{"id":81784,"date":"2014-04-01T09:19:39","date_gmt":"2014-04-01T08:19:39","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=81784"},"modified":"2014-04-01T13:46:26","modified_gmt":"2014-04-01T12:46:26","slug":"slowdive-mapei-och-conor-oberst-till-way-out-west","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=81784","title":{"rendered":"Slowdive, Mapei och  Conor Oberst till Way Out West"},"content":{"rendered":"<p><a href=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2014\/04\/slowdive.jpg\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" class=\"aligncenter size-medium wp-image-81785\" alt=\"slowdive\" src=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2014\/04\/slowdive-300x237.jpg\" width=\"300\" height=\"237\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2014\/04\/slowdive-300x237.jpg 300w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2014\/04\/slowdive.jpg 540w\" sizes=\"auto, (max-width: 300px) 100vw, 300px\" \/><\/a><\/p>\n<p>G\u00f6teborgsfestivalen Way Out West st\u00e5r oftast f\u00f6r mycket intressanta bokningar, idag meddelas f\u00f6ljande sp\u00e4nnande bokningar:<\/p>\n<p><strong>Slowdive<\/strong><\/p>\n<blockquote><p><em>&#8221;Visst glodde de p\u00e5 sina skor.\u00a0<\/em><em>D\u00e4r n\u00e5gonstans efter att 80 blivit 90, gestaltade Slowdive sin introverta, dr\u00f6mska och melodiska indie genom att konsekvent stirra p\u00e5 sina f\u00f6tter n\u00e4r de spelade live. Det d\u00e4r slog an n\u00e5got hos en hel generation sm\u00e5psykedeliska indieband, som f\u00f6ljaktligen odlade page och b\u00f6rjade basera sina liveshower p\u00e5 pjucksk\u00e5dning.<\/em><\/p>\n<p><em> En genre var f\u00f6dd: shoegaze.\u00a0<\/em><em>Men nej, det var knappast f\u00f6tter och skodon det handlade om. Signifikativt f\u00f6r stilbildande Slowdive, och genren som s\u00e5dan, var de flytande, effektdr\u00e4nkta ljudmattorna, de ofta sp\u00f6klikt sv\u00e4vande harmonierna och den atmosf\u00e4riska st\u00e4mningen. Tillsammans med band som Ride och Swervedriver personifierade Slowdive en sofistikerad vidareutveckling av den brittiska indiev\u00e5gen, i gr\u00e4nslandet mellan det tidiga (fullst\u00e4ndigt tokiga) Madchester och den grabbiga fotbollsindien som exploderade med Blur och Oasis.<\/em><\/p>\n<p><em>Slowdives andra fullis, &#8217;Souvlaki&#8217; (1993), g\u00e4stades av ambientoraklet Brian Eno och kom s\u00e5 n\u00e4ra man kommer ett genombrott. En tv\u00e4tt\u00e4kta, od\u00f6dlig, arketypisk milstolpe som blev en sorts sammanfattning av alla de attribut vi \u00e4lskade passionerat i den tidiga 90-talsindien: skivbolaget Creation, melodiska gitarrmattor och pottfrillor. \u00c4nda sedan Slowdive dukade under n\u00e5gon g\u00e5ng 1995 har vi s\u00f6rjt.\u00a0<\/em><em>\u00c4nda tills nu.&#8221;<\/em><\/p><\/blockquote>\n<p><strong>Mapei<\/strong><\/p>\n<blockquote><p><em>&#8221;Mapei \u00e4r det b\u00e4sta av tv\u00e5 v\u00e4rldar. Lika delar amerikansk genuin soul och r\u2019n\u2019b kombinerat med europeisk, l\u00e4tt kyld klubbmusik i olika former. Och ett par teskedar gospel och hiphop. Egentligen kvittar det. N\u00e4r det kommer till genrer s\u00e5 \u00e4r det inte s\u00e5 himla viktigt l\u00e4ngre. Definitivt inte n\u00e4r det g\u00e4ller Mapei. Hon r\u00f6r sig fritt \u00f6ver alla gr\u00e4nser du kan t\u00e4nka dig. Lika flytande i de olika uttryck hon anv\u00e4nder sig av och sammanf\u00f6r i den sm\u00e4ltdegel som \u00e4r hon. F\u00e5 artister har en s\u00e5dan f\u00f6rm\u00e5ga att m\u00e5la en k\u00e4nsla med sin musik p\u00e5 det s\u00e4tt som Mapei g\u00f6r. F\u00f6r vi har alla h\u00f6rt enast\u00e5ende singeln \u201dDon\u2019t Wait\u201d och vet att den g\u00e5r rakt in under huden och d\u00e4r stannar den kvar.<\/em><\/p>\n<p><em>Med en lite udda bakgrund har Mapei b\u00f6rjat sina dagar i ett hippiekollektiv i Providence, Rhode Island men flyttade i unga \u00e5r till Stockholm, d\u00e4r hon sedan v\u00e4xt upp. Hon heter egentligen Jacqueline Mapei Cummings och hade ursprungligen sitt genombrott med singeln &#8217;Video Vixens&#8217; redan 2007. Man talade d\u00e5 om att hon skulle vara en ny Lauryn Hill. Efter singeln teamade hon upp med Major Lazer p\u00e5 &#8217;Mary Jane&#8217; under 2009.