{"id":81736,"date":"2014-03-28T22:43:44","date_gmt":"2014-03-28T21:43:44","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=81736"},"modified":"2014-03-28T23:06:30","modified_gmt":"2014-03-28T22:06:30","slug":"vacker-matteuspassion-anpassad-till-en-nutida-publik-pa-folkoperan","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=81736","title":{"rendered":"Vacker men splittrad Matteuspassion f\u00f6r nutida publik p\u00e5 Folkoperan"},"content":{"rendered":"

\"Matteus_1\"<\/a><\/p>\n

Matteuspassionen<\/a> \u2013 Ber\u00e4ttelser fr\u00e5n v\u00e5rt innersta
\nAv Johann Sebastian Bach
\nRegi Joshua Sofaer
\nFramf\u00f6rt av operas\u00e5ngare, The Real Group, orkestern Rebaroque och s\u00e5ngare ur Adolf Fredriks kyrkas ungdomsk\u00f6r och H\u00e4gerstens ungdomsk\u00f6r
\nFolkoperan, Stockholm
\nPremi\u00e4r den 26 mars 2014<\/p>\n

J. S Bach skrev Matteuspassionen i b\u00f6rjan av 1700-talet som ett kyrkligt oratorium. Verket som som handlar om Jesu lidande och d\u00f6d har spelats i m\u00e5nga olika versioner. F\u00f6r att inneh\u00e5llet skulle bli tydligare valde Bach att s\u00e5ngen skulle framf\u00f6ras p\u00e5 tyska i st\u00e4llet f\u00f6r latin. Nu uppf\u00f6r Folkoperan en version d\u00e4r texterna \u00e4r \u00f6versatta till svenska och d\u00e4r moderna ber\u00e4ttelser har v\u00e4vts in i handlingen.<\/p>\n

I filmklipp f\u00e5r ber\u00e4ttelser av de medverkande sj\u00e4lva representera all v\u00e5r skuld, skam, sm\u00e4rta, r\u00e4dsla och ensamhet som Jesus tog p\u00e5 korset. Andra klipp visar p\u00e5 hur den gudomliga f\u00f6rl\u00e5telsen, k\u00e4rleken, n\u00e5den och uppoffringen kan se ut omsatt i vanliga m\u00e4nniskors liv.<\/p>\n

\"Matteus_2\"<\/a><\/p>\n

S\u00e5 h\u00e4r recenserar v\u00e5r nya skribent Ulrika Sandhill f\u00f6rest\u00e4llningen:<\/p>\n

Folkoperans upps\u00e4ttning av Matteuspassionen f\u00f6ljer sin ambition att s\u00e4nka tr\u00f6skeln till ”finkulturen” och g\u00f6ra den mer folklig och l\u00e4ttillg\u00e4nglig, vilket man ocks\u00e5 lyckas med. K\u00f6r, solister och musiker \u00e4r vardagligt kl\u00e4dda, knallar omkring till synes planl\u00f6st p\u00e5 scenen och luckrar upp gr\u00e4nsen till publiken p\u00e5 ett sympatiskt s\u00e4tt. Kreddiga the Real Group medverkar och Jesu lidande och d\u00f6d p\u00e5 korset tonas ned f\u00f6r att inte avskr\u00e4cka oss sekulariserade nutidsm\u00e4nniskor. I st\u00e4llet st\u00e5r vanligt folks erfarenheter i fokus. Folkoperan har l\u00e5tit m\u00e4nniskor fr\u00e5n den egna ensemblen ber\u00e4tta sina privata passionshistorier om lidanden, tillkortakommanden och r\u00e4dslor som spelas upp p\u00e5 en filmduk bakom scenen. Ber\u00e4ttelserna ska bilda en l\u00e4nk fr\u00e5n nutiden till det bibliska dramat som Bachs musik ber\u00e4ttar, \u00e4r v\u00e4l tanken. <\/p>\n

