{"id":81704,"date":"2014-03-29T11:19:39","date_gmt":"2014-03-29T10:19:39","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=81704"},"modified":"2014-04-25T10:43:59","modified_gmt":"2014-04-25T09:43:59","slug":"skivrecension-cloud-nothings-here-and-nowhere-else","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=81704","title":{"rendered":"Skivrecension: Cloud Nothings – Here and Nowhere Else"},"content":{"rendered":"

\"cloudnothings\"<\/a><\/p>\n

Artist: Cloud Nothings
\nTitel: Here and Nowhere Else
\nBetyg: 5<\/strong><\/p>\n

Cloud Nothings senaste album\u00a0Attack on Memory<\/em>, som sl\u00e4pptes 2012, markerade en \u00f6verg\u00e5ng;\u00a0fr\u00e5n att ha varit Dylan Baldis sovrumsprojekt var de nu ett fullt band d\u00e4r livemusikerna \u00e4ven var involverade i inspelningsprocessen och fick credit som co-writers. Det var egentligen f\u00f6rst d\u00e5 som Cleveland-bandet n\u00e5dde ut till en st\u00f6rre publik, s\u00e5 till viss del kanske Here and Nowhere Else<\/em> \u00e4r f\u00f6rsta albumet de m\u00e5ste bevisa n\u00e5got med. Men det finns ingen anledning att vara orolig: Here and Nowhere Else<\/em> infriar alla f\u00f6rv\u00e4ntningar.<\/p>\n

– It’s hard to hear what you’re trying to say when you’re far too loud<\/em>,\u00a0sjunger Dylan Baldi i No Thoughts. <\/em>Det k\u00e4nns b\u00e5de angel\u00e4get och riktat mot ett samh\u00e4lle d\u00e4r vi fyller v\u00e5ra Facebook-feeds med skr\u00e4p\u00a0och intets\u00e4gande program som Paradise Hotel tar upp alldeles f\u00f6r stor plats i v\u00e5ra tv-rutor. P\u00e5 n\u00e5got s\u00e4tt lyckas Baldis r\u00f6st ofta k\u00e4nnas angel\u00e4gen, \u00e4ven om man inte alltid beh\u00f6ver veta vad han sjunger om. Det musikaliska talar f\u00f6r sig sj\u00e4lv. N\u00e4r Cloud Nothings \u00e4r som b\u00e4st handlar det lika mycket om attack som melodi — och med Here and Nowhere Else<\/em> har de m\u00f6jligtvis sitt magnum opus.<\/p>\n

Nu tycks Cloud Nothings ha genomg\u00e5tt ytterligare en\u00a0utveckling. \u00c4ven om det soundm\u00e4ssigt p\u00e5 m\u00e5nga s\u00e4tt tar vid d\u00e4r Attack on Memory<\/em> slutade s\u00e5 r\u00e5der det ingen tvekan om att deras stundande turn\u00e9\u00a0— som bland annat innefattar ett stopp p\u00e5 Debaser Strand i maj —\u00a0kommer bjuda p\u00e5 n\u00e5gra av deras mest kraftfulla spelningar hittills. Och med Here and Nowhere Else<\/em> i ryggen har de ocks\u00e5 n\u00e5gra av sina mest minnesv\u00e4rda l\u00e5tar: Psychic Trauma<\/em>, med sina tempo\u00e4ndringar, och avslutande I’m Not Part of Me<\/em>, f\u00f6rsta singeln fr\u00e5n albumet, tillh\u00f6r b\u00e5da mina h\u00f6jdpunkter fr\u00e5n i \u00e5r.<\/p>\n

Typen av punkpop Cloud Nothings spelar kanske inte \u00e4r den\u00a0mest originella, men de g\u00f6r det med ett tempo, med melodier och en energi som f\u00e5r dem att k\u00e4nnas angel\u00e4gna. Here and Nowhere Else<\/em> utg\u00f6rs av \u00e5tta l\u00e5tar och str\u00e4cker sig \u00f6ver knappa halvtimmen — med andra ord \u00e4r det tillr\u00e4ckligt kort och fokuserat f\u00f6r att inte inneh\u00e5lla en trist sekund. Jag skulle kunna str\u00e4cka mig s\u00e5 l\u00e5ngt som till att kalla det \u00e5rets f\u00f6rsta full\u00e4ndade album.<\/p>\n

B\u00e4sta sp\u00e5r: Psychic Trauma, No Thoughts, I’m Not Part of Me<\/p>\n