{"id":83796,"date":"2014-06-04T13:11:05","date_gmt":"2014-06-04T11:11:05","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=83796"},"modified":"2014-06-17T16:23:38","modified_gmt":"2014-06-17T14:23:38","slug":"intryck-fran-primavera-sound-2014","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=83796","title":{"rendered":"Intryck fr\u00e5n Primavera Sound 2014"},"content":{"rendered":"

\"warpaint\"<\/a><\/p>\n

Med sitt enorma antal\u00a0bes\u00f6kare \u00e4r Primavera Sound i Barcelona en festival som b\u00e5de drar stor publik och samlar n\u00e5gra av de mest intressanta banden som turnerar\u00a0i sommar. Festivalomr\u00e5det, Parc del Forum, ligger idylliskt l\u00e4ngs kusten, en bit utanf\u00f6r stadsk\u00e4rnan, och att marken \u00e4r av asfalt\u00a0ist\u00e4llet f\u00f6r gr\u00e4s inneb\u00e4r att det f\u00f6rblir st\u00e4dat \u00e4ven om\u00a0det regnar — vilket det gjorde\u00a0f\u00f6rv\u00e5nansv\u00e4rt mycket i \u00e5r. Barcelona-dygnen skiljer sig \u00e4ven fr\u00e5n svenska festivaltider d\u00e5 de f\u00f6rsta banden b\u00f6rjar spela p\u00e5 eftermiddagen, och de sista akterna h\u00e5ller p\u00e5 \u00e4nda in i morgonen.<\/p>\n

Det f\u00f6rsta bandet jag hann se i \u00e5r var\u00a0Temples som gjorde en gratisspelning dagen innan festivalen officiellt drog ig\u00e5ng. Britternas\u00a070-talsdoftande musik m\u00f6ttes av ett s\u00e5pass svalt mottagande att frontmannen James Edward Bagshaw innan Keep in the Dark\u00a0<\/em> kommenterade att man g\u00e4rna fick applodera mellan l\u00e5tarna. \u00c4ven Sky Ferreira spelade p\u00e5 samma scen\u00a0dagen innan festivalen drog ig\u00e5ng, och p\u00e5 grund av v\u00e4dret klev hon p\u00e5 en halvtimme\u00a0efter utsatt tid. N\u00e4r jag recenserade hennes debutalbum i samband med den amerikanska releasen ifjol beskrev jag henne som ”en Madonna med hipster-cred”, och det \u00e4r intressant att hon b\u00e5de kan agera f\u00f6rband \u00e5t Miley Cyrus samtidigt som hon lyckats beh\u00e5lla sin kredibilitet hos indie-publiken. Hon radar upp flera starka popl\u00e5tar — s\u00e5som \u00a0I Blame Myself,\u00a0<\/em>Everything is Embarrasing<\/em>\u00a0och avslutande You’re Not the One<\/em>\u00a0vars refr\u00e4ng folk fortfarande\u00a0nynnar med i p\u00e5 v\u00e4gen hem fr\u00e5n festivalonmr\u00e5det — men \u00e4ven om hon definitivt har potentialen att bli en v\u00e4rldsstj\u00e4rna k\u00e4nns det som att hon \u00e4nnu inte riktigt \u00e4r d\u00e4r sett till\u00a0framtr\u00e4dandet. N\u00e4r det uppst\u00e5r tekniska problem avbryter hon till exempel l\u00e5ten abrupt och g\u00e5r snabbt vidare till n\u00e4sta l\u00e5t. Det blir p\u00e5 s\u00e5 s\u00e4tt lite sp\u00e4nt, som att hon har mer att bevisa \u00e4n vad hon egentligen\u00a0skulle beh\u00f6va\u00a0ha.<\/p>\n

