{"id":83367,"date":"2014-05-18T08:24:20","date_gmt":"2014-05-18T07:24:20","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=83367"},"modified":"2014-05-18T08:24:53","modified_gmt":"2014-05-18T07:24:53","slug":"banken-i-st-johanneskyrkan-i-goteborg-fick-staende-ovationer","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=83367","title":{"rendered":"B\u00e4nken i S:t Johanneskyrkan i G\u00f6teborg – fick st\u00e5ende ovationer"},"content":{"rendered":"

\"banken\"<\/a><\/p>\n

B\u00e4nken – En enaktsblues av Roland Janson<\/strong>
\nS:t Johanneskyrkan i G\u00f6teborg
\nRegi: Amanda Elsa Larsson
\nPremi\u00e4r: 17 maj 2014 <\/p>\n

Roland Jansons pj\u00e4s B\u00e4nken hade urpremi\u00e4r 1980 och har nu tagits upp p\u00e5 nytt, i ett teatersamarbete som handlar om att engagera S:t Johanneskyrkans och G\u00f6teborgs Stadsmissions g\u00e4ster och volont\u00e4rer tillsammans med medlemmar i Folkteaterns amat\u00f6rteaterf\u00f6rening Unga Folkteatern. Syftet har bland annat varit att utveckla den till\u00e5tande m\u00f6tesplats som S:t Johanneskyrkan \u00e4r f\u00f6r m\u00e5nga, men \u00e4ven att erbjuda kulturupplevelser, b\u00e5de f\u00f6r publik och f\u00f6r ut\u00f6vande. Samarbetet mellan G\u00f6teborgs Stadsmission, Folkteatern och Unga Folkteatern vill bidra till att l\u00e5ta nya grupper komma till tals.<\/p>\n

Scenutrymmet \u00e4r litet, endast en b\u00e4nk finns i blickf\u00e5nget d\u00e4r Brahim sitter och spelar gitarr. Som publik engageras man genom att man kan g\u00e5 fram och sl\u00e4nga n\u00e5gra kronor i Brahims gitarl\u00e5da om man vill. Strax d\u00e4refter f\u00e5r Brahim s\u00e4llskap p\u00e5 b\u00e4nken av sin kompis Rutan, som g\u00f6r entr\u00e9 med en sprudlande energi. L\u00e4ngre fram g\u00f6r ocks\u00e5 Erik dem s\u00e4llskap. Brahim och Rutan k\u00e4nner honom inte sedan tidigare och tar honom f\u00f6r en fin herre, men i sj\u00e4lva verket \u00e4r han en f\u00f6re detta metallarbetare p\u00e5 SKF som valde att b\u00f6rja kl\u00e4 sig i frack p\u00e5 jobbet, och d\u00e4rifr\u00e5n var steget inte l\u00e5ngt till f\u00f6rtidspensionering. Undertexten \u00e4r tydlig, samh\u00e4llet till\u00e5ter inte att n\u00e5gon sticker ut, och nu sitter Erik p\u00e5 b\u00e4nken tillsammans med Brahim och Rutan. <\/p>\n

\"banken2\"<\/a>Pj\u00e4sen ger en bild av hur ett beroende kan se ut idag, vilka m\u00e4nniskorna bakom flaskan \u00e4r och hur olika de krafter som kan driva fram ett beroende kan vara.
\nPj\u00e4sen \u00e4r full av rappa och underfundiga repliker, full av humor och lek med ord, i sann G\u00f6teborgsanda. Det hela k\u00e4nns mycket realistiskt, dialogen skulle kunna vara h\u00e4mtad fr\u00e5n vilken parkb\u00e4nk i stan som helst.
\nN\u00e5gon enstaka g\u00e5ng ryker Rutan och Brahim ihop \u00f6ver n\u00e5got obetydligt, som t.ex. \u00f6ver vem av dem som har v\u00e4rst bakrus. <\/p>\n

De hittar dock alltid snabbt tillbaka till b\u00e5de varandra och den gamla vanliga uppsluppna tonen igen, vilket utg\u00f6r bevis p\u00e5 att de har en varm v\u00e4nskap d\u00e4r de till\u00e5ter varandra att vara precis som de \u00e4r. Samh\u00e4llskritiken, det politiska budskapet och st\u00e4llningstagandet \u00e4r mycket tydligt, och lyfts fram i de f\u00e5tal s\u00e5nger som Brahim sjunger, vackert ackompanjerat till gitarrspel;<\/p>\n

\u201d… T\u00e4nk om vi alla kunde enas och ha det i oss att hj\u00e4lpas \u00e5t.
\nT\u00e4nker att d\u00e5 blir det gott att leva vi sitter ju \u00e4nd\u00e5 i samma b\u00e5t\u2026\u201d<\/p>\n

