{"id":82104,"date":"2014-04-30T12:25:33","date_gmt":"2014-04-30T11:25:33","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=82104"},"modified":"2014-05-23T09:59:43","modified_gmt":"2014-05-23T08:59:43","slug":"kulturbloggen-moter-joana-serrat","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=82104","title":{"rendered":"Kulturbloggen m\u00f6ter Joana Serrat"},"content":{"rendered":"<p><a href=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2014\/04\/joanaserrat.jpeg\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" class=\"aligncenter size-medium wp-image-82105\" src=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2014\/04\/joanaserrat-300x200.jpeg\" alt=\"joanaserrat\" width=\"300\" height=\"200\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2014\/04\/joanaserrat-300x200.jpeg 300w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2014\/04\/joanaserrat.jpeg 480w\" sizes=\"auto, (max-width: 300px) 100vw, 300px\" \/><\/a><\/p>\n<p>Hon kommer f\u00f6rvisso fr\u00e5n Katalonien, men Joana Serrats musik f\u00f6r snarare tankarna till den amerikanska v\u00e4stern. Senaste albumet <em>Dear Great Canyon<\/em> producerades av Howard Bilerman &#8212; bland annat k\u00e4nd f\u00f6r sitt arbete med Arcade Fires debutalbum &#8212; och gavs tidigare i \u00e5r ut av Primavera Sound-arrang\u00f6rernas egna label El Segell. Kulturbloggen fick en pratstund med den uppstickande singer\/songwritern som du i sommar kan se p\u00e5 festivaler som just Primavera Sound och Jabberwocky.<\/p>\n<p><strong>Kan du ber\u00e4tta om dina amerikanska influenser? N\u00e4r b\u00f6rjade du lyssna p\u00e5 amerikansk musik, och n\u00e4r ins\u00e5g du att du sj\u00e4lv ville g\u00f6ra den h\u00e4r typen av musik?<\/strong><\/p>\n<p>Jag har g\u00e5tt igenom n\u00e5gra olika perioder i mitt liv. Det tog en l\u00e5ng tid innan jag ins\u00e5g att jag ville bli en singer\/songwriter. Min f\u00f6rsta introduktion var pappas vinylspelare. Han brukade spela Neil Young, Roy Orbison, The Band och Creedence Clearwater Revival i hemmet. Jag sjung och spelade piano &#8212; ibland spelade\u00a0jag \u00e4ven p\u00e5 mammas gitarr &#8212; men jag skulle inte s\u00e4ga att jag ville skriva l\u00e5tar f\u00f6rr\u00e4n f\u00f6rsta g\u00e5ngen jag h\u00f6rde Bob Dylan. Jag var tjugotv\u00e5 och han hade en stor inverkan p\u00e5 mig. N\u00e4sta\u00a0tv\u00e5 \u00e5r spenderade jag \u00e5t att lyssna igenom hela hans diskografi, och det var f\u00f6rsta g\u00e5ngen jag sade till mig sj\u00e4lv att jag ville bli en singer\/songwriter. Jag b\u00f6rjade spela p\u00e5 n\u00e5gra st\u00e4llen runtom i min hemstad, men jag var inte tillr\u00e4ckligt sj\u00e4lvs\u00e4ker, s\u00e5 jag v\u00e4ntade i fyra \u00e5r och f\u00f6r tre \u00e5r sedan hade jag \u00e4ndrat mig. Jag k\u00e4nde mig som en singer\/sonngwriter och lade ner all min kraft p\u00e5 det h\u00e4r albumet.<\/p>\n<p><strong>Det fanns\u00a0en katalansk singer\/songwriter som hette\u00a0Xesco Boix,\u00a0kan du ber\u00e4tta lite om hans betydelse?