{"id":8235,"date":"2009-04-02T10:39:18","date_gmt":"2009-04-02T09:39:18","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=8235"},"modified":"2009-04-02T10:39:18","modified_gmt":"2009-04-02T09:39:18","slug":"katastrofkansla-och-hoppfullhet-lajvet-desperatia","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=8235","title":{"rendered":"Katastrofk\u00e4nsla och hoppfullhet: lajvet desperatia"},"content":{"rendered":"

\"lajv290\"
\nPlatsen \u00e4r Sverige, \u00e5ret \u00e4r 2023. Vi befinner oss i en k\u00e4llare i B\u00e5stad, Marcellos k\u00e4llare, en plats som inger trygghet, m\u00f6jligheter och chans till gemenskap d\u00e5 v\u00e4rlden utanf\u00f6r befinner sig i kaos. I k\u00e4llaren arbetar Marcellos personal: bartenders, kockar, vakter och sjukv\u00e5rdare bland annat. D\u00e4r finns ocks\u00e5 en m\u00e4ngd olika bes\u00f6kare som mot en s\u00e5 kallad \u201ddogtag\u201d f\u00f6r en kortare eller l\u00e4ngre tid kan f\u00e5 det skydd som k\u00e4llaren erbjuder. Bes\u00f6karna best\u00e5r till exempel av maffian, j\u00e4gartruppen \u201dHan\u00f6s sista\u201d, NKU och Samfundet. Det \u00e4r smutsigt, m\u00f6rkt och j\u00e4vligt. Samtidigt finns det k\u00e4rlek, ljus och hoppfullhet. Det \u00e4r mis\u00e4r och m\u00e4nskliga drivkrafter i f\u00f6rening. Det \u00e4r lajv<\/a>.
\n
\nAtt frivilligt st\u00e4nga in sig i tre dygn f\u00f6r att, tillsammans med 150 andra m\u00e4nniskor, spela ett \u201defter katastrofen\u201d-scenario kan tyckas vansinnigt. Eller lockande och l\u00e4rorikt. Jag f\u00f6redrar det sistn\u00e4mnda. Vad \u00e4r det som g\u00f6r att vi \u00f6verlever krig, plundring, v\u00e5ld och r\u00e5het? Vad \u00e4r det hos m\u00e4nniskan som g\u00f6r att hon trots sin litenhet kan finna en v\u00e4g tillbaka? Vad \u00e4r det som f\u00e5r oss att vilja, eller inte vilja, \u00f6verleva?<\/p>\n

\u201dJag var bara inne i skogen ett kort tag. D\u00e5 h\u00f6rde jag skottet. Instinktivt visste jag att han var d\u00f6d. Han var mitt liv, min stora k\u00e4rlek. Plundrarna tog allt. De tog min dotter ocks\u00e5. Hon skrek s\u00e5 hemskt. Jag kan fortfarande h\u00f6ra henne fast hon \u00e4r borta sedan tio \u00e5r\u2026\u201d Desperatia gav oss som deltog utrymme att pr\u00f6va dessa fr\u00e5gor i en fiktiv omgivning. Vi gavs m\u00f6jligheten, och friheten, att utveckla v\u00e5ra roller, att ge dem liv och karakt\u00e4r. Att lajva \u00e4r ett spel och en upplevelse, en omtumlande resa och en k\u00e4nslom\u00e4ssig berg- och dalbana. Samtidigt. Det \u00e4r att pr\u00f6va verkligheten. Och inte. Det \u00e4r att f\u00f6rs\u00e4tta sig sj\u00e4lv i situationer som man aldrig vill vara med om \u201dp\u00e5 riktigt\u201d och att f\u00e5 uppleva h\u00e4ndelser som st\u00e4rker en som person och medm\u00e4nniska. Att h\u00e4ndelseutvecklingen sker i en reellt skyddad omgivning, ger deltagaren styrkan att spela ut en fr\u00e5nvarande, och samtidigt allest\u00e4des n\u00e4rvarande, verklighet. Nej, det \u00e4r inte v\u00e5r verklighet s\u00e5 som Sverige ser ut idag, men det hade kunnat vara det. Framtiden ligger kittlande n\u00e4ra.<\/p>\n

Det som tr\u00f6stade mig i k\u00e4llarens dammiga m\u00f6rker var, att det trots hotet fr\u00e5n omgivningen, fanns en v\u00e4rme m\u00e4nniskor emellan. Vi var i samma situation, vi var utsatta och ensamma. F\u00f6r att \u00f6verleva var vi tvungna att hj\u00e4lpa och lita p\u00e5 varandra, s\u00e5 o\u00e4ndligt enkelt och sv\u00e5rt p\u00e5 samma g\u00e5ng. Om Desperatias skenbara verklighet, mot all f\u00f6rmodan, skulle bli sann, vet jag vad som skulle driva mig att \u00e4nd\u00e5 vilja leva vidare: tron p\u00e5 m\u00e4nniskans godhet. Kalla mig idealist och dr\u00f6mmare om ni vill, men utan den tron skulle vi, eller i alla fall jag, g\u00e5 under.<\/p>\n

Jenny Fornell
\nHar bloggat om det h\u00e4r ocks\u00e5<\/strong><\/a>
\nFoto: David Petersson<\/strong><\/p>\n

\"live600\"<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Platsen \u00e4r Sverige, \u00e5ret \u00e4r 2023. Vi befinner oss i en k\u00e4llare i B\u00e5stad, Marcellos k\u00e4llare, en plats som inger trygghet, m\u00f6jligheter och chans till gemenskap d\u00e5 v\u00e4rlden utanf\u00f6r befinner sig i kaos. I k\u00e4llaren arbetar Marcellos personal: bartenders, kockar, vakter och sjukv\u00e5rdare bland annat. D\u00e4r finns ocks\u00e5 en m\u00e4ngd olika bes\u00f6kare som mot en […]<\/p>\n","protected":false},"author":13,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[20],"tags":[3213,3320,4717],"class_list":["post-8235","post","type-post","status-publish","format-standard","category-film","tag-lajv","tag-live","tag-reportage","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/8235","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/13"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=8235"}],"version-history":[{"count":0,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/8235\/revisions"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=8235"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=8235"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=8235"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}