{"id":85069,"date":"2014-07-04T01:51:39","date_gmt":"2014-07-03T23:51:39","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=85069"},"modified":"2014-07-20T19:11:20","modified_gmt":"2014-07-20T17:11:20","slug":"roskilde-the-rolling-stones-en-speciell-upplevelse-snarare-an-antik-nostalgi","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=85069","title":{"rendered":"Roskilde: The Rolling Stones en speciell upplevelse snarare \u00e4n antik nostalgi"},"content":{"rendered":"

\"stones\"<\/a><\/p>\n

Rolling Stones, Orange Stage<\/strong>
\nRoskildefestivalen 3 juli 2014<\/em>
\nBetyg: 5<\/p>\n

Vad som skulle kunnat vara en tr\u00f6tt rutinspelning till turn\u00e9avslutning f\u00f6r de gamla r\u00e4varna i Rolling Stones blev raka motsatsen: redan med inledande Jumpin\u2019 Jack Flash<\/em> ger de ett energirikt styrkebesked, och n\u00e4r de kommer in p\u00e5 sin tredje l\u00e5t It\u2019s Only Rock \u2019n\u2019 Roll (But I Like It)<\/em> har de publiken i ett j\u00e4rngrepp. Och \u00e4ven om det s\u00e4gs alldeles f\u00f6r ofta, har jag sv\u00e5rt att inte t\u00e4nka tanken b\u00e5de en och tv\u00e5 g\u00e5nger: f\u00f6r att vara i sina senare dagar har bandet en speciell pondus som g\u00f6r det till en speciell upplevelse snarare \u00e4n antik nostalgi (n\u00e4r jag s\u00e5g Bob Dylan f\u00f6r n\u00e5gra \u00e5r sedan fick jag den k\u00e4nslan; att det var en skitkass spelning d\u00e4r jag fick k\u00e4nslan av att han satt med respirator och harklade ur sig en massa in\u00e4lvor, men att spelningen hyllades av s\u00e5v\u00e4l kritiker som publiken just f\u00f6r att han \u00e4r en k-m\u00e4rkt artist och inte f\u00f6r att framf\u00f6randet faktiskt var bra).<\/p>\n

Det gigantiska publikhavet best\u00e5r givetvis av m\u00e5nga \u00e4ldre personer som antagligen f\u00f6ljt bandet sedan sina egna ton\u00e5r, men \u00e4ven m\u00e5nga unga festivalbes\u00f6kare som k\u00e4nner dem f\u00f6r n\u00e5gra l\u00e5tar \u2013 och Wild Horses<\/em> \u00e4r uppenbarligen en av dem. Det detaljerade gitarrmanglandet, som ger en k\u00e4nsla av att den stora upplevelsen i konserten ligger i de sm\u00e5 detaljerna, g\u00f6r givetvis sitt. Anv\u00e4ndandet av piano, saxofon och munspel likas\u00e5. N\u00e4r de ska spela en mycket speciell l\u00e5t, som \u00f6nskats av fansen, blir det d\u00e4rmed mycket dramatiskt. Fint, n\u00e5got l\u00e5gm\u00e4ld men \u00e4nd\u00e5 storstilat \u2013 ja, s\u00e5 gr\u00e4ver de upp She\u2019s So Cold<\/em> som inte spelats p\u00e5 decennier f\u00f6r att g\u00f6ra denna afton v\u00e4ldigt speciell och f\u00f6r att tacka f\u00f6r denna turn\u00e9. De lyckas mycket v\u00e4l!<\/p>\n

Mot slutet river bandet av en hel dr\u00f6s gamla klassiker, som f\u00f6r att avsluta lika starkt som de inledde sin konsert. Gimme Shelter<\/em> \u00e4r \u00e4ven den en energirik publikfriare som g\u00f6r det om\u00f6jligt f\u00f6r publiken att st\u00e5 stilla. \u00c4nd\u00e5 \u00e4r det ingenting mot vad de uppn\u00e5r n\u00e4r de spelar efterf\u00f6ljande Start Me Up<\/em> och publikhavet formligen exploderar. Efterf\u00f6ljande Sympathy for the Devil<\/em> spelas utan str\u00e5lkastarljus, men likv\u00e4l med levande eld som l\u00f6s upp det oranga t\u00e4ltet som fr\u00e5n b\u00f6rjan sk\u00e4nktes av just Rolling Stones till Roskildefestivalen (men sedan dess hunnit bytas ut, och scenen byggas ut n\u00e5got ytterligare) vilket ger en v\u00e4ldigt speciell k\u00e4nsla. Ett historiskt andetag som fl\u00e5sar en i nacken ett litet tag.<\/p>\n

N\u00e4r de avslutar original-setet med Brown Sugar<\/em> \u00f6verl\u00e5ts sjungandet till viss del till publiken, vilket sk\u00e4nker en m\u00e4ktig k\u00e4nsla. Samtidigt lyser str\u00e5lkastarna i bakre delen av publikhavet upp alla de flaggar som vajar i vinden \u2013 som representerar inte bara festivalbes\u00f6karna utan \u00e4ven den v\u00e4rldsomfattande k\u00e4rleksrelation Stones-fans innehar. Med lite danskt mellansnack f\u00e5r vi dock intygat att de uppskattar oss minst lika mycket.<\/p>\n

Efter att deras ikoniska r\u00f6da mun med utstickande tunga f\u00f6rgyllt storbildssk\u00e4rmarna ett litet tag efter att bandet l\u00e4mnat scenen \u00e5terv\u00e4nder de i storstilad comeback. Med en vacker k\u00f6rr\u00f6st inleds You Can\u2019t Always Get What You Want<\/em> och sedan k\u00f6r de med all kraft. Dock slutar det inte d\u00e4r. Ist\u00e4llet avslutar de med klassikern (I Can\u2019t Get No) Satisfaction<\/em> och alls\u00e5ngen \u00e4r ett faktum. Det blir en m\u00e4ktig avslutning p\u00e5 en fantastisk konsert som inte bara rundar av Roskildefestivalens f\u00f6rsta musikdag, utan \u00e4ven bandets omfattande turn\u00e9. Som pricket \u00f6ver i:et rundar de av det hela med lite pyroteknik och fyrverkerier. D\u00e4r och d\u00e5 k\u00e4nns det perfekt, som att vi \u00e4ntligen kan f\u00e5 precis allt vi vill ha. Ett Rolling Stones i all sin prakt och energi, som med en stark och varierande l\u00e5tlista ger n\u00e5got till alla. Vi blir mer \u00e4n tillfredst\u00e4llda av den upplevelsen.<\/p>\n

Text: Linou Gertz<\/strong><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Rolling Stones, Orange Stage Roskildefestivalen 3 juli 2014 Betyg: 5 Vad som skulle kunnat vara en tr\u00f6tt rutinspelning till turn\u00e9avslutning f\u00f6r de gamla r\u00e4varna i Rolling Stones blev raka motsatsen: redan med inledande Jumpin\u2019 Jack Flash ger de ett energirikt styrkebesked, och n\u00e4r de kommer in p\u00e5 sin tredje l\u00e5t It\u2019s Only Rock \u2019n\u2019 Roll […]<\/p>\n","protected":false},"author":13,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[7],"tags":[8300,4843,5795],"class_list":["post-85069","post","type-post","status-publish","format-standard","category-musik","tag-orange-stage","tag-roskilde","tag-the-rolling-stones","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/85069","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/13"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=85069"}],"version-history":[{"count":1,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/85069\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":85071,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/85069\/revisions\/85071"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=85069"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=85069"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=85069"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}