{"id":86157,"date":"2014-08-08T18:41:04","date_gmt":"2014-08-08T16:41:04","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=86157"},"modified":"2014-08-25T10:16:45","modified_gmt":"2014-08-25T08:16:45","slug":"sankmark-en-familjehistoria-som-fangslar-efter-ett-tag","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=86157","title":{"rendered":"Sankmark – en familjehistoria som f\u00e4ngslar efter ett tag"},"content":{"rendered":"

\"Sankmark\"<\/a><\/p>\n

Titel: Sankmark<\/a>
\nF\u00f6rfattare: Jhumpa Lahiri
\n\u00d6vers\u00e4ttning: Meta Ottosson
\nF\u00f6rlag: Brombergs<\/a>
\nUtgiven: 2014-04
\nISBN: 9789173375665<\/p>\n

N\u00e4r jag f\u00f6r l\u00e4nge sedan \u2013 likt en rastl\u00f6s f\u00e5gel \u2013 flaxade mellan det femtiotal kanaler som var tillg\u00e4ngliga p\u00e5 min TV stannade jag vid en amerikansk tv-serie fr\u00e5n det tidiga nittiotalet. Vad det var som fick mig att sluta forts\u00e4tta trycka p\u00e5 fj\u00e4rrkontrollen i min s\u00f6kning efter n\u00e5gonting som skulle r\u00e4ttf\u00e4rdiga min tid framf\u00f6r televisionen minns jag inte, jag minns bara att jag fastnade vid serien i ett par s\u00e4songer till. Den blev n\u00e5gonting att l\u00e4ngta till p\u00e5 eftermiddagarna. Tydligt minns jag det sista avsnittet i den tv-serien, eller snarare att jag \u00e5ngrade de otaliga timmarna jag tillbringat framf\u00f6r TV-apparaten. Jag kommer ih\u00e5g att det sista avsnittet uppr\u00f6rde mig med dess v\u00e4ndningar i handlingen som inte tj\u00e4nade n\u00e5got annat syfte \u00e4n att avsluta serien kvickt; men hur v\u00e4rdel\u00f6st det \u00e4n k\u00e4ndes att ha sl\u00f6sat bort sin tid p\u00e5 serien fanns det en viss sorts tomhet inombords efter att ha avsluta den, som att ta farv\u00e4l av en d\u00e5lig vana. Om jag fick v\u00e4rdes\u00e4tta Sankmark<\/a> skulle romanen i och f\u00f6r sig hamna sn\u00e4ppet h\u00f6gre \u00e4n den n\u00e4mnda tv-serien, jag finner \u00e4ven inte tiden \u00e4gnad \u00e5t att l\u00e4sa boken \u00f6dslad. J\u00e4mf\u00f6relsen mellan de tv\u00e5 skilda verken kommer h\u00e4rav: efter att ha v\u00e4nt sista sidan i Sankmark infann det sig en tomhet inom mig, den sortens tomhet som infinner sig efter att gjort av sig med en d\u00e5lig vana, inte en tomhetsk\u00e4nsla efter att ha mist n\u00e5gonting k\u00e4rt, men hursomhelst en tomhet \u2013 p\u00e5 samma s\u00e4tt som med serien.<\/p>\n

Jag f\u00f6rest\u00e4ller mig att den som blivit l\u00e4skunnig i b\u00f6rjan har sv\u00e5righeter att s\u00e4tta ihop de olika bokst\u00e4verna och orden som l\u00e4ses till meningar och utifr\u00e5n dessa uppfatta en inneb\u00f6rd \u2013 det \u00e4r n\u00e5gonting som fattas, n\u00e5gonting som inte kommer fram. Jag har f\u00f6r mig att jag l\u00e4ste de f\u00f6rsta hundra sidorna i familjeeposet p\u00e5 ett liknande s\u00e4tt. Jag hade inga sv\u00e5righeter med bokst\u00e4verna, orden eller meningarna; men n\u00e5gonting betydligt liksom undslapp mig. I andra ord kunde jag inte m\u00f6ta f\u00f6rfattaren \u2013 Jhumpa Lahiri \u2013 i det jag l\u00e4ste. Om barnj\u00e4mf\u00f6relsen \u00e4r alltf\u00f6r l\u00e5ngs\u00f6kt var l\u00e4supplevelsen lik den man har n\u00e4r man l\u00e4ser en manual f\u00f6r hur man s\u00e4tter ihop en fl\u00e4kt \u2013 jag anv\u00e4nder mig av den som exempel eftersom den var det senaste jag l\u00e4ste en manual till \u2013; allting \u00e4r klart och tydligt men n\u00e5got oerh\u00f6rt monotont.<\/p>\n