Dag 1<\/em><\/strong><\/p>\n

F\u00f6rst ut p\u00e5 sj\u00e4lva festivalen blev f\u00f6r min del Girl Band; den irl\u00e4ndska kvartetten gjorde en ”hemlig” spelning nere i en Heineken-sponsrad klubb inne p\u00e5 festivalomr\u00e5det. Lokalen, som var upplysd i Heineken-gr\u00f6nt, var ny f\u00f6r i \u00e5r, och f\u00f6r att f\u00e5 intr\u00e4de till vissa av spelningarna beh\u00f6vde man h\u00e4mta ut biljetter p\u00e5 ett visst st\u00e4lle vid en viss tidpunkt (Ensam hemma<\/em>-stj\u00e4rnan Macaulay Culkins\u00a0Velvet Underground-coverband med pizzatema — The Pizza Underground — skulle f\u00f6r \u00f6vrigt ocks\u00e5 spelat i lokalen, men st\u00e4llde in samma dag). P\u00e5 f\u00f6rhand var jag inte s\u00e5 insatt i Girl Bands musik, men framf\u00f6randet var r\u00f6jigt och l\u00e4mnade mersmak. Men det var den Los Angeles-kvartetten Warpaint som med sitt sj\u00e4lvbetitlade andragiv i ryggen stod f\u00f6r dagens\u00a0b\u00e4sta spelning. Senast jag s\u00e5g dem var i en intim London-klubb, s\u00e5 jag blev\u00a0f\u00f6rv\u00e5nad \u00f6ver att deras hypnotiska l\u00e5tar gjorde sig \u00e4nnu b\u00e4ttre p\u00e5 en festivalscen. Dansanta Disco\/\/very<\/em> var en h\u00f6jdpunkt, likas\u00e5 deras cover p\u00e5 David Bowies Ashes to Ashes<\/em>\u00a0som framf\u00f6rdes live f\u00f6r blott andra g\u00e5ngen n\u00e5gonsin.<\/p>\n

Primavera hade kanske \u00e5rets mest imponerande line-up, men det innebar ocks\u00e5 att det blev en del jobbiga krockar. St. Vincent spelade samtidigt som b\u00e5de Neutral Milk Hotel och Future Islands. Innan Annie Clark — som hon egentligen heter — \u00f6ppnar med Rattlesnakes<\/em> h\u00f6rs en robotr\u00f6st s\u00e4ga ”please refrain from digitally capturing your experience” vilket g\u00e5r i linje med Digital Witness<\/em>, en annan h\u00f6jdpunkt fr\u00e5n senaste albumet. Efter att ha turnerat med David Byrne har hon\u00a0\u00f6verf\u00f6rt n\u00e5gra av Talking Heads-mannens moves i sin egna show, och med s\u00e5v\u00e4l en futuristisk ny look som n\u00e5gra av hennes starkaste l\u00e5tar hittills har hon med sitt senaste album verkligen v\u00e4ssat sitt artistiska uttryck b\u00e5de\u00a0musikaliskt och visuellt. Hennes n\u00e4rvaro p\u00e5 scen \u00e4r i en klass f\u00f6r sig,\u00a0\u00e4nd\u00e5 k\u00e4nns det inte riktigt som att hon \u00e4r l\u00e4mpad f\u00f6r festivalens st\u00f6rsta scen. Annat kan man s\u00e4ga om Arcade Fire; festivalens st\u00f6rsta band drog festivalens st\u00f6rsta publik. Folk\u00a0kunde\u00a0till och med sjunga \u00a0med i de franska delarna av deras l\u00e5tar. L\u00e5tar som Neigborhood #3 (Power Out)<\/em>, Rebellion (Lies)<\/em> och Wake Up<\/em> fr\u00e5n debuten resulterar i allra mest alls\u00e5ng och k\u00e4nns redan som klassiker.\u00a0Dock k\u00e4nns det under vissa av de nyare l\u00e5tarna\u00a0som att\u00a0det snarare \u00e4n bandets leverans \u00e4r publiken som\u00a0st\u00e5r f\u00f6r st\u00e4mningen. Visst ser det snyggt ut, en glittrig ”reflektor” inleder spelningen ute i publikhavet, men\u00a0\u00e4ven om jag tycker att n\u00e5gra av de nyare l\u00e5tarna g\u00f6r sig v\u00e4ldigt bra p\u00e5 skiva k\u00e4nns de inbland n\u00e5got utdragna live. Men ut\u00f6ver singlarna Reflektor<\/em> och Afterlife<\/em>\u00a0fr\u00e5n nya albumet fungerar framf\u00f6r allt\u00a0Here Comes the Night Time<\/em> med sina The Cure-doftande melodislingor och haitiska\u00a0rytmer. Trots att spelningarna fortsatte \u00e4nda in p\u00e5 morgonen blev det Lawrence-br\u00f6derna i Disclosure som avslutade dag ett f\u00f6r min del, kring tre-sn\u00e5ret, och vad som var mest imponerande var nog deras visuals. Senast jag s\u00e5g dem var p\u00e5 Debaser f\u00f6r n\u00e4stan tv\u00e5 \u00e5r sedan, s\u00e5 showen har blivit mer p\u00e5kostad och publiken mer insatt i deras l\u00e5tar. Bakgrunden till When a Fire Starts to Burn<\/em> s\u00e5g helt galen ut (i v\u00e4ntan p\u00e5 att b\u00e4ttre inspelningar dyker upp kan du spana in det h\u00e4r YouTube-klippet<\/a><\/strong>).<\/p>\n

