{"id":82644,"date":"2014-04-26T08:48:08","date_gmt":"2014-04-26T07:48:08","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=82644"},"modified":"2014-05-15T17:45:34","modified_gmt":"2014-05-15T16:45:34","slug":"hej-det-ar-jag-igen-kristina-lugn-tillbaka-med-drama-dar-humor-och-allvar-vandrar-sida-vid-sida","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=82644","title":{"rendered":"Hej, det \u00e4r jag igen – Kristina Lugn tillbaka med drama d\u00e4r humor och allvar vandrar sida vid sida"},"content":{"rendered":"

\"hejdetarjag\"<\/a><\/p>\n

Hej, det \u00e4r jag igen<\/strong>
\nAv Kristina Lugn
\nRegi Sara Giese
\nScenografi & kostym Anna Heymowska
\nKoreografi Anna Vnuk
\nLjud David Giese
\nPeruk & mask Peter Westerberg
\nPremi\u00e4r p\u00e5 Dramatens Lilla scen 25 april 2014<\/a><\/p>\n

Att ta upp n\u00e5got allvarligt genom humor \u00e4r en sv\u00e5r konst. Kristina Lugn beh\u00e4rskar detta till fullo och knockar oss i publiken \u00e4nnu en g\u00e5ng med det nyskrivna dramat ”Hej, det \u00e4r jag igen”. N\u00e4r Kristina Lugn menar allvar och n\u00e4r det hon menar egentligen ligger mellan raderna \u00e4r inte alltid l\u00e4tt att veta, det \u00e4r nog n\u00e5got vi k\u00e4nner med intuitionen mer \u00e4n hj\u00e4rnan. Sj\u00e4lv s\u00e4ger hon i en intervju av Dramatens chefsdramaturg Magnus Florin att hon \u00e4r r\u00e4dd f\u00f6r att inte bli tagen p\u00e5 allvar och d\u00e4rf\u00f6r tar hon bort det starka med det roliga:
\nN\u00e4r publiken skrattar p\u00e5st\u00e5s det vara ett s\u00e4tt att ta emot det allvarliga, men jag ser det tv\u00e4rtom som ett s\u00e4tt att avf\u00e4rda det. … Skrattet g\u00f6r att de gl\u00f6mmer det allvarliga som var innan. Jag tror jag skulle vinna mycket p\u00e5 att skriva en pj\u00e4s utan s\u00e5dana punchlines.<\/em><\/p>\n

Jag \u00e4r inte alls s\u00e4ker p\u00e5 att Kristina Lugn ens menar det hon s\u00e4ger – jag vet inte. Men jag h\u00e5ller d\u00e5 rakt inte med. Det \u00e4r hennes otroliga f\u00f6rm\u00e5ga att b\u00e5da peka p\u00e5 det allvarliga och samtidigt vrida till det s\u00e5 vi kan k\u00e4nna igen\u00a0oss\u00a0som g\u00f6r hennes drama s\u00e5 starkt och som g\u00f6r att det inte g\u00e5r att v\u00e4rja sig mot det. Och som g\u00f6r att jag t\u00e4nker p\u00e5 det efter\u00e5t och hittar nya betydelser av det som h\u00e4nde p\u00e5 scen.<\/p>\n

Handlingen kretsar kring tre vuxna systrar, lillasyster Anna-Clara, storasyster Karin och mellansyster Eva. Anna-Clara har precis f\u00e5tt sparken fr\u00e5n sitt jobb som suffl\u00f6s p\u00e5 Kungliga Operan eftersom hon somnade mitt under en f\u00f6rest\u00e4llning. Hon bor tillf\u00e4lligt hos \u00e4ldsta systern Karin som \u00e4r l\u00e4kare. Mellansystern, Eva, som jobbar p\u00e5 Arbetsf\u00f6rmedlingen, tittar in d\u00e5 och d\u00e5 p\u00e5 bes\u00f6k. De tre systrarna \u00e4r s\u00e5 olika, precis som s\u00e5 m\u00e5nga syskon \u00e4r. Syskonrivaliteten finns kvar mellan de tre vuxna systrarna och storasyster skulle fortfarande helst se att hennes sm\u00e5systrar var d\u00f6da.<\/p>\n