<\/em><\/p>\n<p><em>Att kalla &#8217;Don\u2019t Wait&#8217; f\u00f6r en comeback \u00e4r nog egentligen felaktigt. Den s\u00e5 uppenbart talangfulla Mapei har inte ens b\u00f6rjat, men har med bara tv\u00e5 egna singlar och EP:n &#8217;Cocoa Butter Diaries&#8217; redan gjort sig ett namn. Det som h\u00e4nt \u00e4r att hon g\u00e5tt fr\u00e5n att enbart vara excentrisk rappare till att nu \u00e4ven locka och pocka med sin souliga r\u00f6st. En vinnande kombination. Kanske \u00e4r det att hon omger sig med v\u00e4nner som Lykke Li, som hyrt ett rum i hennes l\u00e4genhet i New York, eller att hon helt enkelt vidgat och ut\u00f6kat sitt uttryck som skapat denna nya dynamik som Mapei besitter. En sak \u00e4r s\u00e4ker, hon \u00e4r i full fart med en full\u00e4ngdare och hon \u00e4r h\u00e4r f\u00f6r att stanna.&#8221;<\/em><\/p><\/blockquote>\n<p><strong>Conor Oberst<\/strong><\/p>\n<blockquote><p><em>&#8221;En g\u00e5ng i tiden var han ett underbarn, Conor Oberst. N\u00e4r Bright Eyes kom och lappade till b\u00e5de kritiker och de breda lagren av musikintresserade i b\u00f6rjan av 2000-talet, f\u00f6rundrades alla \u00f6ver pojkens kreativitet och m\u00e4sterliga l\u00e5tskrivarf\u00f6rm\u00e5ga. Sedan han var 15 \u00e5r hade han mejslat ut en egen, sv\u00e4rtad folkrocksindie som slog an n\u00e5got hos s\u00e5v\u00e4l kritikerfyllon, popflickor och musikdiktatorer. Bright Eyes, med Conor, Mike Mogis och Nate Walcott som st\u00e4ndiga medlemmar, sl\u00e4ppte det ena hyllningsobjektet efter det andra, och vips hade underbarnet Conor blivit under\u2026vuxen.<\/em><\/p>\n<p><em>Han m\u00e5 vara \u00e4ldre nu, men Conor Obersts musikaliska talang och oj\u00e4mf\u00f6rbara geh\u00f6r \u00e4r fortfarande unik. Inte n\u00f6dv\u00e4ndigtvis som instrumentalist, kanske inte ens som s\u00e5ngare, men Conor Oberst f\u00f6rtrollade f\u00f6rm\u00e5ga att m\u00e4stra kombinationen text och melodi g\u00f6r honom unik \u2013 och produktiv. Numera r\u00e4cker det inte med ett band och en solokarri\u00e4r; m\u00e4nniskan ing\u00e5r i inte mindre \u00e4n fem konstellationer! Dessutom har han ju faktiskt en vass Sverige-connection efter att ha producerat First Aid Kits andra album. Systrarna S\u00f6derberg levererar \u00e5 sin sida gentj\u00e4nst medelst st\u00e4ms\u00e5ng p\u00e5 Obersts kommande helbr\u00e4gdag\u00f6rare, &#8217;Upside Down Mountain&#8217;.<\/em><\/p>\n<p><em>Den ja. Conor Oberst har under \u00e5ren passerat lika m\u00e5nga musikaliska uttryck och st\u00e4mningsl\u00e4gen som plattor, men n\u00e4r &#8217;Upside Down Mountain&#8217; landar i maj 2014 \u00e4r det en \u00e5terg\u00e5ng till n\u00e5got mer intimt och personligt om man f\u00e5r tro underbarnets egen beskrivning. P\u00e5 Way Out West 2014 beh\u00f6ver du varken undra eller analysera, bara svepas med.&#8221;<\/em><\/p><\/blockquote>\n<p><strong>Till festivalens klubbprogram Stay Out West ansluter sig dessutom f\u00f6ljande artister:<\/strong><\/p>\n<p>The Growlers<br \/>\nZebra Katz<br \/>\nRy X<br \/>\nKatie Got Bandz<br \/>\nHighasakite<br \/>\nMarissa Nadler<br \/>\nKelela<br \/>\nSamantha Crain<br \/>\nI Am Legion<br \/>\nAmen Dunes<\/p>\n<p><iframe loading=\"lazy\" src=\"\/\/www.youtube.com\/embed\/jkM3M3zGcGE\" height=\"315\" width=\"420\" allowfullscreen=\"\" frameborder=\"0\"><\/iframe><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>G\u00f6teborgsfestivalen Way Out West st\u00e5r oftast f\u00f6r mycket intressanta bokningar, idag meddelas f\u00f6ljande sp\u00e4nnande bokningar: Slowdive &#8221;Visst glodde de p\u00e5 sina skor.\u00a0D\u00e4r n\u00e5gonstans efter att 80 blivit 90, gestaltade Slowdive sin introverta, dr\u00f6mska och melodiska indie genom att konsekvent stirra p\u00e5 sina f\u00f6tter n\u00e4r de spelade live. Det d\u00e4r slog an n\u00e5got hos en hel [&hellip;]<\/p>\n","protected":false},"author":13,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[7],"tags":[1049,10864,8604,6353],"class_list":["post-81784","post","type-post","status-publish","format-standard","category-musik","tag-conor-oberst","tag-mapei","tag-slowdive","tag-way-out-west","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/81784","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/13"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=81784"}],"version-history":[{"count":4,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/81784\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":81817,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/81784\/revisions\/81817"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=81784"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=81784"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=81784"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}