{"id":85115,"date":"2014-07-05T02:22:29","date_gmt":"2014-07-05T00:22:29","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=85115"},"modified":"2014-07-05T07:18:21","modified_gmt":"2014-07-05T05:18:21","slug":"roskilde-i-break-horses-malar-upp-dromska-atmosfarer","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=85115","title":{"rendered":"Roskilde: I Break Horses m\u00e5lar upp dr\u00f6mska atmosf\u00e4rer"},"content":{"rendered":"

\"ibreakhorses\"<\/a><\/p>\n

I Break Horses, Pavillion<\/strong>
\nRoskildefestivalen 4 juli 2014<\/em>
\nBetyg: 4<\/p>\n

I en tid n\u00e4r elektronisk pop har blivit synonymt med laptop-hemmaproducenter och iPad-applikationer \u00e4r det sk\u00f6nt att se ett s\u00e5 n\u00e4stintill perfektionistiskt estetiserat band som I Break Horses med trummor (s\u00e5v\u00e4l elektroniska pads som analoga), gamla synthar och mikrofoner f\u00f6r s\u00e5ng, g\u00e4rna med ekande r\u00f6steffekter, d\u00e5 den energi bandet generar \u00e4r sv\u00e5rslagen. Det h\u00e4r \u00e4r riktig live-musik, och ger mig en upplevelse som ingen laptop-DJ som st\u00e5r och vevar med armen och vrider p\u00e5 lite rattar i v\u00e4rlden kan ge mig. Alltf\u00f6r ofta f\u00e5r jag k\u00e4nslan av att m\u00e5nga \u201dartister\u201d bara skulle kunna trycka p\u00e5 PLAY-knappen, f\u00f6r att sedan hoppa ned i publiken och dricka \u00f6l. Det problemet uppst\u00e5r knappast h\u00e4r: n\u00e4r de kyliga 80-talssyntharna hamrar ig\u00e5ng f\u00e5r jag k\u00e4nslan av att h\u00f6ra soundtracket till en nyversion av klassikern Blade Runner<\/em>. Lyckligtvis \u00e4r inte n\u00e5gon s\u00e5dan under planering, men musiken \u00e4r \u00e4nd\u00e5 h\u00f6gst verklig. \u00c4ven om det stundtals \u00e4r sv\u00e5rt att tro i sin dr\u00f6mska atmosf\u00e4r.<\/p>\n

\u00c4ven om bandet r\u00f6r sig v\u00e4ldigt minimalistiskt, n\u00e4stintill inte alls (f\u00f6rutom n\u00e4r s\u00e5ngaren och l\u00e5tskrivaren Maria Lind\u00e9n viker sig \u00f6ver sin synth med h\u00e5ret), k\u00e4nns spelningen \u00e4nd\u00e5 v\u00e4ldigt h\u00e4ndelserik. Detta mycket tack vare den tillh\u00f6rande ljusshowen som g\u00f6mmer bandet i snyggt motljus och blixtrande f\u00e4rger, men ocks\u00e5 f\u00f6r den kraftiga trumkompen som hamras ut. Att trummisen dessutom varierar mellan sittande och st\u00e5ende position hj\u00e4lper lite det ocks\u00e5. \u00c4nd\u00e5 \u00e4r det hans energi med trumslag som bomber \u00f6ver kala betongbyggnader som en g\u00e5ng rymde lyckliga och livliga familjer, men nu enbart samlar damm, sot och gamla minnen. Men \u00e4ven om musiken i stor utstr\u00e4ckning f\u00e5r mig att t\u00e4nka p\u00e5 krig och dess tillh\u00f6rande melankoli, l\u00e4mnar den mig \u00e4nd\u00e5 inte med n\u00e5gon k\u00e4nsla av hoppl\u00f6shet. Snarare tv\u00e4rtom: att \u00e4ven om det mesta \u00e4r \u00f6delagt finns \u00e4nd\u00e5 en v\u00e4g till f\u00f6rb\u00e4ttring och \u00e5teruppbyggnad n\u00e4r nu kriget \u00e4ntligen \u00e4r slut (t\u00e4nk Tyskland efter andra v\u00e4rldskriget).<\/p>\n

