{"id":86000,"date":"2014-08-05T23:36:06","date_gmt":"2014-08-05T21:36:06","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=86000"},"modified":"2014-08-22T11:17:35","modified_gmt":"2014-08-22T09:17:35","slug":"filmrecension-turist","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=86000","title":{"rendered":"Filmrecension: Turist"},"content":{"rendered":"

\"turist\"<\/a><\/p>\n

Turist<\/strong>
\nBetyg: 4
\nBiopremi\u00e4r: 15 augusti 2014<\/em><\/p>\n

Ur en vilja att st\u00e4lla tittaren mot v\u00e4ggen, och tvinga oss att samtidigt titta in i spegeln och rannsaka oss sj\u00e4lva, har regiss\u00f6ren Ruben \u00d6stlund skapat n\u00e5gra av de intressantaste filmerna fr\u00e5n det h\u00e4r landet under 2000-talet: debuten Gitarrmongot<\/em>; De ofrivilliga<\/em>, d\u00e4r flera svenska beteenden p\u00e5visades och skapade stora delar igenk\u00e4nningsskam; PLAY<\/em>,d\u00e4r tittarna konfronterades med varandras rasistiska nidbilder; och nu Turist<\/em>.<\/p>\n

Den h\u00e4r g\u00e5ngen \u00e4r det manligheten, k\u00f6nsnormer och viss beteendevetenskap som ifr\u00e5gas\u00e4tts. Med de franska alperna som kuliss f\u00e5r vi f\u00f6lja en svensk \u00f6verklassfamilj p\u00e5 semester, d\u00e4r mamman Ebba (Lisa Loven Kongsli) \u00e4r glad \u00f6ver att pappan Tomas (Johannes Bah Kuhnke) \u00e4ntligen kan slita sig fr\u00e5n sitt arbete och faktiskt fullt fokusera p\u00e5 familjen i n\u00e5gra dagar. Men \u00e4nd\u00e5 \u00e4r Tomas inte den vanliga pappan som f\u00f6rs\u00f6rjer familjen och st\u00e5r f\u00f6r hela notan — i en scen vill Ebba \u00e5ka skidor sj\u00e4lv, och n\u00e4r hon f\u00f6resl\u00e5r det erbjuder sig Tomas att l\u00e5na ut sitt VISA-kort, men det vill hon inte alls l\u00e5na: hon s\u00e4ger att hon har ett eget, att hon kan betala f\u00f6r sig sj\u00e4lv. I och med det frig\u00f6r hon sig sj\u00e4lv fr\u00e5n den patriarkala strukturen d\u00e4r kvinnan f\u00f6rv\u00e4ntas f\u00f6rs\u00f6rjas av maken och d\u00e4rmed s\u00e4ttas under hans makt. Nu st\u00e5r hon helt sj\u00e4lvst\u00e4ndigt p\u00e5 egna ben, med full s\u00e4kerhet.<\/p>\n

Lika s\u00e4ker \u00e4r Ebba n\u00e4r hon \u00e5terber\u00e4ttar om den olycka som drabbar dem under en lunch p\u00e5 hotellets ena uteservering: om hur Tomas tog sin telefon och l\u00e4mnade Ebba med b\u00e5da barnen sj\u00e4lva i sticket n\u00e4r den troligen s\u00e4kra lavinen tillslut hotade att sv\u00e4lja hela altanen. Han fr\u00e5ng\u00e5r den papparoll som kr\u00e4ver att han ska vara modig och stark, och kunna f\u00f6rsvara familjen i sv\u00e5ra situationer. Vidare ljuger han om sitt agerande i fr\u00e5gan och tar tolkningsf\u00f6retr\u00e4de \u00f6ver Ebbas version och p\u00e5st\u00e5r sig inte alls ha sprungit ifr\u00e5n dem. Det \u00e4r f\u00f6rst n\u00e4r en mobilkamerafilm visas upp, som st\u00f6djer hennes version av h\u00e4ndelsef\u00f6rloppet, som han erk\u00e4nner sig f\u00f6rlorad i tumultet.<\/p>\n

