{"id":81983,"date":"2014-04-05T19:36:41","date_gmt":"2014-04-05T18:36:41","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=81983"},"modified":"2014-04-05T19:39:40","modified_gmt":"2014-04-05T18:39:40","slug":"varlden-ar-en-underlig-plats-uppskattas-av-sin-malgrupp-den-unga-publiken","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=81983","title":{"rendered":"V\u00e4rlden \u00e4r en underlig plats: Slagkraftig uppmaning att v\u00e5ga"},"content":{"rendered":"

\"varldenaren\"<\/a><\/p>\n

V\u00e4rlden \u00e4r en underlig plats<\/strong>
\nManus Hanna Hindstr\u00f6m
\nRegi David Karlsson
\nKostym Melinda Sandstr\u00f6m
\nScenografi Katrin Pettersson
\nMusik Sandra Karlsson
\nTeater Alvar<\/a> p\u00e5 Linn\u00e9stadens bibliotek
\nF\u00f6rest\u00e4llning som recenseras: 5 april 2014<\/p>\n

Teater Alvar, som st\u00f6ds av bland andra Riksteatern, G\u00f6teborgs Stad och Sensus; riktar sig i denna sn\u00e4rtiga skruvade produktion till barn i \u00e5ldrarna fem till elva. Att de i sitt arbete (gruppen bildades 2010) utg\u00e5r fr\u00e5n tanken om j\u00e4mst\u00e4lldhet, framg\u00e5r av s\u00e5v\u00e4l pj\u00e4sen som deras hemsida. F\u00f6r manus st\u00e5r Hanna Hindstr\u00f6m som p\u00e5 id\u00e9stadiet samarbetat med tv\u00e5 m\u00e4n. Sk\u00e5despelarna utg\u00f6rs med ett undantag av yngre kvinnor. Vilken p\u00e5verkan den manlige regiss\u00f6ren haft p\u00e5 upps\u00e4ttningen l\u00e5ter jag vara osagt.<\/p>\n

Barns lek handlar ofta om att v\u00e4nda och vrida p\u00e5 verkligheten, omforma intryck och upplevelser. I sagan, \u00e4r det osannolika m\u00f6jligt. I V\u00e4rlden \u00e4r en underlig plats l\u00e4r vi k\u00e4nna en prinsessfamilj vars dotter \u00e4r \u00f6verbeskyddad. De spelas p\u00e5 det \u00f6verdrivna lite l\u00f6jliga vis som \u00e4r intimt f\u00f6rknippat med sedvanlig barnteater. Att \u00e4ven pappa har kl\u00e4nning och peruk visar p\u00e5 en norm\u00f6verskridande attityd. Inga unga \u00e5sk\u00e5dare protesterar m\u00e4rkbart mot unisex-kostymeringen. Vad som \u00e4r normalt f\u00f6r dottern Esther uppfattas som avvikande av hennes nyfunne v\u00e4n. Ska utf\u00e4rda en liten varning ang\u00e5ende huvudpersonen Esthers nya bekantskap. Hon liknas n\u00e4mligen vid en konservburk eftersom hon b\u00e4r en rustning med harnesk. F\u00f6rskolebarn kan antagligen i f\u00f6rstone bli skr\u00e4mda av en s\u00e5dan uppenbarelse. <\/p>\n

Tolerans gentemot det som \u00e4r annorlunda \u00e4r ett av tv\u00e5 huvudsp\u00e5r jag urskiljer. <\/p>\n

Det narrativa drivet, dramats utg\u00e5ngspunkt, best\u00e5r i att nyfikna dottern i sin rosa kl\u00e4nning blir besatt av att utforska gr\u00e4nsen till det ok\u00e4nda. Bortanf\u00f6r en h\u00e4ck p\u00e5st\u00e5r f\u00f6r\u00e4ldrarna att v\u00e4rlden tar slut. F\u00f6r dem \u00e4r det trygghet att f\u00e5 k\u00e4nna igen sig, att l\u00e4sa i tidningen om den vanliga v\u00e4rlden och att veta att deras barn g\u00e5r raka v\u00e4gen hem fr\u00e5n skolan. En typisk replik som de i uppfostringssyfte inte kan motst\u00e5: – \u201dMan kan inte alltid f\u00e5 som man vill\u201d. \u00c5 andra sidan kan f\u00f6rst\u00e5s inte Esther motst\u00e5 att ta reda p\u00e5 vad och vem som finns vid h\u00e4cken. Det andra sp\u00e5ret rymmer konflikten mellan lydnad och beg\u00e4r. Barn m\u00e5ste ju hindras att rusa ut i trafiken. D\u00e4remot beh\u00f6ver de v\u00e4xa upp till sj\u00e4lvst\u00e4ndiga stabila individer, vars mod \u00e4r en f\u00f6ruts\u00e4ttning f\u00f6r livsbejakande \u00e4ventyr.
\nJag har sv\u00e5rt f\u00f6r att best\u00e4mma mig f\u00f6r om pj\u00e4sen h\u00e5ller samma niv\u00e5 som n\u00e5gra andra jag recenserat f\u00f6r samma m\u00e5lgrupp. Den \u00e4r anm\u00e4rkningsv\u00e4rt kort (35 min) och tyv\u00e4rr \u00e4r scenen inte upph\u00f6jd, vilket medf\u00f6r att endast de l\u00e4ngst fram kan f\u00f6lja hela skeendet. <\/p>\n

Jag gillar Sandra Karlssons repetitiva musik som fogar samman till en helhet. F\u00f6r att dra in barnen i f\u00f6rest\u00e4llningen jobbar man ytterst medvetet med menande blickar, konstpauser och bubblande iver. Tove Hindstr\u00f6m (Esther) g\u00e5r ett steg till. D\u00e4rf\u00f6r \u00e4r det okomplicerat att ge henne \u00f6verbetyg f\u00f6r ut\u00e5triktat agerande. Det \u00e4r p\u00e5 henne det ankommer att st\u00e4lla fr\u00e5gor och be publiken om hj\u00e4lp. <\/p>\n

Jag tror att den unga publiken uppskattade vad de s\u00e5g och kanske rent av fick i sig en dos av den v\u00e4lmenande pedagogiken.
\nText: Mats Hallberg<\/strong><\/p>\n

MEDVERKANDE: Emil Forsberg, Elvira Kierkegaard, Tove Hindstr\u00f6m, Lisa Johansson<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

V\u00e4rlden \u00e4r en underlig plats Manus Hanna Hindstr\u00f6m Regi David Karlsson Kostym Melinda Sandstr\u00f6m Scenografi Katrin Pettersson Musik Sandra Karlsson Teater Alvar p\u00e5 Linn\u00e9stadens bibliotek F\u00f6rest\u00e4llning som recenseras: 5 april 2014 Teater Alvar, som st\u00f6ds av bland andra Riksteatern, G\u00f6teborgs Stad och Sensus; riktar sig i denna sn\u00e4rtiga skruvade produktion till barn i \u00e5ldrarna fem […]<\/p>\n","protected":false},"author":13,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[16,20,30,31],"tags":[],"class_list":["post-81983","post","type-post","status-publish","format-standard","category-recension","category-film","category-teater","category-teaterrecension","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/81983","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/13"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=81983"}],"version-history":[{"count":7,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/81983\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":81991,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/81983\/revisions\/81991"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=81983"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=81983"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=81983"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}