Dag 2<\/strong><\/em><\/p>\n

Julia Holter \u00f6ppnade dag tv\u00e5 redan klockan fyra p\u00e5 eftermiddagen med en \u00f6verrumplande\u00a0spelning i Auditori Rockdelux; en gigantisk inomhusscen precis utanf\u00f6r festivalomr\u00e5det, och uppbackad av bland annat en saxofonist, en cellist och en violinist m\u00e5lade hon upp\u00a0dynamiska ljudbilder som b\u00e5de var\u00a0avantgardiska, dr\u00f6mska och kunde mynna ut i kraftfulla urladdningar. Materialet plockades fr\u00e4mst fr\u00e5n\u00a0hennes senaste album Loud City Song<\/em>, och j\u00e4mf\u00f6rt med spelningen i Annedalskyrkan under\u00a0f\u00f6rra \u00e5rets Way Out West — d\u00e5 albumet \u00e4nnu inte var sl\u00e4ppt — k\u00e4ndes det som att hennes lives\u00e4ttning hade blivit mer samspelt. En \u00e4ldre l\u00e5t i form av Try to Make Yourself a Work of Art<\/em> sm\u00f6g sig in i setlisten, men annars var h\u00f6jdpunkten f\u00f6r min del hennes surrealistiska\u00a0cover p\u00e5 Barbara Lewis 60-talshit Hello Stranger<\/em>. Om Julia Holter drog en st\u00f6rre publik \u00e4n jag hade f\u00f6rv\u00e4ntat mig drog kanadensiska-via-Sao Paolo-men numera New York-bosatta Mas Ysa (Thomas Arsenaults scennamn) en desto mindre\u00a0publik. Men hans EP \u00e4r riktigt lovande, s\u00e5 det \u00e4r nog bara en tidsfr\u00e5ga innan han f\u00e5r ett st\u00f6rre genombrott. Bakom en massa trummaskiner, synthar och andra elektroniska instrument tar han efter en instrumental inledning i s\u00e5 mycket att det l\u00e5ter som att hans r\u00f6st h\u00e5ller p\u00e5 att spricka. H\u00e4r<\/a><\/strong> kan du se ett YouTube-klipp.<\/p>\n