<\/strong><\/p>\n<p>Xesco Boix var en katalansk musiker som reste till staterna och \u00e5terv\u00e4nde till Katalonien under inflytandet av Pete Seeger, Bob Dylan och Joan Baez som han hade sett live.\u00a0Han \u00e5kte ut till skolor och framf\u00f6rde b\u00e5de amerikanska och katalanska l\u00e5tar f\u00f6r barnen, s\u00e5 han bidrog med att sprida katalanska l\u00e5tar och katalansk kultur. Han var pedagogisk och l\u00e4rarna beundrade vad han gjorde f\u00f6r barnen. Sj\u00e4lv beundrade han Woody Guthrie och jag skulle s\u00e4ga att han var min f\u00f6rsta musikinfluens. Jag \u00e4lskade hans r\u00f6st, han ingav ett lugn och fick mig att inte k\u00e4nna mig ensam. S\u00e5 n\u00e4r jag var tjugotv\u00e5 och b\u00f6rjade lyssna p\u00e5 Bob Dylan l\u00e4t det v\u00e4ldigt bekant.<\/p>\n<p><iframe loading=\"lazy\" src=\"\/\/www.youtube.com\/embed\/lry1cHcBD-c\" width=\"560\" height=\"315\" frameborder=\"0\" allowfullscreen=\"allowfullscreen\"><\/iframe><\/p>\n<p><strong>Lyssnar du p\u00e5 n\u00e5gon ny musik? Vad tycker du om Barcelona-scenen f\u00f6r tillf\u00e4llet?<\/strong><\/p>\n<p>N\u00e4r jag skrev l\u00e5tarna till\u00a0<em>Dear Great Canyon<\/em>\u00a0lyssnade jag p\u00e5\u00a0The Deep Dark Woods, Band of Horses, Night Beds, Sera Cahoone, Futurebirds, Gregory Alan Isakov, Blaze Foley och den typen av musik. Jag skulle s\u00e4ga att\u00a0musikscenen i Barcelona blir st\u00f6rre och st\u00f6rre. Det finns flera genrer &#8212; mycket indie &#8212; men jag \u00e4r inte riktigt en del av den h\u00e4r scenen, jag \u00e4r n\u00e5got av en\u00a0outsider.<\/p>\n<p><strong>I och med sl\u00e4ppet av\u00a0<em>The Relief Sessions<\/em>\u00a0f\u00f6r ett par \u00e5r sedan lyckades du dra till dig den spanska pressens uppm\u00e4rksamhet.\u00a0Vad hade du i \u00e5tanke n\u00e4r du b\u00f6rjade jobba p\u00e5 en uppf\u00f6ljare och p\u00e5 vilka s\u00e4tt skulle du s\u00e4ga att du utvecklats sedan dess?<\/strong><\/p>\n<p>N\u00e4r\u00a0<em>The Relief Sessions<\/em> sl\u00e4pptes hade jag egentligen ingenting i \u00e5tanke, det var ett s\u00e4tt att bli tillfreds med min relation till musik. Jag har haft n\u00e5gra m\u00f6rka \u00e5r och varit v\u00e4ldigt ledsen. N\u00e4r jag ser tillbaks nu skulle jag s\u00e4ga att jag inte var s\u00e4ker p\u00e5 vad jag ville g\u00f6ra, s\u00e5 n\u00e4r <em>The Relief Sessions<\/em> sl\u00e4pptes var all respons fr\u00e5n kritiker bara gl\u00e4djande &#8212; jag hade ju inte f\u00f6rv\u00e4ntat mig n\u00e5gonting. Det var f\u00f6rsta g\u00e5ngen jag tog kontroll \u00f6ver soundet &#8212;\u00a0det hade jag inte gjort tidigare &#8212; s\u00e5 jag k\u00e4nde mig stolt \u00f6ver att jag gjorde precis vad jag k\u00e4nde f\u00f6r. Om det inte vore f\u00f6r <em>The Relief Sessions<\/em> hade jag inte skrivit <em>Dear Great Canyon<\/em>;\u00a0<em>The Relief Sessions<\/em> f\u00f6rde in n\u00e5gra viktiga personer i mitt liv, s\u00e5 jag har verkligen f\u00f6r\u00e4ndrats i det avseendet att jag nu ser mig sj\u00e4lv som en singer\/songwriter. F\u00f6rut kunde jag inte identifiera mig som n\u00e5got, nu ser jag mig sj\u00e4lv som artist.