{"id":84167,"date":"2014-06-11T10:14:25","date_gmt":"2014-06-11T08:14:25","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=84167"},"modified":"2014-06-17T16:22:47","modified_gmt":"2014-06-17T14:22:47","slug":"pixies-pa-grona-lund","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=84167","title":{"rendered":"Pixies p\u00e5 Gr\u00f6na Lund"},"content":{"rendered":"

\"3\"<\/a><\/p>\n

Pixies, Gr\u00f6na Lund<\/strong>
\n10 juni 2014<\/em>
\nBetyg: 3<\/p>\n

Om n\u00e5gon f\u00f6r ett halv\u00e5r sedan hade sagt att jag skulle kunna se b\u00e5de Pixies och Arcade Fire p\u00e5 Gr\u00f6na Lund inom loppet av n\u00e5gra dygn hade jag tvivlat; som konsertlokal har jag snarare f\u00f6rknippat n\u00f6jesf\u00e4ltet p\u00e5 Djurg\u00e5rden med artister av Sean Banans karakt\u00e4r. Dessutom ger Pixies n\u00e4stan uteslutande festivalspelningar i sommar. De har redan spelat p\u00e5 Coachella, Primavera Sound och Field Day. Storsatsande danska NorthSide-festivalen st\u00e5r p\u00e5 tur. Men i takt med att solen h\u00e5ller p\u00e5 att g\u00e5 ned kliver Black Francis, f\u00f6delsedagsbarnet Joey Santiago, trummisen David Lovering och den nyanlitade basisten Paz Lenchantin (tillika Kim Shattuck-som-i-sin-tur-ersatte-Kim-Deal-ers\u00e4ttaren) punktligt p\u00e5 Gr\u00f6nans scen. N\u00e4stan f\u00f6r punktligt. N\u00e4r spelningen \u00e4r \u00f6ver en timme och fyrtiofem minuter senare \u00e4r det fortfarande r\u00e4tt ljust ute.<\/p>\n

Utan n\u00e5got som helst mellansnack river de av hela trettiofem l\u00e5tar \u2013 och det \u00e4r ju inte vilka l\u00e5tar som helst. Brittiska indie-bolaget 4AD var n\u00e4ra att g\u00e5 miste om att sajna dem p\u00e5 \u00e5ttiotalet — d\u00e5 deras grundare ans\u00e5g att de var f\u00f6r rock’n’roll — och det \u00e4r sv\u00e5rt att t\u00e4nka sig hur v\u00e4rlden sett ut i s\u00e5 fall. I efterhand har Pixies kommit att bli 4AD:s kanske mest mytomspunna band vid sidan av Coctau Twins: David Bowie har spelat in sin egna version av\u00a0Cactus<\/em>, och det s\u00e4gs att Kurt Cobain n\u00e4r han skrev Nirvanas\u00a0Smells Like Teen Spirit<\/em>\u00a0f\u00f6rs\u00f6kte efterh\u00e4rma en Pixies-l\u00e5t.<\/p>\n

Dynamiken, det explosiva pendlandet mellan tyst och h\u00f6gt, Francis ylande, och texterna som bland annat tar upp udda \u00e4mnen som UFO:n, bibliska historier, incest och surrealism gav dem ett kultf\u00f6lje. Men sedan Pixies \u00e5terf\u00f6renades 2004 har de ironiskt nog inte bara till\u00e5tits spela in\u00f6r en st\u00f6rre publik, utan \u00e4ven existerat l\u00e4nge \u00e4n vad de gjorde under sin ursprungliga verksamhetsperiod (de bildades 1986 och splittrades 1993). Under n\u00e4stan ett decennium har de nu turnerat med enbart gammalt material i ryggen. N\u00e4r de best\u00e4mde sig f\u00f6r att spela in nytt hoppade originalbasisten Kim Deal av, och deras senaste album\u00a0Indie Cindy<\/em>\u00a0har m\u00f6tts av minst sagt blandad kritik.\u00a0Sedan en viss amerikansk musikpublikation gav deras comeback-EP betyg 1 av 10 har de i bloggosf\u00e4ren n\u00e4stan f\u00f6rringats till guilty pleasure<\/a>. Men betyget \u00e4r s\u00e5 missvisande att det \u00e4r sv\u00e5rt att ta seri\u00f6st,\u00a0Indie Cindy<\/em>\u00a0\u00e4r inte alls d\u00e5ligt album, \u00e4ven om det kanske inte \u00e4r samma m\u00e4sterverk som exempelvis\u00a0Doolittle<\/em>. Framf\u00f6r allt briljant poppiga\u00a0Greens and Blues<\/em>\u00a0och titelsp\u00e5ret, som framf\u00f6rs med Francis bakom akustisk gitarr, sm\u00e4lter ikv\u00e4ll in v\u00e4l i resten av setet.<\/p>\n

