![\"birgittastenberg\"](\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2014\/08\/birgittastenberg.jpg\")
<\/p>\n<\/p>\n
Birgitta Stenberg har l\u00e4mnat jorden, inte livet. Birgitta trodde p\u00e5 en forts\u00e4ttning vilket ocks\u00e5 kanske var ett sk\u00e4l till varf\u00f6r hon s\u00e5 stilla l\u00e4mnade v\u00e4rlden. Men det var s\u00e4kert med samma nyfikenhet och lust att utforska som hon drevs av ibland oss, som gjorde att \u00f6verg\u00e5ngen blev som en bro mellan jorden och det \u00f6ver oss. Den resan f\u00e5r vi dock aldrig veta n\u00e5got om.<\/p>\n
L\u00e4ser om hennes d\u00f6d, i dagspressen. En hyllad frihetskvinna som tidigt v\u00e4grade inr\u00e4tta sig i leden, som valde att leva i utkanterna, trots att borgerlighetens salonger kanske varit mer givna. P\u00e5 kultursidorna beskrivs hon med r\u00e4tta som en f\u00f6rebild, som pl\u00f6tsligt alla har ett f\u00f6rh\u00e5llande till. Sj\u00e4lv fick jag aldrig m\u00f6jligheten, trotts att jag skulle vilja ha tr\u00e4ffat henne. Jag skulle dock inte diskutera hennes numer till skyarna h\u00f6jda litter\u00e4ra verk, utan tackat f\u00f6r att hon s\u00e5 frankt skrev boken Chans som sedan blev film, f\u00f6r att hon utan f\u00f6rd\u00f6manden, kr\u00e4nkningar levde bland den grupp som var samh\u00e4llet parias under 50-talet och som ocks\u00e5 \u00e4r parias 2014. Vem hade v\u00e4l tyckt att Paul Andersson var en stor poet som rymdes i salongerna under den tiden som Birgitta s\u00e5 livfullt skildrat.<\/p>\n
F\u00f6rebild ja. Kvinna. Stark, okuvlig. Men i den tid Birgitta levde var det betydligt mer vanligt att flickor som hade en fri sexuell syn hamnade inom samh\u00e4llsv\u00e5rd f\u00f6r att fostras upp till dygdighet. Utan sin sociala bakgrund hade inte Birgitta kunnat fly Sverige och det lutheranskt tr\u00e5ngsinta samh\u00e4llet. Vi som inte f\u00f6ddes i den gruppen f\u00e5ngades upp och f\u00f6stes in p\u00e5 diverse inr\u00e4ttningar. Birgitta var en tidig v\u00e4rldsresen\u00e4r. Hon uppt\u00e4ckte, pr\u00f6vade inte bara geografin utan ocks\u00e5 det inre, sina tankar, id\u00e9er och ideologi. Det som andra helt s\u00e4kert d\u00e5 rynkande p\u00e5 sina moraliska korrekta n\u00e4sor \u00e5t. I det lutheranska samh\u00e4llet fanns sj\u00e4lvklart inte utrymme f\u00f6r en kvinna som likav\u00e4l \u00e4lskade med kvinnor som med m\u00e4n. Hon var ingen salongernas gunstling och jag tror inte hon ville n\u00e5gonsin vara det.
\nMed sorg kan jag konstatera att jag inte fick m\u00f6jlighet att tr\u00e4ffa henne, men jag har sett filmen om henne, l\u00e4st b\u00f6ckerna och tr\u00e4ffat Paul Andersson strax innan han dog. Jag slogs av att Paul alltid skrattade, trots att t\u00e4nderna sedan l\u00e4nge var anfr\u00e4tna av missbruket. Jag skrattar s\u00e5 l\u00e4nge jag har en enda tand kvar, sa Paul n\u00e4r vi satt p\u00e5 Teatlys o drack te.<\/p>\n
Jag blir alltid lika road \u00f6ver hur kulturskribenter hanterar de h\u00e4r fr\u00e5gorna. Rubrikerna \u00e4r sl\u00e5ende, hon var f\u00f6rbilden f\u00f6r dagens kvinnor. Himmel, de flesta skribenter var inte ens f\u00f6dda n\u00e4r f\u00f6rebilden Birgitta Stenberg upplevde sina stora \u00e4ventyr. Jag v\u00e4xte upp i skuggan av Birgitta Stenbergs, numer hyllade livsstil, d\u00e4r flickor som hade f\u00f6r m\u00e5nga sexuella kontakter var l\u00f6saktiga. D\u00e4r kvinnor kunde tas omhand enligt L\u00f6sdriverilagen. Detta parallellt med att Birgitta Stenberg kunde fly samh\u00e4llets bojor och f\u00f6rdomar.<\/p>\n