Om musiken \u00e4r melodisk \u00e4r framf\u00f6randet arkitektorisk. Ljuset m\u00e5 visserligen inte lyfta fram bandet, men det r\u00f6r varken dem eller publiken i ryggen. Det h\u00e4r r\u00f6r sig om konstn\u00e4rliga popmusiker och inte n\u00e5gon populistisk l\u00f6rdagsgodisvariant som till exempel H\u00e5kan Hellstr\u00f6m. Det \u00e4r musiken som st\u00e5r i centrum, och inte bandet som enskilda individer: de fyller en roll som musiker, f\u00f6r musikens skull, och inte deras egna. Det \u00e4r lika coolt som neo-modernistiskt. Vilket g\u00f6r att jag mycket enklare kan ta till mig musikens dr\u00f6mska k\u00e4nsla av b\u00e5de f\u00f6rst\u00f6relse och konstruktion, \u00e4ven den hypermodern men med tydliga tr\u00e5dar till 60-talsestetik ala miljonprogrammet. Vitt, ljust men \u00e4nd\u00e5 deprimerande m\u00e5ngkopierat. Och det \u00e4r genom den hoppl\u00f6st l\u00e5nga v\u00e4gen bandets musik f\u00e4rdar oss igenom med; eller snarare mardr\u00f6mmen om den, om vad som varit och hur det p\u00e5verkar oss \u00e4n idag. Vilket representeras med moderiktig 80-talsinspiration i musiken, \u00e4ven om den som sagt k\u00e4ns nymodern.<\/p>\n

Tyv\u00e4rr k\u00e4nns spelningen alldeles f\u00f6r kort, och inga extranummer blev det, men det beror kanske lika mycket p\u00e5 hur bra det var snarare \u00e4n att bandet legat p\u00e5 latsidan f\u00f6r att framf\u00f6ra sitt material. F\u00f6r det har de uppenbarligen inte. S\u00e5 egentligen finns inte speciellt mycket att anm\u00e4rka p\u00e5. Speciellt inte som en lite \u00e4ldre l\u00e5t luftas till publikens stora jubel. Eller n\u00e4r en l\u00e5t presenteras som en av f\u00e5 dansanta l\u00e5tar, men i stort sett resten av spelningen fylldes med l\u00e5tar som f\u00f6rvandlade t\u00e4ltet till en stor danssal. Det \u00e4r v\u00e4l i s\u00e5dana fall de f\u00e5 l\u00e5ngsammare l\u00e5tarna som ger k\u00e4nslan av h\u00f6gstadiedisco med awkward tryckare, men \u00e5 andra sidan sk\u00e4nker de en v\u00e4lbeh\u00f6vlig variation s\u00e5 jag vet inte om det egentligen \u00e4r n\u00e5gonting d\u00e5ligt. Eller om det bara \u00e4r ytterligare en mardr\u00f6m vi m\u00e5ste lotsas igenom.<\/p>\n

Text: Linou Gertz<\/strong><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

I Break Horses, Pavillion Roskildefestivalen 4 juli 2014 Betyg: 4 I en tid n\u00e4r elektronisk pop har blivit synonymt med laptop-hemmaproducenter och iPad-applikationer \u00e4r det sk\u00f6nt att se ett s\u00e5 n\u00e4stintill perfektionistiskt estetiserat band som I Break Horses med trummor (s\u00e5v\u00e4l elektroniska pads som analoga), gamla synthar och mikrofoner f\u00f6r s\u00e5ng, g\u00e4rna med ekande r\u00f6steffekter, […]<\/p>\n","protected":false},"author":13,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[7],"tags":[8943,11120,4843],"class_list":["post-85115","post","type-post","status-publish","format-standard","category-musik","tag-i-break-horses","tag-pavillion","tag-roskilde","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/85115","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/13"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=85115"}],"version-history":[{"count":2,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/85115\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":85118,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/85115\/revisions\/85118"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=85115"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=85115"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=85115"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}