{"id":86628,"date":"2014-08-23T10:17:28","date_gmt":"2014-08-23T08:17:28","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=86628"},"modified":"2014-08-30T15:00:24","modified_gmt":"2014-08-30T13:00:24","slug":"skivrecension-merchandise-after-the-end","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=86628","title":{"rendered":"Skivrecension: Merchandise – After the End"},"content":{"rendered":"

\"merchandise\"<\/a><\/p>\n

Artist: Merchandise<\/strong>
\n Titel: After the End<\/strong>
\n Betyg: 4<\/strong><\/p>\n

After the End<\/em> \u00e4r Tampa-kvintettens transformation till popband. ”We’re going to re-make ourselves as a pop band, but it’ll still be a twisted reality” ber\u00e4ttade s\u00e5ngaren Carson Cox i en intervju med NME<\/a> tidigare i \u00e5r.<\/p>\n

Sprungna ur hemstadens\u00a0punk- och DIY-scen stod det redan i och med 2012 \u00e5rs\u00a0Children of Desire<\/em> — deras andra full\u00e4ngdsalbum — klart att de hade st\u00f6rre visioner;\u00a0Desire<\/em> var ett romantiskt, post punk-inspirerat album d\u00e4r Carson Cox r\u00f6st hade sl\u00e5ende likheter med\u00a0Morrisseys, och albumets mest episka sp\u00e5r, Become What You Are<\/em>\u00a0vars titel \u00e4r inspirerad av den zenbuddhistiska filosofen Alan Watts, str\u00e4ckte sig \u00f6ver elva minuter. 2013 \u00e5rs Totale Nite<\/em><\/a> var d\u00e4refter en utsv\u00e4ngning \u00e5t det psykedeliska h\u00e5llet, men After the End<\/em> \u00e4r kanske deras mest dramatiska p\u00e5nyttf\u00f6delse hittills.<\/p>\n

I intervjuer har bandet sj\u00e4lva beskrivit sin hemstad som en kulturell \u00f6desmark l\u00e5ngtifr\u00e5n Floridas palmer och solsken. Desto mer imponerande\u00a0vad de lyckats \u00e5stadkomma med sina influenser. Efter att ha gett ut b\u00e5de Children of Desire<\/em> och Totale Nite<\/em>\u00a0p\u00e5 egen hand signades de nyligen till anrika\u00a0indiebolaget 4AD. Det instrumentala \u00f6ppningssp\u00e5ret Corridor<\/em> s\u00e4tter tonen p\u00e5 den krispiga ljudbild med skimrande, tolvstr\u00e4ngade gitarrer som genomsyrar resten av albumet. Att producenten Gareth Jones tidigare arbetat med band som Wire, Depeche Mode och Erasure kommer\u00a0knappast som n\u00e5gon \u00f6verraskning, men \u00e4ven om After the End<\/em> bitvis k\u00e4nns som en lek d\u00e4r du ska gissa new wave-influens\u00a0s\u00e5 sm\u00e4lter l\u00e5tarna samman v\u00e4l.<\/p>\n

Textraden ”I wait by the telephone” i en tid d\u00e5 fasta telefoner ersatts av direkt kommunikation p\u00e5 sociala medier\u00a0sp\u00e4der ytterligare p\u00e5 tanken\u00a0att bandet existerar utanf\u00f6r tid och rum. Ut\u00f6ver absinthrusiga\u00a0Green Lady<\/em> med sina surrealistiska undertoner \u00e4r Little Killer<\/em>, vars musikvideo antagligen\u00a0hade\u00a0g\u00e5tt\u00a0p\u00e5 repeat p\u00e5 MTV om\u00a0de fortfarande \u00e4gnade sig \u00e5t\u00a0musik, albumets h\u00f6jdpunkt.<\/p>\n

”Here comes the new counsciousness” sjunger Cox i\u00a0Looking Glass Waltz<\/em>. Ett ambiti\u00f6s statement f\u00f6r ett band som knappat \u00e5teruppfinner hjulet. P\u00e5 After the End<\/em> \u00e5terskapar de sig sj\u00e4lva som ett popband. Kanske har de skr\u00e4mt bort\u00a0n\u00e5gra av sina\u00a0tidiga punkfans, men det k\u00e4nns som ett intressant steg i bandets utveckling. Fr\u00e5gan \u00e4r: vad kommer efter slutet?<\/p>\n

B\u00e4sta sp\u00e5r: Green Lady, Little Killer, Exile and Ego<\/p>\n