{"id":84349,"date":"2014-06-14T14:14:05","date_gmt":"2014-06-14T12:14:05","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=84349"},"modified":"2014-06-28T11:18:43","modified_gmt":"2014-06-28T09:18:43","slug":"skivrecension-lana-del-rey-ultraviolence","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=84349","title":{"rendered":"Skivrecension: Lana Del Rey – Ultraviolence"},"content":{"rendered":"

\"Ultraviolence\"<\/a><\/p>\n

Artist: Lana Del Rey
\nTitel: Ultraviolence
\nBetyg: 5<\/strong><\/p>\n

Artist: Lana Del Rey
\nTitel: Ultraviolence
\nBetyg: 5<\/p>\n

F\u00f6rsta sp\u00e5ret Cruel World<\/em> g\u00f6r mig galet lycklig med de vokala nyanserna av PJ Harvey och Patti Smith. Jag sitter p\u00e5 tunnelbanan n\u00e4r jag f\u00e5r lyssna p\u00e5 skivan f\u00f6r f\u00f6rsta g\u00e5ngen. Just nu \u00e4r det typ det b\u00e4sta jag h\u00f6rt i hela mitt liv. Och nej, det \u00e4r absolut inte objektivt talat.<\/p>\n

D\u00e4remot n\u00e4r jag h\u00f6rde West Coast<\/em> f\u00f6rsta g\u00e5ngen undrade jag om det var en l\u00e4ckt demo. Det var sv\u00e5rt att h\u00f6ra vad hon sj\u00f6ng, dessutom byts tempot i refr\u00e4ngen. Men nej, det var meningen. N\u00e4r man h\u00f6r resten av l\u00e5tarna p\u00e5 skivan f\u00f6rst\u00e5r man konceptet b\u00e4ttre. Hela skivan \u00e4r mixad p\u00e5 ett s\u00e4tt som l\u00e5ter lite ”LA, up and coming indie artist”. N\u00e5got som Black Keys producenten Dan Auerbach gjort v\u00e4ldigt snyggt.<\/p>\n

Ultraviolence<\/em> har allt som jag l\u00e4ngtat efter och lite till. Den \u00e4r l\u00e5ngt ifr\u00e5n \u00f6verproducerad och blir d\u00e4rf\u00f6r sv\u00e5r att lyssna s\u00f6nder, lite som Baduizm<\/em> med Erykah Badu som \u00e4r n\u00e5got helt annat men som \u00e4ven \u00e4r mixad p\u00e5 det h\u00e4r enkla och behagliga s\u00e4ttet. Ultraviolence<\/em> har influenser av jazz, blues och film noir och har ett sl\u00e4pigt och dimmigt sound rakt igenom, inte riktigt trip hop \u00e4nd\u00e5. Det \u00e4r fortfarande hip hop-arrangemang p\u00e5 l\u00e5tarna, det vill s\u00e4ga cirka fyra ackord l\u00e5tarna igenom. Texterna \u00e4r politiskt inkorrekta precis som f\u00f6rut, smyckade av romantiserad destruktivitet, \u201dHe hit me and it felt like a kiss\u201d (taget fr\u00e5n en l\u00e5t av The Crystals, skriven av Carole King). Jag \u00e4r ganska s\u00e4ker p\u00e5 att hon inte har \u201dfucked her way to the top\u201d eller ens gjort h\u00e4lften av det hon sjunger om i sina l\u00e5tar, men det skiter jag i, f\u00f6r att orden faller s\u00e5 briljant i munnen p\u00e5 henne och hon g\u00f6r konst av det, utan att predika eller s\u00e4ga vad som \u00e4r r\u00e4tt eller fel.<\/p>\n

I Old Money<\/em> sjunger Lana vemodigt med sitt l\u00e5ga register tillsammans med ett dunkelt piano som sedan blandas med praktfulla str\u00e5kar, det hela toppat med massor av st\u00e4mmor och reverb. En h\u00f6jdpunkt p\u00e5 skivan.<\/p>\n

Lana f\u00e5r mig att vilja bryta mot alla regler. Hon f\u00e5r mig att vilja sitta kvar p\u00e5 t\u00e5get och forts\u00e4tta till sista stationen. D\u00e4r, stiga av och str\u00f6va omkring tills jag kommer till en l\u00e4gereld i skogen d\u00e4r en hemlig sekt st\u00e5r samlad i ring, och hejdl\u00f6st k\u00f6pa allt de har att s\u00e4ga. Bara f\u00f6r att det k\u00e4nns r\u00e4tt i stunden. Och jag fr\u00e5gar mig (i stunden) om det spelar n\u00e5gon roll om jag ber till Jesus eller Marilyn Monroe (se Tropico<\/em>).<\/p>\n

N\u00e4r jag g\u00e5r av tunnelbanan \u00e4r himlen fylld av en vemodig solnedg\u00e5ng d\u00e4r fullm\u00e5nen g\u00f6mmer sig bakom svarta \u00e5skmoln. Lana Del Reys t\u00f6rstiga st\u00e4mma fyller mina \u00f6ron. Allt \u00e4r perfekt tills mobilen d\u00f6r och jag \u00e4r l\u00e4mnad med endast en k\u00e4nsla. Merbeg\u00e4r.<\/p>\n

B\u00e4sta sp\u00e5r: Cruel World, Ultraviolence<\/p>\n

Text: Martina Cederqvist som \u00e4ven bloggar p\u00e5 whatsthebuzz.blogg.se<\/a><\/strong><\/p>\n