Efter Mas Ysa spelade katalanska singer\/songwritern Joana Serrat<\/a>, amerikanska\u00a0Speedy Ortiz<\/a>, samt brittiska FKA twigs p\u00e5 samma scen. Den sistn\u00e4mnda g\u00f6r atmosf\u00e4risk\u00a0R&B med\u00a0elektroniska triphop-influenser, att hon ligger p\u00e5 samma skivbolag som The xx s\u00e4ger lite\u00a0om musiken. Hon ber\u00e4ttade att spelningen p\u00e5 Primavera var hennes f\u00f6rsta officiella festivalspelning, men trots det stod hon f\u00f6r en imponerande, och\u00a0framf\u00f6r allt v\u00e4ldigt suggestiv spelning. Dansen spelade en viktig roll i hennes framf\u00f6rande. Att hon \u00e4nnu inte har spelat s\u00e5 mycket live m\u00e4rks inte d\u00e5 b\u00e5de s\u00e5ngen och dansen i symbios\u00a0skapade en f\u00e4ngslande helhet, men att till och med bandmedlemmarna appl\u00e5derade efter\u00a0avslutande Papi Pacify<\/em>\u00a0tydde kanske p\u00e5 hur nerv\u00f6s hon var innan. \u00c4ven en l\u00e5t fr\u00e5n hennes kommande debutalbum spelades, och det mesta talar f\u00f6r att\u00a0hennes b\u00e4sta verk fortfarande ligger framf\u00f6r henne. I sommar g\u00f6r hon en klubbspelning p\u00e5 Way Out West, och inne i en m\u00f6rk klubb kan det om m\u00f6jligt nog bli \u00e4nnu b\u00e4ttre, s\u00e5 det vill du inte missa.<\/p>\n

Nuf\u00f6rtiden verkar det om\u00f6jligt f\u00f6r band att inte \u00e5terf\u00f6renas 1) f\u00f6r pengar, och 2) f\u00f6r att spela p\u00e5 st\u00f6rre scener \u00e4n n\u00e4r det ursprungligen begav sig. P\u00e5 Primavera var det gott om dem: Neutral Milk Hotel, Slowdive, Pixies och Television. N\u00e4r \u00e5terf\u00f6renade\u00a0post rock-pionj\u00e4rerna\u00a0Slint — som nyligen sl\u00e4ppte en deluxeutg\u00e5va av 1991 \u00e5rs Spiderland<\/em>\u00a0— intog ATP-scenen var det kn\u00e4pptyst i publiken. \u00c4ven om spelningen var bra k\u00e4ndes det inte som att Slint var ett optimalt festivalband, l\u00e5tarna \u00e4r inte lika transcendentala och upptrappande som exempelvis Mogwais varit de g\u00e5nger jag sett dem. H\u00f6jdpunkten \u00e4r Breadcrumb Trail<\/em> som spelas redan som andra l\u00e5t, men n\u00e4r spelningen \u00e4r \u00f6ver k\u00e4nns det v\u00e4lbeh\u00f6vligt att g\u00e5 till den amfiteater-liknande Ray Ban-scenen intill f\u00f6r att avsluta dag tv\u00e5 med Nicolas Jaar Dave Harrington, som tillsammans utg\u00f6r duon Darkside, och deras experimentella blandning av elektroniska produktioner och gitarrsolon.<\/p>\n

Dag 3<\/em><\/strong><\/p>\n

Den tidigare Yuck-frontmannen Daniel Blumberg albumdebuterade f\u00f6rra \u00e5ret med sitt nya projekt Hebronix. P\u00e5 Primavera spelade han nya l\u00e5tar som \u00f6vergick i varandra s\u00e5 snabbt att publiken inte hann appl\u00e5dera emellan. H\u00e5ret var avrakat och han satt\u00a0p\u00e5 en stol hela spelningen igenom. Det var introvert, men p\u00e5 n\u00e5got s\u00e4tt blev det r\u00e4tt mysigt, det var en spelning perfekt att avnjuta just sittandes p\u00e5 marken. D\u00e4refter gjorde australienska talangskottet\u00a0Courtney Barnett uppbackad av en basist och en trummis en \u00f6sigare\u00a0spelning som avslutades med History Eraser<\/em>.<\/p>\n

