{"id":85095,"date":"2014-07-04T18:26:03","date_gmt":"2014-07-04T16:26:03","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=85095"},"modified":"2014-07-31T09:50:44","modified_gmt":"2014-07-31T07:50:44","slug":"lyckad-forstakvall-med-enorm-spannvidd-falkenbergs-visdagar","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=85095","title":{"rendered":"Lyckad f\u00f6rstakv\u00e4ll med enorm sp\u00e4nnvidd \u2013 Falkenbergs visdagar"},"content":{"rendered":"

\"falkenbergsvisdagar\"<\/a><\/p>\n

Tack vare en sommarstuga i n\u00e4rheten har jag \u00e5tskilliga g\u00e5nger bes\u00f6kt stadens visfestival, en festival som kan m\u00e4ta sig med den i V\u00e4stervik. Helt of\u00f6rtj\u00e4nt har man oftast verkat i skuggan av sin sm\u00e5l\u00e4ndska kaxiga kollega. Och n\u00e4r hotell Hwitan gick i konkurs f\u00f6r n\u00e5gra \u00e5r sedan var d\u00f6dsst\u00f6ten n\u00e4ra. Men med ben\u00e4get bist\u00e5nd av bland andra ABF, Region Halland och grannen Grand Hotel har arrang\u00f6rerna h\u00e5llt sig kvar p\u00e5 banan, \u00e4ven om publiken numera inte har tillg\u00e5ng till l\u00e4ktare. F\u00f6rsta kylslagna bl\u00e5siga kv\u00e4llen kom uppskattningsvis 300 personer. Att ge varje akt gener\u00f6st med speltid var en nyhet f\u00f6r i \u00e5r, ett grepp som f\u00f6ll v\u00e4l ut. En annan nymodighet var ocks\u00e5 att lokala artister avrundar varje kv\u00e4ll, inomhus i nybyggda Tryckhallen alldeles bakom utomhusscenen. D\u00e5 var timmen sen och jag hade f\u00e5tt mitt lystm\u00e4te. Efter trevlig pratstund med n\u00e5gra av drivkrafterna, cyklade jag hem i natten uppfylld av sk\u00f6na toner.<\/p>\n

Jack Vreeswijk fick \u00e4ran att \u00f6ppna. Jag hade skam till s\u00e4gandes inte h\u00f6rt honom live f\u00f6rut. Mina f\u00f6rv\u00e4ntningar var ganska l\u00e5gt st\u00e4llda p\u00e5 denna k\u00e4ndisunge (artistens epitet p\u00e5 sig sj\u00e4lv), vilket kan ha bidragit till att han kunde sl\u00e5 an en sympatisk ton hos mig. Mycket v\u00e4rme spreds med torr humor, v\u00e4lkomponerat program och rafflande gitarrdueller med den r\u00e4ttm\u00e4tigt lovprisade partnern Love Tholin. Jack \u00e4r en historieb\u00e4ttare av rang som \u00e4r ganska duktig p\u00e5 att framf\u00f6ra sitt eget material. \u00c4nd\u00e5 \u00e4r det ofr\u00e5nkomligt att han bottnar b\u00e4st i sin \u201davl\u00e4gsna sl\u00e4ktnings\u201d bluesiga repertoar. M\u00e5nga plus ska ges till s\u00e5nger som Hoppl\u00f6s blues och Huvudl\u00f6sen f\u00f6r aftonen. Efter en roande harang om sin medverkan i Alls\u00e5ng p\u00e5 Liseberg framf\u00f6rde han med ackuratess Vaggvisa. Mina sympatier fick han, fast det m\u00e5ste p\u00e5pekas att Jack inte har samma diktion som sin far. Vissa ordv\u00e4ndningar g\u00e5r helt enkelt f\u00f6rlorade p\u00e5 grund av att Vreeswijk d.y inte \u00e4ger samma f\u00f6rm\u00e5ga till total koncentration.
\nDet k\u00e4nns v\u00e4ldigt l\u00e4tt att sammanfatta den stund Pernilla Andersson & Fredrik R\u00f6nnqvist var p\u00e5 scen. Som jag sa till den kepsf\u00f6rsedde mannen i denna duo efter\u00e5t, var det helt enkelt den b\u00e4sta svenska akt med liknande avskalade format som jag h\u00f6rt p\u00e5 l\u00e4nge. Presentat\u00f6ren ans\u00e5g att Pernilla Andersson \u00e4r underskattad. Duon \u00e4r genommusikalisk och Pernilla kunde blomma ut med en enast\u00e5ende klar st\u00e4mma. Det enda man kan efterlysa \u00e4r en dos samh\u00e4llskritik, men vad vi bj\u00f6ds p\u00e5 var fullgott i sig. Hon gjord underbara tolkningar av Pkuras H\u00e5ll huvudet h\u00f6gt, Olle Ljungstr\u00f6ms F\u00f6r dom som v\u00e4ntar samt Alf Hambes Kajsas udde. Av hennes egna alster var Som en \u00f6 en ljuvlig ballad, Dansar med dig en ironisk smart l\u00e5t om att vara p\u00e5 turn\u00e9 och Johnny Cash och Nina P en lustig l\u00e5t om f\u00f6r\u00e4lskelse. Instrumentala Runmar\u00f6psalmen var en stark upplevelse som gjorde mig djupt ber\u00f6rd. Chosefria Andersson kan konsten att mellansnacka och att hon kom in i fel vers flera g\u00e5nger \u00f6kade bara charmfaktorn. Som extranummer gjorde hon passande nog Cornelis r\u00e4ttvisa.<\/p>\n