F\u00f6r kvinnor som \u00e4r f\u00f6dda i en modern tid av feminism, med r\u00f6tter i kvinnors frig\u00f6relse vilken inte kom ig\u00e5ng f\u00f6r \u00e4n p\u00e5 70-talet, \u00e4r det l\u00e4tt att tala om f\u00f6rebilder som Birgitta Stenberg. Agnes\u00a0von Krusenstjerna f\u00f6ddes 1894 i en adlig familj, efterm\u00e4len skrivs att hon led av psykisk oh\u00e4lsa. Men med klarare \u00f6gon var det troligen s\u00e5 att hon f\u00f6rnekades r\u00e4tten till sin kropp, r\u00e4tten att skriva och skriva det hon ville.\u00a0 Birgitta Stenberg f\u00f6ddes i borglig familj, d\u00e4r det ans\u00e5gs opassande att leva som hon levde.\u00a0 Men b\u00e4gges bakgrund gav dem m\u00f6jlighet att g\u00f6ra det mest f\u00f6rbjudna, leva utanf\u00f6r det g\u00e4ngse systemet. Dock med olika utg\u00e5ngar i livet.<\/p>\n
N\u00e4r jag som ton\u00e5ring s\u00e5g filmen Chans, om raggare, k\u00e4nde jag igen mig. Flickor som umgicks med raggare var inte och blev inte n\u00e5gra f\u00f6rebilder till dagens flickor\/kvinnor. Raggarflickor var klart st\u00e4mplade med hortecken i pannan och betraktades helt klart som ett objekt tillh\u00f6rande g\u00e4nget. Men hon var den f\u00f6rsta som skildrade social realism p\u00e5 ett s\u00e4tt som fick medelklassen att s\u00e4tta morgongr\u00f6ten i halsen.
\nUnder 60-talets slut s\u00e4llade sig en rad borglighetens barn till mods och kravallv\u00e4rlden, till v\u00e4nstergrupperna. Flera av dem \u00e4r i dag vad som st\u00e5r modell f\u00f6r trotset mot samh\u00e4llet. Men precis som under Birgitta Stensbergs tidiga \u00e5r, var flertalet av de fria eller som ville vara fria, barn av underklassen och l\u00e5ngt ifr\u00e5n det skyddade livet p\u00e5 \u00d6stermalm eller i Danderyd. Och av sk kritiska krafterna fr\u00e5n 60-70-talet \u00e5terst\u00e5r en hukande skara som f\u00f6r l\u00e4nge sedan f\u00f6rtr\u00e4ngt eller kallar det ungdomssynd. Vi var inte fria f\u00f6r att trotsa familjen, utan f\u00f6r att s\u00e5 m\u00e5nga av oss saknade r\u00f6tter.
\nJag tror att Birgitta Stenberg var m\u00e5nga flickors hemliga dr\u00f6m. Ungef\u00e4r som vi l\u00e4ste S\u00e5ngen om den r\u00f6da rubinen under t\u00e4cket med ficklampa. Ingen flicka av rang skulle n\u00e5gonsin v\u00e5gat ens yppa att de i Birgitta Stenberg s\u00e5g en frihetsf\u00e5gel en tidig kvinnlig frig\u00f6relse ur sexuella och sociala bojor.<\/p>\n
\u00c4nd\u00e5 var det just den borgliga bakgrunden som gjorde det m\u00f6jligt att fly systemet och dess sn\u00e4va begrepp om vad kvinnor skulle vara. Jag \u00e4r glad \u00f6ver att hon gjorde det, f\u00f6r hon gjorde det \u00e4rligt utan att g\u00e5 tillbaks och g\u00f6mma sig i salongerna f\u00f6r att sedan kunna s\u00e4ga ”jag var d\u00e4r”. Birgitta Stenberg var och \u00e4r till skillnad mot m\u00e5nga som brutit sig loss oerh\u00f6rt hederlig och rak. Och den rakheten hade ett pris. N\u00e4mligen att de fina salongerna knappast \u00f6ppnade sina d\u00f6rrar eller ens n\u00e4mnde hennes litter\u00e4ra verk f\u00f6r \u00e4n in p\u00e5 1990-talet.
\nDet \u00e4r l\u00e4tt att sitta vid sidan om och beundra, skriva vackra saker. Men att leva i den tiden, att leva d\u00e5 var n\u00e5got annat. Jag vet f\u00f6r jag var d\u00e4r, jag levde i det, med det. Men l\u00e5ngt fr\u00e5n den idyll som kulturskribenterna lyfter 2014. Barnhems- och fosterbarn, flickor framf\u00f6r allt var ett lovligt och sexuellt byte. Det handlade inte om att v\u00e4lja utan att bli vald eller att anv\u00e4nda kroppen som utv\u00e4g.<\/p>\n