Wisconsin-bandet Volcano Choir, med medlemmar fr\u00e5n Collections of Colonies of Bees samt All Tiny Creatures och Bon Ivers Justin Vernon i spetsen, skapade sedan magisk st\u00e4mning n\u00e4r m\u00f6rkret lagt sig \u00f6ver Parc del Forum. S\u00e5v\u00e4l helt nya som l\u00e5tar fr\u00e5n deras tv\u00e5 studioalbum Unmap<\/em> och Repave<\/em> framf\u00f6rdes. Vernon, if\u00f6rd r\u00f6d hawaii-skjorta med asiatiska\u00a0tecken p\u00e5 ryggen, sjung fr\u00e5n\u00a0vad som liknade en tr\u00e4dstam, men det var Dev Hynes och hans Blood Orange som f\u00f6r mig stod f\u00f6r\u00a0dagens h\u00f6jdpunkt. Tillsammans med sin funkiga bandupps\u00e4ttning \u00f6ppnade han med Chamakay<\/em> innan flickv\u00e4nnen (och\u00a0Friends-s\u00e5ngerskan) Samantha Urbani sprang in och g\u00e4stade p\u00e5 You’re Not Good Enough<\/em>. D\u00e4refter \u00e5terv\u00e4nde hon till scenen av och till genom hela spelningen. Efter att Uncle Ace<\/em> f\u00f6rsatt hela publiken i dans mynnade sedan avslutande Time Will Tell<\/em> ut i ett fantastiskt medley d\u00e4r Hynes bland annat flirtade med Nine Inch Nails, som spelade p\u00e5 den st\u00f6rsta scenen parallellt, genom att sjunga textraden ”I wanna fuck you like an animal” fr\u00e5n Closer<\/em>. Connan Mockasin kom upp p\u00e5 scenen och spelade gitarr, och Hynes sjung \u00e4ven rader ur hans I’m the Man, That Will Find\u00a0You,<\/em> samt Kindness House<\/em> och Solanges Losing You<\/em>.<\/p>\n

Under Primvara Sound g\u00e5r \u00e4ven spelningar som \u00e4r \u00f6ppna f\u00f6r allm\u00e4nheten av stapeln p\u00e5 Parc de la Ciutadela utanf\u00f6r Barcelonas zoo. I \u00e5r hann jag inte dit f\u00f6rr\u00e4n efter sj\u00e4lva festivalen hade tagit slut, s\u00e5 jag hann bara med att se Dum Dum Girls, men tidigare \u00e5r har jag bland annat sett Merchandise, Mac DeMarco och The Walkmen i parken.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Med sitt enorma antal\u00a0bes\u00f6kare \u00e4r Primavera Sound i Barcelona en festival som b\u00e5de drar stor publik och samlar n\u00e5gra av de mest intressanta banden som turnerar\u00a0i sommar. Festivalomr\u00e5det, Parc del Forum, ligger idylliskt l\u00e4ngs kusten, en bit utanf\u00f6r stadsk\u00e4rnan, och att marken \u00e4r av asfalt\u00a0ist\u00e4llet f\u00f6r gr\u00e4s inneb\u00e4r att det f\u00f6rblir st\u00e4dat \u00e4ven om\u00a0det regnar […]<\/p>\n","protected":false},"author":3,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[7],"tags":[388,10308,10617,8137,10998,6345],"class_list":["post-83796","post","type-post","status-publish","format-standard","category-musik","tag-arcade-fire","tag-blood-orange","tag-fka-twigs","tag-primavera-sound","tag-volcano-choir","tag-warpaint","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/83796","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/3"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=83796"}],"version-history":[{"count":6,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/83796\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":83824,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/83796\/revisions\/83824"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=83796"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=83796"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=83796"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}