Efter inledningen med Bone Machine\u00a0<\/em>\u00e4r U-Mass<\/em>\u00a0\u00f6sig med sitt Nirvana-doftande riff, men det \u00e4r l\u00e5tar som efterf\u00f6ljande\u00a0Wave of Mutilation<\/em>\u00a0med sina tydliga popmelodier\u00a0som f\u00e5r ig\u00e5ng publiken. Och med l\u00e5tar som\u00a0Monkey Gone to Heaven<\/em>,\u00a0Here Comes Your Man<\/em>\u00a0och avslutande\u00a0Where is My Mind?<\/em>\u00a0som v\u00e4ntar \u00e4r det\u00a0om\u00f6jligt att klaga. P\u00e5 v\u00e4g hem h\u00f6r jag ett g\u00e4ng ungdomar med studentm\u00f6ssor skrika ”fyfan vad bra sista l\u00e5ten var”. \u00c5 ena sidan \u00e4r det nostalgi, \u00e5 andra sidan har l\u00e5tarna aldrig \u00e5ldrats.<\/p>\n

F\u00f6ljande l\u00e5tar spelades:<\/strong><\/p>\n

Bone Machine
\nU-Mass
\nWave of Mutilation
\nSomething Against You
\nHey
\nSubbacultcha
\nDistance Equals Rate Times Time
\nBagboy
\nCrackity Jones
\nMr. Grieves
\nLevitate Me
\nBroken Face
\nCactus
\nMagdalena 318
\nVelouria
\nI’ve Been Tired
\nCaribou
\nWhat Goes Boom
\nMonkey Gone to Heave
\nRiver Euphrates
\nAllison
\nIsle de Encanta
\nEd is Dead
\nIndie Cindy
\nNimrod’s Son
\nHere Comes Your Man
\nLa La Love You
\nGreens and Blues
\nThe Holiday Song
\nNo. 13 Baby
\nThe Sad Punk
\nGouge Away
\nDebaser
\nVamos
\nWhere is My Mind?<\/p>\n

H\u00e4r \u00e4r ytterligare bilder fr\u00e5n spelningen:<\/strong><\/p>\n

\"1\"<\/a><\/p>\n

\"2\"<\/a><\/p>\n

\"5\"<\/a><\/p>\n

\"4\"<\/a><\/p>\n

Text: Jonatan S\u00f6dergren
\nFoto: Calle Andersson<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Pixies, Gr\u00f6na Lund 10 juni 2014 Betyg: 3 Om n\u00e5gon f\u00f6r ett halv\u00e5r sedan hade sagt att jag skulle kunna se b\u00e5de Pixies och Arcade Fire p\u00e5 Gr\u00f6na Lund inom loppet av n\u00e5gra dygn hade jag tvivlat; som konsertlokal har jag snarare f\u00f6rknippat n\u00f6jesf\u00e4ltet p\u00e5 Djurg\u00e5rden med artister av Sean Banans karakt\u00e4r. Dessutom ger Pixies […]<\/p>\n","protected":false},"author":3,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[7],"tags":[2110,4392],"class_list":["post-84167","post","type-post","status-publish","format-standard","category-musik","tag-grona-lund","tag-pixies","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/84167","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/3"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=84167"}],"version-history":[{"count":1,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/84167\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":84173,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/84167\/revisions\/84173"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=84167"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=84167"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=84167"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}