{"id":83828,"date":"2014-06-04T15:12:28","date_gmt":"2014-06-04T13:12:28","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=83828"},"modified":"2014-06-04T15:13:21","modified_gmt":"2014-06-04T13:13:21","slug":"gruppen-kartlagger-den-svenska-teatern-ekvilibrister-levererar-normkritisk-overskoljning","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=83828","title":{"rendered":"Gruppen kartl\u00e4gger den svenska teatern – Ekvilibrister levererar normkritisk \u00f6versk\u00f6ljning"},"content":{"rendered":"

\"gruppen\"<\/a>
\nTitel: Gruppen kartl\u00e4gger den svenska teatern
\nManus\/Regi: Gruppen (f\u00f6rutom vissa specialskrivna texter)
\nScenografi: Isabelle Bella Oldenqvist och Rasmus Persson
\nKomposit\u00f6r\/L\u00e5ttextskrivare: Emil Roijer
\nPremi\u00e4r 3 juni 2014<\/p>\n

I fjol s\u00e5g jag \u201dMen det skulle ni aldrig v\u00e5ga\u201d som var Gruppens hejdl\u00f6sa uppg\u00f6relse och skoningsl\u00f6sa drift med manssamh\u00e4llet.Nya upps\u00e4ttningen svingar vidare i samma stil, fast nu \u00e4r m\u00e5ltavlan den r\u00e5dande tradition d\u00e4r den vite viktige mannen till\u00e5ts dominera. Under hundra minuter, i ett mestadels furi\u00f6st tempo, dissikeras teaterkonstens ofr\u00e4scha konventioner. Ett antal klassiker fr\u00e5n Shakespeare till Tjechov f\u00e5r kl\u00e4 skott f\u00f6r de skevheter som trion hittat i sin s\u00e5 kallade utredning. <\/p>\n

N\u00e5gra scener k\u00e4nns igen direkt n\u00e4r de v\u00e4ldigt avsiktligt framst\u00e4lls \u00f6vertydligt, vilket framkallar mycket skratt hos premi\u00e4rpubliken. Andra svener, liksom massvis av f\u00f6rklarande teoretiska texter, finns f\u00f6rtecknade i programbladet. N\u00e4r de m\u00e5lnedvetna unga kvinnorna kommer fram till \u201davrundningen\u201d, har de symboliskt dragit ner byxorna p\u00e5 alla p\u00f6smunkar. De lyckas definitivt med sitt upps\u00e5t att ifr\u00e5gas\u00e4tta genom att totalt k\u00f6ra \u00f6ver m\u00e4ktiga m\u00e4n genom teaterhistorien. Publiken bombarderas med ifr\u00e5gas\u00e4ttanden av strukturer av en totalsynkad ensemble, vars k\u00e4nnetecken \u00e4r humor, vrede och energi. Allt \u00e4r pedagogiskt upplagt i ett didaktiskt tonl\u00e4ge. Till sin hj\u00e4lp har de sina silvergr\u00e5 kroppsstrumpor, bl\u00e5 h\u00e4ttor p\u00e5 huvudet, en l\u00e5da rekvisita, f\u00f6rm\u00e5gan att v\u00e4xla om till v\u00e4rml\u00e4ndska och norska, en minst sagt p\u00e5hittig koreografi, upprepningar av budskap, en l\u00e5ng k\u00e4llf\u00f6rteckning och belysande l\u00e5tar som framf\u00f6rs p\u00e5 ett beg\u00e5vat s\u00e4tt. Den j\u00e4ttebanala schlager p\u00e5 temat tv\u00e5samhet (skulle kunna vara fr\u00e5n Carolas repertoar) , \u00e4r den s\u00e5ng som g\u00f6r st\u00f6rst succ\u00e9. Till saken h\u00f6r att en speakerr\u00f6st introducerar oss inf\u00f6r alla praktiska f\u00f6ruts\u00e4ttningar, medan sk\u00e5despelarna rullar runt strechandes p\u00e5 golvet. Tanken \u00e4r att hela publiken ska f\u00f6lja skeendet med utl\u00e5nad ljudf\u00f6rst\u00e4rkning\/syntolkning, ett experiment som i l\u00e4ngden mest k\u00e4nns on\u00f6digt.<\/p>\n