Tekniskt framst\u00e5r inte filmen s\u00e5 v\u00e4ldigt avancerad, men n\u00e4r lavinen kommer rusandes mot uteserveringen — och tittarna — v\u00e4cks n\u00e4stan samma instinktiva flyktbeteende som fick tidiga biobes\u00f6kare att rusa fr\u00e5n duken n\u00e4r ett t\u00e5g \u00e5kte in p\u00e5 perrongen. Men betraktaren kan lugnt sitta kvar, medan Tomas m\u00e5ste plocka ihop sk\u00e4rvorna av sin krossade sj\u00e4lvbild och h\u00e5lla ihop familjen.<\/p>\n

N\u00e4r Tomas senare \u00e5ker skidor utan sin familj, men ser dem nedanf\u00f6r i backen tittar han sorgset p\u00e5 dem. Hur de \u00e5ker vidare. F\u00f6rsvinner. Det blir en lika kort som precis skildring \u00f6ver r\u00e4dslan av att bli l\u00e4mnad ensam. Och d\u00e4ri ligger ocks\u00e5 regiss\u00f6rens styrka som konstn\u00e4r: att med stilistiska bilder kunna \u00f6verf\u00f6ra k\u00e4nslor, och bygga upp st\u00e4mningar som sticker b\u00e5de filmkarakt\u00e4rerna och betraktarna likt en kniv i buken.<\/p>\n

Tillsist har Tomas inget annat r\u00e5d \u00e4n att falla i tusen bitar, gr\u00e5ta inf\u00f6r familjen och omvandla Ebbas irritation \u00f6ver att hennes make f\u00f6rs\u00f6kt ljuga om vad som h\u00e4nt f\u00f6r att kunna r\u00e4dda sitt h\u00e4nseende till skam f\u00f6r att han nu \u00e4r nedbruten och gr\u00e5ter. Barnen sl\u00e4nger sig \u00f6ver honom f\u00f6r att tr\u00f6sta, och de tvingar d\u00e4refter Ebba att g\u00f6ra samma sak. Hur motvilligt det \u00e4n \u00e4r, kan hon inte l\u00e5ta bli. Dagen d\u00e4refter ska de \u00e5ka skidor i en backe d\u00e4r sikten \u00e4r minst sagt begr\u00e4nsad, p\u00e5 grund utav sn\u00f6dimma.<\/p>\n

Efter ett tag kommer Ebba bort fr\u00e5n \u00f6vriga familjen, och ropar efter hj\u00e4lp. Varp\u00e5 Tomas jagar ifatt henne f\u00f6r att r\u00e4dda hennes — men sen visar det sig att hon g\u00e5r helt oproblematiskt och visst kan \u00e5ka vidare. Det v\u00e4cks en k\u00e4nsla av att hon egentligen inte beh\u00f6vde hj\u00e4lp, utan kompromissade med sig sj\u00e4lv f\u00f6r att skapa ett tillf\u00e4lle f\u00f6r Tomas att bevisa sig heroisk och en alfahane som visst kan skydda och ta hand om sin familj. I sin tur p\u00e5visar det hur br\u00e4cklig mansnormen egentligen \u00e4r, att den egentligen \u00e4r sk\u00f6r och vilar p\u00e5 en stor l\u00f6gn, vars uppr\u00e4tth\u00e5llande sker av dess normativa motpart (ergo: kvinnan). Nu n\u00e4r vi \u00e4ntligen v\u00e5gar belysa, och ifr\u00e5gas\u00e4tta det, hur l\u00e4nge kommer den l\u00f6gnen uppr\u00e4tth\u00e5llas? F\u00f6rhoppningsvis inte ytterligare hundratals \u00e5r.<\/p>\n