{"id":8640,"date":"2009-04-14T18:19:43","date_gmt":"2009-04-14T17:19:43","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=8640"},"modified":"2009-04-14T18:19:43","modified_gmt":"2009-04-14T17:19:43","slug":"lasning-de-luxe-austers-%e2%80%9dmannen-i-morkret%e2%80%9d","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=8640","title":{"rendered":"L\u00e4sning de luxe: Austers \u201dMannen i m\u00f6rkret\u201d"},"content":{"rendered":"

\"paulauster_mannenimorkret290\"<\/a>
\n Att l\u00e4sa Auster \u00e4r som att ha en v\u00e4lkomponerad p\u00e5se sm\u00e5godis alldeles f\u00f6r sig sj\u00e4lv. Jag \u00e4r frustrerad redan efter ett par sidor av hans senaste roman \u201dMannen i m\u00f6rkret\u201d (isbn: 9100120154, Albert Bonniers f\u00f6rlag) eftersom jag vet att boken har ett slut. Jag vill inte komma ur Austers ber\u00e4ttargrepp, jag vill inte l\u00e4mna hans v\u00e4rld. Jag har lagt m\u00e5nga funderingsstunder p\u00e5 att grubbla \u00f6ver vad det \u00e4r hos Auster som g\u00f6r att jag faktiskt f\u00f6rsvinner in i hans v\u00e4rldar. Vad \u00e4r det som g\u00f6r att jag inte kan sluta l\u00e4sa? Resonemanget som f\u00f6ljer, g\u00e4ller generellt f\u00f6r Austers f\u00f6rfattarskap och \u00e4r exemplifierat av \u201dMannen i m\u00f6rkret\u201d.
\nF\u00f6r det f\u00f6rsta \u00e4r spr\u00e5ket, och inneh\u00e5llet, simpelt. Skenbart simpelt. Det \u00e4r som att f\u00f6rs\u00f6ka l\u00f6sa en g\u00e5ta p\u00e5 200 sidor. Ramber\u00e4ttelsen om den gamle mannen August Brill och hans dotter och dotterdotter som alla har sv\u00e5rt att sova, omfamnar en ber\u00e4ttelse som \u00e4r filosofiskt genial: Vad inneb\u00e4r det att vara m\u00e4nniska? I brist p\u00e5 s\u00f6mn, komponerar Brill historier om n\u00e4tterna. Allt \u00e4r b\u00e4ttre \u00e4n att l\u00e5ta verkligheten komma alltf\u00f6r n\u00e4ra.
\nGenom att anv\u00e4nda sig av tankeexperimentet \u201dt\u00e4nk om inte\u2026\u201d l\u00e5ter Brill (och Auster) l\u00e4saren komma i kontakt med ett USA som inte har genomlevt 11 september, som inte f\u00f6r ett krig mot terrorrismen, som inte skickar unga man och kvinnor till d\u00f6den i fr\u00e4mmande land. Ist\u00e4llet befinner sig landet i inb\u00f6rdeskrig, undantagstillst\u00e5nd r\u00e5der och ingen kan lita p\u00e5 n\u00e5gon. Brills huvudperson, Brick, offras f\u00f6r n\u00e5got st\u00f6rre och ogripbart. Han \u00e4r endast en bricka i ett st\u00f6rre spel, precis som Titus, Brills dotterdotters f\u00f6re detta, eller alla de som f\u00f6rsvinner och \u00e4ts upp av Kriget. Det beh\u00f6ver inte vara Irak, Afghanistan eller Vietnam. Det beh\u00f6ver inte vara Korea, Europa under Hitler eller Rwanda. Det kan vara ett krig, vilket som helst, vart som helst. De oskyldiga offras alltid. <\/p>\n

F\u00f6r det andra fascineras jag av att trots att Auster v\u00e4xlar ber\u00e4ttarperspektiv, plats och tid, blir det aldrig r\u00f6rigt. En del historier, som den om Brick och hans jakt p\u00e5 den ok\u00e4nda f\u00f6rfattaren som \u00e4r orsak till v\u00e4rldens lidande, f\u00e5r ta stor plats utrymmesm\u00e4ssigt. Andra, som den om Katya och Titus, tar mycket mindre plats vad g\u00e4ller textmassan, men \u00e4r den som biter sig kvar efter att jag har slagit igen bokens p\u00e4rmar efter sista sidan.D\u00e4ri ligger en del av hans storhet: i att lotsa l\u00e4saren genom komplexa ber\u00e4ttartekniska m\u00f6nster utan att denne sj\u00e4lv f\u00e5r k\u00e4nslan av komplexitet. Det \u00e4r som livet sj\u00e4lvt: p\u00e5 samma g\u00e5ng s\u00e5 enkelt och s\u00e5 sv\u00e5rt. <\/p>\n

F\u00f6r det tredje: Den v\u00e4rme med vilken Auster tecknar sina karakt\u00e4rer bidrar ytterligare till den skenbara enkelheten i historien. I brist p\u00e5 ett b\u00e4ttre ord kan jag inte kalla karakt\u00e4rerna annat \u00e4n m\u00e4nskliga. De har sina bra och d\u00e5liga sidor, de beg\u00e5r fel, de \u00e4r elaka och dumma, v\u00e4nliga och r\u00f6rande p\u00e5 samma g\u00e5ng. Med f\u00e5 ord f\u00e5r Auster l\u00e4saren att rent fysiskt v\u00e4rja sig mot ber\u00e4ttelsens k\u00e4rna: mordet p\u00e5 Titus. Jag blundar och t\u00e4nker: \u201dVill inte. Vill inte. Vill inte.\u201d Men jag m\u00e5ste. Det g\u00e5r inte att blunda f\u00f6r det som h\u00e4nder i v\u00e4rlden. Det g\u00e5r inte att l\u00e5tsas vara ober\u00f6rd. <\/p>\n

Text: Jenny Fornell<\/strong><\/p>\n

Fler recensioner:
\nExpressen<\/a>
\nDagens Nyheter<\/a>
\nSvenska Dagbladet<\/a>
\nTidningens Kulturen<\/a>
\nOctotext<\/a><\/p>\n

\"paulauster_mannenimorkret600\"<\/p>\n

Andra bloggar om: recension<\/a>, bok<\/a>, litteratur<\/a>, b\u00f6cker<\/a>, Paul Auster<\/a>, f\u00f6rfattare<\/a>, f\u00f6rfattarskap<\/a><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Att l\u00e4sa Auster \u00e4r som att ha en v\u00e4lkomponerad p\u00e5se sm\u00e5godis alldeles f\u00f6r sig sj\u00e4lv. Jag \u00e4r frustrerad redan efter ett par sidor av hans senaste roman \u201dMannen i m\u00f6rkret\u201d (isbn: 9100120154, Albert Bonniers f\u00f6rlag) eftersom jag vet att boken har ett slut. Jag vill inte komma ur Austers ber\u00e4ttargrepp, jag vill inte l\u00e4mna hans […]<\/p>\n","protected":false},"author":13,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[3,16],"tags":[907,12280,12285],"class_list":["post-8640","post","type-post","status-publish","format-standard","category-litteratur","category-recension","tag-bocker","tag-litteratur","tag-recension","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/8640","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/13"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=8640"}],"version-history":[{"count":0,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/8640\/revisions"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=8640"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=8640"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=8640"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}