Vi f\u00e5r h\u00f6ra att samh\u00e4llet \u00e4r beroende av alkoholister eftersom de skapar jobb f\u00f6r kuratorer och socialsekreterare och andra. Publiken roas av en humoristisk energi och ett rakt st\u00e4llningstagande som detta i dialogerna, och det nickas medh\u00e5llande p\u00e5 flera h\u00e5ll till de politiska budskap som lyfts fram. Rutans pl\u00f6tsliga ber\u00e4ttelse om varf\u00f6r hon tog till flaskan fungerar som ett v\u00e4ldigt effektfullt avbrott i denna st\u00e4mning. Hennes ber\u00e4ttelse f\u00e5r den f\u00f6rv\u00e5nansv\u00e4rt homogena och till synes mycket v\u00e4lm\u00e5ende publiken, att reagera med medlidsam tystnad. Rutan ber\u00e4ttar att hon var ett blygt barn vilket gjorde att hon inte tog f\u00f6r sig i klassrummet och d\u00e4rf\u00f6r hamnade efter. Senare i livet fick hon l\u00e4genhet och ett jobb som v\u00e5rdbitr\u00e4de, men blygheten satt kvar, och n\u00e4r hon skulle g\u00e5 ut och dansa tog hon helt enkelt till flaskan f\u00f6r att v\u00e5ga dansa och kunna tr\u00e4ffa en snygg man. Konstigare \u00e4n s\u00e5 var det allts\u00e5 inte i hennes fall. Mot slutet reser sig Erik och g\u00e5r, och l\u00e4mnar Brahim och Rutan med n\u00e5gra ord som f\u00e5r dem att fundera p\u00e5 sina livs\u00f6den. <\/p>\n

Sk\u00e5despelarinsatserna \u00e4r mycket trov\u00e4rdiga och skickliga utan att bli \u00f6verdrivna eller parodierade, vilket tyv\u00e4rr ofta \u00e4r fallet d\u00e5 berusning eller missbruk skall gestaltas. Det \u00e4r s\u00e5 l\u00e4tt att det blir pinsamt, men s\u00e5 \u00e4r inte alls fallet i B\u00e4nken. Samtliga sk\u00e5despelare levererar med v\u00e4rme, trov\u00e4rdighet och personlighet. Maria Edlinds gestaltande av Rutan m\u00e5ste dock s\u00e4rskilt lyftas fram. Med en otroligt charmig och sprudlande energi st\u00e5r hon f\u00f6r mycket av drivet, samtidigt som hon lyckas f\u00f6rmedla en okomplicerad och \u00f6m bild av hur l\u00e4tt det kan vara att halka in p\u00e5 missbrukets bana. Man kan inte bli annat \u00e4n r\u00f6rd av hennes gestaltande. Ett plus \u00e4r ocks\u00e5 att vi inte serveras den annars s\u00e5 vanligt f\u00f6rekommande klich\u00e9bilden att hon som kvinna har fallit offer f\u00f6r en eller flera m\u00e4n som p\u00e5 n\u00e5got s\u00e4tt orsakat hennes missbruk. <\/p>\n

Publiken ger st\u00e5ende ovationer och som pricken \u00f6ver i n\u00e4mner Roland Janson n\u00e5gra ord om pj\u00e4sens uppkomst i slutet, och bef\u00e4ster d\u00e5 budskapet att det h\u00e4r \u00e4r en gemensam angel\u00e4genhet, med orden \u201dalkoholister ger folk jobb\u201d.
\nText: Hanna Wald\u00e9n<\/strong><\/p>\n

Medverkande: <\/strong>
\nBrahim: Hamid Heouaine
\nRutan: Maria Edlind
\nErik: Thomas Karlsson<\/p>\n

Foto:<\/strong> Amanda Elsa Larsson<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

B\u00e4nken – En enaktsblues av Roland Janson S:t Johanneskyrkan i G\u00f6teborg Regi: Amanda Elsa Larsson Premi\u00e4r: 17 maj 2014 Roland Jansons pj\u00e4s B\u00e4nken hade urpremi\u00e4r 1980 och har nu tagits upp p\u00e5 nytt, i ett teatersamarbete som handlar om att engagera S:t Johanneskyrkans och G\u00f6teborgs Stadsmissions g\u00e4ster och volont\u00e4rer tillsammans med medlemmar i Folkteaterns amat\u00f6rteaterf\u00f6rening […]<\/p>\n","protected":false},"author":13,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[20,30,31],"tags":[],"class_list":{"0":"post-83367","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-film","7":"category-teater","8":"category-teaterrecension","9":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/83367","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/13"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=83367"}],"version-history":[{"count":4,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/83367\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":83373,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/83367\/revisions\/83373"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=83367"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=83367"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=83367"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}