{"id":82629,"date":"2014-04-25T19:26:12","date_gmt":"2014-04-25T18:26:12","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=82629"},"modified":"2014-05-13T08:33:29","modified_gmt":"2014-05-13T07:33:29","slug":"skivrecension-lykke-li-i-never-learn","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=82629","title":{"rendered":"Skivrecension: Lykke Li – I Never Learn"},"content":{"rendered":"

\"lykke\"<\/a><\/p>\n

Artist: Lykke Li
\nTitel: I Never Learn
\nBetyg: 3<\/strong><\/p>\n

Pl\u00f6tsligt \u00e4r den h\u00e4r. Skivan som officiellt sl\u00e4pps den femte maj \u00e4r redan ute p\u00e5 Spotify.<\/p>\n

28-\u00e5ringen som slog igenom 2007 sl\u00e4pper nu sitt tredje album, producerad av Bj\u00f6rn Yttling och Greg Kurstin (Kelly Clarkson, Pink). I Never Learn<\/em> \u00e4r \u00e4ven det sista albumet i en triologi av ett kapitel ”om att vara kvinna i 20-\u00e5rs\u00e5ldern”. Med det sagt kan man inte f\u00f6rv\u00e4nta sig toner i dur. Vemodet ligger som ett filter \u00f6ver hela skivan. ”Det handlar alltid om mig, skulden och skammen. Sm\u00e4rtan, stoltheten och f\u00f6rvirringen \u00f6ver att vara kvinna… jag har alltid k\u00e4nt mig n\u00e5got missf\u00f6rst\u00e5dd” s\u00e4ger hon i en intervju men NME fr\u00e5n januari.<\/p>\n

\u00c4n en g\u00e5ng flydde hon kylan och begav sig till Los Angeles f\u00f6r att h\u00e4mta inspiration till nytt material. Vad som h\u00e4nde d\u00e4r vet jag inte men det verkar ha varit hj\u00e4rtekrossande. Skivan b\u00f6rjar med tre starka sp\u00e5r: I Never Learn<\/em>, No Rest for the Wicked<\/em> och Just Like a Dream<\/em>. Dunkla bastrummor med ekoeffekt \u00e4r n\u00e5got hon tagit med sig fr\u00e5n Wounded Rhymes <\/em>och s\u00e5ngen \u00e4r mixad med mycket reverb. R\u00f6sten \u00e4r kvidande och odynamisk, lite som en ih\u00e4rdig trumpet och 30-talets Billie Holiday. Lykkes intention var att g\u00f6ra n\u00e5got naket och \u00e4rligt, inspirerad av bland annat folks\u00e5ngerskan Odetta, ber\u00e4ttar hon f\u00f6r The Guardian. Hon lyckas bra f\u00f6r det \u00e4r l\u00e4tt att k\u00e4nna sm\u00e4rtan som hon g\u00e5r igenom. Inte minst f\u00e5r vi h\u00f6ra sm\u00e4rtan i den avskalade Love Me Like I’m Not Made of Stone<\/em>, d\u00e4r ett enkelt gitarrkomp f\u00e5r b\u00e4ra hennes sk\u00f6ra r\u00f6st som l\u00e4ngtar efter villkorsl\u00f6s k\u00e4rlek. \u201dEven though it hurts, even though it scars. Love me when it storms, love me when I fall\u201d.<\/p>\n

En av de starkaste l\u00e5tarna \u00e4r Gunshot<\/em> som b\u00f6rjar med ett Knife-liknande beat och bryter ut i en rytmisk och medryckande refr\u00e4ng. Lykke Lis stj\u00e4rnkvalitet h\u00e5ller i sig \u00e4ven om skivan saknar st\u00f6rre hits. Det blir \u00e4ven lite av ett statement fr\u00e5n hennes sida \u00f6ver vilken sorts artist hon vill vara. \u201dDet k\u00e4nns som att jag har hittat min r\u00f6st\u201d och \u201djag vill bli sedd mer som en singer\/songwriter \u00e4n en popartist\u201d.<\/p>\n

Med skivbranschens stora f\u00f6r\u00e4ndringar d\u00e4r artister sl\u00e4pper l\u00e5tar lite h\u00e4r och d\u00e4r, kan vi f\u00f6rhoppningsvis v\u00e4nta oss \u00e4nnu fler lysande och hj\u00e4rtsk\u00e4rande singlar fr\u00e5n Lykke Li fram\u00f6ver. Kanske f\u00e5r vi \u00e4ven d\u00e5 h\u00f6ra en glad l\u00e5t, eller inte.<\/p>\n

B\u00e4sta sp\u00e5r: Gunshot<\/p>\n

Text: Martina Cederqvist (l\u00e4s mer om Lykke Li p\u00e5 Martinas musikblogg<\/a><\/strong>)<\/p>\n