{"id":82867,"date":"2014-05-05T12:27:04","date_gmt":"2014-05-05T11:27:04","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=82867"},"modified":"2014-05-05T13:13:23","modified_gmt":"2014-05-05T12:13:23","slug":"langtrakig-vantan-pa-doden-i-stadsteaterns-uppsattning-av-sarah-bernhardt-memoarer","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=82867","title":{"rendered":"L\u00e5ngtr\u00e5kig v\u00e4ntan p\u00e5 d\u00f6den i Stadsteaterns upps\u00e4ttning av Sarah Bernhardt – memoarer"},"content":{"rendered":"

\"sarah<\/a><\/p>\n

Sarah Bernhardt – memoarer
\nAv John Murrell
\nRegi: Philip Zand\u00e9n
\nI rollerna: Claire Wikholm, \u00c5ke Lundqvist
\nKulturhuset Stadsteatern, Lilla scenen
\nPremi\u00e4r den 3 maj 2014<\/p>\n

N\u00e4r bokslutet \u00f6ver den franska sk\u00e5despelerskan Sarah Bernhardts liv ska gestaltas i John Murrells pj\u00e4s finns alla m\u00f6jligheter att skapa intressant teater. H\u00e4r har vi en banbrytande kvinna som kan blicka tillbaka p\u00e5 ett exceptionellt liv i en synnerligen omv\u00e4lvande tidsepok i sk\u00e4rningspunkten mellan romantiken och modernismen. En excentriker som brutit gr\u00e4nser och tabun, den f\u00f6rsta riktiga internationella k\u00e4ndissk\u00e5disen som blev ansedd teaterdirekt\u00f6r, som tj\u00e4nade snabba pengar och lika snabbt spr\u00e4tte bort dem p\u00e5 ett vidlyftigt leverne, som kl\u00e4dde sig i byxor, spelade rollen som Hamlet, hade en m\u00e4ngd \u00e4lskare – kvinnor som m\u00e4n och som s\u00f6rjdes av tusentals h\u00e4ngivna beundrare n\u00e4r hon och dog \u00e5r 1922 vid 78 \u00e5rs \u00e5lder. H\u00e4r finns ett helt sm\u00f6rg\u00e5sbord av intressanta skeenden att plocka fr\u00e5n, b\u00e5de om Sarah sj\u00e4lv, om tidens ideologiska str\u00f6mningar och om \u00e5ldrandet som existentiell fr\u00e5ga. Med rutinerade Claire Wikholm och \u00c5ke Lundquist i rollerna och Philip Zand\u00e9n som regiss\u00f6r borde det finnas alla f\u00f6ruts\u00e4ttningar. Och nu n\u00e4r det \u00e4ntligen finns rum f\u00f6r en kvinna i huvudrollen, en \u00e4ldre dessutom, vill man s\u00e5 g\u00e4rna att det ska vara riktigt bra. Pj\u00e4sen har n\u00e4stan en skyldighet att vara det. Synd att det blev s\u00e5 vansinnigt tr\u00e5kigt.<\/p>\n

Sarah Bernhardt f\u00f6ddes p\u00e5 1840-talet i Paris av en ensamst\u00e5ende mor i en syskonskara p\u00e5 fem. Hon kom tidigt till teatern, och en av anledningarna till att hon s\u00e5 snabbt blev en s\u00e5 enormt uppburen sk\u00e5despelare var hennes f\u00f6rm\u00e5ga att gjuta liv i gamla klassiska roller. Hon br\u00f6t frankt med den styltiga traditionen och spelade rollerna med en f\u00f6r tiden helt ny of\u00f6rst\u00e4lldhet.<\/p>\n

