{"id":8607,"date":"2009-04-13T12:07:11","date_gmt":"2009-04-13T11:07:11","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=8607"},"modified":"2009-04-13T12:07:11","modified_gmt":"2009-04-13T11:07:11","slug":"tinitusfestivalen-2009","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=8607","title":{"rendered":"Tinitusfestivalen 2009"},"content":{"rendered":"

\"tinitus290\"
\nThe sun went down and the ground started sort
\nof grinding
\nA blinding light tore across the sky
\nA cyclone swept the landscape out and left it
\ncompletely flattened out
\nAnd several twirls of smoke unfolded like gigantic
\nflowers<\/em><\/p>\n

Tinitusfestivalen har under ett antal \u00e5r varit det st\u00f6rsta EBM\/ Elektroniska-festivalen som har funnits i Stockholm. Det verkar som det \u00e4r sista g\u00e5ngen i den h\u00e4r tappningen, men var ett starkt avslut med m\u00e5nga bra band.
\n<\/p>\n

Tyv\u00e4rr hade jag inte m\u00f6jlighet att g\u00e5 b\u00e5da dagarna p\u00e5 festivalen s\u00e5 jag kommer att skriva lite om dag 2 av Tinitusfestivalen f\u00f6r Electric Body music (EBM) och elektroniskmusik som h\u00f6lls i Stockholm under helgen.<\/p>\n

Det var lite som att komma p\u00e5 cenobiternas-\u00e5rskonvent nere i Leviathan, inte m\u00e5nga glada miner allts\u00e5, men det levererades mycket h\u00e5rd musik som fick danskgolvet att gunga.<\/p>\n

Tinitusfestivalen \u00e4r en festival d\u00e4r dresscode \u00e4r svart. Det var l\u00e4nge sedan jag s\u00e5g s\u00e5 m\u00e5nga svartkl\u00e4dda m\u00e4nniskor samlade p\u00e5 samma st\u00e4lle. Det kom \u00e4ven n\u00e5gra Cenobiter f\u00f6rbi som gjorde natten \u00e4nnu m\u00f6rkare.<\/p>\n

M\u00fcnchenbryggeriet som under m\u00e5nga \u00e5r har varit konsertlokalen, \u00e4r som den gamla nedlagda industrilokal som den \u00e4r l\u00e4tt att skapar st\u00e4mning f\u00f6r n\u00e5got av det h\u00e5rdaste som den elektroniska musiken kan erbjuda. Ikv\u00e4ll var det flera mer dansanta electric bodyband som spelade, band som var med pionj\u00e4rerna som grupper som Front 242, Ministry och en rad andra.<\/p>\n

The way the morning broke was quite unusual
\nI should have wakened up at once, but this was no
\nconcern of mine, so I kept on dreaming
\nMy eyes roamed over the burning ruins
\nIn less time than it takes to tell<\/p>\n

F\u00f6rst ut under l\u00f6rdagen var Portion Control som kan r\u00e4knas till veteraner med sin videokonst och h\u00e5rda elektronsiska ljudlandskap. N\u00e4r man lyssnar p\u00e5 dem s\u00e5 f\u00f6rst\u00e5r man vad mycket av den h\u00e5rda dans och musikscenen senare blev inspirerade av, band som Prodigy har h\u00e4mtad mycket inspiration fr\u00e5n den alienerade ljudbild som Portion Control skapade under 80-talet.<\/p>\n

Delvis norsk\u00e4ttade Northborne med G\u00fcnther estetik som h\u00e4mtat fr\u00e5n tysk h\u00e5rdporr med bev\u00e4pnad med mustasch och allt, spelade n\u00e5got mer uppskruvad ambient.<\/p>\n

Spectra* Paris fr\u00e5n Italien var kv\u00e4llens mest fotograferade med en lite mer v\u00e5gad, i dessa sammanhang image, modellestetik med mycket lack och l\u00e4der.<\/p>\n

Bandet som \u00e4r kvartett best\u00e5r enbart av kvinnor har till skillnad fr\u00e5n m\u00e5nga av de tidiga banden investerat mer i en sexig image. Det kan bli lite f\u00f6r mycket av h\u00e5rda killar med bar \u00f6verkropp som hoppar omkring p\u00e5 scen med videokonst som enbart har ond br\u00e5d d\u00f6d, s\u00e5 det k\u00e4ndes befriande med den mangaestetik och gamla vougebilder som Spectra* Paris anv\u00e4nder sig av.<\/p>\n

S\u00e5ngerskan Elena Alice Fossi gillade att posera och gjorde sitt det b\u00e4sta f\u00f6r att f\u00e5 med publiken som de lyckades bra med. Bandet var kv\u00e4llens mest positiva \u00f6verraskning.<\/p>\n

Kv\u00e4llen avslutades med veteranerna i dessa sammanhang The Klinik. H\u00e4r kan vi tala om kompromissl\u00f6s EBM som inte tar n\u00e5gra f\u00e5ngar. Det b\u00f6rjade bra med en bandagekl\u00e4dd anonym keybordist som kom in och lade upp en ljudv\u00e4gg med stadiga trummor.<\/p>\n

The Klinik med sitt horrortema och sin videokonst med obduktionsbilder, det blev lite f\u00f6r mycket s\u00e5dant f\u00f6r min smak. Men det band under kv\u00e4llen som verkligen fick alla att r\u00f6ra p\u00e5 sig var The Klinik. Dansgolvet gungade i takt med rytmen med en av deras mest k\u00e4nda l\u00e5tar Moving Hands.<\/p>\n

S\u00e5ngtext fr\u00e5n Front 242 Quite Unusual
\n
\nText: Alexander Sanchez <\/strong><\/p>\n

Spectra Paris Murder Show
\n<\/param><\/param><\/param><\/embed><\/object><\/p>\n

The Klinik Moving Hands
\n<\/param><\/param><\/param><\/embed><\/object><\/p>\n

\"tinitus600\"<\/p>\n

Andra bloggar om: musikfestivaler<\/a>, festival<\/a>, musik<\/a><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

The sun went down and the ground started sort of grinding A blinding light tore across the sky A cyclone swept the landscape out and left it completely flattened out And several twirls of smoke unfolded like gigantic flowers Tinitusfestivalen har under ett antal \u00e5r varit det st\u00f6rsta EBM\/ Elektroniska-festivalen som har funnits i Stockholm. […]<\/p>\n","protected":false},"author":2,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[20],"tags":[1693,12282],"class_list":{"0":"post-8607","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-film","7":"tag-festival","8":"tag-musik","9":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/8607","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/2"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=8607"}],"version-history":[{"count":0,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/8607\/revisions"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=8607"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=8607"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=8607"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}