f6mma att det \u00e4r ett sk\u00e5despel. Ibland kan jag tycka att f\u00f6rest\u00e4llningen blir lite v\u00e4l distanserad, vilket g\u00f6r det sv\u00e5rt att dras med i k\u00e4rlek och tragik.<\/p>\n<p>I programmet s\u00e4ger regiss\u00f6ren Katrine Wiedemann att hon aldrig varit anh\u00e4ngare av den ironiska teatern, men \u00e4nd\u00e5 \u00e4r det lite s\u00e5 det blir. Det \u00e4r en vacker och v\u00e4lkomponerad f\u00f6rest\u00e4llning, men lite mer \u00f6vertygande k\u00e4nslor hade inte skadat.<\/p>\n<p>Av Alexandre Dumas D.y.<br \/>\n\u00d6vers\u00e4ttning Sofi Meijling<br \/>\nRegi Katrine Wiedemann<br \/>\nDramatisering Katrine Wiedemann och Karen-Maria Bille<br \/>\nScenografi och kostym Maja Ravn<br \/>\nLjus Antonio Rodrigues Andersen<br \/>\nMask Ulrika Ritter<\/p>\n<p>P\u00e5 scen:<br \/>\nMarguerite Gautier Helena Bergstr\u00f6m<br \/>\nArmand Duval Simon J Berger<br \/>\nPrudence Annika Hallin<br \/>\nOlympe Sofia Ledarp<br \/>\nGaston Emil Alm\u00e9n<br \/>\nVarville Sven Ahlstr\u00f6m<br \/>\nMonsieur Duval Lennart J\u00e4hkel<br \/>\nNanine Tomas Bolme<br \/>\nNichette Marina Nystr\u00f6m<br \/>\nSaint-Gaudens Ulf Eklund<br \/>\nStatister: Alexandra Alegren, Anna Lott, Therese Andersson, Philip Oros, Robert Isberg, Niclas Buskenstr\u00f6m<\/p>\n<p>Foto: Petra Hellberg<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>Kameliadamen av Alexandre Dumas D.y. Kulturhuset Stadsteatern, Stockholm, Stora scenen Premi\u00e4r den 23 augusti 2014 Alexandre Dymas D.y. skrev romanen Kameliadamen 1848 och gjorde 1852 om den till en pj\u00e4s. I Stadsteaterns upps\u00e4ttning, regisserad av danska Katrine Wiedeman utspelar sig dramat i 40-talsmilj\u00f6. Vi kommer in i den lyxprostituerade Margurite Gautiers liv, fyllt av dekadenta [&hellip;]<\/p>\n","protected":false},"author":13,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[16,20,30,31],"tags":[],"class_list":["post-86823","post","type-post","status-publish","format-standard","category-recension","category-film","category-teater","category-teaterrecension","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/86823","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/13"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=86823"}],"version-history":[{"count":3,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/86823\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":86829,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/86823\/revisions\/86829"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=86823"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=86823"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=86823"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}