\u00a0Nu n\u00e4r jag visste vad jag ville g\u00f6ra var jag tvungen\u00a0att l\u00e4gga ner allt p\u00e5 det h\u00e4r albumet eftersom det var en dr\u00f6m. P\u00e5 s\u00e5 s\u00e4tt k\u00e4nns det som att jag vuxit upp och jag skulle s\u00e4ga att det \u00e4r den st\u00f6rsta skillnaden mellan <em>The Relief Sessions<\/em> och <em>Dear Great Canyon<\/em>. L\u00e5tarna \u00e4r djupare, mognare och mer intensiv som f\u00f6ljd av \u00e5ret jag gick igenom. <em>The Relief Sessions<\/em> \u00e4r naiv och minimalistisk eftersom den representerar en tid d\u00e5 jag f\u00f6rs\u00f6kte l\u00e4gga n\u00e5gra m\u00f6rka \u00e5r bakom mig.<\/p>\n<p><strong>2008 flyttade du till\u00a0Dublin ett tag, vad tyckte du b\u00e4st om med livet i\u00a0Dublin?<\/strong><\/p>\n<p>Jag flyttade till Dublin eftersom jag var i behov av en f\u00f6r\u00e4ndring: jag var tr\u00f6tt och beh\u00f6vde veta om det berodde p\u00e5 mig eller rutin; jag beh\u00f6vde en annan relation till mina f\u00f6r\u00e4ldrar; jag beh\u00f6vde f\u00f6rst\u00e5 mig p\u00e5 mig sj\u00e4lv. Det var n\u00e4r jag var tjugotv\u00e5 &#8212; samtidigt som jag b\u00f6rjade lyssna p\u00e5 Bob Dylan &#8212; s\u00e5 han var mitt\u00a0s\u00e4llskap n\u00e4r jag var borta. Sedan v\u00e4xte jag upp och l\u00e4rde mig saker om mig sj\u00e4lv,\u00a0det k\u00e4ndes som att jag hade kontroll \u00f6ver mitt liv, s\u00e5 jag \u00e5terv\u00e4nde n\u00e5got visare. Det var en viktig period i mitt liv eftersom det var d\u00e5 jag ins\u00e5g att jag ville sjunga. Innan jag flyttade till Dublin testade jag p\u00e5 flera saker, men jag var v\u00e4ldigt r\u00e4dd f\u00f6r att st\u00e5 p\u00e5 scen, jag litade inte p\u00e5 mig sj\u00e4lv och min r\u00f6st. Innan hade jag bara sjungit jazz s\u00e5 n\u00e4r jag var i Dublin ins\u00e5g jag att det var fel forum f\u00f6r mig; det var folkmusik min r\u00f6st passade f\u00f6r. Det var som att jag hittade min r\u00f6st och ins\u00e5g\u00a0att den var okej. Jag hade turen att jobba i en vinbar n\u00e4r jag bodde i Dublin, annars hade jag varit tvungen att flytta hem, och mitt liv kretsade till baren och folket som jobbade d\u00e4r. De var coola, vi kom bra \u00f6verens med varandra, det k\u00e4ndes som en familj. Jag b\u00f6rjade sjunga p\u00e5 grillfester vi brukade ha och f\u00f6rlorade p\u00e5 s\u00e5 s\u00e4tt r\u00e4dslan \u00f6ver min r\u00f6st.<\/p>\n<p><iframe loading=\"lazy\" src=\"\/\/www.youtube.com\/embed\/1J034YhqxvY\" width=\"560\" height=\"315\" frameborder=\"0\" allowfullscreen=\"allowfullscreen\"><\/iframe><\/p>\n<p><strong>Kan du ber\u00e4tta om\u00a0Howard Bilerman. Hur kom du i kontakt med honom? Hurdan var inspelningsprocessen, hade\u00a0du n\u00e5gra s\u00e4rskilda\u00a0sound i \u00e5tanke?