{"id":85769,"date":"2014-08-05T22:56:42","date_gmt":"2014-08-05T20:56:42","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=85769"},"modified":"2014-08-17T11:57:45","modified_gmt":"2014-08-17T09:57:45","slug":"skivrecension-fka-twigs-lp1","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=85769","title":{"rendered":"Skivrecension: FKA twigs – LP1"},"content":{"rendered":"

\"fkatwigs\"<\/a><\/p>\n

Artist: FKA twigs<\/strong>
\n Titel: LP1<\/strong>
\n Betyg: 4<\/strong><\/p>\n

Magnetisk R&B inlindat i ett\u00a0dr\u00f6mskt skimmer. Tahliah Barnett, eller FKA twigs som Englands just nu hetaste artist\u00a0kallar sig, har en helt unik dragningskraft\u00a0som ofta\u00a0pendlar mellan passivitet och aggresivitet. En g\u00e5ng i tiden var hon bakgrundsdansare (bland annat kan du se henne i\u00a0musikvideon till Jessie J:s\u00a0Do It Like a Dude<\/em><\/a>), men den tiden har hon l\u00e4mnat bakom sig\u00a0f\u00f6r att satsa p\u00e5 sin egen musikkarri\u00e4r; en erfarenhet hon tar upp i albumsp\u00e5ret Video Girl<\/em>, medan resten av hennes debutalbum — med den l\u00e4mpliga titeln LP1 —<\/em>\u00a0n\u00e4stan genomg\u00e5ende behandlar relationer och beg\u00e4r, intimitet och otillr\u00e4cklighet. Fem l\u00e5tar\u00a0in, under ett av\u00a0albumets\u00a0starkaste sp\u00e5r\u00a0Pendulum<\/em>, sjunger hon ”so lonely trying to be yours, when you’re looking for so much more”. Kanske \u00e4r det en\u00a0uppf\u00f6ljare till Water Me<\/em> med textraden ”he told me I was so small, I told him ’water me'”. Redan n\u00e4r\u00a0EP2<\/em>\u00a0(och alla dess ikoniska musikvideos) sl\u00e4pptes f\u00f6r ganska precis ett \u00e5r sedan k\u00e4ndes hon f\u00e4rdigutvecklad. Men efter en utdragen (anti-)promokampanj, som handlat om att inte l\u00e4mna ut mer \u00e4n n\u00f6dv\u00e4ndigt f\u00f6r att h\u00e5lla aptiten\u00a0efter mer vid liv, k\u00e4nns det som att albumet\u00a0inte hade kunnat komma vid ett l\u00e4mpligare\u00a0tillf\u00e4lle.<\/p>\n

Hon radar upp influenser; R&B och triphop kanske \u00e4r de mest sl\u00e5ende, det finns \u00e4ven vibbar fr\u00e5n s\u00e5v\u00e4l Young Turks-kollegorna The xx:s minimalism som\u00a0skivbolaget 4AD:s atmosf\u00e4riska dr\u00f6mpop, men originaliteten i hennes uttryck g\u00e5r knappast att ifr\u00e5gas\u00e4tta. Barnett \u00e4r omsluten av en n\u00e4rmast utomjordisk aura, stundtals k\u00e4nns det som att\u00a0hon lever i en egen v\u00e4rld helt f\u00f6r sig sj\u00e4lv, vilket kanske f\u00f6rklarar varf\u00f6r musiken \u00e4r s\u00e5 lockande. Det \u00e4r en\u00a0mystik som \u00e5terspeglas b\u00e5de i hennes personlighet och i hennes l\u00e5tskrivande. Med hennes enigmatiska r\u00f6st \u00f6ver luftiga synthar och sp\u00f6klika beats \u00e4r LP1<\/em> rakt igenom ett starkt album som t\u00e5ls att lyssna p\u00e5 g\u00e5ng efter g\u00e5ng utan att den tappar charmen fr\u00e5n f\u00f6rsta lyssningen. Snarare tv\u00e4rtom, att den v\u00e4xer och att det finns fler detaljer att uppt\u00e4cka. Ska du lyssna p\u00e5 ett album i sommar \u00e4r det det h\u00e4r.<\/p>\n

B\u00e4sta sp\u00e5r: Two Weeks, Pendulum, Video Girl<\/p>\n