{"id":82274,"date":"2014-04-13T07:30:19","date_gmt":"2014-04-13T06:30:19","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=82274"},"modified":"2014-04-13T07:45:35","modified_gmt":"2014-04-13T06:45:35","slug":"till-julia-pa-moment-teater-stark-valspelad-och-bade-sorgesam-och-komisk","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=82274","title":{"rendered":"Till Julia p\u00e5 Moment: teater – stark, v\u00e4lspelad och b\u00e5de sorgesam och komisk"},"content":{"rendered":"

\"till-julia\"<\/a><\/p>\n

Till Julia<\/strong>
\nAv Margareta Garpe
\nRegi\/bearbetning Josefin Ankarberg
\nMusik Simon Steensland
\nScenografi\/kostym \u00c5sa Berglund Cowburn
\nMoment: Teater<\/a>
\nPremi\u00e4r 12 april 2014<\/em><\/p>\n

Julia \u00e4r arton \u00e5r och har f\u00e5tt tag p\u00e5 en l\u00e4genhet i andra hand och \u00e4r i full f\u00e4rd med att packa inf\u00f6r flytten. Det \u00e4r med kluvna k\u00e4nslor hon g\u00f6r sig redo att flytta hemifr\u00e5n. Hon bor med sin mamma, Gloria, som just denna kv\u00e4ll sitter som p\u00e5 n\u00e5lar och v\u00e4ntar p\u00e5 ett telefonsamtal fr\u00e5n en teaterchef. Kanske, kanske ska Gloria \u00e4ntligen f\u00e5 rollen som fr\u00f6ken Julie i Strindbergsdramat Fr\u00f6ken Julie.<\/p>\n

Den rollen har varit Glorias dr\u00f6mroll hela livet. Gloria \u00e4r sk\u00e5despelerska och nitton \u00e5r tidigare hade hon f\u00e5tt rollen. Under repetitionerna uppt\u00e4ckte dock teaterchefen att Gloria var gravid och d\u00e5 blev det sparken direkt. Fr\u00f6ken Julie blir ju f\u00f6rf\u00f6rd av, eller f\u00f6rf\u00f6r, betj\u00e4nten Jean i dramat och hur skulle det se ut om hon redan var gravid n\u00e4r detta h\u00e4nder p\u00e5 scen?<\/p>\n

F\u00f6rest\u00e4llningen p\u00e5 Moment:teater \u00e4r en bearbetning Margareta Garpes drama som kom 1991. Det \u00e4r en stark f\u00f6rest\u00e4llning som kryper under skinnet p\u00e5 mig och det g\u00e5r inte att v\u00e4rja sig. Jag k\u00e4nner b\u00e5de starkt f\u00f6r Julia och f\u00f6r Gloria och f\u00f6r Charlie som dyker upp senare i f\u00f6rest\u00e4llningen och mormor, som \u00e4r fr\u00e5nvarande och dog n\u00e4r Julia var tio \u00e5r. Mormor p\u00e5verkar dock fortfarande, \u00e5tta \u00e5r efter sin d\u00f6d, sin dotter och dotterdotter.<\/p>\n

\"till-julia2\"<\/a>Julia \u00e4r ton\u00e5ring och fylld av l\u00e4ngtan till att st\u00e5 p\u00e5 egna ben, vara vuxen, klara sig sj\u00e4lv och ge sig av till l\u00e4genheten och fira med en flaska vin tillsammans med sin kompis. Samtidigt \u00e4r hon kluven, hon \u00e4r djupt orolig. Julia \u00e4r ett av de barn som f\u00e5tt vara f\u00f6r\u00e4lder \u00e5t sin mamma. Mamma Gloria har inte direkt varit en mammig mamma och det \u00e4r Gloria inte heller den h\u00e4r kv\u00e4llen. Gloria \u00e4r mest intresserad av sig sj\u00e4lv. Hur ska mamma Gloria klara sig ensam? Julia spelas s\u00e5 bra av Jenny Antoni. Hon utstr\u00e5lar b\u00e5de det ton\u00e5rsrebelliska och det \u00f6mt\u00e5liga d\u00e4r under ytan. Jenny Antoni vill jag se mer av.<\/p>\n