\"hejdetarjag1\"<\/a>Kring de tv\u00e5 systrarna kretsar ocks\u00e5 tv\u00e5 br\u00f6der, Karins man Ogebratt och hans bror, Eldhagen, som bor granne med Anna-Clara. De tv\u00e5 br\u00f6derna och deras relation sinsemellan f\u00f6rdjupas dock inte i dramat, det \u00e4r kring de tre systrarna och speciellt mellan \u00e4ldsta systern och yngsta systern som dramat utvecklas. Mellansystern f\u00f6rsvinner och \u00e4r r\u00e4tt osynlig, som m\u00e5nga mellanbarn riskerar att g\u00f6ra. Eva \u00e4lskar inte ens sig sj\u00e4lv.<\/p>\n

Jag lovar att publiken har roligt, men samtidigt \u00e4r det som h\u00e4nder mellan systrarna allvarligt och ber\u00f6r mig. Jag blir b\u00e5de ledsen och glad n\u00e4r jag k\u00e4nner igen s\u00e5 mycket fr\u00e5n mitt och andra m\u00e4nniskors liv.<\/p>\n

De fem sk\u00e5despelarna \u00e4r v\u00e4l valda f\u00f6r sina karakt\u00e4rer och Hulda Lind J\u00f3hannsd\u00f3ttir som den ensamma mellansystern \u00e4r bara s\u00e5 r\u00e4tt.<\/p>\n

Kristina Lugn har dessutom sockrat dramat med en m\u00e4ngd blinkningar \u00e5t nutidsm\u00e4nniskan och stockholmsbon i synnerhet och saltat det med hyllningar \u00e5t stora skribenter med punchlines som hon h\u00e4mtat fr\u00e5n deras verk. Jag t\u00e4nker p\u00e5 detaljer som att Eva bor i Upplands V\u00e4sby och har ett alltmer avsvalnande politiskt intresse och att storasyster Karin mot slutet kommer in ikl\u00e4dd den gratiskimono allra tj\u00e4nstem\u00e4n fr\u00e5n Stockholm f\u00e5tt n\u00e4r de varit p\u00e5 personalkonferens p\u00e5 Yasuragi Hasseludden. Citatet fr\u00e5n olika skribenter f\u00e5r kommande publik i uppgift av mig att sj\u00e4lva hitta.<\/p>\n

I rollerna<\/strong>
\nNina Fex Karin
\nHulda Lind J\u00f3hannsd\u00f3ttir Eva
\nCilla Thorell Anna-Clara
\nOmid Khansari Ogebratt
\nDavid Mj\u00f6nes Eldhagen<\/p>\n

\"HDJ_spel_0571_1920x0\"<\/a><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Hej, det \u00e4r jag igen Av Kristina Lugn Regi Sara Giese Scenografi & kostym Anna Heymowska Koreografi Anna Vnuk Ljud David Giese Peruk & mask Peter Westerberg Premi\u00e4r p\u00e5 Dramatens Lilla scen 25 april 2014 Att ta upp n\u00e5got allvarligt genom humor \u00e4r en sv\u00e5r konst. Kristina Lugn beh\u00e4rskar detta till fullo och knockar oss […]<\/p>\n","protected":false},"author":2,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[16,20,30,31],"tags":[],"class_list":["post-82644","post","type-post","status-publish","format-standard","category-recension","category-film","category-teater","category-teaterrecension","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/82644","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/2"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=82644"}],"version-history":[{"count":9,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/82644\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":82662,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/82644\/revisions\/82662"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=82644"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=82644"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=82644"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}