Den rundmagade mannen i kaftan och yvigt sk\u00e4gg som tagit sig namnet Ebbot har inte s\u00e5 mycket gemensamt med visgenren. Jag har med oregelbundna mellanrum f\u00f6ljt hans f\u00f6rehavanden sedan 90-talet. Nu har han blivit sm\u00e5tt folkk\u00e4r sedan succ\u00e9n i Tv4. Han \u00e4r f\u00f6rtr\u00e4fflig p\u00e5 att tolka emotionella l\u00e5tar med sin speciella teknik. Ebbot kombinerar i sin r\u00f6st starkt och svagt till en vinnande koncept. Han visade sig ocks\u00e5 vara en habil giarrist. Annars utgjorde br\u00f6derna Anders och Staffan Ljunggren den musikaliska grunden. Dessa herrars bandnamn \u00e4r kort och gott Orgel & trummor. Ebbot trivs som fisken i vattnet \u2013 eller som en makrill (=Ebbot h\u00e5ller p\u00e5 Gais) p\u00e5 Gamla Ullevi f\u00f6r att anspela p\u00e5 hans Gteborgsvitsande i S\u00e5 mycket b\u00e4ttre \u2013 med br\u00f6dernas inramning. <\/p>\n

S\u00e4rskilt organisten Anders imponerade oerh\u00f6rt med sitt finlir, medan Staffan alert mest kompletterade ljudbilden. Om inte mina \u00f6ron svek mig spelades ett par \u201dslagd\u00e4ngor\u201d fr\u00e5n Soundtracks katalog. Extra gl\u00e4djande att Ebbot Lundberg vars sj\u00e4lvironiska T-shirt fanns till f\u00f6rs\u00e4ljning, gav sig p\u00e5 Fri som en vind, en tidig klassiker som f\u00f6rknippas med Lill Lindfors I \u00f6vrigt ska framh\u00e5llas psykadeliska m\u00e4sterverk som i original gjordes av Doors. Moody Blues och Zombies.
\nText: Mats Hallberg<\/strong><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Tack vare en sommarstuga i n\u00e4rheten har jag \u00e5tskilliga g\u00e5nger bes\u00f6kt stadens visfestival, en festival som kan m\u00e4ta sig med den i V\u00e4stervik. Helt of\u00f6rtj\u00e4nt har man oftast verkat i skuggan av sin sm\u00e5l\u00e4ndska kaxiga kollega. Och n\u00e4r hotell Hwitan gick i konkurs f\u00f6r n\u00e5gra \u00e5r sedan var d\u00f6dsst\u00f6ten n\u00e4ra. Men med ben\u00e4get bist\u00e5nd av […]<\/p>\n","protected":false},"author":13,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[7],"tags":[11119,11118,12282,3844,6264],"class_list":{"0":"post-85095","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-musik","7":"tag-falkenberg","8":"tag-falkenbergs-visdagar","9":"tag-musik","10":"tag-musikfestival","11":"tag-visor","12":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/85095","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/13"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=85095"}],"version-history":[{"count":1,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/85095\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":85097,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/85095\/revisions\/85097"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=85095"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=85095"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=85095"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}