Mamma Gloria \u00e4r inte bara mamma, hon \u00e4r ett barn ocks\u00e5 och som v\u00e4xt upp med en mamma som inte heller varit n\u00e5gon typisk mammig mamma. Linda K\u00e4llgren \u00e4r imponerande i sin roll som Gloria, s\u00e5 trov\u00e4rdig d\u00e4r hon i rollen g\u00f6r en mamma som mycket medvetet spelar sin egen roll d\u00e4r hon mest lurar sig sj\u00e4lv och inte omgivningen. Starkt helt enkelt. Eftersom f\u00f6rest\u00e4llningen ges p\u00e5 den lilla scenen sitter vi, publiken, t\u00e4tt intill scenen och vi ser varenda skiftning i sk\u00e5despelarnas ansikten. Kr\u00e4vande av sk\u00e5despelarna, men de klarar skickligt utmaningen. Det k\u00e4nns som att vi \u00e4r med p\u00e5 scenen, s\u00e5 n\u00e4ra och s\u00e5 trov\u00e4rdigt \u00e4r spelet.<\/p>\n

F\u00f6rest\u00e4llningen \u00e4r som att Strindberg m\u00f6ter Nor\u00e9n i v\u00e5r nutid, i ett drama nu och d\u00e4r kvinnor f\u00e5r b\u00e4ra dramat. Det \u00e4r inte ofta som kvinnor f\u00e5r vara i centrum i denna typ av f\u00f6rest\u00e4llning. F\u00f6r mig handlar det d\u00e4remot egentligen inte alls enbart om mammarollen och relationen mellan mammor och d\u00f6ttrar, det handlar om att vara kluven mellan sin dr\u00f6m om livet och f\u00f6r\u00e4ldraskapets krav. F\u00f6rsta g\u00e5ngen dramat spelades var i TV 1991. Jag tror att dramat \u00e4r om m\u00f6jligt \u00e4nnu mera aktuellt idag. Nutidsf\u00f6r\u00e4ldern har m\u00e5nga krav och f\u00f6rv\u00e4ntningar p\u00e5 sig och det allra starkaste kravet \u00e4r att f\u00f6rverkliga sig sj\u00e4lv. Alla ska ha karri\u00e4r och ambitioner och alla ska vi vara n\u00e5got. Att bara vara en mamma eller en pappa \u00e4r inte nog. \u00d6verallt m\u00f6ter nutidsm\u00e4nniskan kravet att f\u00f6rverkliga sig sj\u00e4lv, oavsett om det handlar om i yrket eller p\u00e5 fritiden. Och det f\u00e5r aldrig vara att vara en bra f\u00f6r\u00e4lder, det f\u00f6rv\u00e4ntas vi vara naturligt \u00e4nd\u00e5, som en bit i livspuzzlet d\u00e4r vi sj\u00e4lva ska gl\u00e4nsa i mitten.<\/p>\n

F\u00f6rest\u00e4llningen Till Julia finns kvar i mitt huvud hela tiden. Den f\u00f6rdjupas genom att jag t\u00e4nker p\u00e5 den om och om igen. Jag \u00e4r imponerad. Den \u00e4r stark, v\u00e4lspelad och b\u00e5de sorgesam och komisk och som jag sagt, det g\u00e5r inte att v\u00e4rja sig emot den.<\/p>\n

I rollerna<\/strong>
\nJulia Jenny Antoni
\nGloria Linda K\u00e4llgren
\nCharlie Anders Berg
\nBarnr\u00f6st Ida Jernberg<\/p>\n

Foto: moment<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Till Julia Av Margareta Garpe Regi\/bearbetning Josefin Ankarberg Musik Simon Steensland Scenografi\/kostym \u00c5sa Berglund Cowburn Moment: Teater Premi\u00e4r 12 april 2014 Julia \u00e4r arton \u00e5r och har f\u00e5tt tag p\u00e5 en l\u00e4genhet i andra hand och \u00e4r i full f\u00e4rd med att packa inf\u00f6r flytten. Det \u00e4r med kluvna k\u00e4nslor hon g\u00f6r sig redo att […]<\/p>\n","protected":false},"author":2,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[16,20,30,31],"tags":[],"class_list":["post-82274","post","type-post","status-publish","format-standard","category-recension","category-film","category-teater","category-teaterrecension","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/82274","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/2"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=82274"}],"version-history":[{"count":12,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/82274\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":82290,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/82274\/revisions\/82290"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=82274"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=82274"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=82274"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}