Men det \u00e4r inget man tagit fasta p\u00e5 i den h\u00e4r tolkningen av Sarah Bernardt. Den \u00e4r s\u00e5 teatralisk att man undrar om det \u00e4r en parodi man ser. Sarah, i Claire Wikholms gestaltning, talar med Dramatendiktion och f\u00f6r sig med konstlade \u00e5th\u00e4vor. Replikerna \u00e4r s\u00f6kta och monotona hela v\u00e4gen igenom. Och inte hj\u00e4lper pj\u00e4sens form upp det hela. Akt 1: Sarah ligger p\u00e5 en divan p\u00e5 en brygga under Bretagnes heta kv\u00e4llssol och h\u00e5ller p\u00e5 att d\u00f6. Akt 2: Sarah ligger p\u00e5 en divan i sitt m\u00f6rka rum och h\u00e5ller p\u00e5 att d\u00f6. Samtidigt bossar hon runt med sin stackars betj\u00e4nt Pitou, i \u00c5ke Lundqvists gestaltning. Han f\u00e5r teckna ned de memoarer hon dikterar och hon tvingar honom att spela upp roller ur sitt liv f\u00f6r att friska upp sitt eget minne. Det \u00e4r en krystad och ineffektiv ber\u00e4ttarform. Som motvikt finns n\u00e5gon slags underton av mossig humor som bygger p\u00e5 den f\u00f6rment komiska maktbalansen mellan de tv\u00e5. Men \u00e4ven dessa repliker mal p\u00e5 utan k\u00e4nsla f\u00f6r att publiken har fattat po\u00e4ngerna f\u00f6r l\u00e4nge sedan. Hela upps\u00e4ttningen saknar faktiskt b\u00e5de dynamik och tajming. Till och med scenografin, som visserligen \u00e4r effektfull i sig, blir statisk n\u00e4r den \u00e4r precis likadant uppbyggd i b\u00e4gge akterna. Man kunde \u00e5tminstone ha v\u00e4nt p\u00e5 divanen? Men \u00e4n v\u00e4rre: pj\u00e4sen blir aldrig angel\u00e4gen. Den lyckas inte att ber\u00e4tta n\u00e5got v\u00e4sentligt om vare sig livet, \u00e5ldrandet, brytningstiden, eller om Sarah sj\u00e4lv. Inte heller f\u00e5r den mig att bry mig om hennes \u00f6de det minsta. Allt k\u00e4nns v\u00e4ldigt distanserat. Faktum \u00e4r att jag sneglar p\u00e5 klockan d\u00e5 och d\u00e5 och hoppas att Sarah ska d\u00f6 n\u00e5gon g\u00e5ng s\u00e5 att jag f\u00e5r g\u00e5 hem. Hur blev det s\u00e5? Antar att det handlar om olycksfall i arbetet.<\/p>\n

Sarah Bernhardt – memoarer
\nAv John Murrell
\n\u00d6vers\u00e4ttning Claire Wikholm och Ingemar Karlsson
\nRegi Philip Zand\u00e9n
\nScenografi Lars \u00d6stbergh
\nKostym Charles Koroly
\nLjus Sutoda
\nKomposition Henrik Rambe
\nI rollerna
\nClaire Wikholm
\n\u00c5ke Lundqvist<\/p>\n

Foto: Petra Hellberg<\/p>\n

Text: Ulrika Sandhill <\/strong><\/p>\n

Relaterat: recension i SvD<\/a> och Scenbloggen<\/a>, Expressen. <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Sarah Bernhardt – memoarer Av John Murrell Regi: Philip Zand\u00e9n I rollerna: Claire Wikholm, \u00c5ke Lundqvist Kulturhuset Stadsteatern, Lilla scenen Premi\u00e4r den 3 maj 2014 N\u00e4r bokslutet \u00f6ver den franska sk\u00e5despelerskan Sarah Bernhardts liv ska gestaltas i John Murrells pj\u00e4s finns alla m\u00f6jligheter att skapa intressant teater. H\u00e4r har vi en banbrytande kvinna som kan […]<\/p>\n","protected":false},"author":13,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[16,20,30,31],"tags":[],"class_list":["post-82867","post","type-post","status-publish","format-standard","category-recension","category-film","category-teater","category-teaterrecension","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/82867","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/13"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=82867"}],"version-history":[{"count":5,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/82867\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":82873,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/82867\/revisions\/82873"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=82867"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=82867"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=82867"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}