{"id":8400,"date":"2009-04-06T08:36:21","date_gmt":"2009-04-06T07:36:21","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=8400"},"modified":"2009-04-06T08:36:21","modified_gmt":"2009-04-06T07:36:21","slug":"don-carlos-pa-dramaten-dramatik-med-glimten-i-ogat","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=8400","title":{"rendered":"Don Carlos p\u00e5 Dramaten &#8211; dramatik med glimten i \u00f6gat"},"content":{"rendered":"<p><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" src=\"http:\/\/sodergren.com\/kulturbloggen\/wp-content\/uploads\/2009\/04\/doncarlos290.jpg\" alt=\"doncarlos290\" title=\"doncarlos290\" width=\"290\" height=\"200\" class=\"alignright size-full wp-image-8409\" \/><br \/>\nFriedrich Schillers Don Carlos \u00f6nskar folkets, men mest av allt sin egen frihet. Frihetsdrama kallas det, och v\u00e4gen mot frihet \u00e4r blockerad av maktfullkomlighetens murar.<\/p>\n<p>Maktfullkomlighet som sj\u00e4lv\u00e4ndam\u00e5l leder ute i den stora v\u00e4rlden till massutrotning av folkslag och blodbad. P\u00e5 scenen f\u00e5r vi se hur m\u00e4nniskor f\u00f6rt\u00e4rs under Kung Filip II:s (\u00d6rjan Ramberg) styre. Hans son, Don Carlos (Andreas Rothlin Svensson), tr\u00e5nar f\u00f6rtvivlat efter sin \u00e4lskade Elisabeth (Nina Fex) som tvingats gifta sig med den env\u00e4ldige kungen.<br \/>\n<!--more--><br \/>\nF\u00f6rlorad i sin l\u00e4ngtan m\u00f6ter Don Carlos sin barndomsv\u00e4n, numera Markisen av Posa, som f\u00f6rskr\u00e4ckt ser hur sin v\u00e4n f\u00f6rvridits och ser till att han \u00e5terf\u00e5r stridslystnaden b\u00e5de f\u00f6r folkets och f\u00f6r sin egen privata r\u00e4knings skull. Det patetiska tr\u00e5nandet \u00f6verg\u00e5r i en kamp f\u00f6r sin k\u00e4rlek till Elisabeth och sin far och folkets frihet, tre t\u00e4tt sammanslutna strider.<\/p>\n<p>Det tycks vara s\u00e5 att det enda hindret f\u00f6r frihet, fred och lycka \u00e4r kungens maktfullkomlighet. Makten \u00e4r s\u00e5 viktig f\u00f6r honom att han v\u00e4ljer ensamheten och ser hellre sin egen son g\u00e5 under \u00e4n att f\u00f6rlora sin makt. Folket g\u00f6r uppror men kungen st\u00e5r emot med sina wanna-be-h\u00f6gt-uppsatta-lakejer som lyder hans order blint. Privata intriger g\u00f6r kungen os\u00e4ker varp\u00e5 besluten blir alltmer h\u00e5rdf\u00f6ra och k\u00e4nslol\u00f6sa. Det g\u00e4ller att visa vem som best\u00e4mmer.  S\u00e5 g\u00e5r det till, och det \u00e4r d\u00e4rf\u00f6r v\u00e4rlden brinner i 1700-talets Spanien, och idag.<\/p>\n<p>Regiss\u00f6r Staffan Valdemar Holm har anv\u00e4nt enkla medel f\u00f6r att presentera karakt\u00e4rerna. Kl\u00e4der och scenografi hj\u00e4lper inte till det minsta, det \u00e4r helt upp till sk\u00e5despelarnas gestaltning och det \u00e4r l\u00e4tt att f\u00f6lja med. Skickligt och utan \u00f6vertydlighet \u00e4r det till och med l\u00e4tt att h\u00e4nga med i den frekventa brevv\u00e4xlingen som h\u00f6r en 1700-talsintrig till.<\/p>\n<p>Den gr\u00e5 kostymen b\u00e4rs av samtliga akt\u00f6rer utom den f\u00f6rtrollande s\u00f6ta och skickliga lilla Alva Ehn som spelar Kung Filips och Drottning Elisabeths dotter Klara. Hon f\u00e5r byta kl\u00e4der desto oftare.<\/p>\n<p>Tillsammans med den ovanligt enkla scenografin blir det snyggt, sp\u00e4nnande, och roligt tack vare sk\u00e5despelarnas underbara prestationer och den v\u00e4l genomt\u00e4nkta regin. Regi, scenografi och kostym kompletterar varandra perfekt, det blir l\u00e4tt att misst\u00e4nka vad det talats om runt middagsbordet hemma hos Herr Valdemar Holm och Fru Lykke. <\/p>\n<p>Flera g\u00e5nger skrattade jag h\u00f6gt \u00e5t sm\u00e5 ticks som framf\u00f6rallt Johan Holmbergs Markis av Posa och Nina Fexs Drottning Elisabeth jonglerar med. Skickligt regisserade och med perfekt timing lyfter minspelet och kroppsspr\u00e5ket prosan till en niv\u00e5 som har glimten i \u00f6gat, det gillar jag.<\/p>\n<p>Den lite poprockiga musiken av Klas \u00c5hlund (Teddybears STHLM) kryddar ocks\u00e5 extra och den som missar denna f\u00f6rest\u00e4llning missar n\u00e5got stort.      <\/p>\n<p><strong>Mona Wallin<\/strong><\/p>\n<p><em>Bilden:<br \/>\nDon Carlos<br \/>\nAlpha Blad, \u00d6rjan Ramberg och Christopher Wagelin<br \/>\nFotograf: S\u00f6ren Vilks<\/em><\/p>\n<p><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" src=\"http:\/\/sodergren.com\/kulturbloggen\/wp-content\/uploads\/2009\/04\/doncarlos600.jpg\" alt=\"doncarlos600\" title=\"doncarlos600\" width=\"600\" height=\"200\" class=\"alignright size-full wp-image-8410\" \/><\/p>\n<p>Relaterat:<br \/>\n<a href=\"http:\/\/www2.unt.se\/pages\/1,1826,MC=5-AV_ID=890755,00.html?from=puff\">Recension i UNT<\/a><br \/>\n<a href=\"http:\/\/dramatenbloggen1.wordpress.com\/2009\/03\/19\/jag-blir-den-jag-spelar\/\">\u00d6rjan Ramberg i Dramatenbloggen om hur rollen i Don Carlos p\u00e5verkar honom<\/a><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>Friedrich Schillers Don Carlos \u00f6nskar folkets, men mest av allt sin egen frihet. Frihetsdrama kallas det, och v\u00e4gen mot frihet \u00e4r blockerad av maktfullkomlighetens murar. Maktfullkomlighet som sj\u00e4lv\u00e4ndam\u00e5l leder ute i den stora v\u00e4rlden till massutrotning av folkslag och blodbad. P\u00e5 scenen f\u00e5r vi se hur m\u00e4nniskor f\u00f6rt\u00e4rs under Kung Filip II:s (\u00d6rjan Ramberg) styre. [&hellip;]<\/p>\n","protected":false},"author":13,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[30],"tags":[1366,12286,5169,12288],"class_list":{"0":"post-8400","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-teater","7":"tag-dramaten","8":"tag-film","9":"tag-skadespelare","10":"tag-teater","11":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/8400","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/13"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=8400"}],"version-history":[{"count":0,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/8400\/revisions"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=8400"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=8400"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=8400"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}