Efter de f\u00f6rsta hundra sidorna flyter det p\u00e5 \u2013 h\u00e4r kan jag inte s\u00e4ga om det flyter p\u00e5 f\u00f6r att det blir mindre monotont eller f\u00f6r att jag har hunnit v\u00e4nja mig vid stilen. Hursomhelst blir det mer \u00e4n uth\u00e4rdligt att l\u00e4sa, intrigerna blir dramatiska nog f\u00f6r att h\u00e5lla mig kvar i handlingen, d\u00e5 och d\u00e5 kommer det till och med beskrivningar jag finner rogivande eller rentav vackra. Jag blir mindre s\u00e4ker p\u00e5 den uppfattningen jag fick av romanen under dess f\u00f6rsta hundra sidor, mindre och mindre s\u00e4ker tills den tar slut och jag erh\u00e5ller den tomhet som infinner sig efter att ha avslutat en l\u00e4ngre bok. Eftersom Sankmark<\/a> \u00e4r en familjehistoria som str\u00e4cker sig \u00f6ver \u00e5rtionden, kretsar kring ett flertal personager och m\u00e5nga platser hinner jag inleda en bekantskap med karakt\u00e4rerna, se deras omgivning ur deras synvinklar och l\u00e4ra k\u00e4nna deras historia v\u00e4l \u2013 s\u00e5 pass mycket att det blir konstigt att l\u00e4mna deras liv bakom mig, s\u00e5 pass mycket att jag till viss del gl\u00f6mmer att det finns en v\u00e4rld bortom deras f\u00f6rh\u00e5llanden.<\/p>\n

Sankmark \u00e4r en ber\u00e4ttelse som str\u00e4cker sig fr\u00e5n 60-talet i Calcutta till nutid i New England. Det \u00e4r ett familjedrama som inleds med tv\u00e5 n\u00e4ra br\u00f6der vars historia korsas med Indiens historia, med USAs historia. Sankmark \u00e4r en kall blandning av Jhumpa Lahiris neutrala ton, havsbrisen vid kusten i Providence \u2013 New England \u2013, graci\u00f6sa fr\u00e4mlingsf\u00e5glar som flyger ovanf\u00f6r havsytan och en sista skymning i sankmarken. Sankmark \u00e4r en varm blandning av Indiska kryddor, en passionerad tro p\u00e5\u00a0s\u00e4rskilda politiska ideal och en het f\u00f6rmiddagssol som skiner igenom sovrumsf\u00f6nstret om morgonen. Jag skulle troligtvis inte f\u00e5 f\u00f6r mig att intensivt och passionerat rekommendera boken, men det \u00e4r inte min mening att avr\u00e5da fr\u00e5n l\u00e4sningen.<\/p>\n

Text:\u00a0Anastasia Brink<\/strong><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Titel: Sankmark F\u00f6rfattare: Jhumpa Lahiri \u00d6vers\u00e4ttning: Meta Ottosson F\u00f6rlag: Brombergs Utgiven: 2014-04 ISBN: 9789173375665 N\u00e4r jag f\u00f6r l\u00e4nge sedan \u2013 likt en rastl\u00f6s f\u00e5gel \u2013 flaxade mellan det femtiotal kanaler som var tillg\u00e4ngliga p\u00e5 min TV stannade jag vid en amerikansk tv-serie fr\u00e5n det tidiga nittiotalet. Vad det var som fick mig att sluta forts\u00e4tta […]<\/p>\n","protected":false},"author":13,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[43,3,16],"tags":[],"class_list":["post-86157","post","type-post","status-publish","format-standard","category-bokrecension","category-litteratur","category-recension","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/86157","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/13"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=86157"}],"version-history":[{"count":5,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/86157\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":86168,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/86157\/revisions\/86168"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=86157"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=86157"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=86157"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}