<\/strong><\/p>\n<p>Jag skickade ett mail och bifogade fyra demos. D\u00e5\u00a0hade jag precis h\u00f6rt hans artbete p\u00e5 The Wooden Sky-albumet och beundrade sedan tidigare vad han hade gjort med Wolf Parade, Vic Chestnut och Basia Bulat. Jag ber\u00e4ttade att det var min dr\u00f6m att spela in det h\u00e4r albumet, och att det vore en dr\u00f6m om han ville producera, s\u00e5 n\u00e4r han tackade ja b\u00f6rjade vi diskutera l\u00e5tarna. Jag gav han referenser till grupper jag lyssnade p\u00e5; jag hade ett sound f\u00e4rdigt\u00a0i mitt huvud\u00a0och ville f\u00f6rs\u00e4kra mig om att han f\u00f6rstod precis vad jag var ute efter. S\u00e5 jag spelade in alla l\u00e5tar innan han kom till Barcelona, och d\u00e4refter\u00a0Cadiz. N\u00e4r han fick l\u00e5tarna tyckte han inte det fanns s\u00e5 mycket att g\u00f6ra, han tyckte det l\u00e4t f\u00e4rdigt och beh\u00f6vde fundera \u00f6ver vad han kunde g\u00f6ra f\u00f6r att f\u00e5 dem att l\u00e5ta speciella. Howard \u00e4r v\u00e4ldigt tystl\u00e5ten, han s\u00e4ger inget om han inte tycker\u00a0det \u00e4r n\u00f6dv\u00e4ndigt. Han \u00e4ndrade bara p\u00e5 tv\u00e5 saker; dels <em>Green Grass<\/em> &#8212; l\u00e5ten \u00e4r exakt som n\u00e4r jag skickade den till honom, n\u00e4r vi repade f\u00f6rs\u00f6kte vi \u00e4ndra p\u00e5 lite rytmsaker men han tyckte vi skulle h\u00e5lla oss till originalversionen &#8212; den st\u00f6rsta f\u00f6r\u00e4ndringen gjorde han p\u00e5 <em>Flowers on the Hillside<\/em> &#8212; jag t\u00e4nkte att det skulle vara en ballad\u00a0i stil med <em>Jim Cain<\/em> av Bill Callahan, men han adderade beats och f\u00f6rvandlade den till en pops\u00e5ng. Jag trodde att han skulle \u00e4ndra p\u00e5 massa saker i mina l\u00e5tar, att han skulle experimentera med l\u00e5tl\u00e4ngder och strukturer, men det gjorde han inte. Han tyckte att vi skulle spela in p\u00e5 band\u00a0s\u00e5 vi spelade in allt live. Jag menar, han \u00e4r ljudtekniker, hans fr\u00e4msta roll var att f\u00e5 l\u00e5tarna att l\u00e5ta som de g\u00f6r &#8212; s\u00e4ttet han mickade upp och s\u00e5dant. L\u00e5tarna var ju redan klara n\u00e4r han kom till Cadiz. Jag \u00e4r glad \u00f6ver att han fick l\u00e5tarna att l\u00e5ta s\u00e5 internationellt.<\/p>\n<p><strong>De flesta av l\u00e5tarna p\u00e5 <em>Dear Great Canyon<\/em> k\u00e4nns melankoliska<\/strong><strong>, men vissa l\u00e5tar\u00a0\u2013 <em>Green Grass<\/em>\u00a0till exempel \u2013 har en positiv energi. I vilken sinnesst\u00e4mning brukar du vara n\u00e4r du skriver l\u00e5tar och anser du att det har f\u00f6r\u00e4ndrats sedan du b\u00f6rjade skriva l\u00e5tar?<\/strong><\/p>\n<p>Jag \u00e4r van vid att skriva n\u00e4r jag \u00e4r ledsen eller melankolisk &#8212; det \u00e4r st\u00e4mningen jag alltid \u00e4r i n\u00e4r jag skriver l\u00e5tar &#8212; men\u00a0sedan jag skrev\u00a0det h\u00e4r albumet har jag b\u00f6rjat distansera skrivandet fr\u00e5n sinnesst\u00e4mningen. Jag vill inte vara beroende av att k\u00e4nna mig p\u00e5 ett visst s\u00e4tt f\u00f6r att kunna skriva l\u00e5tar. Jag vill kunna skriva l\u00e5tar oavsett vilket hum\u00f6r jag \u00e4r p\u00e5. Det har varit ett v\u00e4ldigt intensivt \u00e5r och det \u00e4r sant att flera l\u00e5tar \u00e4r ett resultat av det, men en l\u00e5t som <em>Green Grass<\/em> hade jag aldrig kunnat sjunga tidigare. N\u00e4r du \u00e4gnar\u00a0ett \u00e5r av ditt liv \u00e5t att jobba bara s\u00e5 att du har r\u00e5d att spela in ditt dr\u00f6malbum kan det vara nyttigt att t\u00e4nka positivt,\u00a0till exempel genom att gl\u00e4dja sig \u00f6ver att f\u00e5 spela in med Howard Bilerman. Det \u00e4r d\u00e4r <em>Green Grass<\/em> kommer in; l\u00e5ten handlar om k\u00e4nslan av att f\u00e5 ut det du vill av livet, en k\u00e4nsla av tillh\u00f6righet, det \u00e4r en l\u00e5t om min relation till musik Sedan skrev David Gim\u00e9nez texterna till\u00a0<em>Flowers on the Hillside<\/em>, <em>The Blizzard<\/em>\u00a0och <em>So Clear<\/em>. Jag gillar verkligen att skriva musik som \u00e4r baserad p\u00e5 en text, f\u00f6r mig \u00e4r det en intressant process eftersom jag d\u00e5 kan ta avst\u00e5nd och liksom fantisera fram melodier som passar till texten. Det \u00e4r viktigt att kunna ta avst\u00e5nd och l\u00e4ra sig att skriva l\u00e5tar \u00e4ven n\u00e4r du inte \u00e4r ledsen. Jag har en k\u00e4nsla av att om du blir f\u00f6r beroende av att k\u00e4nna dig bl\u00e5 s\u00e5 kan det s\u00e4nka ditt liv i allm\u00e4nhet (p\u00e5 ett freudianskt s\u00e4tt menar jag). Och det \u00e4r ganska skr\u00e4mmande, eller hur?<\/p>\n<p><iframe loading=\"lazy\" src=\"\/\/www.youtube.com\/embed\/UYK3-WPYqEQ\" width=\"560\" height=\"315\" frameborder=\"0\" allowfullscreen=\"allowfullscreen\"><\/iframe><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>Hon kommer f\u00f6rvisso fr\u00e5n Katalonien, men Joana Serrats musik f\u00f6r snarare tankarna till den amerikanska v\u00e4stern. Senaste albumet Dear Great Canyon producerades av Howard Bilerman &#8212; bland annat k\u00e4nd f\u00f6r sitt arbete med Arcade Fires debutalbum &#8212; och gavs tidigare i \u00e5r ut av Primavera Sound-arrang\u00f6rernas egna label El Segell. Kulturbloggen fick en pratstund med [&hellip;]<\/p>\n","protected":false},"author":3,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[5,7],"tags":[527,10886,10885,8137],"class_list":["post-82104","post","type-post","status-publish","format-standard","category-intervju","category-musik","tag-barcelona","tag-dear-great-canyon","tag-joana-serrat","tag-primavera-sound","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/82104","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/3"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=82104"}],"version-history":[{"count":12,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/82104\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":82796,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/82104\/revisions\/82796"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=82104"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=82104"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=82104"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}