P\u00e5 ett rent musikaliskt plan har ocks\u00e5 tr\u00f6sklarna in i verket s\u00e4nkts d\u00e5 recitativ och mer sv\u00e5rtillg\u00e4ngliga delar \u00e4r borttagna till f\u00f6rm\u00e5n f\u00f6r de slitstarka \u00f6rh\u00e4ngena. Det \u00e4r effektivt och l\u00e5ter ofta vackert. Orkestern, Rebaroque, spelar rutinerat och samst\u00e4mt (f\u00f6rutom n\u00e5gra l\u00e5gt st\u00e4mda tr\u00e4bl\u00e5stoner). Solisterna g\u00f6r alla mycket fina insatser d\u00e4r de rena, okonstlade r\u00f6sterna p\u00e5 ett naturligt s\u00e4tt fl\u00e4tas samman med de instrumentala st\u00e4mmorna. De tv\u00e5 ungdomsk\u00f6rerna sjunger med fr\u00e4sch\u00f6r och vacker klang. \u00c4nd\u00e5 saknar jag n\u00e5got i v\u00e4sentligt i musiken: den d\u00e4r riktigt gripande tyngden och innerligheten som \u00e4r k\u00e4nnetecknande f\u00f6r Bachs k\u00f6r- och orkesterverk. En f\u00f6rklaring \u00e4r helt enkelt att verket i original \u00e4r skriven f\u00f6r en st\u00f6rre ensemble. En annan \u00e4r det delvis mycket h\u00f6ga tempot i framf\u00f6randet (som jag tolkar som en os\u00e4ker eftergift \u00e5t vad man tror att dagens stressade m\u00e4nniskor pallar med). Det som skulle vinna p\u00e5 att framf\u00f6ras lugnt och innerligt drar ibland \u00e5t det forcerade och till och med lite struttiga h\u00e5llet. De arior och koraler som \u00e4r som starkast d\u00e5 de f\u00f6ljer hj\u00e4rtats lugna men obevekliga rytm, som exempelvis Erbarme dich och slutk\u00f6ren, \u00e4r ordentligt uppskruvade i tempot. Viola da gamban, oboen och f\u00f6rsta fiolen f\u00e5r k\u00e4mpa p\u00e5 f\u00f6r att hinna med i flera stycken, vilket f\u00f6rtar upplevelsen en del. Emellan\u00e5t hittas dock den d\u00e4r sk\u00f6na Bachklangen och lugna stadiga rytmiken, och d\u00e5 \u00e4r det andra f\u00f6rl\u00e5tet. <\/p>\n

Hur fungerar d\u00e5 helheten? N\u00e5got splittrat, tycker jag. Musikens och filmernas ber\u00e4ttelser \u2013 visserligen starka – l\u00f6per som parallella sp\u00e5r som aldrig riktigt m\u00f6ts. Och vad var egentligen syftet med the Real Groups medverkan? Som grepp f\u00f6r att f\u00f6ra in verket i samtiden \u00e4r det ett intressant experiment, men rent musikaliskt \u00e4r jag mer tveksam till vad de egentligen tillf\u00f6r. K\u00f6ren bakom tenorarian Ich will bei meinen Jesu wahcen kan vara en \u00f6verjordisk upplevelse, men ersatt av the Real Groups mikrofons\u00e5ng fick den mer karakt\u00e4r av doak\u00f6r, och improvisationen runt arian Erbarme dich var v\u00e4l \u00e4rligt talat inte mer \u00e4n en trevlig jahaupplevelse. <\/p>\n

\u00c4nd\u00e5 \u00e4r det synd att klaga p\u00e5 f\u00f6rest\u00e4llningen. Bachs musik \u00e4r vacker och ser man uppf\u00f6randet som en palett f\u00f6r m\u00e4nskliga k\u00e4nslor och gl\u00f6mmer det d\u00e4r med Jesus, lidandet, korsf\u00e4stelsen och botg\u00f6relsen, s\u00e5 \u00e4r framf\u00f6randet ett gott f\u00f6rs\u00f6k att anpassa verket till en nutida publik. Och alla f\u00f6rs\u00f6k i den v\u00e4gen \u00e4r ju varmt v\u00e4lkomna. <\/p>\n

Text: Ulrika Sandhill<\/strong><\/p>\n

Matteuspassionen
\nMusik: Johann Sebastian Bach
\nRegi: Joshua Sofaer
\nSvensk text: Magnus Lindman
\nMusikalisk ledning: Maria Lindal
\nKorm\u00e4stare: Christoffer Holgersson
\nLjus: Bengt Gom\u00e9r
\nSolister: Lars Arvidsson, Hannah Holgersson, Conny Thimander, Janna Vettergren och The Real Group: Anders Edenroth, Katarina Henryson, Anders Jalkeus, Emma Nilsdotter, Morten Vinther
\nOrkester: Rebaroque
\nK\u00f6rer: Adolf Fredriks kyrkas ungdomsk\u00f6r och H\u00e4gerstens ungdomsk\u00f6r<\/p>\n

Relaterat: Recension i SvD<\/a>.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Matteuspassionen \u2013 Ber\u00e4ttelser fr\u00e5n v\u00e5rt innersta Av Johann Sebastian Bach Regi Joshua Sofaer Framf\u00f6rt av operas\u00e5ngare, The Real Group, orkestern Rebaroque och s\u00e5ngare ur Adolf Fredriks kyrkas ungdomsk\u00f6r och H\u00e4gerstens ungdomsk\u00f6r Folkoperan, Stockholm Premi\u00e4r den 26 mars 2014 J. S Bach skrev Matteuspassionen i b\u00f6rjan av 1700-talet som ett kyrkligt oratorium. Verket som som handlar […]<\/p>\n","protected":false},"author":13,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[16,20],"tags":[3000,4147],"class_list":["post-81736","post","type-post","status-publish","format-standard","category-recension","category-film","tag-konsert","tag-opera","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/81736","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/13"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=81736"}],"version-history":[{"count":8,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/81736\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":81748,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/81736\/revisions\/81748"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=81736"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=81736"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=81736"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}