Vad som underl\u00e4ttar f\u00f6r mottagaren av denna torped om bristande j\u00e4mst\u00e4lldhet, d\u00e4rtill en stegvis redog\u00f6relse f\u00f6r klassikers pj\u00e4skonstruktion; \u00e4r att n\u00e4stan allt i manus finns att l\u00e4sa p\u00e5 tv\u00e5 svarta v\u00e4ggar. Och n\u00e4r Gruppen blir f\u00f6r mycket av uppspeedad plakatteater, r\u00e4ddar de sig s\u00e5ledes genom att brista ut i n\u00e5gra lustfyllda pedagogiska s\u00e5nger. Hade Gruppens medlemmar inte varit s\u00e5 n\u00e4rmast osannolikt skickliga p\u00e5 att agera och driva teser, hade mottagaren \u2013 vare sig hen \u00e4r motst\u00e5ndare eller bejakare av budskapet \u2013 tr\u00f6ttnat p\u00e5 att h\u00e4nga med i deras uppskruvade undervisande f\u00f6rest\u00e4llningar. <\/p>\n

Eftersom vi aldrig f\u00e5r chansen att tr\u00e4da in i illusionens v\u00e4rld, p\u00e5 grund av att man \u00e5terger repliker i gycklandets form, blir det \u00e4nd\u00e5 en aning enformigt emellan\u00e5t. Men Nina, Bianca och Elin \u00e4r otroligt duktiga p\u00e5 att memorera enorma textmassor, p\u00e5 att upptr\u00e4da som en enhet och p\u00e5 att uttrycka sig med r\u00f6ster och kroppar. Jag p\u00e5st\u00e5r att de ytterligare utvecklat sin egensinniga estetik och st\u00e4ndigt hittar nya stereotyper att angripa. De \u00e4r ett oemotst\u00e5ndligt bevis p\u00e5 avvikande beteende gentemot den norm som funnits p\u00e5 tiljorna i v\u00e5ra teaterhus. P\u00e5 ett oerh\u00f6rt \u00f6vertygande s\u00e4tt kramar sk\u00e5despelarna ihop n\u00e5gra myter om den kvinnliga naturen f\u00f6r att kasta dessa myter p\u00e5 historiens soph\u00f6g. Bortser man fr\u00e5n undantagen i v\u00e4rldsdramatiken \u2013 Fr\u00f6ken Julie med sin tragik och Ett dockhem som b\u00e5da finns med i kartl\u00e4ggningen \u2013 \u00e4r Gruppen med r\u00e4tta uppr\u00f6rd \u00f6ver hur passiva och skyddsl\u00f6sa kvinnor framst\u00e4llts, d\u00e4rmed blir de f\u00f6rminskade och i v\u00e4rsta fall f\u00f6rnekade. Vill allra sist understryka att denna frigrupp tillh\u00f6r det mest bitska, roligaste och meningsfulla som kan upplevas inom nyskapande svensk teater.
\nText: Mats Hallber<\/strong>g<\/p>\n

Medverkande: Nina Haber, Bianca Kronl\u00f6f och Elin S\u00f6derquist<\/p>\n

Relaterat: Recension i Teatermagasinet<\/a><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Titel: Gruppen kartl\u00e4gger den svenska teatern Manus\/Regi: Gruppen (f\u00f6rutom vissa specialskrivna texter) Scenografi: Isabelle Bella Oldenqvist och Rasmus Persson Komposit\u00f6r\/L\u00e5ttextskrivare: Emil Roijer Premi\u00e4r 3 juni 2014 I fjol s\u00e5g jag \u201dMen det skulle ni aldrig v\u00e5ga\u201d som var Gruppens hejdl\u00f6sa uppg\u00f6relse och skoningsl\u00f6sa drift med manssamh\u00e4llet.Nya upps\u00e4ttningen svingar vidare i samma stil, fast nu \u00e4r […]<\/p>\n","protected":false},"author":13,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[16,20,30,31],"tags":[],"class_list":{"0":"post-83828","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-recension","7":"category-film","8":"category-teater","9":"category-teaterrecension","10":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/83828","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/13"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=83828"}],"version-history":[{"count":2,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/83828\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":83831,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/83828\/revisions\/83831"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=83828"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=83828"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=83828"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}