{"id":84321,"date":"2014-06-14T02:10:20","date_gmt":"2014-06-14T00:10:20","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=84321"},"modified":"2014-06-28T11:17:16","modified_gmt":"2014-06-28T09:17:16","slug":"arcade-fire-pa-grona-lund","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=84321","title":{"rendered":"Arcade Fire p\u00e5 Gr\u00f6na Lund"},"content":{"rendered":"

\"arcadefire1\"<\/a><\/p>\n

Arcade Fire, Gr\u00f6na Lund<\/strong>
\n13 juni 2014<\/em>
\nBetyg: 4<\/p>\n

Visst, jag har f\u00f6ljt den d\u00e4r debatten kring betygsinflationen i svensk musikkritik. Fuck it<\/em>. Arcade Fire f\u00f6rtj\u00e4nar sitt h\u00f6ga betyg. Kanske \u00e4r de v\u00e5r generations b\u00e4sta liveband och p\u00e5 Gr\u00f6na Lund bjuder de p\u00e5 en spelning ut\u00f6ver det vanliga.<\/p>\n

– Jag har aldrig sett s\u00e5 m\u00e5nga hipsters samlade p\u00e5 Gr\u00f6nan tidigare<\/em>, s\u00e4ger programchefen n\u00e4r han p\u00e5 styltor, if\u00f6rd glittrig dr\u00e4kt introducerar den kanadensiska gruppen. Nog \u00e4r det en stereotyp. Sedan Arcade Fire sl\u00e4ppte sitt fj\u00e4rde full\u00e4ngdsalbum Reflektor<\/em> f\u00f6rra \u00e5ret\u00a0g\u00e5r det knappast att se dem som annat \u00e4n mainstream. Det \u00e4r sv\u00e5rt att t\u00e4nka sig att det band som sl\u00e4ppte The Suburbs<\/em> f\u00f6r fyra \u00e5r sedan skulle kunna spela p\u00e5 Gr\u00f6nan, men\u00a0Reflektor<\/em>\u00a0\u00e4r mer lekfull och mer rytmisk \u00e4n n\u00e5got de gjort tidigare. Talking Heads k\u00e4nns som den mest sj\u00e4lvklara referenspunkten (under Here Comes the Night Time<\/em> droppar Win Butler till och med raden ”this is not my beautiful house and this is not my beautiful wife” fr\u00e5n deras Once in a Lifetime<\/em>).<\/p>\n

Senast jag s\u00e5g Arcade Fire var p\u00e5 Primavera Sound-festivalen i Barcelona f\u00f6r ett par veckor sedan, men jag f\u00f6redrar nog Gr\u00f6na Lund-spelningen. Inte bara f\u00f6r att man kommer n\u00e4rmare scenen. I Barcelona\u00a0var det visserligen fotbollsalls\u00e5ng hela spelningen igenom — folk sjung till och med under de franska partierna i l\u00e5tarna — men p\u00e5 Gr\u00f6na Lund \u00e4r det bandets framf\u00f6rande som st\u00e5r i fokus. Det k\u00e4nns mer engagerat, och de\u00a0har anstr\u00e4ngt sig f\u00f6r att ge kv\u00e4llen en svensk inramning. Som f\u00f6rsta extranummer bjuder Tim, Richard och R\u00e9gine p\u00e5 en cover p\u00e5 ABBA:s Chiquitita<\/em>, och under Normal Person<\/em>\u00a0s\u00e4ger Win ”let’s go down to Ikea”. Det k\u00e4nns till och med som ljudproblemen som uppst\u00e5r f\u00f6rsta g\u00e5ngen de\u00a0f\u00f6rs\u00f6ker sig p\u00e5 Here Comes the Night Time<\/em> slutar till bandets f\u00f6rdel. Win kastar ut mikrofonen till publiken och ber personen som f\u00e5ngar den sjunga en svensk visa (hen b\u00f6rjar dock sjunga p\u00e5 Wake Up<\/em>-melodin). N\u00e4r ljudet kommer tillbaka spelar de Here Comes the Night Time<\/em> p\u00e5 riktigt innan de avslutar med just Wake Up<\/em>, som Win nu introducerar som en traditionell svensk visa.<\/p>\n

Innan No Cars Go<\/em> drar Win en anekdot om n\u00e4r bandet tidigare under dagen \u00e5kte taxi och chauff\u00f6ren v\u00e4grade \u00e5ka f\u00f6rr\u00e4n de satt p\u00e5 sig sina s\u00e4kerhetsb\u00e4lten. Samtidigt \u00e5kte ett\u00a0studentflak med fulla ungdomar f\u00f6rbi. ”Jag tror det s\u00e4ger en del om svensk kultur”, s\u00e4ger han, och under\u00a0It’s Never Over (Oh Orpheus)<\/em> sjunger R\u00e9gine fr\u00e5n handikapps-platserna. I sina b\u00e4sta stunder \u00e4r spelningen lysande, men f\u00f6r min del \u00e4r h\u00f6jdpunkterna fortfarande l\u00e5tarna fr\u00e5n den tio \u00e5r gamla debuten:\u00a0Neighborhood #3 (Power Out)<\/em>, som spelas redan som tredje l\u00e5t och f\u00f6ljs upp av Rebellion (Lies)<\/em>, \u00e4r tung;\u00a0Ha\u00efti<\/em>, med R\u00e9gine p\u00e5 s\u00e5ng, imponerar; Wake Up<\/em> \u00e4r en perfekt avslutning.<\/p>\n

F\u00f6ljande l\u00e5tar spelades:<\/strong><\/p>\n

Reflektor
\nFlashbulb Eyes
\nNeighborhood #3 (Power Out)
\nRebellion (Lies)
\nJoan of Arc
\nRococo
\nThe Suburbs
\nThe Suburbs (Continued)
\nReady to Start
\nNeighborhood #1 (Tunnels)
\nNo Cars Go
\nHa\u00efti
\nAfterlife
\nIt’s Never Over (Oh Orpheus)
\nSprawl II (Mountains Beyond Mountains)<\/p>\n

Chiquitita (ABBA-cover)
\nNormal Person
\nHere Comes the Night Time
\nWake Up<\/p>\n

H\u00e4r \u00e4r ett YouTube-klipp fr\u00e5n bandets framf\u00f6rande av Chiquitita<\/em>:<\/strong><\/p>\n